Lagutskottets Utlåtande N:o 22

Utlåtande 1893:LU22

Lagutskottets Utlåtande N:o 22.

1

N:o 22.

Ank. till Eiksd. kansli den 13 mars 1893, kl. 12 midd.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af Kongl. Majis proposition med
förslag till lag angående ändring i vissa delar af 22 kap.
6 och 7 §§ byggningabalken.

Kongl. Maj:t har den 10 sistlidne februari till Riksdagen aflåtit en
så lydande proposition, n:o 22:

Under åberopande af bilagda i statsrådet och högsta domstolen förda
protokoll, vill Kongl. Maj:t, jemlikt 87 § regeringsformen, föreslå Riksdagen
att antaga följande

Lag angående ändring i vissa delar af 22 kap. 6 och 7 §§ byggningabalken.

Härigenom varder, med ändring af hvad 22 kap. 6 oeh 7 §§
byggningabalken innehålla mot denna lag stridande, förordnadt som följer:

Okynnes hund, som biter folk eller fä, må ej lös vara; anträffas sådan
hund å område, hvaröfver hundens egare ej eger förfoga, må den af en
hvar dödas.

Gör hund skada å hemdjur, skall skadan af egaren fullt gäldas.

Ifrågavarande proposition, som af båda kamrarne hänvisats till lagutskottet,
är föranledd af Riksdagens skrifvelse den 18 maj nästlidet år,
deruti Riksdagen, på anförda skäl, anhöll, att Kongl. Maj:t ville låta
utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till skärpta bestämmelser,
åsyftande att verksamt förebygga skada å hemdjur af annans hundkreatur
samt att, der sådan skada skett, egaren af det skadade djuret måtte erhålla
full ersättning för skadan.

Bih. till Biksd. Prot. 1893. 7 Samt. 11 Höft. (N:o 22.)

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 22.

Propositionen har synts utskottet icke böra föranleda till annan erinran
än att då, på sätt vid förslagets granskning af högsta domstolen jemväl
anmärkts, hund, som egaren utlemnat till begagnande åt annan person, bör
hos denne vara lika skyddad som hos egaren, med egare bör i det afseende,
första stycket åt lagförslaget omförmäler, likställas annan, som har
nunden i sin vård, och har utskottet på sådan grund ansett sig böra förorda
ett tillägg i angifna rigtning. Mellan orden »hundens egare» och
»ej eger förfoga» hafva sålunda i utskottets förslag inskjutits orden »eller
annan som har hunden i vård»; och hemställer utskottet följaktligen,

att Riksdagen, med förklarande att Kongl. Maj:ts
ifrågavarande proposition icke kan oförändrad antagas,
måtte för sin del besluta följande

Lag

angående, ändring i vissa delar af 22 kap. 6 och 7 §§ byggningahalken.

Härigenom varder, med ändring af hvad 22 kap. 6 och 7 §§ byggningabalken
innehålla mot denna lag stridande, förordnadt som följer:

Okynnes hund, som biter folk eller fä, må ej lös vara; anträffas
sådan hund å område, hvaröfver hundens egare eller annan, som har
hunden i vård, ej eger förfoga, må den af en hvar dödas.

Gör hund skada å hemdjur, skall skadan af egaren fullt gäldas.

Stockholm den 13 mars 1893.

På lagutskottets vägnar:

L. ANNER8TEDT.

Reservation

dels af herrar L. O. Larsson och Lundin, hvilka yrkat bifall till
Kongl. Maj:ts proposition i oförändradt skick;

dels af herrar Hasselrot och Wester, hvilka ansett, att åt sista punkten
i lagförslaget bort gifvas följande lydelse: Gör hund skada å hemdjur,
skall skadan af hundens egare eller innehafvare fullt gäldas;

dels ock af herrar Claeson och Bruzelius, hvilka afstyrkt bifall till
propositionen.

Stockholm, P. Palmquista Aktiebolags Boktryckeri, 1893.