Lagutskottets Utlåtande N:o 24 (Utlåtande 1889:LU24 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 24.

N:o 24.

Ank. till Riksd, kansli den 5 mars 1889, kl, 3 e. m.

Lagutskottets ''utlåtande, i anledning af dels Kongl. Maj ds proposition
med förslag titt ecklesiastik boställsordning, dels ock väckta
motioner, som beröra samma ämne.

Kongl. Maj:t har den 7 december sistlidna år till Riksdagen aflåtit
en så lydande proposition (n:o 2):

»Sedan med anledning af särskilda framställningar af Rikets ständer
den 28 januari 1803 och Riksdagen den 10 maj 1876 förslag till
förordning angående presterskapets boställen blifvit af utsedde komiterade
till Kongl. Maj:t. öfverlemnadt, öfver hvilket förslag domkapitlen,
Stockholms stads konsistorium, Kongl. Maj:ts befallningshafvande i samtliga
länen, öfverståthållareembetet, domänstyrelsen, kammarkollegium
och högsta domstolen sig yttrat, samt derefter inom kongl. ecklesiastikdepartementet
uppgjorts ett i vissa hänseenden från de af komiterade
föreslagna bestämmelser afvikande förslag till ecklesiastik boställsordning,
har Kongl. Maj:t infordrat kyrkomötets yttrande, huruvida kyrkomötet
medgåfve, att, utan hinder af hvad presterskapets privilegier den 10
oktober 1723 i 4:de, 9:de och 13:de punkterna innehålla, de i boställsordningen
föreslagna stadganden i 14 § angående fördelning af byggnads-
och underhållsskyldigheten å andra klassens bostadsboställen på
landet, i 23 och 24 §§, såvidt de afse anläggande af torp å boställe,
och i 32 §, i hvad den innehåller bestämmelse om rätt för tillträdare
att före tillträdesdagen inrymmas i halfva husen, må varda gällande.

Bill. till Riksd. Prof. 1889. 7 Sand. 14 Höft. 1

2 Lagutskottets Utlåtande N:o ,24.

1 skrifvelse den 8 oktober 1888 har kyrkomötet förklarat sig
medgifva, att omförmälda stadgande!! må, utan hinder af hvad nämnda
punkter i presterskapets privilegier innehålla, blifva gällande, under
förutsättning, hvad beträffar 14 § angående fördelning af byggnadsoch
underhållsskyldigheten å andra klassens bostadsboställen på landet,
att någon ändring i 14 § och 67 § 2 mom. i förslaget icke utan kyrkomötets
samtycke kommer att ega rum; och vill Kongl. Maj:t, med bifogande
af de i statsrådet och högsta domstolen i ämnet förda protokoll
samt kyrkomötets skrifvelse, föreslå Riksdagen att antaga närlagda
förslag till ecklesiastik boställsordning.»

Denna proposition har af båda kamrarne hänvisats till lagutskottet.

1 sammanhang med den föreliggande propositionen har utskottet
till behandling förehaft två särskilda, af Andra Kammaren till utskottet
öfverlemnade motioner, n:o 85, afgifven af herr A. P. Daniel sou, om
skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om utredning och förslag i
fråga om ny ecklesiastik boställsordning, samt n:o 105, afgifven af herr
O. Jonsson i klöf, med hvilken elfva andra ledamöter af kammaren instämt,
om skrifvelse till Kongl. Maj:t i fråga om ändrade bestämmelser
rörande användningen af ecklesiastika boställsskogars afkastning.

Herr Danielsons motion är af följande lydelse:

»Med anledning af Kongl. Majrts nådiga proposition till Riksdagen
med förslag till ecklesiastik boställsordning, anhåller jag vördsamt
få anföra:

Det torde vara allmänt bekant, att sistlidne kyrkomöte vid behandlingen
af förenämnda boställsordning i de delar, som kyrkomötet
förelåg, i sammanhang dermed, på anförda skäl, beslöt eu underdånig
skrifvelse till Kongl. Maj:t att låta verkställa utredning, om och under
hvilka vilkor den församling och presterskapet åliggande skyldighet att
bygga och underhålla de ecklesiastika boställenas hus må kunna öfverflyttas
till en eller flere för ändamålet bildade kassor.

Då denna utredning, enligt den upplysning som meddelas i det
vid den nu förevarande kongl. propositionen bifogade statsrådsprotokoll,
är beroende på kongl. kammarkollegii förberedande åtgärd, får jag,
under hänvisande till den motion jag i kyrkomötet afgaf under n:o 35
och kyrkomötets särskilda utskotts deröfver afgifna utlåtande af den
1 oktober 1888 samt herr statsrådets och chefens för ecklesiastikdepartementet
i kyrkomötet den 6 i samma månad och år afgifna
yttrande, hvilket återfinnes i kyrkomötets tryckta protokoll, sid. 564—565,
härmed vördsamt anhålla, att Riksdagen ville besluta:

att, med afslag å den föreslagna ecklesiastika boställ,sordningen,

Lagutskottets Utlåtande N:o 24. 8

Riksdagen besluter i underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t meddela,
att Riksdagen äfven för sin del anhåller, att Kongl. Maj:t så fort ske
kan låter verkställa utredning, om och under Indika vilkor den församling
och presterskap åliggande skyldighet att bygga och underhålla de
ecklesiastika boställenas hus må kunna öfverflyttas till en eller flere för
ändamålet bildade kassor, samt derefter till Riksdagen afgifva det förslag,
hvartill eu sådan utredning kan föranleda.»

I herr O. Jonssons motion föreslås: »att Riksdagen behagade i
skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes undersöka, huruvida icke den
del af behållna afkastningen ifrån de ecklesiastika boställenas skogar,
som enligt nu gällande bestämmelser ingår till så väl presterskapets
löneregleringsfond som de ecklesiastika boställenas skogsfond. kunde,
utan att dragas ifrån den ena orten till den andra, för framtiden tillerkännas
boställshafvarne och församlingarna, att af dem under lämplig
kontroll förvaltas, för att användas till bestridande af kostnaderna för
nybyggnad och underhåll af prestgårdarne samt, i mån af tillgång,
jemväl till andra rent kyrkliga ändamål, och derefter för Riksdagen
framlägga förslag till förändrade stadganden derom i de författningar,
som deraf beröras.»

På sätt herr Danielson erinrat, behandlades vid sistlidna års
kyrkomöte i sammanhang med de delar af det kongl. förslaget till
ecklesiastik boställsordning, öfver Indika kyrkomötets yttrande infordrats,
en af herr Danielson såsom ledamot af kyrkomötet väckt motion, n:o 35.
I denna motion anfördes:

»Genom Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse till kyrkomötet af den 5
dennes kan man antaga, att Kongl. Maj:t ämnar med snaraste äfven
för Riksdagen afgifva förslag till ecklesiastik boställsordning. Enär
detta förslag, så som det till kyrkomötet afgifvits, icke upptager den
ofta och länge vid riksdagarne och i öfrigt allmänt uttalade önskan
om lösning af den vigtiga frågan om församlingens befriande från skyldigheten
att bygga och underhålla vissa af prestgårdens laga hus, synes
detsamma, derest det icke kommer att undergå förändringar och
jemväl upptaga bestämmelser för ordnandet af sagda angelägenhet,
endast att mera öka nämnda skyldighet i stället för att, som man hoppats,
denna borde upphöra och på annat sätt regleras.

Då församlingens afgifter till presterskapet genom den skedda
löneregleringen i många församlingar högst betydligt, och i allmänhet

Lagutskottets Utlåtande N:o 2i.

mer och mindre öfver hela landet, ökats, och alltjemt förspörjes klagan
öfver dessa löner, förefaller mig omöjligt att biträda ett förslag, som
skulle komma att för församlingarna göra skattebördan till presterskapet
ännu tyngre. Det synes mig derföre nödigt, att redan från början den
här ofvan omförmälda frågan äfven kommer att underställas kyrkomötets
bepröfvande, helst som församlingens befriande från den nuvarande
byggnadsskyldigheten är både rättvis och billig samt derjemte
skulle leda till ett mera godt förhållande mellan församlingen och dess
kyrkoherde och derigenom jemväl mera befästa välvilja till kyrkan och
dess ordning.

Då den inom presteståndet väckta motion, som låg till grund för
Rikets ständers skrifvelse till Kongl. Maj:t i frågan af den 28 januari
1863 och utskottets deröfver afgifna förslag föredrogos till behandling
i bondeståndet, blef såväl motionen som utskottets tillstyrkande hemställan
af ståndet utslagen, enär ståndet ansåg, att den då på grund af
1862 års förordning förestående regleringen af presterskapets löneförmåner
jemväl borde komma att omfatta församlingens byggnadsskyldighet,
och emedan ståndet befarade, att ett bifall till motionen säkerligen
framgent skulle leda till större kostnad för församlingen än de
bestämmelser medföra, som nu i detta afseende gälla, Oaktadt bondeståndets
omförmälda afslag afläto Rikets Ständer, på grund af de tre
öfriga ståndens sammanstämmande beslut, underdånig skrifvelse i frågan
till Kongl. Magt.

Bondeståndets uppfattning synes nu i det afgifna förslaget till
boställsordning blifva en verklighet, om det oförändradt vinner helgd
af lag, enär församlingen då får en dyrbarare byggnadsskyldighet äfvensom
skyldighet att bygga bostadsboställen för komministrar, kapellpredikanter
och pastorsadjunkter.

För att vidare gifva skäl för det yrkande, jag här ämnar framställa,
vågar jag till en del återgifva de motiv, som den af Kongl. Maj:t
i nåder tillsatta komité i sitt, i afsedda frågan afgifna betänkande af
den 28 mars 1879 vid förslaget under 3 kap. anfört och som synas
mig väl beaktansvärda. Komitén erinrar: att den byggnadsskyldighet,
som åligger församling, nemligen att bygga och till en del underhålla
vissa af prestgårdens laga hus, leder sitt ursprung från kyrkans äldsta
tider, då presterskapets aflöning uteslutande eller hufvudsakligen utgjordes
af naturaprestationer, dels stadgade i lag och dels påräknade
att derutöfver genom församlingens välvilja utgöras. Detta aflöningssätt,
om än, efter föregående tiders sedvänja och åskådningssätt, ändamålsenligt,
har likväl i senare tider befunnits olämpligt och oförenligt

Lagutskottets Utlåtande N:o 2i.

med den sjelfständiga ställning, presten ansetts böra i förhållande till
sin församling intaga; hvadan också vid de nyligen verkstälda regleringarna
af presterskapets inkomster, i öfverensstämmelse med hvad
kongl. kungörelsen den 11 juli 1862 derom stadgar, alla naturaprestationer
i största allmänhet och så vidt möjligt blifvit ersatta med kontanta
utgifter. Den enda naturaprestation från församlingen, som i allmänhet
bibehållits, är byggnads- och underhållsskyldigheten å prestgårdarne.
Men påstående har blifvit framstäldt, att äfven denna naturaprestation,
såsom numera i åtskilliga afseenden olämplig, bör afskaffas.
Erfarenheten har visat, att församlingens byggnads- och underhållsskyldighet,
hvars gränser ej äro och i vissa afseenden svårligen torde
kunna blifva med noggrannhet bestämda, icke sällan gifven anledning
till osämja och tvist emellan kyrkoherde och församling, i det än å ena
sidan obilliga pretentioner framställas, än å andra sidan befogade anspråk
mötas med oginhet; och nödvändigheten för kyrkoherden att vid
behof af nybyggnad eller reparation ankra eu ovillig eller liknöjd församling
torde ej vara behaglig. Antalet af de hus, församlingen bör
bygga, kan visserligen med noggrannhet bestämmas; men i afseende
på deras beskaffenhet torde det vara svårt, om ej omöjligt, att genom
någon lagstiftning så noga bestämma hvad som under alla förhållanden
är prestens rätt och församlingens skyldighet, att ej olika meningar
derom lätteligen kunna uppstå. Ännu svårare torde det vara att, så
länge skyldigheten för kyrkoherde och församling att gemensamt underhålla
de laga hus, som skola af församlingen byggas, qvarstår, emellan
begges förpligtelse!- härutinnan uppdraga någon bestämd, tydlig och
tillfredsställande gräns, hvilket bäst framgår af de många fruktlösa försök,
som i denna rigtning blifvit från representationens sida gjorda.

