Lagutskottets Utlåtande N:o 22 (Utlåtande 1887:LU22 - janmar Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 22.

N:o 22.

Ank. till Riksd. kansli den 5 mars 1887, kl. 1 e. m.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af Kongl. Majtts proposition
med förslag till förordning angående skydd för mönster
och modeller inom metallindustrien.

Genom proposition af den 28 sistlidne januari (n:o 15), som afbilda
kamrarne blifvit till lagutskottet hänvisad, har Kongl. Maj:t velat inhemta
Riksdagens yttrande öfver ett propositionen bilagdt förslag till
förordning angående skydd för mönster och modeller inom metallindustrien
samt tillika förklarat sig vilja efter emottagande af Riksdagens
svar företaga den slutliga pröfningen af samma förslag och om författnings
utfärdande i ämnet förordna.

Det propositionen bilagda förslaget till författning har följande
lydelse:

FÖRSLAG

till förordning angående skydd för mönster ock modeller
inom metallindustrien.

1 §•

Hvar som förfärdigat, förfärdiga låtit eller annorledes förvärfvat
mönster, må genom registrering i enlighet med denna författnings före -

6 Lagutskottets Utlåtande N:o 22.

skrifter vinna uteslutande rätt att inom riket begagna samma mönster
vid tillverkning till afsalu af alster, tillhörande metallindustrien.

Hvad i denna författning stadgas angående mönster vare ock i afseende
på modeller tillämpligt.

2 §•

1 mom. Skydd må ej tillgodonjutas för mönster, som, innan ansökning
om dess registrering gjordes, förekommit i allmänt tillgänglig
tryckt skrift eller användts vid tillverkning af varor till afsalu, eller
som icke väsentligen skiljer sig från sådant mönster.

2 mom. Har mönster blifvit förevisadt å allmän utställning, må
dock den omständighet att mönstret sedermera införts i allmänt tillgänglig
tryckt skrift eller användts vid tillverkning af varor till afsalu
ej utgöra hinder för tillgodonjutande af skydd för sådant mönster, derest
ansökan om mönstrets registrering göres inom sex månader efter det
mönstret blef å utställningen för allmänheten tillgängligt.

3 §•

Mönsterregistret föres för hela riket i Stockholm af eu dertill förordnad
myndighet.

4 §•

1 mom. Den, som vill låta registrera mönster, skall till registreringsmyndigheten
ingifva eller i betaldt bref insända skriftlig ansökan,
innehållande fullständig uppgift om sökandens namn eller firma, yrke
och postadress samt dervid foga afbildning af mönstret i tre exemplar.

År sökanden ej boende inom riket, foge han vid ansökningen jemväl
fullmagt för ett inom riket bosatt ombud att i allt hvad skyddsrätten
angår för honom svara.

Sökes registrering af flera mönster, varde särskilda ansökningar för
hvardera ingifna.

2 mom. Derjemte åligge sökanden att bifoga tio kronor, utgörande
afgift för ansökningens pröfning.

5 §.

Finner registreringsmyndigheten, att sökanden ej fullgjort hvad enligt
4 § 1 mom. honom ålegat, eller är vid ansökan fogad afbildning

Lagutskottets Utlåtande N:o 22.

af mönster otydlig, ofullständig, eller eljest olämplig, skall skriftlig
underrättelse härom hällas sökanden tillhanda eller, om fullständig adress
uppgifvdts, med posten till honom öfversändas. Fullgör ej sökanden
inom viss af registreringsmyndighet bestämd tid hvad som brister, må
registreringsmyndigheten förklara ansökningen förfallen.

6 §.

Sökes registrering af mönster, för hvilket enligt denna författning
skydd ej må tillgodonjutas, eller har sökande underlåtit att erlägga
afgift, hvarom i 4 § 2 mom. sägs, ege registreringsmyndigheten genast
afslå ansökningen.

