Lagutskottets Utlåtande N:o 22 (Utlåtande 1895:LU22 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 22.

i (fn- it

H/i:8! v-r'' : n-yl:-:i''it in ''V-. - vi.irU ''itu''-vIi

- 1 '' .. • . • ... 1 ‘ i J r r \ |.

i . ■ * 11;. ■ \. 1 jj; Il-jj? JO» l * / •; •; n ♦. v.-t, , t :ji » in JU;: i iY.) j

■r '' f «• •; s-, f . 4L, ; ... ,v ^^ \>

tefat-OOG S

N:o 22.

- .•'')''( •_ •''!• [■ ■ botibet) ''il?tUlt

Ank. till Riksd. kansli den 14 mars 1895, kl. 6 e. m.

; f. ..‘>i •! ■;;; .■! -• i i.MiJ »,:•>: rf} ;..;TVi1 f.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af 11 §
i förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21
mars 1862.

Frågan om begränsning af den kommunala rösträtten på landet har
vid innevarande riksdag å nyo bragts å bane i en af herr L. Eriksson i
Bäck inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 112, deri motionären
anför:

Af statistiska centralbyråns berättelse för år 1871 rörande den kommunala
rösträtten framginge, att i allt för många kommuner de stora
fyrktalen helt och hållet beherskade de mindre, utan någon möjlighet för
de senare att göra sig gällande, och sedan dess hade denna öfvervigt allt
mer ökats. Så t. ex. hade i nämnda berättelse högsta fyrktalet på en
hand i Stockholms län upptagits till 6,197, men hade nu för länge sedan
ökats till öfver 25,000. Motsvarande fyrktal för Yesternorrlands län hade
för flera år sedan ökats från 25,000 till 62,000, hvilket fyrktal tillkommit
ett sågverk i närheten af Sundsvall.

Af stor betydelse vore äfven, att antalet jordbruksfyrkar i hela riket
sedan längre tid stått i det närmaste stilla, under det öfriga slag af fyrkar
varit fortfarande stadda i en ofantlig tillväxt. Under 1880-talet hade
lull. till liiksd. Prof. 1890. 7 Samt. 12 Häft. (N:is 22, 23). 1

Lagutskottets Utlåtande N:o 22.

nemligen jordbruksfyrkarne ökats för hela riket från 12,744,209 till
12,934,309 eller med allenast 1 ''/2 procent, under det samtidigt alla öfriga
fyrkar ökats från 7,374,075 till 10,832,122 eller med icke mindre än 47
procent. En enkel uträkning visade, att, om tillväxten under 1890-talet
blefve alldeles den samma, så skulle vid början af nästa århundrade vårt
lands jordbruksfastighet ega ett sammanlagdt fyrktal af 13,124,409 mot
14,290,169 fyrkar för alla öfriga kommunalt beskattade föremål. Detta
ville med andra ord säga, att äfven om förhållandet skulle ställa sig
något olika på skilda orter, så komme i det hela taget vid början af
1900-talet det svenska jordbruksintresset inom våra landtkommuner att
befinna sig i en ohjelplig minoritet gent emot de stora bolagens och penningeväldets
målsmän.

De faror, som från detta håll hotade vårt politiska och kommunala lif,
måste undanrödjas, innan det blefve för sent. Då det redan 1871 företrädesvis
vore i de kommuner, der jordbruksintresset läge under, som de
stora fyrktalen oinskränkt regerade, så kunde med visshet antagas, att
deras kommunala öfvermagt sedan den tiden högst betydligt ökats. Det
torde ej vara för mycket att antaga, att de 54 kommuner, der en enda
röstegande innehade mer än halfva röstetalet, liksom de 360 kommuner,
der två röstegande hvar för sig innehade mer än fjerdedelen af röstetalet,
sedan 1871 i det närmaste fördubblats.

Vid sådant förhållande vore det knappast rådligt att nöja sig med
den anspråkslösa begränsning af den kommunala rösträtten, som lagutskottet
upprepade gånger föreslagit, Andra Kammaren lika ofta antagit,
men Första Kammaren äfvenledes lika ofta afslagit. Flera gånger både
det blifvit offentligen påpekadt, att en begränsning af de högsta kommunala
röstetalen till en tiondedel af kommunens hela fyrktal skulle förblifva
utan all inverkan på 931 af rikets 2,354 landtkommuner eller nära två
femtedelar af hela antalet, medan en nedsättning af röstmaximum till en
tjugondedel likaledes skulle blifva utan verkan i 201 landtkommuner eller
nära en elftedel af hela antalet, m i ; A • .-b ;;

En annan grund måste således utfinnas för en kommunal rösträttsreform,
om denna skulle blifva tillräckligt kraftigt verkande. Det vore
svårt att uttänka en dylik reform, som följde en allmän regel och vore
fri från godtycke. Yigtigast vore dock, att den önskvärda reformen i så
hög grad, som omständigheterna vid dess genomförande tilläte, efter
rättvisa och billighet afvägde röstfördelningen mellan innehafvare af de
stora och de små fyrktalen, och så vidt möjligt utan att någondera parten
derpå blefve lidande.