Ofvan antydda olägenhet af församlingarnas nuvarande byggnadsoch
underhållsskyldighet å prestgårdarne synes komiterade vara af den
betydenhet, att komiterade ej tveka såsom sin åsigt uttala, att det skulle
vara särdeles önskvärd! såväl för kyrkoherdarne som för församlingarna,
om det utan förnärmande af någonderas rätt kunde låta sig göra att,
såsom flera gånger blifvit vid senare riksdagarno föreslaget, öfverflytta
församlingarnas byggnads- och underhållsskyldighet på kyrkoherdarne.
— Oaktadt dessa sanna och sakrika uttalanden underlät komitén att i
denna del afgifva förslag.

Att denna vigtiga fråga snart bör lösas torde åligga alla goda
krafter att samverka till, och att den kan lösas på billiga grunder såväl
från församlingens sida som från kyrkoherdens förefaller mig mycket
möjligt, blott god vilja förefinnes.

Lagutskottets Utlåtande N:o 24.

Ett sätt vore, om församlingen under eu följd af år finge genom
en bestämd afgift aflösa sin ifrågavarande byggnadsskyldighet, och att
dessa utgifter finge ingå till eu byggnadskassa, som kunde komma till
stånd på ungefär de grunder och bestämmelser, som nu gälla för presterskapets
i Skåne byggnadskassa, och att kyrkoherden eller boställsinnehafvaren
äfven måtte åläggas utgifter till kassan för att få underhållsoch
byggnadsskyldigheten af kassan öfvertagen. Eu ytterligare utväg
att förstärka denna kassa och minska församlingens aflösningsbelopp
och boställsinnehafvarnes årliga bidrag vore att till kassan möjligen anvisa
bidrag dels från presterskapets löneregleringsfond och dels från
de ecklesiastika boställenas skogsfond.

Af det senast afslutade och i tryck tillgängliga kapitalkonto till
rikshufvudboken, eller för 1886, har jag inhemta!, att presterskapets
löneregleringsfond egde vid sagda års slut eu behållning af 1,238,058
kronor 99 öre, och att årets inkomst utgjorde 177,669 kronor 73 öre,
samt att ecklesiastika boställenas skogsfond utgjorde vid samma års
utgång 562,156 kronor 70 öre och inkomsten under året 107,825 kronor
80 öre.

En ytterligare utväg torde äfven förefinnas att föröka den afsedda
kassan genom att inkomsten af hvarje pastorat, som första gången
efter det lagen om församlingens befriande från byggnadsskyldigheten
trädde i kraft, blefve ledigt, skulle för ett år ingå till kassan,
eller på samma sätt som varit förhållandet med ett års inkomst till presterskapets
enke- och pupillkassa.

Då den af mig här berörda frågan erfordrar eu noggrann utredning
dels för uppskattande af den kostnad, som för de olika boställena
i allmänhet efter de olika orternas förhållanden borde bestämmas, dels
den aflösningssumma, som hvarje församling borde erlägga i förhållande
till det skick, hvari husen sig befunne, dels de afgiffer boställsinnehafvaren
borde årligen betala som underhållsskyldighet, dels de grunder
och reglementen, som borde komma att gälla för byggnadsskyldighetens
ordnande och för kassan i fråga — vare sig för denna i enlighet med
kongl. förordningen den 16 december 1870 om prestgårdsbyggnaden i
Skåne och skyldigheten ,att sagda byggnader bekosta och underhålla
och de bestämmelser, som innefattas i kong], reglementet af den 24
mars 1876 för skånska presterskapets byggnadskassa, finnes stadgadt,
kunna befinnas lämpliga, eller förändrade sådana böra läggas till grund,
önskar jag att kyrkomötet hos Kongl. Maj:t begär eu sådan utredning.

Mig synes att hvarje stift borde ega sin byggnadskassa, så att
de olika ortförhållandena bättre kunde beaktas. Likaså torde försam -

Lagutskottets Utlutande N:o 24. 7

lingens byggnadsskyldighet, som den skulle ega aflösa, uppskattas så,
att det må bero på församlingen, om den vill erlägga det. uppskattade
aflösningsbeloppet eller i stället derför sätta husen i laga stånd och dem
på en gång i sådant skick öfverlemna.

Af hvad jag nu i korthet anfört vågar jag äfven hemställa, att
kyrkomötet på det sätt besvarar Kongl. Maj:ts förslag till ecklesiastik
boställsordning i de. till kyrkomötet hänskjuta delar, att kyrkomötet
gifver sitt bifall dertill endast under förutsättning, att. deri jemväl upptagas
bestämmelser om upphörande af församlingens byggnadsskyldighet
och denna skyldighets ordnande i syfte, som här ofvan angifvits».

I det betänkande, n:o 47, hvaruti det, vid kyrkomötet tillsatta särskilda
utskott yttrade sig om så väl Kong]. Maj:ts skrifvelse till kyrkomötet
i fråga om förslaget till ecklesiastik boställsordning som ock herr
Danielsons sistberörda motion, anförde utskottet rörande motionen:

_ »Hvad slutligen angår herr Danielsons motion, så har utskottet,
som i fråga om de skäl, herr Danielson anfört till stöd för sitt förslag,
tillåter sig hänvisa till sjelfva motionen, ansett sig icke böra ingå i
någon närmare pröfning af förslagets detaljer, enär ett rigtigt bedömande
af dessa detaljer uppenbarligen förutsätter en utredning af
den omfattning, att utskottet under den korta tiden för kyrkomötets
sammanvaro omöjligen kunnat åstadkomma densamma. Den af herr
Danielson uttalade tanken att söka få till stånd en eller flera kassor,
som kunde öfvertaga byggnads- och underhållsskyldigheten å de ecklesiastika
boställena, har emellertid förefallit utskottet tilltalande, om
också utskottet gent emot hvad herr Danielson i sin motion anfört anser
sig böra uttala den åsigt, att rättvisa och billighet synas fordra,
att boställshafvaren och församlingen i fråga om de för kassans eller
kassornas bildande och vidmagthållande nödiga bidrag blifva fullt likstälda,
så att antingen, om så ske kan, aflösning af så väl boställshafvarens
som församlingens byggnads- och underhållsskyldighet må ega
rum, eller ock både boställshafvaren och församlingen förpligtas att
allt fortfarande till kassan erlägga årliga afgifter. — Då herr Danielsons
motion således synes utskottet förtjent af all uppmärksamhet, anser
sig utskottet böra med anledning af densamma föreslå kyrkomötet
att hos Kongl. Maj:t anhålla om nödig utredning i ämnet».

_ På grund häraf hemstälde särskilda utskottet, i 4:de punkten af
sitt ifrågavarande betänkande, att kyrkomötet måtte, med anledning af
herr Danielsons motion, »i underdånig skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhålla,
det Kong]. Maj:t täcktes låta verkställa utredning, om och under
Indika vilkor den församling och presterskap åliggande skyldighet att

Lagutskottets Utlåtande N:o M.

bygga och underhålla de ecklesiastika boställenas hus må kunna öfverflyttas
till en eller derå för ändamålet bildade kassor, samt derefter
vidtaga de åtgärder, till Indika en dylik utredning kan föranleda».

Under den öfverläggning, som i kyrkomötet egde rum i anledning
af särskilda utskottets omförmälda betänkande, yttrade statsrådet och
chefen för ecklesiastikdepartementet bland annat följande (kyrkomötets
protokoll, sid. 564 och 565):

»Man åsyftar med denna boställsordning först och främst att få
de långvariga och ledsamma stridigheterna mellan presterskapet och
församlingarna undanröjda; och det lider intet tvifvel, att icke en stor
del af dessa stridigheter skulle försvinna, om denna boställsordning
antoges. Att tro att dermed allt är hulpet, är dock allt för sangvinisk!
Gåfves det nu ett sätt att befria så väl presterskapet som församlingarna
från denna, af eviga tvister och obehag åtföljda byggnads- och
underhållsskyldighet, vore det mycket vård!

Detta lian ske. Men dertill fordras först en grundlig utredning
för att tillse om och huru presterskapet och församlingarna skulle kunna,
en gång för alla, bilda eu fond för bestridande af alla så väl byggnadssom
underhållsskyldigheter å ecklesiastika boställen. En hastig och
följaktligen icke mycket tillförlitlig kalkyl öfver detta förhållande har
jag sökt göra. Den är naturligtvis af beskaffenhet att ingalunda nu
ens med lätt hand kunna vidröras, men jag tror mig hafva funnit, att
på den vägen skulle den lyckligaste lösningen kunna ske.

Jag hemställer för den skull, att mötet ville lemna sitt bifall till
det af kyrkolagsutskottet tillstyrkta Danielsonska förslaget. Det torde
fordra en både svår och må hända långvarig omgång att på detta sätt
söka reda saken, men det är helt visst den enda utvägen att få ett
lyckligt slut på alla dessa gamla tvistigheter angående byggnad och
underhåll å de presterliga boställena. Det vore mig derför kärt, om
mötet ville lemna sitt ja till utskottets förslag i den nu föredragna
4:de punkten».

Särskilda utskottets ifrågavarande hemställan blef ock af kyrkomötet
bifallen, och underdånig skrifvelse af dermed öfverensstämmande
innehåll till Kong! Maj:t aflåten.

Af det förevarande kong! proposition bifogade utdrag af statsrådsprotokollet
den 7 december 1888 inhemtas, att Kong! Maj:t i sammanhang
med beslutet att till Riksdagen aflåta proposition med förslag
till ecklesiastik boställsordning anbefalt kammarkollegium att efter vederbörandes
hörande verkställa utredning, om och under hvilka vilkor den
församling och presterskap åliggande skyldighet att bygga och under -

Lagutskottets Utlåtande N:o 24. 9

hålla de ecklesiastika boställenas hus må kunna öfverflyttas till en eller
flera för. ändamålet bildade kassor, samt med underdånigt utlåtande i
ärendet till Kong!. Maj:t inkomma.

. Med afseende å. hvad sålunda förekommit kan lagutskottet för sin
del icke anse lämpligt, att det föreliggande förslaget för närvarande
af Riksdagen godkännes, utan torde öfvervägande skäl tala för att afbida,
huru den af Kongd. Maj: t anbefalda utredning i ämnet utfaller.
Utskottet har nemligen icke anledning att antaga, att förhållandena
undei nuvarande lagstiftning, så bristfällig den än må vara, äro sådana,
att den nya lagstiftningens införande icke skulle kunna någon tid fördröjas.

Sedan^ den anbefalda utredningen verkstälts, lärer Kongl. Majrt
icke underlåta att för Riksdagen framlägga förnyadt förslag i ämnet
med de ändringar, som af utredningen må kunna föranledas.

Af dessa skäl hemställer lagutskottet,

1) att Kongl. Maj:ts ifrågavarande proposition för
närvarande icke må af Riksdagen bifallas.

