Lagutskottets Utlåtande N:o 25 (Utlåtande 1906:LU25 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

N:o 25.

Ank. till Riksd. kansli den 16 mars 1906, kt. 3 e. in.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner angående dels
lika rösträtt, dels ock sluten omröstning vid prästval.

Lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft tvenne
inom Andra Kammaren väckta, till utskottet hänvisade motioner, n:o 74
af herr J. Nydal och n:o 83 af herr IT. A. Segerdahl. Herr Nydals
motion är af följande lydelse:

»Det är tvifvelsutan en bland vårt folk ganska allmän uppfattning,
att vid prästval lika rösträtt bör tillkomma enhvar enligt nuvarande
bestämmelser vid dessa val röstberättigad person och omröstningen få ske
med slutna sedlar. Några giltiga skäl synas ej heller kunna anföras mot
riktigheten af en sådan uppfattning, som torde vara tillräckligt motiverad
redan af det ogensägliga förhållandet, att den fattiges intresse är fullt lika
stort och lika berättigadt att bli tillgodosedt vid valet af själasörjare som
den rikes, och att det skydd för väljarens frihet att följa sin öfvertygelse,
som ligger i den slutna omröstningen, ingalunda är mindre af behofvet
pålcalladt vid de mycket grannlaga val, hvarom här är fråga, än vid dessa
andra val, vid hvilka den slutna omröstningen är påbjuden eller medgifven.
Andra Kammaren har ock upprepade gånger, senast vid 1904
års riksdag, uttalat sig för nu antydda lagändringar, som dock hittills
strandat på Första Kammarens motstånd. Då jag emellertid icke kan
föreställa mig annat, än att äfven Första Kammaren gärna tillmötesgår
rättvisa och billiga reformkraf, så snart den öfvertygat sig om, att de
uppbäras af en stadgad folkmening — om hvars förefintlighet i dessa
Bill. till Likså. Prot. 1906. 7 Sami. 24 Käft. (N:o 25). 1

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

frågor Andra Kammarens vid flera riksdagar vidhållna beslut torde få
anses som ett tillfyllestgörande vittnesbörd —, så tillåter jag mig ånyo
hemställa, att Biksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det
täcktes Kungl. Maj:t låta utarbeta och för Biksdagen framlägga förslag
till sådan ändring i lagen angående tillsättning af prästerliga tjänster
den 26 oktober 1883, att därigerom föreskrifves, att vid prästval lika
rösträtt må tillkomma enhvar röstberättigad person, och att sådant val
skall, där så önskas, förrättas med slutna sedlar.»

I sin förevarande motion, n:o 83, anför herr Segerdahl:

»Enligt 30 § i lagen den 26 oktober 1883 angående tillsättning af
prästerliga tjänster skall prästval förrättas genom öppen omröstning. Elera
gånger har dock inom Biksdagen väckts förslag om ändring af denna bestämmelse;
och Andra Kammaren har för sin del trenne gånger fattat
beslut i enlighet med förslagens syfte. Senast skedde detta år 1904, då
beslutet afsåg begäran, att Kungl. Maj:t ville låta utarbeta och för Biksdagen
framlägga förslag till sådan ändring af ifrågavarande lagrum, att
därigenom blefve föreskrifvet, det prästval skulle, där så äskades, förrättas
med slutna sedlar.

Ehuru enligt min mening fullgiltiga skäl tala för att prästval blefve
i fråga om omröstningssättet likställdt med val å kyrkostämma, kvilket
alltid, där så äskas, skall förrättas med slutna sedlar, vill jag dock, när
Första Kammaren så nyligen som för två år sedan utan votering afslagit
en af lagutskottet i sådan riktning gjord hemställan, icke nu framkomma
med ett så vidt gående förslag. Vissa förhållanden inom det samhälle
jag tillhör hafva emellertid föranledt mig att göra ett försök att få till
stånd en annan mindre omfattande ändring af sagda lagbestämmelse.

