Lagutskottets Utlåtande N:o 26 (Utlåtande 1890:LU26 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 26.

N:o 26.

Ank. till Riksd. kansli den 7 mars 1890, kl. 1 e. in.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad
lagstiftning rörande rätt för utländing att besitta fast
egendom i riket.

Från Andra Kammaren har lagutskottet fått emottaga en inom
nämnda kammare af herr J. Petersson i Boestad a fg rf ven motion,
n:o 40, så lydande:

»Med anledning af det allmänt kända samt af fosterlandsvännen
med oro beaktade sakförhållandet, dels att utländska bolag blifvit i tillfälle
att förvärfva fastighet här i landet samt såmedelst kunnat afverka
skogen på ett sätt, som ej är förenligt med en sund och klok skogshushållning,
dels att enskilde utländingar köpt skogsegendomar för att
endast å desamma afverka den värderika skogen och derpå sälja den
sköflade egendomen, sedan någon vidare vinst från dess skogar ej finnes
qvar, vill jag föreslå, att utländska bolag ej må tillåtas att förvärfva
jordfastighet inom landet med skogbärande mark;- samt att enskilde
utländingar, som söka tillåtelse att förvärfva jordegendom inom landet,
måtte vara skyldige dels att inom en bestämd kort tid blifva svenska
undersåtar samt dels att under de första tio åren ej använda skogen
till annat än husbehof; vidare yrkas bestämdt förbud för utländing att
köpa skogsafverkningsrättigheter på hemman och lägenheter, som ej
under eganderätt tillhöra dem.»

Bill. till Riksd. Prof. 1890. 7 Samt. 14 Halt.

Lagutskottets Utlåtande N:o 26.

I fråga om utländskt bolag gäller tydligen detsamma, som genom
kongl. kungörelsen den 3 oktober 1829 är förklaradt angående utländsk
undersåte, som icke erhållit svensk medborgarrätt. Utländskt bolag
kan således icke anses vara berättigadt att i riket förvärfva och besitta
fast egendom, utan att detsamma dertill undfått Kongl. Maj:ts
tillstånd. Då en ansökan om sådant tillstånd till Kongl. Maj:t inkommer,
eger således Kongl. Maj:t att i hvarje särskildt fall efter sig företeende
omständigheter pröfva, huru vida ansökningen bör bifallas eller
icke. Förekommer härvid anledning, att bifall till ansökningen skulle
framkalla fara för ett så beskaffadt användande af egendomens möjligen
befintliga skogstillgångar, som i motionen antydes, lärer Kongl. Maj:t
icke underlåta att genom afslag å ansökningen förebygga detta. Exempel
hafva också förekommit derpå, att ansökningar af ifrågavarande art
blifvit af sådan anledning afslagna. Sålunda saknas för närvarande
icke bestämmelser, hvilka, rätt tillämpade, kunna anses någorlunda
tillfredsställande, utan att man behöfver tillgripa sådana åtgärder som
att helt och hållet utestänga hvarje utländskt bolag från möjligheten
att här i riket förvärfva egendom med skogbärande mark eller i öfrigt
fastställa de inskränkningar i afseende å utländsk undersåtes rätt att
besitta fast egendom här i riket, som motionären föreslagit.

Vidare må erinras derom, att enligt § 26 i förordningen angående
utvidgad näringsfrihet den 18 juni 1864 på särskild pröfning af
Konungen i hvarje fall beror, om utländsk man eller qvinna må här i
riket idka handels- eller fabriksrörelse, handtverk eller annan handtering.
Denna bestämmelse är uppenbarligen tillämplig äfven på sågverksrörelse,
hvilken i de flesta fall utgör en förutsättning för bedrifvande
af skogsafverkning i större omfång. Erfarenheten har icke heller
ådagalagt, att skogsafverkning bedrifvits mera hänsynslöst af utländingar
och utländska bolag än af svenske undersåtar och svenska bolag.

Då härtill kommer, att sådana bestämmelser som i motionen föreslagits,
ganska lätt skulle kunna på allehanda sätt kringgås, anser sig
lagutskottet böra hemställa,

att förevarande motion icke må till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 6 mars 1890.

På lagutskottets vägnar:
AXEL BERGSTRÖM.

Lagutskottets Utlåtande N:o 26.

