Lagutskottets Utlåtande N:o 25 (Utlåtande 1897:LU25 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

N:o 25.

Ank. till B/iksd. kansli den 9 mars 1897, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af
lagen angående skyldighet att deltaga i kostnaden för
byggnad och underhåll af tingshus och härads/''ängelse.

Med ändring af hvad 26 kap. 4 § byggningabalken och särskilda
författningar stadga angående skyldighet att deltaga i byggandet
af tingshus och häradsfängelse har genom lag af den 26 september
1884 stadgats: att i kostnaden för uppförande och underhåll af sådan
byggnad skola alla de, hvilka inom tingslaget erlägga kommunalutskylder,
deltaga, för fastighet efter hela samt för andra beskattningsföremål
efter en fjerdedel af derå belöpande fyrktal. Uppkommer vid den beräkning
bråktal, skall det bortfalla.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottets behandling
hänvisad motion, n:o 52, föreslår herr O. Persson i Killebäckstorp,

att Riksdagen må för sin del besluta, att lagen angående skyldighet
att deltaga i kostnaden för byggnad och underhåll af tingshus och
häradsfängelse den 26 september 1884 erhåller följande förändrade
lydelse:

Med ändring af hvad 26 kap. 4 § byggningabalken och särskilda
författningar stadga angående skyldighet att deltaga i byggandet
af tingshus och häradsfängelse förordnas härigenom, att i kostnaden
för uppförande och underhåll af sådan byggnad skola alla de, hvilka
inom tingslaget erlägga kommunalutskylder, deltaga efter fyrktal.

Bih. till Jtiksd. Prof. 1897. 7 Sand. 19 Haft. (N:o 25.)

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

Till stöd för motionen iinföres:

Under flera riksdagar från och med ståndsriksdagarnas tid hade
fråga förevarit om en jemnare fördelning, än som i 1734 års lag stadgades,
af denna byggnadsskyldighet. Vid riksdagarne 1876, 1877 och
1878 framlade lagutskottet förslag till författning, enligt hvilken alla
de, som inom tingslaget erlade kommunalutskylder, skulle i kostnaden
för uppförande och underhåll af tingshus och häradsfängelse deltaga
efter den grund, som för utgörande af dessa skyldigheter funnes stadgad,
hvilka förslag afslogos af Första Kammaren och förty förföllo,
hvaremot de af Andra Kammaren utan votering biföllos.

Samma var förhållandet med de förslag, som i enahanda syfte
framkommo vid riksdagarne 1879 och 1880, men de vid 1881 års riksdag
väckta förslag i ämnet blefvo af Riksdagen afstyrkta på den grund,
att frågan då låg under utredning af skatteregleringskomitén. Denna
komité förklarade i sitt utlåtande den 13 september 1882, att man sedan
länge kommit till insigt derom, att mantalet icke vidare vore en tillförlitlig
gradmätare på olika fastigheters skatteförmåga, hvilken insigt
föranledt dess afskaffande såsom grundval för kyrkobyggnadsskyldigheten;
och föreslog komitén på anförda skäl, att kostnaderna för de i
26 kapitlet 1, 2 och 4 §§ byggningabalken omförmälda byggnader skulle
utgå efter samma grund, som komitén föreslagit för utgörande af
kommunalutskylder; men efter frågans föredragning i statsrådet fann
Kongl. Maj:t någon åtgärd för ändring af nämnda lagrum icke böra
vidtagas*

Vid 1884 års riksdag väcktes inom Andra Kammaren tre särskilda
motioner om antagandet för utgörande af ifrågavarande besvär af den
grund, som för utgörande af kommunalutskylder i allmänhet funnes
stadgad. Till stöd härför anfördes, att stadgandet i 1734 års lag om
deltagandet i kostnaden för byggande af tingshus och häradshäkte vore
föråldradt och kunde icke anses tillämpligt på landets närvarande förhållanden,
att sedan tiden för stiftandet af nämnda lag många andra
näringar än jordbruket uppstått, för hvilkas egare och innehafvare lag
och rätt vore lika nödvändiga och af hvilka domstolarna lika mycket
anlitades och besvärades som af jordbrukarne, samt att billighet och
rättvisa fordrade, att förändring i samma rigtning, som beslutats beträffande
fördelning af kostnaderna för byggande af andra gemensamma
byggnader, såsom skolhus m. m., skedde för kostnaden att bygga och
underhålla tingshus och häradshäkte.