De förhållanden, som i fråga om berörda samhälle åsyftas, äro följande.
Bösträtt vid prästval tillkommer där enhvar person, man eller
kvinna, som fyllt 21 år och är för sig själf mantalsskrifven. På sätt
af ålder varit öfligt, äger hvarje röstande blott en röst. Genom särskilda,
på lagen om tillsättning af prästerliga tjänster grundade beslut af Kungl.
Maj:t skola i alla detta samhälles församlingar rösterna vid prästval afgifvas
utan upprop. De röstande få i den ordning de anlända till kyrkan
och framträda till valbordet afgifva sina röster

Då hvarje röstande har blott en röst, är det eu mycket enkel sak
att i närheten af valbordet följa med, huru rösterna falla på den ene
eller andre af kandidaterna. Visar det sig då inemot den bestämda tiden
för omröstningens afsilande, att rösterna fallit tämligen lika på två eller

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

flere af kandidaterna, kan utan svårighet genom agitation under den sista
delen af omröstningstiden åt valet gifvas eu annan utgång, än det eljest
skulle få. Erfarenheten har visat, att icke ens själfva kyrkan hållits fri
från en sådan agitatorisk verksamhet.

Där val förrättas efter upprop, mister den röstande, som ej svarar
å uppropet, sin rösträtt. Hans röst kan sålunda ej därefter under valet
afgifvas. Men då valet förrättas utan upprop, kan rösten göras gällande
vid hvarje skede af omröstningen. Eu ordnad agitation har sålunda
ganska lätt att mot slutet af valet finna reda på objekt för sin verksamhet.

Omröstning utan upprop borde alltid vara förenad med det slutna
omröstningssättet, men i synnerhet är detta behöfligt, då rösträtten är
lika för hvarje röstande, enär det eljest icke möter ringaste svårighet
för hvem som helst att när som helst under omröstningen hafva reda på,
huru rösterna fallit, och i särskildt syfte begagna sig af denna kännedom.
Och då endast ett namn skall förekomma å hvarje valsedel, blir proceduren
med hopräkningen af rösterna icke nämnvärdt försvårad. Ej heller blir
svårigheten större att afgöra besvär, hvilka möjligen kunna anföras öfver
valet till följd af att obehöriga personer skulle tillåtits rösta, då ju ändock
i röstlängden alltid måste utmärkas, hvilka personer som röstat.

För att vinna trygghet mot obehörig inverkan på valet i förenämnda
och liknande fall, synes mig kunna åt Konungen öfverlämnas att, där omständigheterna
sådant påkalla, medgifva församling, att prästval inom densamma
må förrättas med slutna sedlar. Ett sådant undantag från den allmänna
regeln om öppen omröstning vid prästval framstår såsom af verkligt
behof påkalladt.

På grund af hvad sålunda anförts, får jag föreslå, att Eiksdagen ville
i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta utarbeta
och för Eiksdagen framlägga förslag till sådan ändring af lagen den
26 oktober 1883 angående tillsättning af prästerliga tjänster, att Konungen
må äga, där han finner det för viss församling vara lämpligt, förordna, att
prästval inom församlingen skall förrättas med slutna sedlar.»

Herr Nydals förevarande motion afser reformer vid prästval i två
olika afseenden, dels så, att lika rösträtt bör tillkomma enhvar enligt nuvarande
bestämmelser vid dessa val röstberättigad person, och dels så, att
omröstningen bör, där så önskas, förrättas med slutna sedlar. Endast i

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

sistnämnda afseende påkallar herr Segerdahl i sin framställning en reform,
likväl i olikhet mot herr Nydal, med den begränsning, att Konungen må
äga, där han finner det för viss församling vara lämpligt, förordna, att
prästval inom församlingen skall förrättas med slutna sedlar.