Beträffande herr Danielsons nu framstälda förslag om aflåtande af
skrifvelse till Konungen med begäran om utredning i angifvet syfte,
får lagutskottet, vid det förhållande, att en utredning i sådant syfte^
som i motionen afses, redan blifvit af Kongl. Maj:t anbefald, hemställa,

2) att herr Danielsons motion i förevarande del
icke må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

I herr O. Jonssons ofvan omförmälda motion erinras till en början
om innehållet af ett vid sistlidna års riksdag af motionären väckt förslag
och de yttranden, som öfver detta förslag afgifvits dels af det tillfälliga
utskott, hvartill motionen hänvisades, dels ock inom Andra
Kammaren. Af hvad sålunda vid 1888 års riksdag förekommit anser
motionären framgå:

l:o) att, med högst få undantag, alla ecklesiastika boställen, obeniknadt
sådana i de regula pastoraten, blifvit af församlingarna sjelfva
eller af enskilde upplåtna;

Bill. till Ltijcsd. Prof. 1889. 7 Sand, 14 Höft.

Lagutskottets Utlåtande N:o 24.

2:o) att de belopp, som nu finnas samlade eller, innan en förändring
i disponerandet af skogsmedlen hinner genomföras, kunna antagas
blifva samlade å presterskapets löneregleringsfond och de ecklesiastika
boställenas skogstamd, måste anses fullt tillräckliga för de ändamål,
hvartill dessa fonder blifvit afsedda;

3:o) att, ur rättvisans och billighetens synpunkt, församlingarna
borde tillerkännas någon andel af dessa skogsmedel, för att användas
till byggnad och underhåll af ecklesiastika boställen eller dylikt; och

4:o) att, i anseende till de stora och tidsödande svårigheter, hvarmed
en utredning om hvarje boställes faktiska uppkomst och natur är
förknippad och till följd deraf, att efter en sådan utredning i alla fall
en hel del boställen komme att återstå, om hvars natur och uppkomst
man vore oviss, en sådan andel i afkastningen ej bör göras beroende
af en dylik undersökning, utan tillerkännas alla efter eu rättvis och
lämplig fördelningsgrund.

Vidare anför motionären:

»Väl är det sant, att derigenom äfven församlingar, till hvilka
kronan upplåtit boställen, komme att blifva delaktiga uti skogens afkastning,
men då sådana boställen utgöra ett ringa fåtal gent emot de
på annat sätt uppkomna, och då dertill kommer, att en sådan församling
vid en skiftesförrättning å skogsmarken får vidkännas betydliga
kostnader, för hvilka nu ingen ersättning erhålles, så synes detta sätt
att, oberoende af boställets krono- eller skattenatur, lösa frågan vara
det mest lämpliga.

I afseende på sättet, huru dessa medel borde komma församlingarna
till godo, synes utskottet — bland flera i förut omnämnda betänkande
angifna — hufvudsakligast hafva fäst sig vid, att antingen de
församlingar, från hvilka öfverflödiga skogsmedel erhållas, må kunna
efter särskild ansökning och pröfning i hvarje fall få, inom det belopp
bostället tillfört fonderna, erhålla utdelning — eller också att inom de
län, som tillföra fonderna större belopp, än som motsvara fondernas utgifter
för samma län, sådana Överskjutande skogsmedel årligen fördelades
mellan församlingarna inom detta län, att särskildt bokföras
och användas till byggnad och underhåll af ecklesiastika boställen.

Emot det senare alternativet kan den anmärkning göras, att, då
det stora flertalet boställen måste antagas vara anskaffadt eller upplåtet
af församlingarna, det är mera oegentlig!, att medlen dragas ifrån den
ena församlingen till den andra, än om en och annan församling, hvartill
kronan upplåtit boställe, efter det förra fördelningssättet skulle
komma att erhålla ett större belopp än efter det senare, hvartill kom -

Lagutskottets Utlåtande N:o 24.

mer, att de församlingar, som lyckats bevisa sin eganderätt till bostället
och från hvithet inga skogsmedel ingå till fonderna, derigenom
skulle oskäligt och rättsvidrigt gynnas på de andras bekostnad.

Äfven om man med en lämplig bestämmelse undanröjde sistberörda
oegentlighet, har dock, enligt min åsigt, det förra alternativet
ett gifvet företräde, ehuru äfven deremot åtminstone den anmärkning
kan göras, att vederbörande myndigheter eller Kongl. Maj:t kotnme att
ådragas ett icke ringa besvär med pröfning af ansökningen och under-''
sökning af huruvida församlingens boställe tillfört fonderna disponibla
medel för ändamålet.

Det mest lämpliga sättet är, så vidt jag kan finna, att utaf den
behållna skogsafkastningen boställshafvaren erhåller en del, t. ex.
hälften, och församlingen det öfriga, att under lämplig kontroll särskildt
bokföras och användas till betäckande af kostnaderna för prestgårdarnes
nybyggnad och underhåll samt möjligen andra rent kyrkliga ändamål.
Och om nu detta genom ett stadgande i t. ex. kongl. förordningen
om hushållningen med de allmänna skogarne blefve bestämdt, så
skulle dermed vederbörande myndigheter befrias från handläggandet af
en mängd ansökningar, och en hel del rättegångar om eganderätten
till boställen förekommas.

Med allt detta är det tydligt, att jag åsyftar hela den efter afdrag
af omkostnaderna för skogens skötsel och vård återstående behållningen,
vare sig denna uppkommit genom en ordinarie eller extra ordinarie
afkastning från så väl skog, som är stäld under domänstyrelsens
omedelbara vård, som under boställshafvarens. Ty skulle en förändrad
bestämmelse inskränkas till endast ordinarie afkastningen från den under
boställshafvarens vård stälda och till boställets eget behof egentligen
afsedda skogen, så komme den att sakna nästan all betydelse.

Huruvida särskilda undantag i bestämmelserna behöfva göras för
biskopsboställen eller för andra donerade boställen, kan Kongl. Maj:t bäst
bedöma.

Ehuru jag för min del anser det vara ådagalagdt, att de redan
bildade fonderna äro tillräckliga för det med dem afsedda ändamål, och
att ett användande på föreslaget sätt af dessa boställsskogars framtida
afkastning ingalunda förnärmar presterskapets i dess privilegier tillförsäkrade
rätt, torde dock med hänsyn så väl dertill, att sist församlade
kyrkomöte aflåtit eu skrifvelse till Kongl. Maj:t i ungefär samma
syfte, som att frågan för öfrigt fordrar en omsorgsfullare pröfning och
mera omfattande utredning, än hvad en motionär och ett Riksdagens
utskott kunna åstadkomma, det vara lämpligast, att Kongl. Maj;t sättes

Lagutskottets Utlåtande N-.o 24.

* ^iUfSIe1 taSa frågan under ompröfning i första hand för att deretter
töreiägga Riksdagen sitt förslag.»

Såsom af denna redogörelse framgår, innefattar förevarande motion
ett ämne, som uppenbarligen faller inom området af den utredning,
som Kongl. Maj:t den 7 december 1888 anbefalt kammarkollegium att
verkställa. Vid sådant förhållande synes det vara obehöflig! att härom
göra någon särskild framställning bos Kongl. Maj:t. Den myndighet,
som fått utredningen sig uppdragen, skall säkerligen icke underlåta att
åt de omständigheter, som i motionen framhållits, egna vederbörlig
uppmärksamhet.

Endast i en punkt synes motionärens framställning falla utom
området för ifrågavarande utredning, nemligen i hvad den afser den
behållna skogsafkastningens användande för andra kyrkliga ändamål
än nybyggnad och underhåll af prestgårdar. Men då motionären icke
närmare angifvit hvad han i denna del åsyftat, synes icke heller någon
anledning förefinnas att härom göra någon framställning till Konungen.

På dessa grunder får lagutskottet hemställa,

3) att herr O. Jonssons förevarande motion icke
må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 5 mars 1889.

På lagutskottets vägnar:

Axel Bergström.

Lagutskottets Utlåtande N:o 24.

Reservationer:

mot utskottets hemställan i punkten 1):

af herr Bergström: »De skäl lagutskottet anfört till stöd för sin
hemställan, att Kongl. Maj:ts ifrågavarande proposition icke må af Riksdagen
bifallas, gifva- nogsamt vid handen, att utskottet ansett det icke
vara nödigt att ens i någon mån granska och pröfva det med propositionen
framlagda författningsförslaget och derför i allo underlåtit att
egna detta någon genomgående behandling. I mitt yrkande på en sådan
behandling stod jag alldeles ensam och finner mig derför föranlåten
att genom denna reservation frambära min från utskottets afvikande
mening.

Visserligen förhåller det sig, enligt hvad af utskottets motivering
framgår, sålunda:

att med anledning af en motion, som ledamoten af Andra Kammaren
herr A. P. Danielson, hvilken var medlem af det sistlidna år
hållna kyrkomöte, då. väckte, kyrkomötets särskilda utskott hemstält,
att kyrkomötet måtte i underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t
täcktes låta verkställa utredning, om och under Indika vilkor den församling
och presterskap åliggande skyldighet att bygga och underhålla
de ecklesiastika boställenas hus måtte kunna öfverflyttäs till en
eller flera för ändamålet bildade kassor, samt derefter vidtaga de åtgärder,
hvartill en dylik utredning kunde föranleda;

att föredragande departementschefen, som deltog i kyrkomötets
förhandlingar, dervid ej mindre, hvad angick det väckta förslaget att
befria såväl presterskapet som församlingarna från den af eviga tvister
och obehag åtföljda byggnads- och underhållsskyldighet, uttryckligen
förklarat, att detta kunde ske, än äfven beträffande frågan, om och huru
presterskapet och församlingarna skulle kunna en gång för alla bilda eu
fond för bestridande af alla så väl byggnads- som underhållskyldigheter
å ecklesiastika boställen, förmält sig hafva sökt att göra en hastig
och följaktligen icke mycket tillförlitlig kalkyl öfver nämnda förhållande,
nien dervid trott sig hafva funnit, att på den vägen den lyckligaste lösningen
skulle kunna ske;

Lagutskottets Utlåtande N:o 24.

att kyrkomötet bifallit särskilda utskottets ofvan omförmälda hemställan
och den 8 oktober 1888 till Kongl. Maj:t aflåtit underdånig skrifvelse
i ämnet af det innehåll, särskilda utskottet föreslagit; samt

att vid underdånig föredragning af författningsförslaget Kongl.
Maj:t, uppå hemställan af föredragande departementschefen, hvilken
kyrkomötets framstälda begäran om utredning i ofvan angifna syftesynts
mycket beaktansvärd, anbefalt kammarkollegium att efter vederbörandes
hörande verkställa utredning, om och under hvilka vilkor den
församling och presterskap åliggande skyldighet att bygga och underhålla
de ecklesiastika boställenas hus måtte kunna öfverflyttas till eu
eller flera för ändamålet bildade kassor, samt med underdånigt utlåtande
i ärendet till Kongl. Maj:t inkomma.

Men föredragande departementschefen har icke funnit hvad sålunda
förekommit utgöra hinder för att hemställa, att Kongl. Maj:t
täcktes till Riksdagen aflåta nådig proposition om antagande af ett
inom ecklesiastikdepartementet uppgjordt förslag till ecklesiastik boställsordning,
och i enlighet med samma hemställan, hvartill statsrådets
öfrige ledamöter tillstyrkt bifall, har ock Kongl. Maj:t föreslagit
Riksdagen att antaga samma förslag.