Reservation

af herr Lilienberg emot den af utskottet använda motivering,
hvilken han ansett böra hafva följande lydelse:

»Det ämne, som utgör föremål för motionärens framställning, har
förut varit under behandling hos Riksdagen. Vid 1873 års riksdag
beslöts nemligen, på framställning af enskilda motionärer, att hos
Kongl. Maj:t, med uttalande af de betänkligheter, som hos Riksdagen
uppstått i fråga om lämpligheten af obegränsadt medgifvande för utländingar
och särskild! utländska bolag, handelsfirmor eller föreningar
af dylika, att här i riket förvärfva fast egendom eller idka bergsbruk,
anhålla, att Kongl. Maj:t ville taga under öfvervägande, om och i hvad
mån ytterligare bestämmelser till inskränkning i så beskaffade medgifvande^-
eller eljest, angående vilkoren derför, utöfver hvad genom
kongl. kungörelserna den 3 oktober 1829 och den 12 april 1872 i detta
afseende vore stadgadt, kunde vara behöfliga, samt derom till Riksdagen
göra den framställning, hvartill Kongl. Maj:t kunde finna anledning,
dervid frågan om utländings rätt att här bedrifva skogsafverkning, utan
att en sådan brukningsrätt vore förenad med eganderätt till jorden,
särskild! fort] enade uppmärksamhet.

I proposition till nästföljande Riksdag om antagande af eu förordning
angående de vilkor, hvarunder utländing må förvärfva eganderätt
till fastighet i Sverige, anförde Kong]. Maj:t, att med anledning af
Riksdagens skrifvelse infordrats upplysning från Kongl. Maj:ts befallningshafvande
om de fastigheter å landet, hvilka tillhörde utländske
män, äfvensom uppgifter angående egarnes sätt att sköta fastigheterna
och särskildt hushållningen med skogarne jemte hvad mera, som kunde
på bedömandet af fördelande eller olägenheterna af svensk jords upplåtelse
åt utländsk man hafva inflytande. De upplysningar, som sålunda
erhållits, hade Kongl. Maj:t funnit vara af beskaffenhet, att Kongl.
Maj:t ej ville föreslå lagstiftningens mellankomst i ändamål att åstadkomma
inskränkning i medgifvanden för utländingar att här förvärfva
fastighet eller att uppställa skärpta vilkor för sådana medgifvanden.
Deremot ansåg Kongl. Maj:t hinder icke möta att låta den i grundlagen
stadgade ordning för stiftande af civillag tillämpas äfven å bestämmelserna
i förevarande ämne. Den kongl. propositionen, som icke ansågs
innehålla några verksamma bestämmelser till afhjelpande af de i Riksdagens
skrifvelse anmärkta missförhållanden, blef icke af Riksdagen
bifallen.

Lagutskottets Utledande N:o 26.

Motionärens förslag afser nu att förhindra utländingar att komma
i tillfälle att här i landet bedrifva en förödande skogsafverkning, och
utan tvifvel har man mångenstädes i vårt land en sorglig erfarenhet af
det sätt, hvarpå utländingar framfarit just med skogbärande egendomar.
Egendomen inköpes, köparen vårdar sig icke ens om att begära Kong!
Maj:ts tillstånd att besitta egendomen, ett tillstånd, som han icke behöfver,
förrän han skall söka lagfart, än mindre söker han svensk medborgarrätt;
skogen sköflas och egaren begifver sig snart ur riket, sedan
han sålunda efter bästa förmåga tillgodogjort sig egendomen. Utan
tvifvel vore det önskvärd!, om genom lagstiftningens mellankomst sådana
och andra liknande tilltag kunde förekommas.

Emellertid har utskottet icke kunnat biträda motionärens förslag
till lösning af frågan. Den af motionären föreslagna bestämmelsen om
ovilkorlig! förbud för bolag att förvärfva egendom med skogbärande
mark har utskottet icke ansett lämplig, och hvad motionären, i öfrig!
föreslagit synes vara af beskaffenhet att kunna på hvarjehanda sätt
kringgås samt följaktligen ej utgöra något verksamt medel i det af
motionären angifna syfte.»

Herr von Baumgarten har begärt få här antecknadt, att han på
grund af erhållen ledighet från riksdagsgöromålen icke deltagit i detta
ärendes behandling inom utskottet.

STOCKHOLM, P. A. NYMANS EFTERTRÄDARE, 1S90.