Frågan om reform i beräkningen af röstvärdet vid prästval har vid
flerfaldiga tillfällen varit föremål för Riksdagens pröfning. Så föreslogs
vid 1902 års riksdag sådan ändring af 26 § 1 mom. i lagen den 26
oktober 1883 angående tillsättning af prästerliga tjänster, att vid prästval
i församling å landet hvarje röstande skulle äga allenast en röst. Lagutskottet
vid nämnda riksdag ansåg det visserligen icke böra förnekas, att
det läge någonting för känslan tilltalande i den af motionären föreslagna
bestämmelse, hvilken skulle innebära, att röstberäkningen vid prästval å
landet skulle helt och hållet grundas å personlighetsprincipen, men utskottet
beaktade dock, på anförda skäl, endast i så måtto berörda förslag, att
utskottet, i anledning af detsamma och en samtidigt af utskottet behandlad
framställning om viss inskränkning i rösträtten vid prästval, ifrågasatte
en anhållan till Kungl. Maj:t, att Kungl. Maj:t måtte taga under öfvervägande,
om och i hvad mån gällande bestämmelser om rösträtt vid prästval
å landet kunde erfordra förtydligande och jämkning, samt låta utarbeta
och för Riksdagen framlägga förslag till den lagändring, hvartill förhållandena
ansåges föranleda. Berörda hemställan bifölls af Första Kammaren,
under det att Andra Kammaren antog en vid lagutskottets utlåtande
fogad reservation, däri hemställdes, i detta afseende, att Riksdagen
måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta
utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådan ändring af 26 §
1 mom. i lagen angående tillsättning af prästerliga tjänster, att i församling
å landet lika rösträtt vid prästval måtte tillkomma enhvar röstberättigad
person. Då sammanjämkning mellan dessa kamrarnas olika beslut ej
kunde åstadkommas, förföll frågan. År 1904 förelåg frågan ånyo till behandling,
och hemställde lagutskottet då, att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl.
Maj :t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta utarbeta och för Riksdagen
framlägga förslag till sådan ändring af 26 § 1 mom. i lagen angående
tillsättning af prästerliga tjänster, att vid prästval lika rösträtt må tillkomma
enhvar röstberättigad person. Förslaget afsåg alltså denna gång
jämväl stad. Andra Kammaren biträdde utan votering utskottets hemställan,
hvaremot Första Kammaren afslog densamma. Nästlidet år hade
Riksdagen ånyo tillfälle att i ämnet uttala sig. I Andra Kammaren väcktes
då motion om sådana förändrade bestämmelser för rösträtt vid prästval,
att, med skäligt bibehållande af förmögenhetsförhållandenas inflytande,

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

personlighetsprincipen måtte blifva bättre tillgodosedd, än för närvarande
vore fallet, och särskildt afseende fästas därpå, att grunderna för bolagens
rösträtt i angifna riktning förändrades. Denna motion blef af lagutskottet
afstyrkt. Utskottet ansåg väl densamma innebära ett steg i den riktning,
som enligt utskottets mening i förevarande hänseende vore den rätta, och
utskottet uppskattade sålunda till fullo den tanke, som läge till grund för
motionen, samt syftet med densamma, men funne emellertid ett understöd
åt motionen från utskottets sida innebära ett uppgifvande af den principiella
ståndpunkt i frågan, utskottet vid 1904 års riksdag intagit och nu
ansåge sig icke kunna frångå. Om förslaget ledde till åsyftad påföljd,
skulle därigenom möjligen för en längre framtid undanskjutas uppnåendet
af det mål, som enligt utskottets meniug ensamt motsvarade vår tids berättigade
fordringar, det fullständiga afskatfandet af skattegrunden och personlighetsprincipens
oinskränkta tillämpning vid prästval. Denna utskottets
mening biträddes af Andra Kammaren, hvaremot Första Kammaren
utan godkännande af utskottets motivering biföll dess hemställan, dock
endast med 62 röster mot 41, hvilka afgåfvos för utskottets hemställan
utan vidare.

Den ställning, lagutskottet vid de tvenne sista lagtima riksdagarna
sålunda intagit i förhållande till nu föreliggande spörsmål, vill utskottet
fortfarande häfda. Utskottet håller sålunda före, att rösträtten vid prästval
bör fullständigt frigöras från fyrktalsgrunden samt att med hänsyn
till den förändrade åskådning, som alltmer gör sig gällande i detta hänseende,
tiden förvisso är mogen att gifva enhvar röstberättigad lika inflytande
vid val af den tjänsteman, hvilkens viktigaste åligganden äro
att utan anseende till personen inom församlingen besörja själavården. Mer
än något annat torde en sådan reform vara ägnad att öka intresset för
kyrkliga angelägenheter. Ifrågavarande princip är för öfrigt, såsom lagutskottet
redan vid tidigare tillfälle framhållit, icke alldeles okänd i vårt
land i fråga om prästval, i det att i Göteborgs församlingar, hvarest till
och med en så utsträckt rösträtt tillämpas, att sådan rätt tillkommer hvarje
man eller kvinna, som uppnått 21 års ålder och är för sig själf mantalsskrifven,
af ålder varit öfligt, att rösterna härvid beräknas lika för alla i
omröstningen deltagande.