Underrättelse om beslut, hvarigenom ansökning afslagits, med skälen
derför skall skriftligen delgifvas sökanden så som i 5 § stadgas för
der afsedda fall.

7 §•

Göres af flere ansökan om registrering af samma eller väsentligen
lika mönster, kåfve den företräde, som först inkom med fullständiga
ansökningshandlingar.

8 §•

Aro ansökningshandlingarne fullständiga och har anledning ej förekommit
att afslå ansökningen, varde mönstret registreradt, och skall
underrättelse härom meddelas sökanden på sätt i 5 § sägs för der afsedda
fall.

9 §.

Skyddet för registreradt mönster omfattar en tid af fem år, räknadt
från den dag, då ansökningen inkom.

10 §.

Flyttar innehafvare af registreradt mönster utrikes, eller öfvergår
skyddsrätten å person, som ej är inom riket bosatt, vare skyddsrättens
innehafvare pligtig att till regeringsinyndigheten insända fullmagt för
sådant ombud, som i 4 § 1 mom. omförmäles. Flyttar ombud ur riket
eller upphör eljest dess befattning, skall skyddsrättens innehafvare in -

Lagutskottets Utlåtande N:o 22,

sända fullmagt för nytt ombud. Iakttages icke hvad sålunda är föreskrifvet,
må domaren på anmälan i förekommande fall med laga verkan
utse ombud för skyddsrättens innehafvare.

11 §•

Förmenar någon, att registrering skett honom till förtång eller bör
anses ogill, ege han vid domstol föra talan om registreringens upphäfvande.

Rätt domstol i de fall, hvarom i denna paragraf förmäles, vare
Stockholms rådstufvurätt.

Dom i tvist om mönsterskydds giltighet skall, der klandertalan
blifvit gillad, genom domstolens försorg insändas till registreringsmyndigheten.

12 §•

Då registrering blifvit upphäfd eller skyddet för registreradt mönster
upphört, eller skyddsrättens innehafvare det begär, varde mönstret
ur registret affördt samt underrättelse härom skyddsrättens innehafvare
meddelad på sätt i 5 § sägs för der afsedda fall.

13 §.

Öfver beslut, som af registreringsmyndigheten meddelats, eger
sökande, som är med beslutet missnöjd, att vid talans förlust innan
klockan tolf å sextionde dagen från beslutets dag hos Konungen anföra
besvär.

14 §•

Den, som obehörigen inom riket vid tillverkning af varor till afsalu
efterbildar mönster, som honom veterligen blifvit för annans räkning
härstädes registreradt, eller till salu här i riket håller eller för
försäljning till riket inför vara, som honom veterligen blifvit tillverkad
efter sådant mönster utan tillstånd af skyddsrättens innehafvare, straffes
med böter från och med tjugu till och med tvåtusen kronor; ersätte
ock all skada.

Efterbildning anses i dessa fall oloflig, äfven om den skett i annat
mått eller andra färger än mönstret innehåller, eller om i öfrigt endast
oväsentliga ändringar vidtagits.

Lagutskottets Utlåtande N:o 22.

Förbrytelse, hvarom i denna paragraf sägs, må endast af målsegande
åtalas.

Olofligen tillverkade eller olofligen i riket införda varor skola, der
målseganden det äskar, till honom utlemnas mot ersättning för värdet
eller mot afdrag derför å honom tillkommande skadestånd. Med redskap,
som äro för den olofliga tillverkningen uteslutande användbara,
skall, om målsegande det yrkar, så förfaras att missbruk dermed ej
må ske.

Hvar som under tid, då han är stäld under tilltal för förbrytelse,
hvarom i denna paragraf sägs, fortsätter samma förbrytelse, skall, när
han dertill varder lagligen förvunnen, dömas till särskildt ansvar för
hvarje gång stämning derför utfärdats och delgifvits.

Böter, som ådömas enligt denna paragraf, tillfalla kronan. Saknas
tillgång till böternas fulla gäldande, förvandlas de enligt allmän strafflag.