De hittills föreslagna begränsningarna Vs, Vu, eller V20 af kommunens

Lagutskottets Utlåtande N:o 22.

hela fyrktal hade alla det felet* att de verkade olika i olika kommuner
på samma fyrktal. Men för att en rösträttsreform skulle hafva någon
utsigt att blifva tillfredsställande, verksam och beståndande, måste den
vara så afpassad, .att den verkade lika på samma fyrktal öfverallt i landet
och på samma gång tillbörligt minskade de stora fyrktalens herravälde
öfver de små. Då emellertid i kommuner med relativt låga fyrktal ej
något så kalladt fyrkvälde torde förekommit, ansåge motionären, att fyrktal
till och med 100 borde bibehållas vid sitt fulla röstetal, hvarefter
ingen röstökning borde förekomma upp till 131 fyrk. Denna fyrkklass
af 30 fyrk ökades med 10 för att utgöra nästa fyrkklass upp till 171 fyrk
och erhölles derför 120 röster. Denna sista fyrkklass af 40 fyrk ökades
också med 10 för att utgöra nästa klass upp till 221 fyrk och motsvarade
då 140 röster o.|is. v. Hvarje röstklass borde utgöras af 20 röster, och
till föregående fyrkklass borde läggas 10 fyrk för att bilda efterföljande
klass, hvarigenom en progressiv ökning af det verkningslösa fyrktalet
åstadkommes.

t»s:j t : . I

På grund häraf föreslår motionären:

att Riksdagen för sin del måtte besluta, att § 11
i kongl. förordningen om kommunalstyrelse på landet
0 den 21 mars 1862, sådan denna paragraf lyder i kongl.
förordningen den 26 oktober 1888, måtte få följande
förändrade lydelse: .

. I'',,-;

Uji . 0b »''it * VbrJ

iso'' . I !.'',<• »§ 11.

oov 11 < o.>r v

Röstvärdet skall beräknas efter det en hvar rösti
egande åsätta fyrktal enligt nedanstående tabell.

Från och med 1 till och med 100 fyrk en röst för
hvarje fyrk.

och	med 101 till	och	med 130 fyrk	100	röster
»	131	»	170 »	120	»
»	171	»	220 »	140	»
»	221	»	280 »	160	»
»	281	»	350 »	180	»
»	351 :	»	430 »	200	»
■ ■ y>	431		520 »	220	»
»	521	»	620 »	240	»
»	621	»	730 »	260

Lagutskottets Utlåtande N:o 22.

Från och	med 731 till	och	med 850 fyrk 280	röster
	851	»	980	»	300	» {
»	981	»	1120	»	320	»
i <»	1121	»	1270	»	340	»
T »	1271	»	1430	»	360	»
>>	1431	»	1600	»	380	» • ;
»	1601	»	1780	»	400	»
: x ’! 11»	1781		1970	1 »	420	»
»	1971	»	2170	»	440	vf (t
»	> 2171	»	2380		460	»
	2381	»	2600	»	480	»
»	2601 ■	»	2830	»	500	>
»	2831	»	3070	»t	520	»j;'' ■
»	3071	»	3320	y>	540	»
»	3321	tv	3580	y>	560	>x
»	3581	»	3850	»	580	»
»	3851		4130	»	600	»
»	4131	»	4420	»	620	»
i )!•»	4421	A »	4720	»	640	»
•:• rf	4721	»	5030	»	660	»
. »	5031	■ »	5350	»	680	»
	5351	»	5680	»	700	»
»	5681	»	6020	»	720	»
»	6021	»	6370	»	740	»
»	6371	»	6730	»	760	»
.i i	6731	»	7100	»	780
»	7101	»	7480	»	800	»
>:	7481	»	7870	»	820	»
	7871	»	8270	»	840	»
»	8271	»	8680	»	860	»
»	8681	»	9100	»	880	»
I »	9101	»	9530	»	900	»
»	9531	»	9970	»	920	»
»	9971	»	10420		940	»
»	10421	»	10880	»	960	»
»	10881	»	11350	»	980	»
»	11351	»	12000	»	1000	»

För öfver 12000 fyrk sker ingen höjning af röstetalet.»

Lagutskottets Utlåtande N:o 22.

Genom skrifvelse till Kongl. Maj:t den 9 maj 1894 har Riksdagen —
under erinran att den reform af den kommunala rösträtten, som vore af
behofvet påkallad, icke syntes kunna komma till stånd eller blifva af
någon längre varaktighet utan att föregås af en ny statistisk utredning
af hithörande förhållanden, samt att Kongl. Maj:t numera anbefalt verkställande
af en dylik utredning — framhållit önskvärdheten deraf, att
berörda statistiska utredning snarast möjligt blefve fullbordad, och förty
anhållit, att densamma om möjligt måtte så bedrifvas, att dess resultat
kunde framläggas inför påföljande års .Riksdag.

Då det vid nu angifna förhållande icke torde vara lämpligt, att Riksdagen,
innan den anbefalda utredningen egt rum samt Kongl. Maj:t framlagt
det förslag, hvartill densamma kan föranleda, fattar beslut i frågan, hemställer
utskottet,

att herr Erikssons motion icke må till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 14 mars 1895.

På lagutskottets vägnar:

fli: .■ -»pv n .•i.iiimur/l ;.’imw" rf*• 1

«>’ •••■ ••• . >u • t»; 11 r in ■. ''■ Mot imf. fijj-jv

L. ANNERSTEDT. tf 1

i*;;;!null''!»-uva Um

•

In liv• il*f no;förn •:''(>? .; du.• K; > .c^rrtfrDdnd