Jämväl den andra mera speciella fråga, hvilken här föreligger till behandling,
nämligen om sluten omröstning vid prästval, har vid åtskilliga
föregående tillfällen utgjort föremål för Riksdagens pröfning, sista gången
år 1904. Lagutskottet hemställde då, att Riksdagen ville i skrifvelse till
Kung!. Maj:t anhålla, det täcktes Ivungl. Maj:t låta utarbeta och för Riks -

Lagutskottets Utlåtande N:o So

dagen .framlägga förslag till sådan ändring af 30 § 1 mom. i lagen angående
tillsättning af prästerliga tjänster, att därigenom föreskrefves, att
prästval skulle, där så äskades, förrättas med slutna sedlar. Denna hemställan
bifölls af Andra Kammaren, men afslogs af Första Kammaren, likväl,
såsom det af den därom förda diskussionen vill synas, delvis på den
grund, att den ifrågasatta ändringen borde medföra jämkning jämväl i
andra paragrafer i lagen än den 30:de, men sådant icke föreslagits. Till
stöd för sin hemställan anförde utskottet bland annat, att utskottet ej
kunde finna, att tillräckliga grunder förelåge, hvarför vid val af präst den
öppna omröstningen ovillkorligen skulle användas, under det att det eljest,
jämväl i kommunala förhållanden, vore en allmän grundsats, att val, där
så äskades, skulle ske med slutna sedlar. Det torde ock icke kunna bestridas,
att till följd af den öppna omröstningen vid prästval en obehörig
påtryckning på de väljande kunde förekomma, och det kunde äfven för
mången vara förenadt med ett visst obehag att behöfva offentligen tillkännagifva
sin mening i eu sådan angelägenhet som val af själasörjare.
Att förslag om införande af röstning med slutna sedlar, där så äskades,
vid ifrågavarande slags val så ofta varit å bane och jämväl upprepade
gånger antagits af Andra Kammaren, torde visa, att en ganska allmän
önskan om den slutna omröstningens införande vid prästval förefunnes.

I hvad sålunda af lagutskottet år 1904 anförts instämmer det nuvarande
lagutskottet i allt hufvudsakligt, så mycket hellre, som det ingalunda
kan anses främja det goda förhållande, som bör råda mellan prästen
och hans församlingsbor, att prästen kan erhålla kännedom om hvilka som
understöd! eller motarbetat hans val.

I kyrkostämmoförordningen, som i viss mån är en kyrklig författning,
var från början föreskrifvet, att val skulle ske öppet, men år 1880 gjordes
härutinnan förändring, så att numera val å kyrkostämma skall, där så
ilskas, förrättas med slutna sedlar. Utskottet vill ock erinra om, hurusom
vid val inom det politiska området den slutna omröstningen är
föreskrifven.

I afseende å förevarande reform har utskottet funnit bestämda skäl
tala för det af herr Nydal framställda förslag framför herr Segerdahls.
De opportunitetsskäl, som af denne åberopats, att göra införandet i eu
församling af sluten omröstning beroende på Konungens pröfning, böra
enligt utskottets förmenande icke få vara afgörande för den principfråga,
det här gäller. År det så, att den slutna omröstningen är den under
nuvarande omständigheter principiellt riktiga formen för prästval, bör den

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

ock alltid kunna komma till användning, där så äskas, och ej på Konungens
pröfning bero, hvar den bör tillämpas.

