Lagutskottets Utlåtande N:o 25 (Utlåtande 1895:LU25 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

N:o 25.

Ank. till Biksd. kansli den 23 mars 1895, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående upphäfvande af
den personliga folkskoleafgiften.

_ I en inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottets behandling
hänvisad motion, n:o 27, har herr O. H. Ström hemstält, att Riksdagen
måtte besluta, att den personliga folkskoleafgiften skall upphöra från
och med 1896.

Motionären har, under erinran att han vid 1888 års riksdag afgifvit
motion i enahanda syfte, till stöd för sin nu förevarande framställning
åberopat, hvad han i nämnda motion och vid frågans behandling
i Andra Kammaren anfört.

I den af motionären vid 1888 års riksdag afgifna motion anfördes:

»Det kunde väl ej bestridas, att personella utskvlder icke drabbade
den skattdragande i mån af hans skatteförmåga, utan att de
tvärt om stälde samma kraf på den mindre bemedlade som på den
förmögnare medborgaren. Bland sådana utskylder borde den personliga
folkskoleafgiften afskaffa, såsom utgående efter en orättvis grund
och i all synnerhet om genom lifsmedelstullars införande af de obemedlade
bidrag komme att indirekt utkräfvas till förbättrande af den
jordbruks- och industriidkande befolkningens ställning.

Bih. till Biksd. Prot. 1895. 7 Sami. 14 Höft. (N:o 25.)

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

I det utlåtande, n:o 28, som lagutskottet med anledning af denna
framställning afgaf vid 1888 års riksdag, yttrade utskottet:

I afseende å det af herr Ström framstälda förslaget vill lagutskottet
erinra, att skatteregleringskomitén i sitt den 13 september 1882
afgifna utlåtande angående skatteförkållandena i riket föreslog, att den
personliga afgiften för folkskolans ändamål måtte förbjudas. I det yttrande
till statsrådsprotokollet, hvarmed statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
anmälde skatteregleringskomiténs berörda förslag
och h vilket sedermera åtföljde propositionen till 1883 års Riksdag angående
ändringar i folkskolestadgan, anmärkte statsrådet, att ett sådant
förbud syntes betänkligt. Ifrågavarande afgift syntes visserligen i mera
välmående kommuner kunna utan svårighet borttagas. Den förhöjning
i den efter förmögenhet och inkomst utgående vanliga kommunalskatten,
som deraf skulle blifva en följd, skulle der icke kännas betungande
eller medföra större orättvisor. Men kommuner funnes, der den beskattningsbara
förmögenheten och inkomsten vore så obetydlig och
skilnaden i ekonomisk ställning emellan de från bevillning efter andra
artikeln fria och de sådan bevillning betalande i allmänhet så ringa, att
betänkliga svårigheter och orättvisor skulle uppstå, om all personlig
skatt upphäfdes och bristen i kommunens inkomster ersattes af en förhöjning
i afgiften efter förmögenhet och inkomst. Den kyrkliga kommunen
egde, för att bereda tillgångar till sina behof, icke använda
andra beskattningsformer än de direkta. Skälen emot ett fullständigt
borttagande af möjligheten att i de mindre kommunerna pålägga personlig
skatt vunne derigenom inom den kyrkliga kommunen ökad
styrka. Dertill komme, att väl ingen afgift lättare än folkskoleafgiften
af de mindre bemedlade insåges utgå till ett för dem gagnande ändamål,
hvarför denna afgift minst af alla kunde antagas gifva anledning
till missnöje.

Den'' till 1883 års Riksdag aflåtna propositionen i ämnet, hvilken
hufvudsakligen afsåg att åt § 58 i folkskolestadgan gifva en sådan lydelse,
att deraf klart framginge, att en personlig afgift till folkskolan
alls icke vore anbefald, utan endast medgifven, der vederbörande kommun
funne den behöflig och rättvis, blef, med en af lagutskottet föreslagen
redaktionsändring, af båda kamrarna utan diskussion eller votering
godkänd; och utfärdades i enlighet med Riksdagens beslut kungörelsen
den 1 juni 1883.

Då enligt utskottets tanke icke sedan 1883 inträdt sådana förändrade
förhållanden, som kunna förringa giltigheten af de andragna
skälen för bibehållande af den personliga folkskoleafgiften, der den -

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

sammas utgående af omständigheterna betingas, hemstälde utskottet, att
motionen icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Båda kamrarne biföllo lagutskottets hemställan.

Utskottet, som delar de betänkligheter mot ett fullständigt upphäfvande
af den personliga folkskoleafgiften, som af utskottet vid 1888
års riksdag blifvit uttalade, anser följaktligen, att kommunens rätt att
besluta en dylik afgift till begränsadt belopp bör bibehållas.

Utskottet vill särskildt, erinra derom, att den, hvilken såsom egare
till en mindre jordbruksfastighet är uppförd till bevillning och sålunda
äfven är skyldig att betala utskylder till kommunen, ej sällan kan i
ekonomiskt afseende vara i en ingalunda fördelaktigare ställning än
en arbetare, hvilken är från bevillning och deraf beroende kommunalutskylder
befriad. Derest nu den personliga folkskoleafgiften borttoges
och i stället den efter förmögenhet och inkomst utgående kommunalskatten
höjdes, skulle de små jordegarne betungas af ytterligare .utskylder,
under det att personer, h vilka vore fria från hvarje efter sådan
grund utgående skatt, men hvilkas skatteförmåga vore lika stor eller
kanske större än de förstnämndes, skulle befrias äfven från hvarje afgift
till folkskolans behof.

Då ifrågavarande afgift icke får sättas till högre belopp än 50
öre för man och 25 öre för qvinna, synes densamma för de mindre
bemedlade icke kunna blifva synnerligen betungande, helst kommunerna
pläga i stor utsträckning för medellöse medgifva afskrifning af de
personella utskylderna.

På grund häraf föranlåtes utskottet hemställa:

att herr Ströms förevarande motion icke må till
någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 22 mars 1895.

På lagutskottets vägnar:
L. ANNERSTEDT.

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

Reservation:

af herrar Kardell och P. G. Petersson, hvilka ansett, att utskottet bort
tillstyrka bifall till ifrågavarande motion.

Herr von Krusenstjerna har begärt få här antecknadt, att han icke
deltagit i ärendets behandling inom utskottet.

STOCKHOLM, P A. SYMANS EFTERTRÄDARES TRYCKERI. 1895.