För min del anser jag ock, att författningsförslaget på sätt som
skett både kunnat och bort föreläggas Riksdagen till antagande, och
att förty lagutskottet äfven både kunnat och bort egna förslaget vanlig
grundlagsenlig behandling. Skulle denna min åsigt omfattas af Riksdagen,
kommer naturligtvis ärendet att återförvisas till lagutskottets
handläggning. Det torde derför icke vara nödigt att utförligt, än mindre
fullständigt utveckla de skäl, hvilka bort föranleda lagutskottet att
granska och pröfva författningsförslaget. Jag inskränker mig derför
till att uttala, att, enligt min åsigt, man för vinnande af det af herr Danielson
åsyftade mål icke kan, såsom lian förmenat, påräkna anvisande af
bidrag från dels presterskapets löneregleringsfond och dels de ecklesiastika
boställenas skogsfond. Hvad angår den förra, hvilken har att
bestrida stora, årliga och ständiga utgifter, så har den ännu icke på
långt när vuxit till det belopp, att den förmår tillfredsställa alla de
billiga anspråk på löneförbättringar, hvilka med fog kunna ställas å densamma;
och räntefotens ständiga sjunkande lärer till eu mycket aflägsen
framtid förlägga den tidpunkt, då, om den någonsin inträffar, samtlige
kyrkoherdar, komministrar, kapellpredikanter och pastoratsadjunkter blifva
försedda med så pass störa löneinkomster, att de kunna anses hafva
sin anständiga bergning. Beträffande åter de ecklesiastika boställenas
skogsfond och de ändamål, hvartill de medel, som från samma bostäl -

Lagutskottets Utlåtande N:o 24.

lens skogar inflyta, skola användas, hänvisar jag till hvad derom förekommer
i statsrådets och chefens för finansdepartementet underdåniga
anförande till statsrådsprotokollet deri 12 sistlidne januari rörande reglering
af staten för skogsväsendet. Slutligen håller jag före, att församlingarna,
äfven om de skulle finnas vara dertill villiga, likväl skulle
få mycket svårt att samtidigt både in natura utgöra sin byggnads- och
underhållsskyldighet och i penningar utgifva de årliga bidrag, som för
de afsedda kassornas bildande måste blifva erforderliga; och säkerligen
skulle många af rikets kyrkoherdar röna enahanda svårigheter, så vidt
angår deras byggnads- och underhållsskyldighet samt årliga bidrag till
kassorna»; samt

mot utskottets hemställan i punkten 3):

af herrar H. Andersson i Nöbbelöf, A. Göransson, P. Pehrson i Törneryd,
A. Nilsson i Rinkaby och C. Persson i Stallerhult, hvilka ansett,
att utskottet bort tillstyrka Riksdagen aflåtande af skrifvelse till Konungen
med begäran, att Kongh Maj:t täcktes öfverlemna herr O. Jonssons
motion till vederbörande myndighet, för att dess innehåll måtte
komma under pröfning vid den behandling af ärendet i sin helhet,
som, i händelse utskottets hemställan i punkten 1) af kamrarne godkändes,
torde komma att företagas.

Herrar Huss och Liljesköld hafva begärt få här antecknadt, att de
icke deltagit i behandlingen inom utskottet af ifrågavarande ärende.

Bilaga till lagutskottets utlåtande n:o 24.

Kong! Maj:ts förslag
till

Ecklesiastik boställsordning.

Med ändring af hvad 26 kap. 2 § byggningabalken och särskilda
författningar innehålla häremot stridande, förordnas som följer:

I Kap.

Om hvad med boställen förstås och särskilda slag af desamma.

1 §•

1. Såsom boställen anses i denna boställsordning alla de hemman
och lägenheter, som äro anslagna till bostad eller aflöning åt biskopar,
kyrkoherdar, komministrar, kapellpredikanter och pastoratsadjunkter
eller till prestenkesäten, äfvensom de hemman och lägenheter, hvilkas
afkomst ingår till presterlig löneregleringsfond.

2. Boställen, som äro afsedda till löntagares bostad, kallas i
denna författning bostadsboställeu; och må för hvarje presterlig befattning
endast ett boställe såsom bostadsboställe anses. Öfriga boställen
kallas löningsboställen.

2 §•

Bostadsboställen indelas i tre klasser; och omfattar
första klassen: bostadsboställen för biskopar;
andra klassen: bostadsboställen för kyrkoherdar; och
tredje klassen: bostadsboställen för komministrar, kapMlpredikanter och
pastoratsadjunkter.

Bih. till Rilcsd. Prot. 1889. 7 Sami. 14 Iluft.

Bilaga till lagutskottets utlåtande n:o 24.

Il Kap.

Om laga hus.

3 §•

Å bostadsboställen, förenade med jordbruk, på landet och i stad
skola, der ej enligt 5 § undantag medgifves, finnas följande laga hus:
1) sätesbyggning, 2) visthus, 3) hushållskällare, 4) brygghus, 5) vedbod,
6) hemlighus, 7) drängstuga, 8) vagnshus, 9) spanmålsbod, 10) redskapshus,
11) stall, 12) fähus, 13) fårhus, eller, å mindre boställen, i
fähuset anbringad särskild fårkätte, 14) svinhus och 15) eu eller flera
lador samt loge eller logar efter behofvet, hvarjemte, der sådant nödigt
pröfvas, å dessa boställen må såsom laga hus ytterligare föreskrifvas:
källare för rotfrukter samt en brunn för hushållet och en för ladu -

4 §•

Bostadsboställen utan jordbruk på landet och i stad skola, der ej
enligt 5 § undantag medgifves, vara försedda med dessa laga hus:
1) sätesbyggning, 2) visthus, 3) hushållskällare, 4) brygghus, 5) vedbod
och 6) hemlighus, äfvensom 7) drängstuga, 8) stall och 9) vagnshus,
de tre sist nämnda husen dock å andra och tredje klassernas
bostadsboställen endast i det fall, att boställshafvaren för tjensteresor
behöfver hålla häst och åkdon. Erfordras å bostadsboställe utan jordbruk
flera hus än nu sagdt är, må efter omständigheterna föreskrifvas
ytterligare något eller några af de i 3 § omförmälda hus.

5 §■

1. Der, i följd af ortens förhållande eller något med jordbruk
förenadt bostadsboställes särskilda beskaffenhet, skötsel af får eller svin
ej lämpligen kan ega rum, må fårhus eller svinhus kunna uteslutas.

2. Å bostadsboställe af tredje klassen må jemväl följande hus:
visthus, brygghus, drängstuga, vagnshus och spanmålsbod, ett eller
flere, uteslutas, när de pröfvas kunna undvaras och lindring i byggnadsskyldigheten
är af behofvet påkallad.

Bilaga till lagutskottets utlåtande n:o 24.

6 §•

Löningsboställen bebyggas efter ty för kronohemman stadgadt
är, der ej dessa boställen antingen, med afseende på särskild beskaffenhet,
erfordra derefter lämpade hus, eller ock, såsom brukade gemensamt
med bostadsboställen, eller af annan anledning pröfvas kunna
alla eller vissa af de för kronohemman föreskrifna hus undvara.

7 §•

De laga hus, som för hvart boställe föreskrifvas, må uppföras
särskilda eller sammanbyggas, efter som, med afseende å belägenheten
och ortens sed, lämpligt pröfvas; och må källare under annan byggnad
läggas. I allmänhet bör dock undvikas sådant sammanförande af hus,
att derigenom sammanblandning af boställshafvares och annans byggnads-
och underhållsskyldighet uppstår.

8 §•

1. Sätesbyggning å bostadsboställe af första klassen bygges efter
ritning, som för hvarje fall af Kongl. Maj:t fastställes.

2. För sätesbyggning å bostadsboställe af andra klassen må föreskrifvas
minst sju, högst tio boningsrum jemte kök, skafferi, erforderliga
kontor samt en eller två förstugor.

3. För sätesbyggning å bostadsboställe af tredje klassen må föreskrifvas
minst fyra, högst sex boningsrum jemte kök, skafferi, erforderliga
kontor och en eller två förstugor.

9 §•

1. Sätesbyggning å bostadsboställe uppföres, der läget så medgifver,
skild från öfriga hus, på stenfot af minst fem decimeters höjd
ofvan jord, med väggar företrädesvis af tegel eller timmer, men äfven,
der något af dessa ämnen ej lämpligen kan föreskrifvas, af annat
ändamålsenligt, i orten brukligt byggnadsämne. Till byggnaden i öfrigt
användas de ämnen, som lämpliga finnas och med ortens sed öfverensstämma.
Boningsrummen göras så stora, som behofvet i hvarje fall
fordrar, minst tre meter höga, dock att å andra och tredje klassernas
bostadsboställen rum å vinden må göras tre decimeter lägre; och skola
boningsrummen i allmänhet vara försedda med ugnar af kakel; men
äfven ugn eller spis af sten eller ugn af jern må kunna i något rum

Bilaga till lagutskottets utlåtande n:o 24.

tillåtas. Framför ugns- eller spisöppningarne anbringas jernplåt eller
plansten. Alla boningsrum förses med dubbelfönster, gipsade eller
spända tak, oljemålning å panel, dörrar, dörr- och fönsterinfattningar,
samt å väggarne tapeter eller lämplig målning.

2. Öfriga 1 aga hus å bostadsboställen uppföras af ändamålsenliga
byggnadsämnen efter ortens sed, till den storlek, behofvet i hvarje fall
fordrar. Stenfot å dessa hus göres minst tre decimeter hög ofvan jord.

3. Brygghus skall i allmänhet innehålla ett rum för brygd och
tvätt samt ett rum för bak med bakugn i ettdera; dock må vid mindre
bostadsboställen brygghus af endast ett rum med bakugn tillåtas.

4. Stall, fähus och fårhus förses med skullar eller andra foderrum.

10 §.

Sätesbyggning af trä skall inom tid, som för hvarje särskildt fall
af synerätt bestämmes, förses med brädfodring eller annan tjenlig beklädnad
samt anstrykas med rödfärg eller annan färg. För sätesbyggning
af annat ämne äfvensom för andra laga hus å bostadsboställen må efter
behofvet och ortens sed tjenlig beklädnad och anstrykning föreskrifvas.

11 §•

Alla hus skola läggas och inrättas så, att eldfara, så vidt möjligt,
undvikes samt brandförsäkring af desamma ej förhindras eller fördyras.

12 §.

Vid meddelande af föreskrift om storleken, inredningen och öfriga
beskaffenheten af sätesbyggning å bostadsboställe af andra eller tredje
klassen iakttages, att å ena sidan boställshafvarens skäliga behof af
utrymme tillgodoses och å andra sidan den byggnadsskyldige icke
öfver höfvan betungas.

III Kap.

Om byggnads- och underhållsskyldigheten.

13 §.

För bostadsboställe af första klassen gäller hvad särskildt är förordnadt
i fråga om hvem skyldigheten att bygga och underhålla dertill
hörande laga hus åligger.

Bilaga till lagutskottets utlåtande n:o 24.

14 §.

1. Å andra och tredje klassernas bostadsboställen på landet skola
sätesbyggning, visthus, hushållskällare, brygghus, vedbod, hemlighus,
drängstuga, vagnshus och brunn för hushållet, för så vidt de der böra
enligt denna författning såsom laga hus finnas, af pastoratet byggas
och underhållas. Öfriga laga hus å sådana bostadboställen byggas och
underhållas af boställshafvaren.

2. Å bostadsboställen af andra och tredje klasserna i stad byggas
och underhållas alla laga hus af pastoratet.

15 §.

Å löningsboställen åligger byggnads- och underhållsskyldigheten
boställshafvaren.

16 §.