15 §.

År någon tilltalad för intrång i skyddsrätt, och finnes vid målets
handläggning, att registreringen bör anses ogill, vare den tilltalade från
ansvar fri.

16 §.

Med afseende å mönster, skyddadt i stat, som för här i riket registreradt
mönster gör motsvarande medgifvande, gälle att, om någon
inom högst fyra månader från det han i den främmande staten sökt
skydd för ett mönster, här gör ansökning om registrering af samma
mönster; då må denna ansökning i förhållande till andra ansökningar
betraktas så, som vore den gjord samtidigt med ansökningen i den främmande
staten.

17 §•

De närmare föreskrifter, som finnas erforderliga angående beskaffenheten
af de handlingar, som skola inlemnas vid ansökning om mönsters
registrering, och angående mönsterregistret, meddelas af Konungen.

Denna författning skall lända till efterrättelse från och med den
1 januari 1888.

Bih. till Riksd. Prof. 1887. 7 Samt. 14 Haft.

10 Lagutskottets Utlåtande N:o 22.

I det yttrande till statsrådsprotokollet, hvaruti statsrådet och chefen
för civildepartementet hemstälde om framläggande af förevarande
proposition, anförde departementschefen bland annat:

»Sedan Eders Ivongl. Maj:t den 11 maj 1877 behagat åt särskilda
komiterade uppdraga att dels utreda, huruvida och i hvilka fall patentskydd
kunde vara berättigadt och för vårt land gagneligt, samt, derest
sådant skydd fortfarande skulle anses nyttigt och behöfligt, utarbeta förslag
till förordning i ämnet, dels ock upprätta förslag till författning
åsyftande att bereda verksamt skydd mot såväl olofligt begagnande af
varumärken och fabriksstämplar som reproduktion af mönster och modeller,
afgåfvo desse komiterade den 6 november 1878 underdånigt betänkande
angående patentskydd äfvensom skydd för mönster och modeller
samt varumärken med förslag till författningar i dessa ämnen.
Efter det sedermera år 1881 tillsatts en särskild svensk-norsk-dansk
komité med uppdrag att utarbeta förslag till författningar angående handelsfirma
och procura samt angående skydd för varumärken, afgaf denna
komité den 12 augusti 1882 förslag till lag angående skydd för varumärken.

Det lagstiftningsarbete på den så kallade industriella eganderättens
område, som sålunda sedan år 1877 fortgått, har hittills burit frukt i
förordningen angående patent af den 16 maj 1884 och lagen om skydd
för varumärken af den 5 juli samma år. Frågan om skydd för industriella
mönster och modeller väntar deremot fortfarande på sin slutliga
lösning.

Öfver det förslag till författning i nämnda ämne, som af 1877 års
komiterade utarbetats, har kommerskollegium, efter att hafva lemnat
tillfälle åt yrkesföreningarne i riket samt enskilde industriidkare, hvilka
sådant önskade, att yttra sig i ärendet samt efter att hafva inhemtat
utlåtande af styrelsen för svenska slöjdföreningen, den 28 maj 1880 afgifvit
underdånigt utlåtande, hvarefter högsta domstolen afgifvit utlåtande
i ämnet, sådant detsamma finnes intaget i högsta domstolens protokoll
för den 12 oktober 1881.»

Efter att hafva redogjort för innehållet af så väl komiterades förslag
som de deröfver afgifna yttranden, anförde departementschefen
vidare:

»Af den redogörelse, jag nu lemnat, framgår, att införandet i vårt
land af lagstadgadt skydd för industriella mönster och modeller i allmänhet
ansetts vara en för den inhemska industrien vigtig och angelägen
fråga, samt att jemväl det af komiterade uppgjorda förslag till
författning i ämnet rönt ett i det stora hela gynsamt mottagande af de

Lagutskottets Utlåtande N:o 22.

myndigheter, korporationer och enskilde, hvilka yttrat sig öfver detsamma.
På grund häraf blef ock, omedelbart efter det att de nya författningarne
rörande patent och skydd för varumärken utfärdats, inom
civildepartementet med ledning af komiterades förslag och deröfver afgifna
yttranden utarbetadt ett förslag till förordning om skydd för industriella
mönster och modeller.

