Lagutskottets Utlåtande N:o 25 (Utlåtande 1902:LU25 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

N:o 25.

Ank. till Riksd. kansli den 10 mars 1902, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till
Kongl. Maj:t angående upphäfvande af pastors sjelfskrifvenhet
såsom ordförande i kyrkostämma och skolråd.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad
motion, n:o 88, har herr P. Olsson i Fläsbro föreslagit, att Riksdagen
ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t låta
utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådan ändring af kongl.
förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars
1862, att den deri stadgade sjelfskrifvenheten för kyrkoherden eller
den hans embete förvaltar att i kyrkostämman och skolrådet föra ordet
må upphäfvas; dock med rätt för kyrkoherden ej mindre att kunna
väljas till ordförande i kyrkostämman och skolrådet på sätt, som för
öfriga församlingsmedlemmar kan varda stadgadt, än äfven att vara
sjelfskrifven ledamot af skolrådet.

Uti motionen hafva sex Andra Kammarens ledamöter instämt.

Till stöd för sin framställning har motionären åberopat de skäl
för en lagändring af samma innebörd, som angåfvos uti en vid 1899
års riksdag af herr J. Ericsson i Vallsta inom Andra Kammaren afgifven
motion, n:o 110. Uti nämnda motion anfördes följande:

»Vid flera föregående riksdagar har till behandling förelegat förslagom
ändring uti nu gällande kommunallagar rörande bestämmelsen, att
kyrkoherden eller den hans tjenst uppehåller skall vara ordförande uti
kyrkostämman och skolrådet, utan att dessa förslag dock föranledt till
någon ändring uti omnämnda bestämmelse.

Bill. till Riksd. Prat. 1902. 7 Sami. 20 Käft. (N:o 25).

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

Uti lagutskottets utlåtanden vid föregående behandling af denna
fråga har medgifvits, att fall kunna förekomma, der den sjelfskrifne
ordföranden uti kyrkostämman och skolrådet är olämplig för befattningarne,
men utskottet hade ansett, att några vidare olägenheter deraf
icke försports och att man derför borde vidblifva det bestående.

Redan det faktum, att det från många olika håll medgifves, icke
allenast att det kan förekomma, utan äfven att det verkligen förekommer
fäll, der den sjelfskrifne ordföranden uti omförmälda korporationer är
olämplig lör ordförandeskapet, berättigar, enligt mitt förmenande, att
åter föra fram frågan. Då man derjemte vet, att dessa fall, der ordföranden
är olämplig, icke äro få och enstaka, utan tvärtom förekomma
ganska ofta, och då man tillika vet, att ordförandens sätt att handhafva
dessa sina befattningar kan leda till svåra slitningar och stridigheter
inom församlingen och förhållandet mellan pastor och församlingen
derigenom kan blifva det mest spända, till föga fromma för kyrkan
och skolan, så har man, så vidt jag kan förstå, stora skäl för yrkandet
om ändring härutinnan.

Då frågan förut varit före i Riksdagen, ha betänkligheter uttalats
mot att fatta ett beslut, hvarigenom skolrådet skulle kunna beröfvas
den duglighet, insigt och nit för skolrådets arbeten, som presterskapet
till följd af sin bildning och ställning borde besitta.

På det att dessa betänkligheter icke nu skola behöfva göra sig i
någon högre grad gällande, så torde vara lämpligt, att i de möjligen
blifvande nya bestämmelserna uttryckes, att. kyrkoherden eller den hans
befattning uppehåller skall vara sjelfskrifven ledamot af skolrådet.

Att kyrkostämman, i likhet med kommunalstämman, sjelf väljer sin
ordförande äfvensom en vice ordförande anser jag vara rätt och konseqvent,
likasom också att kyrkostämman väljer ordförande och vice
ordförande i skolrådet.»

Motionärens förslag afser tvenne särskilda lagändringar, hvilka ej
till hvarandra stå i nödvändigt samband.

Den ena ändringen berör närmast kyrkostämmoförordningens 8 §
och består deruti, att kyrkoherdens eller annan i paragrafen angifven
prests sjelfskrifvenhet såsom ordförande i kyrkostämma skulle upphöra.

Den andra förändringen hänför sig till 23 § i samma förordning
och åsyftar upphäfvande af bestämmelsen om, att kyrkoherden eller annan
i paragrafen omförmäld prestman är sjelfskrifven ordförande i skolrådet.

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

Hvad först angår den ifrågasatta ändringen af gällande bestämmelser
angående ordförande i kyrkostämma, vill utskottet erinra derom,
att förslag af liknande innebörd förelåg till behandling utom, såsom
ofvan nämnts, år 1899 jemväl vid 1870 års riksdag utan att emellertid
vinna Riksdagens bifall. Lagutskottet, hvars utlåtande båda gångerna
godkändes af kamrarne, afstyrkte bifall till förslaget under påpekande
deraf, dels att kyrkoherden i anseende till beskaffenheten-af de ärenden,
som tillhörde kyrkostämman, onekligen vore den, hvilken det företrädesvis
borde tillkomma att såsom ordförande i stämman leda förhandlingarne,
dels att någon olägenhet af den i gällande lag stadgade sjelfskrifvenheten
ej försports. Enligt utskottets förmenande vore det
sällan att befara, att den, som fått pastoralvården sig anförtrodd, i
de flesta fall på grund af församlingens eget val, skulle visa sig
olämplig för ifrågavarande bestyr, då han samtidigt kan betros att fullgöra
öfriga embetsåligganden.