1. I afseende på boställshafvares och församlings rätt att till
nybyggnad och iståndsättande af boställes hus samt boställshafvares
rätt att i öfrigt till husbehof använda boställes skogstillgång, länder
till efterrättelse hvad angående hushållningen med de allmänna skogarne
i riket är stadgadt.

2. Andra å boställe tillgängliga byggnadsämnen, som icke äro
att hänföra till den boställshafvaren ensam tillkommande afkastningen
af bostället, må, der sådant kan ske utan men för bostället eller boställshafvaren,
jemväl af annan byggnads- och underhållsskyldig till
nybyggnad och förbättring å bostället användas. Förslår tillgången ej
till både boställshafvares och annan byggnadsskyldigs behof, hafve
boställshafvare bästa rätten.

17 §•

Uppkommande brister å boställes insynade hus skola afhjelpas
och nybyggnad af dessa hus verkställas i den mån sådant föreskrifves
eller eljest nödigt blifver.

18 §.

1. På det tungan af byggnadsskyldigheten, så vidt möjligt, må lika
drabba föregående och efterföljande boställshafvare, skall för nybyggnad
af de laga hus, hvilkas byggande åligger boställshafvare, årsberäk -

Bilaga till lagutslwttets utlåtande n:o 24.

ning ega rum, såsom här nedan sägs; dock att boställshafvare, utan
rätt till årsberäkning, verkställer:

a) den nybyggnad, för hvilken vid af- och tillträdessyn företrädaren
förklarats skyldig svara och som icke före hans afträde blifvit
fullgjord;

b) den nybyggnad, som efter synerätts uppskattning motsvarar
det byggnadsbidrag, boställshafvare enligt 20 § af företrädaren erhåller; och

c) den nybyggnad, som i följd af brandskada å sådana hus, hvilkas
byggande boställshafvare åligger, blifver erforderlig, i den mån dylik
nybyggnad motsvarar uppburen brandskadeersättning eller, der sådan
ej erhållits till fullt det belopp, hvartill det brända uppskattas, värdet
af det brunna.

2. All annan nybyggnad af boställshafvares laga hus, hvilken honom
enligt denna boställsordning åligger, skall honom godtgöras medelst
årsberäkning, som verkställes på det sätt, att, då sådan ifrågakommer,
synerätten uppskattar nybyggnadskostnaden särskilt för hvart
af boställshafvarens laga hus och fördelar denna kostnad på det antal
år, samma hus efter dess uppförande kan antagas eg a bestånd, innan
nybyggnad deraf åter blir nödig, samt, efter det härpå sammanräknats
hvad på ett år belöper af den uppskattade nybyggnadskostnaden för
alla boställshafvarens laga hus, bestämmer årsberäkningen efter förhållandet
emellan det sålunda sammanräknade årliga nybyggnadsbeloppet
och den byggnadskostnad, hvarför synerätten har att tillgodoföra
årsberäkning.

3. Till nybyggnad må ock hänföras påläggning af nytt tak äfvensom
brädfodring eller annan ändamålsenlig beklädnad å gammalt hus.

19 §.

År nybyggnad, för hvilken boställshafvare är till årsberäkning
berättigad, af honom verkstäld utöfver hvad på hans besittningstid
belöper, skall sådan Överskjutande byggnad, eller öfverbyggnad, efter
derå vid bestämmande af årsberäkning för honom skedd uppskattning,
honom godtgöras af efterträdaren, med rättighet för denne att genom
godtgörelsens utbetalande anses hafva fullgjort nybyggnad för det antal
år, hvarför öfverbyggnadsersättning företrädaren tillgodoberäknats, och,
om bostället åter afträdes förr, än denna tid tilländalupit, att hvad af
den utbetalda ersättningen, enligt nämnda uppskattning, belöper å tiden
efter sist berörda afträde utbekomma åt den, som då emottager
bostället.

Bilaga till lagutskottets utlåtande n:o 24.

20 §.

1. Derest vid af- och tillträdessyn de laga hus, hvilkas byggande
boställshafvare åligger, äro i sådant skick, att någon nybyggnad af
dem icke erfordras, anses afträdande boställsbafvares byggnadsskyldighet
vara fullgjord, äfven om han icke skulle hafva verkstält mot hans
besinningstid efter årsberäkning svarande nybyggnad. Erfordras nybyggnad,
svare derför så långt på besittningstiden belöper.

2. Finnes vid af- och tillträdessyn å bostadsboställe eller å löningsboställe,
som af löntagare innehafves, boställshafvarens laga bus i
särdeles godt stånd, så att på längre tid föga eller ingen nybyggnad af
dem synes förestå; och blifver tillträdaren ej förpligtad att ersätta afträdaren
för någon betydligare öfverbyggnad, skall synerätten fastställa
ett visst årligt penningebidrag till busens framtida nybyggnad, lämpadt
efter den större kostnad, som i sådant afseende framdeles förestår.

3. Dylikt byggnadsbidrag skall under den tid, synerätten funnit
detsamma böra utgöras, den 1 maj hvarje år för det då tilländalupna
ecklesiastikåret inbetalas af boställshafvaren till kyrkorådet i den församling,
der bostället är beläget, att af kyrkorådet för boställets räkning
förvaltas och på lämpligt sätt göras räntebärande. I den mån boställshafvare
sedermera styrker, att han vid bostället verkstält nybyggnadsarbete,
eger han att mot kostnaden derför svarande andel af byggnadsbidraget
utbekomma.

21 §.

Boställshafvare vare skyldig väl vårda sådana till hans begagnande
upplåtna bus, som af annan byggas och underhållas. All skada,
som genom boställshafvarcs vanvård eller vårdslöshet å dem vallas,
skall af honom ersättas.

IV Kap.

Om brandförsäkring.

22 §.

1. Boställshafvare vare pligtig att uti allmänt brandförsäkringsverk
eller brandstodsförening med reglemente, faststäldt af Kong!. Maj:t, eller

Bilaga till lagutskottets utlåtande n:o 2i.

uti brandstodsförening för helt län med reglemente, faststäldt af Konungens
befallningshafvande, låta för domkapitlets räkning brandförsäkra
alla de hus, hvilkas byggande och underhåll boställshafvaren åligger,
till deras fulla värde, äfvensom att sådan försäkring vidmagthålla.
Öfver fullgörandet häraf, derom bevis bör inom tid, som domkapitlet
bestämmer, af boställshafvaren till domkapitlet öfverlemnas, hålle domkapitlet
tillsyn; och svare boställshafvare, som sin pligt härutinnan
försummar, sjelf för brandskada samt bygge nytt upp för hvad som
brunnit, utan rätt till årsberäkning, såsom förut sagdt är.

2. År brandförsäkring tagen med vilkor, att afgiften derför skall
betalas på en gång eller under vissa år, må hvad boställshafvare i
brandförsäkriugsafgift erlagt till godtgörande på högst tjugu år fördelas
af synerätt.

3. Brandskadeersättning uppbäres af domkapitlet, som tillhandahåller
boställshafvaren ersättningsbeloppet, hvarvid domkapitlet eger
förordna, huruvida, innan lyftning får ske, säkerhet hos domkapitlet
skall ställas för medlens användande till återställande af hvad genom
branden blifvit förstördt.

4. Uppburen brandskadeersättning skall vid nästa ekonomiska
besigtning eller husesyn redovisas.

V Kap.

Om andra byggnader än de laga husen samt om fördelning till godtgörande på
vissa år af kostnad eller förlust, som boställshafvare kan få vidkännas.

23 §.

1. Finner synerätt att på bostadsboställe eller dermed i sambruk
förenadt löningsboställe insynadt torp eller fäbodeställe bör bibehållas
eller nytt sådant bör insynas eller insynad qvarn bör qvarblifva, skall
boställshafvare der, utan rätt till godtgörelse härför, vare sig medelst
årsberäkning eller annorledes, uppföra och underhålla de byggnader,
som af synerätten föreskrifvas.

2. Hvad i 1 mom. stadgas om torphus gällo ock om hus
på nyodling, som efter frihetsår återgår till boställe.

Bilaga till lagutskottets utlåtande n:o 24.

24 §.

Alla andra byggnader än de i 3, 4, 6 och 23 §§ omförmälda äro
öfverloppshus, hvilka boställshafvaren eger, der efterträdaren ej vill
dem efter laga mätning behålla, rätt och, om efterträdaren så yrkar,
äfven skyldighet att bortföra; vare dock pligtig att för byggnadsvirke,
som bemtats från boställets skog och icke utgjorts af sådan andel i
densammas afkastning, som, enligt hvad särskildt är stadgadt, i vissa fall
kan, utöfver husbehofvet, boställshafvaren tillkomma, utgifva ersättning,
hvars belopp och användande till boställets nytta synerätt bestämmer.

26 §.

1. Om fördelning till godtgörande på vissa år af den kostnad,
boställshafvare kan hafva under sin besinningstid fått vidkännas i och
för laga skifte, deltagande i vattenafledningsföretag för samfällig jords
odling eller förbättring, nybyggnad af kyrka eller andra allmänna hus,
uppförande af broar eller anläggning af vägar, gälle hvad derom särskild!
är stadgadt; och vare efterträdare ej skyldig att annorlunda än
på grund af sådan fördelning vidkännas de kostnader, som i dessa afseenden
bort före hans tillträde af bostället utgå.

2. Har nybyggnad eller förbättring eller annan åtgärd, derför
boställshafvare förklarats skyldig svara, blifvit af efterträdande boställshafvare
verkstäld; och kan det visas, att denne, utan egen försummelse,
varit urståndsatt att utfå den härför bestämda kostnadsersättning hos
företrädaren; må den förlust, hvilken sålunda uppstått för efterträdaren,
efter synerätts bepröfvande fördelas till godtgörande på vissa, högst
tjugu år, räknade från denne boställshafvares tillträde.

VI Kap.

Om egornas vård och bruk.

26 §.

Boställshafvare skall väl häfda samt i god växtkraft hålla boställes
åker och äng, nödiga diken, efter hvad derom stadgadt är, gräfva och
Bill. till Riksd. Prot. 1889. 2 Sami. 14 Raft. 2

Bilaga till lagutslcottets utlåtande n:o 24.

vidmagthålla samt, i öfverensstämmelse med den särskilda plan, som
angående befintliga hagmarkers ändamålsenliga skötsel må vara faststäld,
sådana marker rödja och vårda.

För hvarje boställe skall, då sådant af boställshafvaren äskas eller
eljest af synerätt pröfvas nödigt, viss kulturplan af synerätten fastställas,
efter det förslag dertill blifvit emot ersättning, som bestämmes
af synerätten och gäldas af boställshafvaren, uppgjord af två i orten
boende sakkunnige män, som domaren eller rätten förordnar. Från sålunda
faststäld kulturplan må afvikelse icke ske utan att ändring deri
af synerätt medgifvits.

27 §.

1. Boställshafvare skall väl vårda och vidmagthålla trädgård.
Om å bostadsboställe trädgård är otillräcklig eller alldeles saknas, bör,
der det kan ske med fördel, den gamla utvidgas eller ny anläggas
efter ty synerätt skäligt pröfvar. Vid nästpåföljande af- och tillträdessyn
må, om synerätt finner afträdaren icke hafva innehaft bostället så
länge, att afkastningen derunder kan anses hafva ersatt utvidgningseller
anläggningskostnaden, denna kostnad till belopp af högst trehundra
kronor fördelas af synerätt till godtgörande på viss tid, beräknad
från den dag, utvidgningen eller anläggningen börjats, och till
högst tio år efter då varande boställshafvares afträde.

