Lagutskottets Utlåtande N:o 22 (Utlåtande 1905:LU22 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 22.

N:o 22.

Ank. till Riksd. kansli den 28 februari 1905, kl. 12 midd.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om afskaffande
af de i 32 § värnpliktslagen föreskrift mönstringarna.

Lagutskottet tiar till behandling fått mottaga en inom Andra Kammaren
af herr S. J. Enander väckt motion, n:o 176, af följande lydelse:

»Icke många ord torde behöfvas för att motivera en motion, som
påtagligen har sparsamhetsprineipen till underlag och innebörd utan att
ändamålsenligheten trades för nära. Sparsamhetssyftet torde därför vara
skäl nog för ett yrkande af ändringar i värnpliktslagen och dithörande
Kungl. Maj:ts förordning, h vilka möjliggöra inskränkningar i kostnaderna
för åtminstone vissa mönstringar af värnpliktige. De bestämmelser, som
torde varit nödvändiga i antydt hänseende under värnpliktssystemets första
skede för att bringa försvarsverket i ordnadt skick, synas numera nästan
endast förorsaka dryga utgifter utan motsvarande valuta. Framför allt
gäller detta Norrland med de långa afstånden och de kostbara resorna.
Med afseende på den s. k. höstmönstringen begagna sig därför de värnpliktige
mestadels, såvidt jag vet, af medgifna förmånen att till befälet
afgifva föreskrifven uppgift om bostad och yrke. Hvad som visat sig
utan olägenhet kunna ske i fråga om många, torde ock utan olägenhet
flik. till Riksd. Prof. 1905. 7 Sami. 18 Höft. (N:o 22.) 1

Lagutskottets Utlåtande N:o 22.

kunna göras gällande för alla, hvarför det ock synes vara obehöflig!, att
vederbörande befäl — till stor kostnad för statsverket — gör besök på
de olika mönstringsorterna.

I anslutning till det anförda göres fördenskull vördsam anhållan,
att Riksdagen behagade besluta skrifvelse till Kungl. Maj:t, det Kungl.
Maj:t täcktes vidtaga åtgärder för afskaffande af de höstmönstringar,
hvilka äro anbefallda i värnpliktslagen § 32 samt i motsvarande delar af
inskrifningsförordningen.»

Frågan om upphörande af den värnpliktig enligt 32 § värnpliktslagen
åliggande mönstringsskyldighet har tillförene vid flera tillfällen varit
föremål för behandling såväl inom Riksdagen som hos Iiungl. Maj:t.
Redan år 1894 anhöll sålunda Riksdagen, med anledning af i ämnet väckt
motion, i skrifvelse till Kungl. Maj:t om utredning, huruvida den i 32 §
värnpliktslagen stadgade mönstring med beväringen skulle kunna upphöra,
och af Riksdagen ifrågasattes, att den personliga inställelsen vid mönstring
skulle utbytas mot ovillkorlig skyldighet att aflämna tillförlitlig bo stadsuppgift.

Kungl. Maj:t fann emellertid, sedan t. f. chefen för generalstaben
i afgifvet utlåtande på anförda skäl förklarat sig icke kunna tillråda
den ifrågasatta förändringen, skrifvelsen ej böra till vidare åtgärd

föranleda. I den af Kungl. Maj:t år 1898 tillsatta kommitté för utred ning

bland annat, i hvad mån genom ändring af värnpliktslagens bestämmelser
antalet öfverträdelser af samma lag skulle kunna nedbringas, kom
frågan därefter ånyo under bedömande. Kommittén fann visserligen alltför
stora betänkligheter icke böra möta mot vidtagande af den ändring,
att skyldigheten att årligen inställa sig till mönstring eller ock lämna
bostadsuppgift icke vidare komme att gälla för de beväringsmän, som tillhörde
andra uppbådet, men betonade däremot vikten af mönstringsskyldighetens
bibehållande beträffande beväriugens första uppbåd. År 1899
i ämnet väckta motioner blefvo på hemställan af lagutskottet af Riksdagen
afslagna. Vid .1901 års riksdag var frågan föremål för pröfning af det
särskilda utskott, som till behandling förehade Kungl. Maj.ts proposition
om ny härordning och ny värnpliktslag m. m. Nämnda utskott fann
emellertid emot de af Kungl. Maj:t i ämnet föreslagna, nu gällande bestämmelser
i hufvudsak intet att erinra. Slutligen kom frågan ånyo före

Lagutskottets Utlåtande N:o 22.

vid 1902 års riksdag, men blef jämväl då, efter lagutskottets afstyrkande
hemställan, af Eiksdagen afslagen.