Lagutskottet åberopade i sitt öfver motionerna afgifna utlåtande de
för utskottets förslag vid 1879 och 1880 års riksdagar anförda skäl,

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

dervid utskottet, under erinran att utskottet förut flera gånger föreslagit
att lägga skyldigheten att bygga och underhålla tingshus och
häradshäkte på alla dem, som inom tingslaget erlade kommunalutskylder,
att utgöras efter samma grund, som för erläggande af dessa utskylder
funnes stadgad, men att detta icke vunnit Första Kammarens
bifall, ansåg sådant förslag hafva ringa utsigt att blifva Riksdagens
beslut. Derför borde man, för att komma till ett resultat, låta detta
onus hufvudsakligen hvila å fastighet, men derjemte låta äfven dem,
som skattade för andra beskattningsföremål, i viss mindre proportion
deltaga i besväret. Utskottet afgaf derefter det förslag, som sedermera
den 26 september 1884 blef lag.

Af hvad i utskottet i detta ärende förekommit framginge, att utskottet
vid framställningen af förslaget, att de, som erlade kommunalutskylder
för andra beskattningsföremål än fastighet, skulle deltaga i
byggnadsskyldigheten efter en fjerdedel af derå belöpande fyrktal, afsett,
att detta endast skulle vara ett öfvergångsstadgande för att slutligen
komma till målet i lika deltagande efter fyrktal för alla skattdragande.
Då lagskipningen vore en allmän angelägenhet, och då bruksidkare,
fabrikanter, handlande och handtverkare m. fl. i lika mån som jordbrukaren
hade intresse af rättskipningens behöriga handhafvande samt,
såsom förhållandena numera utvecklat sig, lika mycket eller ännu mera
än jordbrukaren besvärade domstolarna, syntes sådan fördelning vara
billig och rättvis; hvadan skyldigheten till deltagande uti ifrågavarande
besvär torde böra bestämmas efter hvars och ens skatteförmåga, angifven
genom det honom påförda fyrktal.

Den fördelning af ifrågavarande byggnadsskyldighet, som genom 1884
års lag faststäldes, tillkom, såsom jemväl af motionärens framställning
skönjes, på grund af ett efter långvariga meningsbrytningar framstäldt
medlingsförslag. Till stöd för detta förslag anförde lagutskottet vid
1884 års riksdag, att egandet af andra beskattningsföremål än fastighet
icke innebure samma stadigvarande intresse, och att, med den större
rörlighet dessa beskattningsföremål företedde, de understundom kunde
komma att med kort mellantid inom olika tingslag deltaga uti kanske
ganska betydliga kostnader för ifrågakommande byggnad och underhåll
af tingshus och häradshäkte samt följaktligen skulle kunna komma
att jemförelsevis för tungt i nu förevarande afseende beskattas, derest
de skulle deltaga i skyldighetens utgörande med hela det dem åsätta
fyrktal; hvarför utskottet ansåg en nedsättning till deltagande med
allenast en fjerdedel af det åsätta fyrktalet kunna för dem medgifvas.

Om man nu också icke kan med bestämdhet påstå, att just denna

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

fördelning är den principielt rätta, synes dock skäl tala för dess bibehållande.
Samma grund bar nemligen blifvit antagen för utgörandet
af annan kommunal byggnadsskyldighet, såsom i fråga om byggnad
och underhåll af prestgård enligt lagen den 1 maj 1885 samt af kyrka
och sockenstuga enligt lagen den 12 juni samma år. Då den ‘byggnadsskyldighet,
hvarom de båda sistnämnda lagarne handla, utan tvifvel
är af långt större betydenhet än den som i motionen afses, synes anledning
saknas att, derest en ändring af fördelningen skulle anses
lämplig, göra början med den sistnämnda.

Slutligen vill utskottet liksom vid flera iföregående tillfällen, då
dylika förslag förelegat, erinra derom, att nya lagberedningen i sitt
betänkande angående rättegångsväsendets ombildning föreslagit hela
den ifrågavarande byggnadsskyldighetens öfverflyttande på staten; och
torde detta förslag i sammanhang med frågan om domstolsorganisationen
komma under statsmagternas pröfning.

Då utskottet således icke kan finna lämpligt, att någon ändring
nu vidtages i fråga om skyldigheten att deltaga i kostnaden för byggnad
och underhåll af tingshus och häradsfängelse, hemställer utskottet,

att herr Perssons ifrågavarande motion icke må
till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 9 mars 1897.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

Reservation

af herrar Bruzelius, Nilsson, P. G. Petersson, F. Andersson, Redelius,
Jönsson, Ohlsson och E. Svensson, hvilka ansett, att utskottet bort
tillstyrka bifall till förevarande motion.

Herrar Öländer och J. Andersson hafva begärt få antecknadt, att
de icke deltagit i ärendets behandling inom utskottet.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1897.