I betraktande deraf att frågan gälde ett hittills hos oss af lagstiftningen
oberördt område, ansågs emellertid förslaget icke böra företagas
till slutlig handläggning förr än representanter för de näringar, hvilka
företrädesvis komine att deraf beröras, fått tillfälle att yttra sig öfver
detsamma i dess omarbetade form; och blef förslaget på grund häraf
delgifvet åtskillige fabriksidkare inom textil- och lervaruindustrierna
med anmodan att de ville deröfver yttra sig. Saintlige desse industriidkare
förklarade dock, att de inom sina näringar ännu vore i så vidsträckt
omfattning hänvisade till utlandet för nödiga mönsters och modellers
anskaffande, att de icke ansåge sig kunna förorda förslaget, med
mindre detsamma så affattades, att det endast komme att afse skydd
för inhemska mönster och modeller.

En dylik inskränkning i mönsterskyddets omfattning kunde emellertid
redan vid den tid, då 1877 års komiterade afgåfvo sitt förslag, på
sätt jemväl af dem framhållits, icke ifrågasättas på grund af gällande
konventioner med tyska riket och Frankrike och hade sedermera ytterligare
omöjliggjorts genom den år 1883 i Paris afslutna konventionen
för internationelt skydd af den industriella eganderätten, i hvilken uttryckligen
stadgats, att undersåtar eller medborgare i enhvar af de kontraherande
staterna skulle i samtliga öfriga stater, hvilka biträdt konventionen,
i afseende å patent, industriella mönster och modeller m. m.
åtnjuta de förmåner, hvilka de särskilda lagstiftningarne tillerkände landets
egna undersåtar.

Man kunde visserligen hysa tvekan, huruvida industriidkarnes omnämnda
farhågor i sjelfva verket vore fullt befogade, enär ett internationelt
mönsterskydd ju ingalunda för de inhemske industriidkarne uteslöte
möjligheten att fortfarande för sina tillverkningar använda utländska
förebilder, såvida icke dessa vore här i riket skyddade, samt det
svårligen kunde antagas att utländska mönster skulle till så stor omfattning
härstädes registreras, att icke äfven de industrigrenar, hvilka såsom
t. ex. vissa brancher af väfnadsindustrien måste i sin tillverkning
följa snabbt vexlande utländska moder, fortfarande skulle beredas tillräckligt
tillfälle att förse sig med nödiga förebilder från utlandet. Då

Lagutskottets Utlåtande N:o 22.

emellertid endast erfarenheten kunde lemna någon upplysning härom,
men nödig varsamhet syntes förbjuda att mot industriidkarnes egna önskningar
inlåta sig på ett försök, som, derest de uttalade farhågorna vore
grundade, måste i större eller mindre mån tillskynda vissa inhemska industrier
svårigheter, ansågs med frågans fortsatta behandling tills vidare
böra anstå».

Som vid granskning inom högsta domstolen af det utaf 1877 års
komiterade framlagda förslag, enligt hvad det propositionen bifogade
protokollsutdraget utvisar, ledamöter af högsta domstolen vid flere paragrafer
hänvisat till kommerskollegii yttrande öfver förslaget, har lagutskottet
ansett sig böra såsom bilaga till sitt utlåtande aftrycka kommerskollegii
den 28 maj 1880 afgifna utlåtande öfver förslag till förordningar
angående skydd dels för industriella mönster och modeller dels
ock för varumärken, i hvad samma utlåtande angår förstnämnda ämne.

