Lagutskottets Utlåtande N:o 24 (Utlåtande 1887:LU24 - majjul Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 24.

besvärsmål är i lag bestämd, samt, för den händelse
Kongl. Maj:t funne förhållandena dertill föranleda, låta
utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till de
bestämmelser, som i berörda afseenden må anses erforderliga.

Stockholm den 22 juni 1887.

På lagutskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

X:o 24.

Ank. till Riksd. kansli den 22 juni 1887, kl. 12 midd.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af kamrarnes äterremiss af
det i utskottets utlåtande n:o 9 afgifna förslag till lag
angående ändrad lydelse af 1 § i förordningen om lagfart
å fång till fast egendom den 16 juni 1875.

Sedan Andra Kammaren till lagutskottet hänvisat en inom nämnda
kammare af herr J. Smedberg afgifven motion, hvaruti föreslogs sådan
ändring af 1 § i förordningen om lagfart å fång till fast egendom, att,
då sterbhusdelegare afhändt sig dem samfäldt tillhörig fast egendom
samt lagfart å den nye egarens fång och å sterbhusdelegarnes samtidigt
söktes, lagfart skulle för alla sterbhusdelegarne gemensamt beviljas,
hvarvid dock i lagfartsprotokollet skulle antecknas, huru stor lott
hvardera enligt arfskifte, bodelning eller testamente bekommit, så hade

Lagutskottets Utlåtande N:o 24.

lagutskottet i utlåtande n:o 9, med anledning af motionen, hemstält om
antagande af en lag om ändrad lydelse af omförmälda paragraf, enligt
hvilken lag skulle emellan första och andra stycket af paragrafen inskjutas
följande punkt: )>Delegare i död mans bo, hvilka fast egendom
i boet tillfallit, må, der egendomen i sin helhet af en eller flere bland
dem öfvertagits eller af dem samfäldt till annan öfverlåtits, gemensamt
lagfara med sitt fång, så framt den lagfart sökes samtidigt med eller
efter lagfarten å nye egarens fång; skolande dock dervid antecknas
huru stor lott hvarje delegare enligt arfskifte, bodelning eller testamente
tillfallit.»

Enligt utskottet tillhandakomna protokollsutdrag hafva båda kamrarne
till utskottet återförvisat detta ärende.

Vid ärendets behandling i kamrarne har icke någon anmärkning
blifvit framstäld mot motionens syfte, som tydligen är att skydda delegarne
i ett sterbhus för de ofta i förhållande till den arflallna fastighetens
värde alltför dryga kostnader, som tillskyndas sterbhusdelegarne
genom den på många ställen följda praxis, att lagfart meddelas särskild!.
å hvarje andel under särskild paragraf i protokollet, i följd hvaraf
hvarje sterbhusdelegare nödgas lösa protokollsutdrag och lagfartsbevis
jemte utdrag ur lagfartsboken. Deremot hafva meningarne visat
sig vara delade derom, huruvida lagfart å arfsfång, der sterbhusdelegarne
äro flere, ovilkorligen förutsätter skifte eller om lagfart kan beviljas
på bouppteckningen, i senare fallet naturligtvis gemensamt för
samtlige sterbhusdelegarne. Utskottet hade i sitt förslag utgått från
den förstnämnda åsigten, i följd hvaraf de, hvilka anslutit sig till den
motsatta meningen, ansett utskottets förslag i denna del innefatta en förändring
i lagfartsförordningens principer, som enligt deras tanke icke
skulle vara fördelaktig. Derjemte hafva i Andra Kammaren åtskilliga
anmärkningar blifvit framstälda mot redaktionen af utskottets förslag.

I sjelfva verket torde motionens ofvan antydda syfte, att bespara
sterbhusdelegarne en onödig och ofta betungande utgift, kunna uppnås
utan någon ändring af lagfartsförordningens principer i fråga om den
handling på grund hvaraf lagfart å arfsfång bör meddelas, huru än
dessa principer uppfattas. För ändamålets vinnande kunna två särskilda
utvägar tänkas: antingen, såsom motionären föreslagit, en ändring af
sjelfva lagfartsförordningen eller ock ett tillägg till förordningen om
expeditionslösen. Utgår man från den af många och jemväl af högsta
domstolen hyllade åsigt, att lagfart kan beviljas på grund af bouppteckning
för samtlige deruti upptagne sterbhusdelegare, synes sist antydda
åtgärd vara tillfyllestgörande. I expeditionstaxan borde i sådant fall

Lagutskottets Utlåtande N:o 24.

införas bestämmelse, att då sterbhusdelegare på grund af arfskifte
gemensamt söka lagfart å dem genom giftorätt eller arf tillfallen fastighet,
protokollsutdrag och lagfartsbevis böra, der de sjelfve ej annorledes
begärt, för dem gemensamt utskrifvas.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får utskottet i anledning
af återremissen hemställa,

att Riksdagen ville i skrifvelse anhålla, att Kongl.
Maj:t täcktes vidtaga erforderliga åtgärder i syfte att
sterbhusdelegare, de der gemensamt afhändt sig dem
genom giftorätt eller arf tillfallen fastighet och hvilkas
laga åtkomst dertill måste, innan lagfart må nye
egaren beviljas, vara genom lagfart bekräftad, måtte
kunna å fastigheten undfå lagfart, utan att särskildt
protokollsutdrag och särskildt lagfartsbevis behöfver
af hvarje sterbhusdelegare för hans andel lösas.

Stockholm den 22 juni 1887.

På lagutskottets vägnar:
AXEL BERGSTRÖM.

Herr Hultberg har begärt få här antecknadt, att han icke deltagit
ärendets behandling inom utskottet.

Bih. till Likså. Prof, 1887. B. 7 Sami. 12 Raft.