2. I afseende på skogens skötsel och vård lände till efterrättelse
hvad derom särskildt är stadgadt.

3. Torfmosse skall ändamålsenligt behandlas.

28 §.

1. Om hägnad i egoskilnad mot annans jord gälle hvad derom
är stadgadt. Den hägnad, boställshafvare åligger i egoskilnad hålla,
skall vid boställes afträdande i fredgildt stånd lemnas.

2. Har till följd af sådan förening, som i 19 § af kongl. förordningen
den 21 december 1857 omförmäles, stängsel i egoskilnad mot
annans jord blifvit borttagen eller icke hållits så tät att den mot mindre
hemdjur gör fred, och upphör den förening att vara gällande, då
skall, om bostället dervid innehafves af annan än den, som föreningen
ingått, och synerätt finner kostnaden för återuppsättande af den stängsel,
bostället bör hålla, uppgå till högre belopp än boställshafvaren
anses böra vidkännas, hägnadskostnaden af synerätten fördelas till godt -

Bilaga till lagutskottets utlåtande n:o 24.

görelse på det antal år, som skäligt pröfvas, . dock icke öfverstigande
tjugu, räknadt från den tid då stängseln blifvit fullbordad.

3. Inom boställes egoområde vare boställsbafvare ej förbunden att
hägnad uppehålla, der ej synerätten finner nödigt föreskrifva stängsel
omkring ängs- eller betesmark, som af ålder varit inhägnad.

29 §.

1. I fråga om nyodling eller upprödjning af beteshage å boställes
skogsmark gäller hvad derom stadgadt finnes..

2. Vill boställshafvare för tillämnad odling af kärr, mosse eller
annan oländig mark, deraf i dess närvarande skick föga. eller ingen afkomst
kan erhållas, tillförsäkra sig rätt till frihetsår, enligt hvad derom
särskildt stadgadt är, göre anmälan om företaget hos Konungens befallningshafvande,
som derefter iakttager hvad gällande författningar, i ty
fall föreskrifva. När frihetsår beviljas, bestämmer Konungens befallningshafvande
om och hvilka byggnader å den odlade lägenheten höra finnas.
Virke till dessa byggnader äfvensom till de för odlingen nödiga hägnader
jemte erforderligt bränsle eger boställshafvaren, under den tid, han
innehar äfven sjelfva bostället, hemta från dess skogsafka.stning; men,
sedan han afträdt bostället, åtnjuter han icke annan rätt till afkastning
af skogen, än att derifrån, så vidt då varande innehafvare, af bostället
ändock kan från skogen få sitt virkesbehof fyldt, virke till hägnad i
odlingslägenhetens yttergränser må tagas efter utsyning af vederbörande
skogstjensteman.

3. Vid frihetsårens slut skall den odlade lägenheten, till åker och
äng behörigen häfdad, jemte erforderliga hägnader och byggnader i
försvarligt skick till bostället afträdas utan ersättning.

30 §.

Med odling genom flåhackning och bränning af torf förhålles
enligt hvad derom särskildt är stadgadt.

VII Kap.

Om öfverträdelse af nyttjanderätt till boställe.

31 §.

1. Hvad boställe tillhörer eller från dess egor är hemtadt och icke
till dess årliga afkastning räknas kan, må ej bostället afhändas, utan att

Bilaga till lagutskottets utlåtande n:o 24.

sådant är särskildt tillåtet, ej heller skogseffekter, äfven om de kunna
anses tillhöra boställets årliga afkastning. Gödsel får icke bortföras
från boställe, förenadt med jordbruk. Stråfoder må boställshafvaren
icke förr än vid afträdestiden från sådant boställe bortföra utan särskildt
tillstånd. Detta sökes, om det äskas för längre tid än ett år, hos
synerätt och eljest hos Konungens befallningshafvande. Vid pröfning
af ärendet tages i noggrant öfvervägande, huruvida det begärda tillståndet,
utan skada för bostället, kan, med hänsyn till der befintliga
förhållanden, meddelas med eller utan vilkor. Innan dylikt ärende hos
Konungens befallningshafvande afgöres, skall domkapitlets yttrande inhemtas.
Har boställshafvaren, när han skall afträda bostället, foder
öfver, hembjude det efterträdaren. Vill han det ej lösa efter pris, som,
der öfverenskommelse härom icke annorlunda träffas, varder bestämdt af
tre gode män, utsedde i den ordning, lagen om skiljemän den 28 oktober
1887 angående val af sådana stadgar, må afträdaren bortföra fodret.

2. Gör boställshafvare åverkan å bostället, eller öfverträder han
eljest sin nyttjanderätt, straffes så som i fråga om sådana förseelser,
begångna af brukare utaf legd jord, finnes stadgadt; vare ock skyldig
ersätta all skada.

VIII Kap.

Om af- och tillträde.

32 §.

1. Med afträde å de löningsboställen, som skola vara i författningsenlig
ordning utarrenderade, förhålles efter allmän lag.

2. Alla andra boställen afträdas såsom hittills den 1 maj; inrymme
dock afträdaren från den 1 mars honom, som efter kommer, halfva husen.

3. Året före afträdet skall, om tillträdaren sådant påkallar, afträdaren
låta åt tillträdaren verkställa erforderligt höstbruk och sådd
emot ersättning, som, i brist af åsämjande, bestämmes af tre gode män,
utsedde i den ordning, lagen om skiljemän den 28 oktober 1887 ifråga
om val af sådana föreskrifver; dock att tillträdaren anskaffar utsäde.

4. År vid tiden för boställes afträdande icke bestämdt, hvem
som kommer att boställe tillträda, skall domkapitlet föranstalta, att
bostället emellertid varder behörigen brukadt och vårdadt, intill dess
detsammas skötsel och vård kan af tillträdare öfvertagas.

Bilaga till lagutskottets utlåtande n.o 24.

5. Å alla med jordbruk förenade boställen vare afträdaren skyldig
att utan ersättning tillhandahålla efterträdaren den efter vanliga förhållanden
nödiga gödsel till första höst- och vårutsädet.

IX Kap.

Om tillsyn å boställen samt om ekonomiska besigtningar och

husesyner.

33 §.

Domkapitlet bör egna noggrann tillsyn deröfver, att inom stiftet
belägna boställen varda till hus och egor behörigen vidmagthållna, samt
att boställshafvare ej lemnas tillfälle genom försummande af honom åliggande
byggnads- och underhållsskyldighet, till förnärmande af boställets
och efterträdares rätt, ådraga bostället större husröta, än som kan af den
försumliges tillgångar gäldas. Anser domkapitlet boställets rätt vara
genom något af domstol eller annan myndighet meddeladt beslut förnärmad.
skall domkapitlet föranstalta, att beslutet varder i behörig
ordning öfverklagadt.

34 §.

Å alla boställen skola för tillsyn å deras häfd till hus och jord
hållas ekonomiska besigtningar så ofta sådana nödiga finnas och sist å
femte året efter det, då husesyn eller ekonomisk besigtning näst förut
å bostället förrättats.

35 §.

Domkapitlet skall före utgången af februari månad hvarje år till
Konungens befallningshafvande insända uppgift på de boställen, å hvilka
ekonomiska besigtningar böra under året hållas; egande domkapitlet att
i händelse af särskild! behof äfven å annan tid ekonomisk besigtning å
visst boställe hos Konungens befallningshafvande äska.

Bilaga till lagutskottets utlåtande n:o 24.

36 §.

Dessa besigtningar förrättas, efter Konungens befallningshafvandes
förordnande, på landet af kronofogden i orten eller annan kronobetjent,
biträdd af två nämndemän, och i stad af magistratsperson med biträde
af två utaf magistraten utsedde sakkunnige män. Dessa biträden kallas
af förrättningsmannen.

37 §.

1. Såsom jäf mot förrättningsman gäller: om han är med boställshafvare
uti den skyldskap eller det svågerlag, som i 13 kap. ^rättegångsbalken
om jäf mot domare sägs; eller om förrättningsman är boställshafvares
vederdeloman eller uppenbar ovän; eller om förrättningsman
eller den, som står till honom i sådan skyldskap eller svågerlag,
som nämndt är, eger i målet del eller eljest kan af förrättningen vänta
synnerlig nytta eller skada, dervid dock den omständighet, att förrättningsman
eller hans bemälde skyldeman, såsom medlem af församlingen,
är bygguadsskyldig, ej må såsom jäf räknas. Har förrättningsman
å tjenstens vägnar rättegång med boställshafvare, eller söker någon
sak med förrättningsmannen eller tillfogar honom något med ord eller
gerning i uppsåt att honom dermed jäfvig göra, det må ej heller för
jäf räknas.

2. Vet förrättningsman, att sådant jäf mot honom är, anmäle
det genast och utan att dag till förrättningen utsätta hos Konungens
befallningshafvande, som förordnar annan förrättningsman.

38 §.

Förrättningsman utsätter tid för de åt honom uppdragna ekonomiska
besigtningar, med iakttagande, att de hållas å tjenlig årstid och att,
der så ske kan, besigtningar i samma ort förrättas omedelbart efter
hvarandra.

39 §.

Om tiden för besigtningen skall förrättningsmannen minst sex veckor
förut underrätta domkapitlet, som dels förordnar vederbörande kontraktsprost
eller annat ombud att å domkapitlets vägnar vid besigtningen närvara,
dels ock, när församlings rätt ifrågakommer, föranstaltar, att kyrkostämma
för utväljande af ombud för församlingen att dess rätt vid besigt -

Bilaga till lagutskottets utlåtande n:o 24.

ningen bevaka varder hållen. Öfriga parter skola minst fjorton dagar
före besigtningen till densamma af förrättningsmannen kallas.

40 §.

När förrättningsman bevisligen iakttagit hvad, enligt nästföregående
§, honom åligger samt erhållit underrättelse, att ombuden blifvit
utsedda, må parts eller ombuds uteblifvande ej utgöra hinder för besigtningens
företagande.

41 §.

Anmäles vid förrättningen jäf mot förrättningsman, skall han beslut
deröfver meddela och, om jäfvet pröfvas lagligt, inställa förrättningen
och om förhållandet göra anmälan hos Konungens befallningshafvande,
som derefter förordnar annan besigtningsman. Ogillas jäfvet, skall förrättningen
fortgå; vederbörande obetaget att i sammanhang med hufvudsaken
klaga öfver beslut, hvarigenom jäfsanmärkning ogillats.

42 §.

Vid besigtningen åligger förrättningsmannen:

l:o) att affordra boställshafvaren redovisning för byggnad sbidrag,
husröta- eller brandskadeersättning eller andra medel, hvilka böra för
boställets räkning redovisas;

2:o) att anmärka huru tillståndet med egendomen befinnes i de
delar, hvilka enligt denna boställsordning kunna utgöra föremål för
uppmärksamhet;

3:o) att i penningevärde uppskatta befunna brister, som kunna utan
nybyggnad afhjelpas, samt utsätta tid, hvarinom sådana brister, derest
förrättningen vinner laga kraft, böra genom vederbörande vara afhulpna;

4:o) att så väl vid förrättningens afsilande tillkännagifva som ock
i instrumentet anteckna, att den med förrättningen missnöjde, vid förlust
af rätt till vidare talan, eger inom 30 dagar efter förrättningens
afsilande anmäla sig hos domaren med begäran om laga syn.

43 §.

