Lagutskottets Utlåtande N:o 22 (Utlåtande 1891:LU22 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 22.

--0J ''V!.- M :! i null! UV'' y.:,.) C- >''i J i- -■ in >i ■ I i •

Reservation

af herr Claeson, som särskild t ansett, att, om en revision af 22 kap.
byggningabalken skulle ega rum, den borde omfatta ej blott den del
deraf, som handlar om hundar.

JT:o 22.

Ank. till Riksd. kansli den 12 mars 1891, kl. 1 e. m.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om
upphäfvande af skyldigheten att till hofrätt insända
renoveradt exemplar af häradsrätts och rådstufvurätts
dombok.

Från Andra Kammaren har lagutskottet fått emottaga en inom nämnda
kammare af herr A. Lilienberg väckt motion n:o 94, så lydande:

»Enligt 1734 års lag skulle underrätts dombok i sin helhet insändas
till hofrätten, men genom kongl. kungörelsen den 6 oktober 1848 gjordes
häri den inskränkning, att endast de mål och ärenden, som angå egandeeller
nyttjanderätt till fast egendom, egoskilnad, delning af jord, arf eller
testamenten, skola införas i det exemplar af domboken, som insändes.
Emellertid qvarstår sålunda af renovationsskyldigheten tillräckligt för att
det, i synnerhet i de större domsagorna, skulle medföra en afsevärd
lättnad, derest den kunde helt och hållet upphöra, och jag föreställer mig,
att sådant skulle kunna utan olägenhet ske. Nya lagberedningen föreslår
i sitt betänkande angående rättegångsväsendets ombildning, att renovationsskyldigheten
skulle upphöra, och motiverar detta förslag sålunda: »Den

Lagutskottets Utlåtande N:o 22.

ifrågavarande renovationsskyldigheten, hvarmed ursprungligen synes hafva
afsetts att kontrollera det protokollen voro i komplett skick, men som
för närvarande antagligen har till ändamål att, om ett underrättsarkiv
blefve förstördt, dock ega vissa vigtigare urkunder i behåll, medför
naturligtvis rätt mycken kostnad och äfven besvär för vederbörande underrätter.
I öfverrätterna samlas emellertid stora massor af dylika renovationer
år från år, men sällan eller nästan aldrig lärer det inträffa, att
dessa protokoll i öfverrätterna anlitas för vinnande af upplysningar, som
icke lika väl kunnat vinnas direkt hos underrätterna. Vid sådant förhållande
kan det svårligen anses vare sig lämpligt eller nödigt att för
dylika undantagsfall och endast för en eller annan enskild persons lättnad
eller beqvämlighet bibehålla en så pass kostsam och besvärlig apparat.
Det bör härvid dessutom märkas, att genom de nya lagfarts- och inteckningsböckerna
lemnas förut saknade upplysningar om de förhållanden,
som angå fast egendom, och att i öfriga fall, der renovation af dombok
skall ega rum, fullt giltiga skäl att i dessa mer än i många andra lika
vigtiga rättegångsmål fordra renovation icke synas vara för handen. Ur
de nu antydda synpunkterna bör följaktligen renovationsskyldigheten, såsom
endast föranledande en myckenhet vanligen alldeles onyttigt skrifveri, kunna
utan våda eller olägenhet eftergifvas. Hvad kontrollen öfver domböckernas
fullständighet angår, synes den af justitiekansleren och justitieombudsmannen
vid de nästan årliga undersökningarna af underrätternas arkiv
utöfvade tillsyn i allmänhet vara till fyllest för att förebygga oordningar
i detta hänseende.»

Dessa skäl synas mig vara uttömmande, och jag vill endast tillägga
den erinran, att lagberedningen gått än längre, i det att den föreslagit,
att, derest ändring sökes i underrätts utslag, originalprotokollet skulle med
posten försändas till öfver rätten för att der vara att tillgå.

I sammanhang med upphäfvande af renovationsskyldigheten torde
jemväl böra upphäfvas skyldigheten för rådstufvurätten i Stockholm att
uppvisa sina domböcker färdiga. Och får jag på grund af hvad sålunda
blifvit anfördt föreslå, att Riksdagen behagade för sin del besluta,

att skyldigheten att till hofrätt insända renoveradt exemplar af
häradsrätts och rådstufvurätts dombok och i sammanhang dermed skyldigheten
för Stockholms rådstufvurätt att i hofrätten färdiga uppvisa sina
domböcker upphäfves.»

Bill. till Riksd. Prot. 1891. 7 Sami. 12 Häft.

Lagutskottets Utlåtande N:o 22.

Utskottet medgifver villigt, att nya lagberedningens af motionären
åberopade skäl för upphäfvande af ifrågavarande renovationsskyldighet
äro beaktansvärda, men anser sig likväl icke för närvarande böra förorda
vidtagandet af lagstiftningsåtgärd i sådant syfte. Arkiven vid våra underrätter
torde nemligen ännu icke kunna i allmänhet antagas vara i sådant
skick, som medför trygghet mot eldfara och handlingars förstörande genom
fukt eller hvarjehanda åverkan, och det lärer dessutom icke kunna undvikas,
att på många ställen de handlingar, hvarom här är fråga, eller
konceptdomböckerna, förvaras i vederbörande expeditionshafvandes enskilda
bostad, der någon särskild anordning i syfte att bevara dem oskadade i
allmänhet icke torde förekomma. Så länge af nu antydda anledningar
verklig fara för ifrågavarande urkunders förstöring förefinnes, torde försigtigheten
och omtanken om den rättssökande allmänhetens intresse påbjuda,
att renovationsskyldigheten qvarstår. Nya lagberedningens uttalande i
ämnet torde ock hafva skett under den förutsättning, att den af beredningen
ifrågasatta omgestaltning af arkivförhållandena vid underrätterna
komine till stånd.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,
att motionen icke må vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 12 mars 1891.

På lagutskottets vägnar:

C. A. SJÖGRÖN A.

STOCKHOLM, TRYCKT I CENTRAL-TRYCKERIET, 1891.