Med stöd af hvad sålunda anförts hemställer utskottet:

l:o) att Riksdagen, med bifall till herr Nydals
förevarande motion, i hvad densamma afser införande
af bestämmelser om lika rösträtt vid prästval, ville i
skrifvelse till Kung! Maj:t anhålla, det täcktes Ivungl.
Maj:t låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag
till sådan ändring i lagen angående tillsättning af
prästerliga tjänster den 26 oktober 1883, att därigenom
föreskrifves, att vid prästval lika rösträtt må tillkomma
enhvar röstberättigad person; och

2:o) att Riksdagen, med bifall till herr Nydals
motion i öfrigt samt med afslag å herr Segerdahls motion,
ville, i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes
Kungl. Maj:t låta utarbeta och för Riksdagen framlägga
förslag till sådan ändring i lagen angående tillsättning af
prästerliga tjänster den 26 oktober 1883, att prästval
skall, där så äskas, förrättas med slutna sedlar.

Stockholm den 16 mars 1906.

På lagutskottets vägnar:

C. A. SJÖ GRÖNA.

Reservationer:

af herr Sjöcrona i afseende å såväl l:sta som 2: dra punkten i utskottets
hemställan:

»Yid 1903 års kyrkomöte väcktes motion, att kyrkomötet måtte hos
Kungl. Maj:t hemställa om utarbetande af förslag till sådan reform af
rösträtten vid prästval, att personlighetsprincipen må blifva gällande enligt
i motionen angifna grunder.

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

Dåvarande kyrkolägsutskott, som icke kunde godkänna nämnda af
motionären angifna grunder och afstyrkte bifall, yttrade uti sitt betänkande
följande:

»Ehuru rösträtten vid prästval alltså redan genom 1883 års förordning
varit ganska starkt begränsad och för icke lång tid sedan underkastats
eu betydlig, ytterligare inskränkning, synes det dock utskottet icke
böra förnekas, att den äfven i utskottets tanke mycket beaktansvärda personlighetsprincipen
fortfarande är i vissa afseenden väl mycket tillbakasatt,
och vill utskottet härvid särskildt erinra om det inflytande, som bolag
kunna utöfva vid prästval. Till följd af bolags natur står det i afgjord
strid mot nämnda princip, att desamma hafva sig tillerkänd rösträtt vid
prästval efter samma grunder som fysiska personer.

Ett fullständigt öfvergifvande af den grundsatsen, att rösträtten står
i ett visst beroende af förmögenhetsförhållandena, kan dock utskottet icke
tillstyrka. Oafsedt, att sådant skulle innebära ett bestämdt afsteg från
den historiska utvecklingen, skulle man bland annat därigenom gå miste
om den trygghet för tillgodoseendet af alla de olika sidorna i den prästerliga
verksamheten, hvilken ligger i de förmögnare elementens inflytande.
Förutom fallenheten för predikoämbetet, om hvilken profpredikningarna
äro afsedda att bereda allmänheten kännedom, är det nämligen af vikt,
att en sökande äger förutsättningar att fylla de administrativa och kommunala
åligganden, som tillkomma statskyrkans prästerskap, och ofta torde
den störa allmänheten icke vara vidare intresserad af sökandens kvalifikationer
i denna del eller kunna förskaffa sig tillräckligt noggrann kännedom
om desamma.»

Då jag, som var ledamot af nämnda kyrkolägsutskott, fortfarande vidhåller
dess sålunda uttalade åsikter, har jag icke kunnat biträda utskottets
förslag i första punkten, utan hemställer:

Do) att Riksdagen må i skrifvelse till Kung!.
Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t taga i öfvervägande,
huruvida icke nu stadgade rösträtt vid prästval
bör, särskildt i fråga om bolag, ytterligare begränsas,
samt därefter för Riksdagen framlägga förslag till
lämplig befunnen lagändring i nämnda syfte.

Hvad härefter angår motionerna i öfrigt, anser jag det vara af icke
oväsentlig vikt, att de öfverordnade myndigheter, som skola handlägga de
grannlaga frågorna om tillsättning af prästerlig tjänst, kunna genom de

Lagutskottets Utlåtande N:o 25. v

föreskrifna anteckningarna i röstlängden inhämta, hyilka församlingsmedlemmar
röstat å den ene eller andre af de sökande; och som den öppna
omröstningen, såvidt jag knnnat inhämta, icke visat sig i allmänhet
möjliggöra större olägenheter, än som kunna vara förknippade äfven med
sluten omröstning, hemställer jag,