1. Aro icke inom den tid, som vid ekonomisk besigtning blifvit
bestämd för anmärkta bristers afhjelpande, desamma afhulpna, och har ej
hos kontraktsprosten blifvit styrkt att förrättningen öfverklagats, anmäle

Bilaga till lagutskottets utlåtande n:o 24.

kontraktsprosten förhållandet skyndsamligen hos domkapitlet, som har
att vidtaga de åtgärder, hvilka pröfvas nödiga till bevarande af boställets
och efterträdares bästa antingen medelst begäran hos öfverexekutor att
genom dess embetsåtgärd bristerna må blifva för lega på den försumliges
bekostnad afbulpna, eller genom beredande af erforderlig säkerhet
hos honom för husrötebeloppet.

2. Har vanvård blifvit vid besigtningen anmärkt, bör domkapitlet
påkalla laga syn.

44 §.

1. Kronobetjent och nämndeman erhålla för ekonomiska besigtningar
reseersättning och dagtraktamente enligt hvad i gällande resereglemente
bestämmes. Magistratsperson samt konsistoriiombud njuta
reseersättning och dagtraktamente lika som kronofogde och de magistratsperson
biträdande sakkunnige män lika som nämndemän.

2. Dessa ersättningar äfvensom lösen för ett exemplar af instrumentet,
som skall vid bostället förvaras, gäldas å första klassens bostadsboställen
och de löningsboställen, som af biskopar innehafvas eller skola
vara i författningsenlig ordning utarrenderade, af boställshafvare, å
boställen i Lappmarken af lappska ecklesiastikfonden, men å hvarje
annat boställe af kyrkans medel eller, om sådana saknas, af pastoratet;
dock att, der besigtning i följd af någon vederbörandes tredska eller
försummelse särskildt påkallas, kostnaden för sådan besigtning bör af
den tredskande eller försumlige gäldas.

45 §.

Husesyn förrättas å tjenlig årstid, på landet af domare jemte minst
två, högst sex nämndemän, allt efter som domaren pröfvar nödigt, samt
i stad af rådstufvurätt. Egande å landet domaren och i stad rådstufvurätten
att till rättens biträde vid synen, der så finnes behöfligt, tillkalla
byggnadskunnig person.

46 §.

Husesyn är antingen laga syn eller af- och tillträdessyn.

47 §.

Laga syn hålles, då missnöje mot ekonomisk besigtning blifvit
anmäldt, äfvensom då laga syn af domkapitlet äskas eller för tillämnad
nybyggnad af byggnadsskyldig begäres.

Bilaga till lagutskottets utlåtande n:o 24.

48 §.

1. Af- och tillträdessyn hålles i anledning af ombyte utaf boställshafvare.

2. Å boställe, förenadt med jordbruk, skall sådan syn hållas året
näst före afträdet, när så tidigt ledigheten inträffat och bestämdt är hvem
som efter afträdaren skall bostället öfvertaga, att syn kan nämnda år å
tjenlig årstid medhinnas. Kan syn ej det året hållas, må den ega rum
under afträdesåret, sist inom sex månader efter afträdet.

3. Å boställe utan jordbruk vare af- och tillträdessyn ej nödig, der
ej byggnads- och underhållsskyldighet åligger boställshafvaren, eller
denne eller vederbörande byggnadsskyldig senast vid afträdestiden sådan
syn hos domkapitlet äskar, eller domkapitlet eljest finner syn böra hållas.
Af- och tillträdessyn bör i dessa fall förrättas, der så ske kan, året före
afträdet och sist inom sex månader efter detsamma.

4. Då boställe för allmän kassas räkning stått under domkapitlets
förvaltning, vare i anledning af dess afträde af- och tillträdessyn ej
nödig med mindre sådan syn å någondera sidan äskas; börande efterträdande
boställshafvare, om han påyrkar syn, sist en månad efter tillträdet
derom hos domkapitlet göra framställning. Mottager boställshafvare
boställe af domkapitlet utan af- och tillträdessyn, svare sedan
för allt hvad domkapitlet under dess besittningstid i afseende på boställets
bebyggande, underhåll och vård ålegat.

49 §.

När af- och tillträdessyn bör ega rum, skall domkapitlet, med öfverlemnande
af instrumentet öfver sista ekonomiska besigtning, om sådan
senare än husesyn hållits, i god tid af- och tillträdessyn begära hos
domaren på landet eller rådstufvurätten i stad.

50 §.

1. Då syn är begärd, skall domaren eller rätten dels utsätta tid
för densamma och derom underrätta Konungens befallningshafvande med
begäran vid af- och tillträdessyn, att, derest till bostället hör skog, som hel
och hållen eller delvis står under boställshafvarens vård och för hvilken
viss hushållningsplan är faststäld, skogstjensteman måtte förordnas att
vid synen biträda, dels kungöra tiden minst två månader förut för domBih.
till Riksd. Prof. 1889. 7 Sami. 14 Höft. 3

Bilaga till lagutskottets utlåtande n:o 2d.

kapitlet, som förordnar vederbörande kontraktsprost eller annat ombud
att å dess vägnar vid synen närvara, äfvensom, der församlings rätt
ifrågakommer, ombesörjer, att kyrkostämma för utväljande af ombud till
bevakande af församlingens talan varder hållen; dels ock föranstalta, att
öfriga parter varda minst fjorton dagar, om de inom pastoratet bo, eljest
en månad före synen till densamma kallade; börande domaren låta genom
kronobetjent nämnd till synen kalla.

2. Skall vid afträdet boställe af domkapitlet för allmän kassas
räkning öfvertagas, och är, då kallelse till af- och tillträdessyn, enligt
hvad nu sagdt är, utfärdas, den löntagare nämnd, som efter domkapitlet
kommer att bostället tillträda, då bör jemväl sådan löntagare genom
domkapitlets försorg till synen kallas.

3. Sist vid synens början skola synerätten tillhandahållas, af
domkapitlet bevis att hvad domkapitlet enligt 1 och 2 momenten af
denna paragraf åligger blifvit behörigen fullgjordt, samt af vederbörande
kyrkostämmoordförande intyg, hvilka församlingsombud blifvit utsedda.

Öl §.

Syn må ej uppehållas deraf, att behörigen kallad part eller utsedt
ombud uteblifver.

52 §.

Vid laga syn behandlas de ämnen, som blifvit enligt denna boställsordning
till sådan syn hänskjutna. Ej må vid laga syn årsberäkning
för nybyggnad bestämmas.

53 §.

Hvad i 42 § 1 mom. stadgas för ekonomisk besigtning, gälle
äfven för af- och tillträdessyn, och iakttages derjemte vid sådan syn
följande af synerätten:

1. Efterses och antecknas i hvad mån förut föreskrifna nybyggnader,
förbättringar och andra åtgärder blifvit verkstälda.

2. År sedan sista ekonomiska besigtning eller husesyn hus, som
bör vid bostället finnas, nybygdt, tillses, huruvida det är i öfverensstämmelse
med gifna föreskrifter samt i öfrigt ändamålsenligt och med
omsorg uppfördt. Synerätten meddele derefter beslut, huruvida huset
må, i befintligt skick eller sedan derå anmärkta felaktigheter och brister
blifvit afhulpna, insynas, eller om det skall alldeles utdömas.

Bilaga till lagutskottets utlåtande n:o 24.

3. Hvarje bostället i öfrigt tillhörande hus besigtigas. Finnes hus
vara så bristfälligt, att det icke vidare kan för sitt ändamål användas eller
med fördel bättras, skall det utdömas samt byggandet af nytt föreskrifvas,
och skall dertill utses plats, hvilken, så vidt utan skada för bostället eller
oskälig tillökning i den byggnadsskyldiges tunga ske kan, efter tillträdarens
önskan lämpas. Utdömes eller felas sätesbyggning å bostadsboställe
af första klassen, hänvisas vederbörande att om ritning och fastställelse
derå, efter hvad derom föreskrifvet är, föranstalta. Utdömes eller felas
annat hus, bestämmer synerätten storleken, inredningen och öfriga
beskaffenheten af det nya samt uppgör kostnadsförslag.

4. Nödiga förbättringar å hus, som anses böra bibehållas, föreskrifvas,
med utsättande af derför erforderlig kostnad.

5. Boställets egor besigtigas. De brister, afträdaren låtit komma
sig till last i afseende på åkerns häfdande, öfriga egors skötsel och
vård, hägnaders och dikens anbringande och underhåll samt torfmosses
behandling, allt efter hvad för hvarje fall är stadgadt, antecknas, de
åtgärder och förbättringar, som i följd deraf erfordras, föreskrifvas och
kostnaden för desamma utsättes. Finnes antaget brukningssätt uppenbart
leda till skada för bostället, föreskrifves nödig rättelse.

6. Om till bostället hör skog, för hvilken hushållningsplan är
faststäld, skall, så vidt denna skog står under boställshafvarens vård,
noggrann undersökning af skogsskötsel!! anställas. År andel i den
behållna afkastningen tillerkänd boställshafvaren, skall af kostnaden för
afhjelpande af anmärkta brister i afseende å fröträd och skogsåterväxt
påföras afträdaren lika andel, som han egt att af den behållna afkastningen
tillgodonjuta. På enahanda sätt förfares i fråga om värdet af
sådant för afhjelpande af brister å boställets hus och hägnader behöfligt
virke, som ej kan hemtas från den afträdarens besinningstid enligt
hushållningsplanen tillhörande skogsafkastning.

7. Vinnes utredning derom, att åkerjordens behöriga gödning försummats,
ålägges afträdaren att tillföra bostället gödningsämnen efter
ty behofvet fordrar.

8. Årsberäkning bestämmes för ej mindre den utaf afträdaren
under hans besinningstid verkstälda nybyggnad, för hvilken han är till
årsberäkning berättigad, och för hvilken årsberäkning ej förut blifvit
faststäld, än äfven dylik nybyggnad, som vid synen föreskrifves.

9. I händelse afträdaren antingen verkstält öfverbyggnad, såsom
i 19 § sägs, eller försummat den nybyggnad, honom ålegat, vare sig
utan rätt till årsberäkning, eller mot rätt till årsberäkning, så vidt på
hans besinningstid belöper, uppskattas värdet af öfverbyggnaden eller
den försummade nybyggnaden.

Bilaga till lagutskottets utlåtande n:o 24.

10. Beslut meddelas om fördelning på vissa år af kostnad eller
förlust i de fall, då sådan fördelning enligt denna författning är medgifven.

11. Tid utsattes, inom hvilken af synerätten föreskrifna arbeten
skola vara verkstälda.

12. I allt annat, hvartill denna boställsordning föranleder, anställes
undersökning och meddelas föreskrift.

54 §.

1. På grund af hvad vid af- och tillträdessyn af rätten blifvit
bestämdt skall, der så erfordras, emellan afträdare och tillträdare upprättas
och i synerättens utslag införas liqvid, fullständigt upptagande
å ena sidan alla de belopp, hvilka påförts afträdaren, och å andra sidan
allt hvad honom tillgodoförts.

2. Liqviden, som inrättas efter hvad behofvet i hvarje fall fordrar,
skall tydligt utvisa hvad afträdaren eller tillträdaren blifver skyldig
eller får till godo.

55 §.

Har af- och tillträdessyn hållits före afträdet, må afträdaren vid
uppgörelse med tillträdaren tillgodoräkna sig kostnaden för de afträdaren
ålagda arbeten, som han före afträdet verkstält. Efter afträdet
må han ej befatta sig med några arbeten å bostället, utan skall hvad
då brister af det, som på honom ankommer, verkställas af tillträdaren
mot rätt till derför upptaget kostnadsbelopp, hvilket skall af afträdaren
nedsättas hos domkapitlet och icke må af tillträdaren lyftas, innan
domkapitlet härtill lemnat tillstånd med eller utan vilkor om säkerhets
ställande hos domkapitlet för medlens användande. Nödiga föreskrifter
i dessa hänseenden skola i synerättens utslag meddelas.