Då lagutskottet nu går att afgifva utlåtande öfver det för Riksdagen
framlagda förslaget, vill utskottet till en början tillkännagifva, att
utskottet finner detsamma vara grundadt på en rättvis och billig princip,
hvars genomförande i en framtid val må anses i alla afseenden önskvärd.
Men lika med chefen för civildepartementet anser utskottet, att
vid en lagstiftningsåtgärd af sådan beskaffenhet som den nu ifrågasatta
hänsyn måste tagas jemväl till andra, mera tillfälliga omständigheter,
som kunna lägga hinder i vägen för principens genomförande. Att departementschefen
beaktat tillvaron af sådana omständigheter och jemväl
tagit hänsyn till desamma framgår af den redogörelse, han i ofvan anförda
yttrande till statsrådsprotokollet lemnat för frågans föregående
behandling.

Det af utsedde komiterade den 6 november 1878 afgifna förslaget
till förordning angående skydd för mönster och modeller var nemligen
icke inskränkt till någon viss industrigren, utan afsåg, såsom förslagets
öfverskrift angifver, industriella mönster och modeller i allmänhet. Mot
antagandet af detta förslag i denna dess allmänhet framstäldes likväl af
näringsidkare inom åtskilliga industrigrenar betänkligheter, vid hvilka
så mycket afseende fästes, att förslaget, utom i hvad angår metallindustrien,
tills vidare fått förfalla.

De af industriidkarne framstälda betänkligheterna hade, såsom af
departementschefens ofvan anförda yttrande framgår, hufvudsakligen sin
grund deri, att de svenske industriidkarne, på samma gång de genom
förslagets antagande skulle vinna skydd för sina egna mönster och mo -

Lagutskottets Utlåtande N:o 22.

deller, uteslötes från möjligheten att utan vederbörande rättsegares medgifvande
tillgodogöra sig mönster och modeller från de förnämsta industriidkande
land inom Europa. Att förslagets antagande måste hafva
denna påföljd framgår åter af vissa mellan Sverige och Norge å ena
sidan samt särskilda främmande magter å andra sidan ingångna förbindelser,
för hvilkas innehåll, så vidt de beröra den föreliggande frågan,
här torde vara lämpligt att närmare redogöra.

Enligt särskilda den 25 juni 1872 utvexlade deklarationer angående
ömsesidigt skydd för varumärken, mönster och stämplar m. in. (införda
i svensk författningssamling 1872, n:o 35) skola tyskar i Sverige och
Norge samt svenskar och norrmän i Tyskland njuta samma skydd som
landets egna invånare i fråga om märken eller etiketter på varor eller
deras omslag, mönster och fabriks- eller bandelsstämplar. Vidare öfverenskommo
i en tilläggsartikel till franska handelstraktaten den 30 december
1881 (svensk författningssamling 1882, n:o 14, sid. 16) de fördragsslutande
parterna att i afvaktan på en särskild konventions afslutande de
respektive landens undersåtar skulle i det andra landet åtnjuta samma
behandling som landets egna i afseende å den literära, artistiska och industriella
eganderätten.

Den 20 mars 1883 afslutades i Paris mellan Belgien, Brasilien, Spanien,
Frankrike, Guatemala, Italien, Nederländerna, Portugal, Salvador,
Serbien och Schweiz en konvention om internationell skydd för den industriella
eganderätten (svensk författningssamling 1885, n:o 46). Enligt
artikeln 1 i denna konvention bilda regeringarne i nämnda land en union
till skyddande af den industriella eganderätten; och stadgas vidare i artikeln
2: »Undersåtar eller medborgare i en hvar af de kontraherande

staterna skola i samtliga öfriga till unionen hörande stater, i afseende å
patent, industriella mönster eller modeller, fabriks- eller handelsmärken
samt firmor, åtnjuta de förmåner, som de särskilda lagstiftningarne för
närvarande tillerkänna eller framdeles kunna komma att tillerkänna landets
egne undersåtar. De skola följaktligen ega samma skydd som desse
och tillgång till samma rättsmedel mot hvarje förekommande rättskränkning
under förbehåll att uppfylla de formaliteter och vilkor, som enligt
hvarje stats inhemska lagstiftning äpo för dess egne undersåtar föreskrifna».
I artikeln 16 medgifves rätt för de stater, som icke deltagit
i konventionen, att på begäran tillträda densamma, med tillägg att
»tillträdet medför godkännande af alla bestämmelser och rättighet att
komma i åtnjutande af alla förmåner, som finnas stadgade i denna konvention».
Enligt artikeln 18 skall konventionen förblifva gällande under