Hvad af lagutskottet sålunda anfördes, eger enligt utskottets mening
fortfarande giltighet. En annan omständighet, som vid bedömandet af
förevarande fråga jemväl bör beaktas, är svårigheten att, för den händelse
pastors sjelfskrifvenhet såsom ordförande i kyrkostämma skulle
upphöra, inom smärre annex- eller kapellförsamlingar, der någon prest
icke är bosatt och alltså icke skulle vara till uppdraget valbar, finna
personer lämpliga att utöfva ifrågavarande befattning. Utskottet anser
sålunda motionärens förslag, i hvad det afser ändring af kyrkostämmoförordningens
8 §, icke böra af Riksdagen bifallas.

Hvad sedermera vidkommer frågan om upphörande af prests sjelfskrifvenhet
såsom ordförande i skolrådet, har densamma gång efter
annan varit föremål för behandling inom representationen, utan att
dock de i sådant afseende gjorda framställningarne kunnat af lagutskottet
förordas eller föranledt någon Riksdagens åtgärd. Ej heller
nu anser sig utskottet böra tillstyrka bifall till det af motionären i
ämnet framstälda förslag och åberopar till stöd härför i hufvudsak
samma grunder, som förut blifvit af utskottet i sådant hänseende anförda.

Att en dylik förändring skulle vara behöflig eller lämplig, synes
utskottet icke vara genom hittills vunnen erfarenhet ådagalagdt. Om
det ock någon gång skulle kunna inträffa, att pastor till följd af ålderdom,
sjuklighet, bristande nit eller annan orsak icke vore lämplig till ordförande
i skolrådet, så hafva dock, på sätt folkskoleinspektörernas embetsberättelser
gifva vid handen, folkskolans angelägenheter i allmänhet

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

af "presterskapet omfattats med varmt intresse och blifvit med mycken
omsorg vårdade. Många församlingar torde ock bland sina medlemmar
sakna andra personer än presten, lämpliga att utöfva ifrågavarande
mödosamma och ansvarsfulla befattning eller villiga att utan särskild
ersättning åtaga sig densamma. I fall befattningen gjordes till blott
ett kommunalt uppdrag, kunde ej heller pastor gerna tillförbindas vidsträcktare
skyldighet att efter val emottaga och innehafva detta uppdrag,
än som ålåge en hvar af församlingens öfriga medlemmar. För
folkskolan torde det vara af ganska stor vigt, att i hvarje församling
i spetsen för densamma står någon, som har befordrandet af dess väl
till sitt embetes pligt, och staten, som i sin icke obetydliga mån bidrager
till skolans underhåll, har häruti en viss garanti för bidragets
rigtiga och ändamålsenliga användande, en garanti, som icke göres öfverflödig
af den å statens vägnar anordnade folkskoleinspektionen. Och
äfven ur denna inspektions eller ur rent administrativ synpunkt
torde pastors sjelfskrifvenhet såsom ordförande i skolrådet vara förtjent
af att bibehållas. För de redogörelser och de statistiska uppgifter, som
skola från skolrådet ingå, torde i regel ingen vara lämpligare att bära
närmaste ansvaret än församlingens pastor, hvilken ock oftast torde
vara bäst skickad att i öfrigt lemna de särskilda upplysningar, som i
förekommande folkskoleärenden kunna från skolrådet begäras. Det
torde ej heller vara utan betydelse, att vederbörande folkskoleinspektör
inom hvarje församling har någon person med tjenstemannaansvar att
i förekommande fall hålla sig till. Att, såsom motionären föreslagit,
låta pastor i stället för ordförande vara sjelfskrifven ledamot af skolrådet
synes utskottet näppeligen på allvar kunna ifrågasättas och
skulle i allt fall för skolan och dess angelägenheter icke hafva den betydelse,
som pastors nuvarande ställning innebär.

Slutligen vill utskottet erinra derom, att ifrågavarande sjelfskrifvenhet
förefinnes i Norge och Danmark (å landet), hvarjemte äfven i det
protestantiska Tyskland och Skottland presten i kraft af sitt embete
innehar en likartad ställning.

Med anledning af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet:

l:o) att motionärens framställning, i hvad densamma
afser ändring i 8 § af förordningen om kyrkostämma
samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862, icke
må af Riksdagen bifallas; samt

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

2:o) att det i förevarande motion framstälda förslag
om ändring af 23 § i samma förordning ej heller
må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 10 mars 1902.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

Reservation.

Vid 2:o) af herrar Zetterstrand och Lindhagen, hvilka ansett, att
utskottet bort tillstyrka bifall till motionen i denna del.

Herr Leman har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i detta
ärendes behandling inom utskottet.

Bih. till Likså. Prot. 1902. 7 Samt. 20 Saft.