56 §.

I det fall, som i 50 § 2 mom. afses, skall, sedan rättsförhållandet
emellan afträdaren och domkapitlet bestämts, synerätten, efter ty
ske kan, emellan domkapitlet och efterträdande löntagare skilja.

57 §.

1. För husesyner njuta domare, nämnd och skogstjensteman reseersättning
och dagtraktamente enligt gällande resereglemente, ordförande

Bilaga till lagutskottets utlåtande n:o 24.

och ledamot i rådstufvurätt samt konsistoriiombud reseersättning ocli
dagtraktamente, ordföranden lika som häradshöfding, ledamot lika som
nämndeman och konsistoriiombud lika som kronofogde, samt biträdande
byggnadskunnig person godtgörelse efter synerättens bestämmande. Till
kostnad för husesyn räknas jemväl lösen för ett exemplar af syneinstrumentet,
hvilket skall vid bostället förvaras.

2. Vid laga syn skall kostnaden derför gäldas för boställen af
första klassen samt de löningsboställen, som innehafvas af biskopar eller
äro i författningsenlig ordning utarrenderade, af vederbörande boställshafvare,
för boställen i lappmarken af lappska ecklesiastikfonden, och
för hvarje annat boställe af kyrkans medel, eller, om tillgång saknas,
af pastoratet, der icke synerätten finner vare sig att synen blifvit utan
giltig orsak påkallad, eller ock att, när synen egt rum efter anmälan om
vanvård, anmärkningen varit befogad, i hvilka händelser den skyldige
skall åläggas att af synekostnaden gälda hvad synerätten skäligt pröfvar.

3. Kostnaden för af- och tillträdessyn skall gäldas för bostadsboställe
af första klassen samt de löningsboställen, som innehafvas af
biskopar eller äro i författningsenlig ordning utarrenderade, utaf afträdare
och tillträdare till hälften hvardera, för bostadsboställen af andra klassen
och de löningsboställen, som af kyrkoherdar innehafvas, af pastoratet,
afträdare och tillträdare, till en tredjedel hvardera, samt för hvarje annat
boställe af kyrkans medel eller, om sådana saknas, af pastoratet.

58 §.

Om fullföljd af talan mot syne- eller rådstufvurätts äfvensom mot
hofrätts beslut i dessa mål, gälle hvad derom är stadgadt; och skall
domstolen meddela fullständig underrättelse om hvad i sådant afseende
är att iakttaga.

59 §.

Inom fjorton dagar efter afsilande af ekonomisk besigtning eller
husesyn skall ett exemplar af besigtnings- eller syneinstrumentet för domkapitlets
räkning afgiftsfritt till konsistoriiombudet öfversändas. Inom
samma tid tillhandahållas vederbörande parter mot lösen nödiga exemplar
af instrumentet antingen å förrättningsstället eller å annat ställe inom häradet
eller tingslaget, derom vid förrättningens slut underrättelse meddelas.

60 §.

Vederbörande byggnads- och underhållsskyldig skall inom en månad
efter förloppet af den tid, då, enligt hvad honom genom synerätts laga

Bilaga till lagutskottets utlåtande n:o 24.

kraft egande beslut förelagdt blifvit, anmärkta brister och felaktigheter
bort vara afhulpne eller föreskrifven nybyggnad verkstäld, om fullgörandet
till domkapitlet ingifva anmälan, vitsordad, för annan byggnadsoch
underhållsskyldig än boställshafvare, af denne, och, beträffande
boställshafvaren åliggande arbeten, af två utaf församlingen för sådant
ändamål å kyrkostämma utsedda ombud. Försummar byggnads- och
underhållsskyldig hvad nu sagdt är, skall Öfverexekutor, på anmälan
härom af domkapitlet, vidtaga erforderliga åtgärder för verkställighet
på den försumliges bekostnad af hvad eftersatt blifvit. Skulle hvad
domkapitlet såsom boställshafvare blifvit ålagdt ej fullgöras, eger församling
eller efterträdande boställshafvare verkställighet hos öfverexekutor
påkalla.

X Kap.

Allmänna bestämmelser.

61 §.

Instrument öfver ekonomiska besigtningar och husesyner samt andra
bostället rörande handlingar skola, jemte förteckning å desamma, af
boställshafvare derstädes eller i kyrkan förvaras, vid besigtningar och
syner tillhandahållas samt vid afträde till efterträdaren öfverlemnas.

62 §.

Hvad för boställshafvare i denna boställsordning är föreskrifvet
gälle äfven för arrendator eller brukare, som är i författningsenlig ordning
antagen, samt, i tillämpliga delar, äfven för domkapitlet för den
tid, domkapitlet för allmän kassas räkning boställe innehafver.

63 §.

Finner synerätt till boställe hörande jordbruk vara af så obetydlig
omfattning, att för boställen med jordbruk gifna bestämmelser till
större eller mindre del synas icke derå tillämplige, eger synerätten förordna,
om och i hvilken mån beträffande sådant boställe skola tillämpas
för boställen utan jordbruk meddelade stadgande!!.

Bilaga till lagutskottets utlåtande n:o 24.

64 §.

Sedan bestämdt blifvit, hvilka hus skola å boställe finnas, eller förordnande
enligt 63 § meddelats, må, utan hinder deraf att beslut härutinnan
vunnit laga kraft, synerätt, på grund af sedermera inträffade
förändrade förhållanden, i dessa afseenden annorlunda förordna.

65 §.

För pastorat, bestående af både lands- och stadsförsamling, skall, i
brist af godvillig öfverenskommelse, Konungens befallningshafvande för
viss tid, högst femtio år, bestämma, huru stor lott af den pastoratet
tillkommande byggnads- och underhållsskyldighet å andra och tredje
klassernas bostadsboställen skall påläggas hvarje särskild församling inom
pastoratet; dervid hänsyn skall tagas både till invånareantalet i de
olika församlingarne och till summan af senast påförda bevillningsafgifter
för de beskattningsföremål, för hvilka deltagande i byggande och
underhåll af prestgård skall ega rum, dock med iakttagande, hvad landsförsamling
angår, icke allenast af den lindring, som i sådant hänseende
enligt gällande lag är medgifven för andra beskattningsföremål än
fastighet, utan ock deraf att, äfven om bostadsbostället är i stad beläget,
landsförsamling icke må påföras andel i mer än som motsvarar den,
enligt 14 §1 mom. i denna boställsordning, pastorat åliggande byggnadsoch
underhållsskyldighet å bostadsboställe af samma klass å landet.

Med tillämpning af hvad sålunda bestämmes, verkställer synerätt
fördelningen emellan pastoratets församlingar, så att en hvar bland dessa
får, så vidt ske kan, särskilda af de laga husen att bygga och underhålla.

66 §.

Då löntagare, som saknar visst boställe, är berättigad till fri bostad,
skall bostadens beskaffenhet lämpas efter hvad derom för motsvarande
boställe är stadgadt.

67 §.

1. För andra klassens bostadsboställen på landet i Skåne gäller
fortfarande hvad derom särskilt är stadgadt.

2. Der eljest å viss ort eller för visst boställe, i följd af särskild!
stadgande, öfverenskommelse eller annan giltig grund, i fråga om hvem

24 Bilaga till lagutskottets utlåtande n:o 24.

byggnads- och underhållsskyldigheten åligger eller om fördelningen af
densamma, ett annat förhållande eger rum, än som öfverensstämmer
med hvad derom i allmänhet varit stadgadt, tillämpas fortfarande hvad
sålunda hittills undantagsvis varit härutinnan gällande.

XI Kap.

Om tillämpning af denna boställsordning och öfvergångsstadganden.

68 §.

1. Denna boställsordning skall, med iakttagande af hvad här
nedan sägs, tillämpas från och med den I maj 1890.

2. Hittills utnämnd löntagare vare ej, mot sitt bestridande, underkastad
andra än de före denna boställsordnings utfärdande gällande
föreskrifter i afseende på de laga husens byggande och underhåll; och
skall boställsordningen i detta afseende, så länge den ej är för boställsliafvaren
gällande, icke heller för annan, som å boställe är byggnadsskyldig,
tillämpas.

3. Å andra klassens bostadsboställen på landet skall pastoratet,
enligt hittills gällande föreskrifter, fortfarande bygga och underhålla
spanmålsbod, så länge boställshafvaren uppbär löningssäd i skäppan.
När detta förhållande upphör och spanmålsbod ändock bör å bostället
finnas, inträder kyrkoherdens skyldighet att, enligt denna boställsordning,
spanmålsbod bygga och underhålla.

4. Den rätt, som i följd af särskildt stadgande eller landssed hittills
på vissa orter må tillkomma afträdande boställshafvare att efter
sitt afträde njuta skörden af den näst förut å bostället utsådda höstsäden,
vare ej gällande för löntagare, som härefter utnämnes.

5. Stadgandet i 57 § 3 mom. beträffande bostadsboställen af
andra klassen och de löningsboställen, som af kyrkoherdar innehafvas,
skall tillämpas först vid de af- och tillträdessyner, som hållas vid härefter
utnämnd löntagares afträde.

6. Hvad för vissa stift är i fråga om ersättning för odlingsarbeten
å prestboställen genom särskilda kongl. bref stadgadt skall härefter tillämpas
endast beträffande de odlingar, hvilka äro påbörjade före år 1890.

7. De laga hus, som blifvit uppförda innan denna boställsordning,

Bilaga till lagutskottets utlåtande n:o 24.

efter hvad nu sagdt är, skall tillämpas, må ej, der de, enligt förut
gällande stadgande!), äro godkända eller antagliga, utdömas derföre, att
de ej med boställsordningen öfverensstämma.

69 §.

Vid den af- och tillträdessyn, som å boställe hålles i anledning af
första härefter inträffande ombyte af boställshafvare, skall synerätten dels,
i den mån förhållandena sådant påkalla, enligt förut gällande stadgande^
bedöma afträdarens byggnads- och underhållsskyldighet samt
rättsförhållandet emellan honom och tillträdaren, dels ock, såvidt stadgandena
i 68 § 2 mom. medgifva, med tillämpning af denna boställsordning,
bestämma hvilka laga hus böra å bostället finnas samt
hvem byggnads- och underhållsskyldigheten af de samma derefter skall
åligga. De hus, som dervid till byggande och underhåll från en till
annan öfvergå, skola i fullgodt stånd lemnas; och böra förty alla å
dessa hus vid synen anmärkta brister afhjelpas eller ersättas af den, hvilken
dessa bristers afhjelpande, enligt förut gällande stadganden, ålegat.

70 §.

Hittills utnämnd löntagare, som boställe tillträdt och i anledning af
hvars tillträde af- och tillträdessyn hållits innan tillämpning af denna
boställsordning vidtager, vare ej berättigad att af annan byggnadsskyldig
å bostället fordra andra laga hus än dem, som dittills blifvit derstädes
insynta; men åstundar sådan boställshafvare, att boställsordningen,
utom beträffande de laga husens antal, i öfrigt, i fråga om deras
byggande och underhåll, må redan under hans besittningstid vinna tilllämpning,
göre derom anmälan vid husesyn; och skall, der i följd af
dylik anmälan annan fördelning af byggnads- och underhållsskyldigheten
af denna boställsordning föranledes, synerätten förordna om sådan
fördelning, med iakttagande af hvad i nästföregående paragraf sagdt
är. Sådan anmälan må dock ej göras af löntagare, hvars efterträdare
vid boställsordningens utfärdande är nämnd.

Bill. till Riksd. Prot. 1889. I Sami. 14 Häft.