14 Lagutskottets Utlåtande N:o 22.

obestämd tid, tills ett år förflutit efter den dag, då uppsägelse deraf
skett.

Genom en den 26 juni 1885 utfärdad accessionsakt har Kongl. Maj:t
för Sveriges och Norges del tillträdt denna konvention, hvilken, enligt
hvad i accessionsakten meddelas, då var gällande, utom i förut nämnda
land, jemväl i San Domingo, Ecuador, Storbritannien och Irland samt
Tunis.

De inskränkningar som de sålunda anförda stadgandena, derest en
förordning om skydd för mönster och modeller antoges, skulle medföra
i afseende å tillgodogörandet inom den svenska industrien af mönster
och modeller, hemtade från de till unionen hörande staterna, äfvensom
från Tyskland, hafva, såsom redan blifvit anmärkt, för industrien i allmänhet
ansetts vara så betydande, att det nu föreliggande förslaget afser
införande af sådant skydd för en enda industrigren — metallindustrien.
Att just denna industrigren blifvit vald till föremål för ett försök
i den åsyftade rigtningen, hvarigenom någon erfarenhet i afseende
å skyddets verkan skulle kunna vinnas, har enligt chefens för civildepartementet
redan flere gånger åberopade anförande till statsrådsprotokollet
föranledts deraf, att företrädesvis inom denna industri ett lifligt
intresse för mönsterskyddets införande tid efter annan framträdt.

Då föredragande departementschefen sålunda och, enligt utskottets
tanke, med fullt fog vid den förberedande behandlingen af den nu föreliggande
frågan i väsentlig mån låtit sig bestämmas af hänsyn till lämpligheten
eller olämpligheten af att nu lagstifta i ämnet och af de uttalanden,
som i sådant afseende skett från industriidkarnes sida, har utskottet
låtit sig angeläget vara att före ärendets pröfning söka förvissa
sig derom, huruvida bland idkarne af metallindustrien förefunnes en allmän
och något så när enhällig önskan att erhålla en lagstiftning i det
framlagda förslagets syfte. För sådant ändamål anmodade utskottet åtskillige
Riksdagen tillhörande idkare af denna industri att infinna sig
hos utskottet och meddela utskottet sina åsigter i ämnet. Denna utskottets
inbjudning blef också med mycken beredvillighet efterkommen.

Hvad af flertalet bland desse industriidkare inför utskottet anfördes,
har icke varit egnadt att bibringa utskottet den öfvertygelse, att en lagstiftningsåtgärd
i nu föreslagna rigtning skulle af industriens målsmän
i allmänhet mottagas med tillfredsställelse eller lända till båtnad för industrien.
Af de industriidkare, bvilka yttrade sig mot förslaget, framhölls,
att de redan påpekade olägenheterna deraf, att skyddet skulle
komma jemväl utländske industriidkare till godo, äfven inom metallindustrien
skulle blifva mycket känbara, synnerligast för de smärre indu -

Lagutskottets Utlåtande N:o 22.

striidkarne, hvilka icke egde tillgångar att förskaffa sig egna mönster
och modeller, och att följaktligen antagande af Kongl. Maj:ts förslag
skulle för de svenske näringsidkarne ytterligare försvåra den redan nu
bekymmersamma konkurrensen med utlandet.