2: o) att såväl herr Nydals som herr Segerdahls
motion i fråga om sluten omröstning vid prästval icke
må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.»;

af herrar Andersson, Hedenstierna och grefve Lewenhaupt, hvilka instämt
med herr Sjöcrona;

af herr Lilliesköld, som beträffande 2: dra punkten instämt med herr
Sjöcrona;

af herr Seg er däld, hvilken i afseende å 2: dra punkten anfört:

»Uti lagen den 26 oktober 1883 angående tillsättning af prästerliga
tjänster var 30 §, som handlar om själfva valet, från början ovillkorlig
ej mindre i fråga om sättet än äfven i fråga om ordningen för rösters afgifvande.

Beträffande ordningen föreskrefs, hvad som fortfarande gäller såsom
regel, att upprop skall ske efter vallängden, därvid den väljande äger
framträda till valbordet och afgifva sin röst, samt att röstägande, hvilkens
namn uppropats två gånger, utan att han eller ombud för honom framträdt,
har förloradt sin rösträtt. Från denna regel har dock genom lag
den 21 september 1888 gjorts ett undantag, så lydande: »angående ordningen
för afgifvande af röster vid prästval i församling, där i följd af
folkmängdens storlek bestämmelserna i detta moment ej kunna bekvämligen
tillämpas, äge Konungen, där han finner nödigt, annorlunda förordna».
Härigenom blef, såsom kyrkolagsutskottet vid 1888 års kyrkomöte uti sitt
utlåtande om förslaget till samma lag framhöll, »möjliggjordt att afhjälpa
de betydliga olägenheter, som visat sig förenade med förutvarande bestämmelser
om ordningen vid prästval flerstädes inom folkrikare församlingar.»

Med stöd af 1888 års lag har Konungen medgifvit åtskilliga församlingar,
att prästval inom desamma må förrättas i den ordning, att de röstägande
få framträda till valbordet och afgifva sina röster, allteftersom
de anlända till vallokalerna.

Nu har i motionen n:o 83 föreslagits, att jämväl i fråga om sättet
för rösters afgifvande, i afseende hvarå för närvarande är påbjudet, att
valet skall förrättas öppet, Konungen må få för viss församling annorlunda
jBill. till Likså. Prof. 190G. 7 Sami. 2i Haft. 2

10 Lagutskottets Utlåtande N:o 85.

förordna och medgifva slutet omröstningssätt, där särskilda förhållanden
därtill gifva anledning.

Att sådana förhållanden förefinnas, torde framgå af motionen. Lättheten
att följa med, huru rösterna falla, då hvarje röstande har blott en
röst, i förening med möjligheten att, då rösträtten är allmän och valet
förrättas utan upprop, i sista stund genom tillkallande af röstande eller
påverkan å dem, som infunnit sig, bestämma valets utgång, framkallar
lätteligen en upphetsning, som gör, att agitationen antager mera stötande
former och påtryekningarne blifva mera kraftiga och svåra att stå emot.

Under dessa och liknande förhållanden gör sig behof af det slutna
omröstningssättet särskihlt kännbart.

I motionen n:o 83 är endast fråga om att något utvidga en befogenhet,
som enligt ifrågavarande lag redan tillkommer Konungen beträffande
prästval.

Med åberopande i öfrigt af motionens innehåll, hemställer jag,

att Kiksdageu ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t
anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta utarbeta och för
Eiksdagen framlägga förslag till sådan ändring af lagen
den 26 oktober 1883 angående tillsättning af prästerliga
tjänster, att Konungen må äga, där han finner det
för viss församling vara lämpligt, förordna, att prästval
inom församlingen skall förrättas med slutna sedlar.»;

af herrar E. Lorentz Petersson och Hägglunä, hvilka i afseende å lista
punkten instämt med herr Sjöcrona och i afseende å den 2:dra punkten
med herr Segerdahl.

Herrar Lindman, Uppström och Widén hafva begärt få antecknadt,
att de icke inom utskottet deltagit i behandlingen af detta ärende, samt
herrar Lilliesköld och Gederberg, att de icke deltagit i behandlingen af frågan
om lika rösträtt vid prästval.

STOCKHOLM, O. L. SVANBÄCKS BOKTRYCKERI, 1906.