Redan den omständigheten, att föreliggande ämne upprepade gånger,
trots det motstånd en ändring visat sig röna, ånyo kommit fram, häntyder
på, att här föreligger något, som på många håll uppfattas såsom
ett missförhållande. Granskar man närmare de skäl, hvarpå lagutskottet
vid 1899 och 1902 års riksdagar ställde sig afvisande mot då föreslagna
ändringar, skall man finna, att vid förstnämnda tillfälle blott anfördes,
att, då Kungl. Maj:t tillsatt en kommitté med uppdrag, bland annat, att
verkställa utredning, i hvad mån genom ändring af värnpliktslagens bestämmelser
antalet öfverträdelser af samma lag måtte kunna nedbringas,
hithörande fråga af samma kommitté skulle närmare utredas, hvarför någon
särskild åtgärd af Riksdagen för det dåvarande ej borde vidtagas; och år
1902, då frågan ånyo, efter att icke hafva vunnit beaktande i den nya
värnpliktslagen, genom enskild motion kom under Riksdagens pröfning,
afstyrkte lagutskottet en ändring hufvudsakligen af två skäl: å ena sidan
syntes utskottet de värnpliktiges personliga inställelse vara af vikt särskildt
därutinnan, att den stärkte sambandet mellan dem och befälet samt hos de
förre vidmakthölle uppfattningen om deras egenskap af krigsmän, på samma
gång som åt befälet gåfves ökadt tillfälle att lämna erforderliga upplysningar
om de värnpliktiges tjänsteställning samt för dem klargöra hithörande
frågor, å andra sidan skulle det enligt utskottets mening icke vara
välbetänkt att, innan genom tillämpning af de nya bestämmelserna erfarenhet
rörande deras verkningar vunnits, i dessa bestämmelser företaga eu
ändring af då föreslagen innebörd.

Efter den erfarenhet, den efter den nya värnpliktslagens antagande
förflutna tid medfört om dess verkningar i olika afseenden, synes det fortfarande
föreligga skäl till anmärkningar mot ifrågavarande mönstringar.
Och dessa anmärkningar förlora, enligt utskottets uppfattning, icke i betydelse
genom det förmenta värdet af den personliga beröringen mellan
de värnpliktige och befälet vid berörda tillfällen. Sedan det medgifvits
värnpliktig att i stället för personlig inställelse aflämna adressanmälan
per post, hafva de värnpliktige begagnat sig däraf i den utsträckning,
att endast ett obetydligt antal personligen inställa sig vid dessa s. k.
höstmönstringar. Att vid dylikt förhållande tala om värdet af personlig
beröring mellan värnpliktig och befäl såsom grund för dessa mönstringars
bibehållande är uppenbarligen icke längre möjligt. Följden af
det nuvarande systemet blir således, att vederbörande mönstringsförrät -

Lagutskottets Utlåtande N:o 22.

tare stundom är den ende närvarande förutom möjligen tillstädesvarande
kronobetjänt, och de upplysningar angående de värnpliktiges förhållanden,
han därvid kan vinna utöfver de genom pastorsämbeten med flere
myndigheter till buds stående, torde vara få och ingalunda motsvara de
med hans resa för det allmänna förbundna omkostnader. Att under sådana
förhållanden bibehålla de nuvarande mönstringarna jämlikt 32 §
värnpliktslagen synes utskottet icke vara välbetänkt eller öfverensstämmande
med grunderna för en god statshushållning. Då härtill kommer,
att utskottet icke kunnat undgå att vid granskningen af denna fråga uppmärksamma,
hurusom jämväl andra missförhållanden å detta område gjort
sig gällande, särskildt hvad angår den dryga kostnaden för inskrifning af värnpliktige
å sjömanshus — något, hvarom jämväl föregående års statsrevisorer
erinrat — har utskottet icke velat undandraga sig att, i hvad på
utskottet i här förevarande afseende ankommer, lämna hvarje sträfvande
till rättelse sitt understöd.

På grund af hvad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa,

att Riksdagen, med anledning af förevarande
motion, ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det
täcktes Kungl. Maj:t taga under ompröfning, under
hvilka villkor den i 32 § värnpliktslagen stadgade
mönstring må kunna upphöra, och för Riksdagen framlägga
förslag till de ändringar i värnpliktslagen, som
däraf kunna påkallas.

Stockholm den 28 februari 1905.

På lagutskottets vägnar:

ERNST TRYGGER.

Herrar F. Andersson, A. Olsson och Wilclund hafva begärt få
antecknadt, att de icke deltagit i ärendets behandling inom utskottet.

Stockholm 1905. Kungl. Hofboktryckeriet. Iduns Tr.-Ä.-B.