Utskottet har äfven erhållit del af protokollet vid ett den 18 sistlidne
februari hållet sammanträde med Stockholms fabriksförenings fullmägtige,
hvarvid liknande åsigter blifvit uttalade. I detta sammanträde
deltogo jemväl på särskild anmodan ledarne af tre betydande, inom hufvudstaden
befintliga industriella verk af ifrågavarande art; och förenade
sig desse särskildt tillkallade industriidkare om den mening, att, om ett
dylikt skydd framdeles komrae att införas, detsamma borde omfatta all
industri, men att om undantag härifrån ansåges lämpliga, åtminstone
den större metallindustrien — der, vid åstadkommandet af modeller, de
särskilde konstruktörerne hvar på sitt håll och i skilda land understundom
komrne till enahanda resultat — i sådant fall sist af alla borde
underkastas ett dylikt tvång.

Af hvad sålunda förekommit, har utskottet ansett sig kunna draga
den slutsats, att idkarne af metallindustrien ingalunda mera allmänt
önska en lagstiftningsåtgärd i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts förslag;
och då den förutsatta tillvaron af en sådan önskan varit anledningen
till förslagets framläggande i den form, hvari det nu föreligger,
synas tillräckliga skäl för dess antagande icke vara för handen.

Vid sådant förhållande har utskottet icke funnit nödigt att ingå i
någon granskning af förslagets särskilda bestämmelser, utan får på anförda
grunder hemställa,

att det af Kongl. Maj:t i förevarande proposition
framlagda förslag till förordning angående skydd för
mönster och modeller inom metallindustrien icke må
af Riksdagen antagas.

Stockholm den 5 mars 1887.

På lagutskottets vägnar:

o o

AXEL BERGSTRÖM.

Lagutskottets Utlåtande N:o 22.

Reservation

af herr H. Andersson i Nöbbelöf, som ansett, att utskottet icke bort
afstyrka bifall till denna proposition utan att ingå i granskning af förslagets
särskilda bestämmelser.

Herrar Smedberg och Näsman hafva begärt få här antecknadt, att de
icke deltagit i ärendets behandling inom utskottet.

Bilaga.

Stormägtigste, Allernådigste Konung!

Sedan, vid föredragning af en uti underdånigt utlåtande den 30
december 1876 af Eders Ivongl. Maj:ts och rikets kommerskollegium
gjord framställning, Eders Ivongl. Maj:t, enligt nådigt bref den 11 maj
1877, funnit godt förordna en komité för att dels utreda, huruvida och
i hvilka fall patentskydd kunde vara berättigadt och för vårt land gagneligt
samt, derest sådant skydd fortfarande ansåges nyttigt och behöfligt,
utarbeta förslag till förordning i ämnet, dels ock upprätta förslag
till författning, åsyftande att bereda verksamt skydd mot såväl olofligt
begagnande af varumärken och fabriksstämplar som reproduktion af
mönster och modeller, samt denna komité under den 6 november 1878
afgifvit betänkande angående patentskydd äfvensom skydd för mönster
och modeller samt varumärken, jemte förslag till förordningar i omförmälda
ämnen, hvilket på nådig befallning till trycket befordrade betänkande
med tillhörande författningsförslag blifvit med underdånig skrifvelse
den 28 påföljande december till Eders Ivongl. Maj:ts civildepartement
inlemnadt; har Eders Kongl. Maj:t genom nådig remiss befalt

Lagutskottets Utlåtande N:o 22.

kommerskollegium att, efter inhemtande af vederbörandes yttrande, i
anledning af sagda betänkande afgifva underdånigt utlåtande.

Till fullgörande af berörda nådiga befallning i afseende å de af
koiniterade utarbetade förslag till förordningar angående skydd för mönster
och modeller samt varumärken har kollegium i cirkulär den 21
januari 1879, hvarmed öfverlemnats exemplar af nämnda författningsförslag,
anmodat öfverståthållareembetet och Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i samtliga länen äfvensom Stockholms handels- och ekonomikollegium
samt magistraterne i städerna att lemna vederbörande industriidkare
i köpingarne och på landet samt i städerna äfvensom förening af
sådan beskaffenhet, som i § 13 af kongl. förordningen den 18 juni 1864
tinnes omförmäld, tillfälle att inom viss dem förelagd tid öfver i fråga
varande författningsförslag sig yttra och de till följd deraf inkommande
yttranden till kollegium insända; hvarefter öfverståthållareembetet samt
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Södermanlands, Östergötlands,
Skaraborgs, Vermlands och Örebro län, äfvensom magistraterne i Upsala,
Nyköping, Torshälla, Norrköping, Söderköping, Jönköping, Eksjö, Vexiö,
Visby, Karlshamn, Kristianstad, Malmö, Lund, Helsingborg, Göteborg,
Strömstad, Karlstad, Nora, Linde, Arboga, Gefle, Hernösand, Sundsvall,
Skellefteå och Luleå insändt eller anmält från enskilde industriidkare
eller föreningar till nämnda myndigheter ingifna yttranden i ämnet;
hvaremot öfriga länsstyrelser och magistrater samt handels- och ekonoinikollegium
i Stockholm tillkännagifvit, att sådana yttranden icke till dem
inkommit.

Med öfverlemnande af de sålunda i detta ärende till kollegium inkomna
skrivelser och yttranden äfvensom särskildt från fullmägtige i
jernkontoret- och styrelsen för svenska slöjdföreningen infordrade och af
bemälde fullmägtige och styrelse afgifna utlåtanden i ämnet, får kollegium
härmed i underdånighet redogöra för de anmärkningar, kollegium,
efter öfvervägande af hvad mera nämnda betänkande och förslag i nu
antydda delar jemte deröfver afgifna yttranden innehålla, funnit sig böra
framställa.

A. Förslaget till förordning angående skydd för industriella mönster

och modeller.

§ I Den

i paragrafen angifna uteslutande rätt att inom riket yrkesmessigt
vid varutillverkning till efterbildning begagna industriella mönster

Bih. till Riksd. Prat. 1887. 7 Samt. 14 Haft. 3

Lagutskottets Utlåtande N:o 22.

skulle äfven, enligt förslaget, medföra behörighet att »sålunda tillverkade
varor till salu hålla», hvaraf således komme att följa, att, då den
i nästföljande paragraf oinförmälda ansökan om förvärfvande af den i
fråga varande rätten blifvit bifallen, sökanden, hvad anginge försäljningen
af sådana varor, vore fritagen från skyldigheten att iakttaga hvad i
nådiga förordningen den 18 juni 1864 angående utsträckt näringsfrihet
är \ allmänhet stadgadt för rättigheten att idka handelsrörelse eller
annan näring. En sådan med skyddsrätten för mönster och modeller
förenad särskild förmån, som antagligen icke heller varit åt komiterade
åsyftad, synes kollegium icke böra medgifvas, hvarföre det torde vara
nödigt att åt paragrafen i denna del gifves en lydelse, som öfverensstäminer
med nyss nämnda förordnings innehåll i hithörande afseende.

De å 3:e raden förekommande orden »yrkesmessigt vid varutillverkning»
synas, på sätt älven styrelsen för svenska slöjdföreningen anmärkt
och föreslagit, lämpligen kunna utbytas mot vid yrkesmessig varutillverkning.

I § 2 af komiterades förslag till förordning angående skydd för
varumärken finnes intagen föreskrift derom, att uteslutande rätt till användande
af sådant märke icke borde medgifvas för märke, hvars begagnande
vore egnadt att väcka förargelse; och då, beträffande mönster
och modeller, likasom i fråga om varumärken, det låter tänka sig att
försök till missbruk i berörda hänseende skulle kunna ega ruin, lärer
ett nyssnämnda föreskrift motsvarande stadgande böra införas i nu förevarande
paragraf.

§ 2.

För förvärfvande af den i § 1 oinförmälda rätten skulle det enligt
paragrafen åligga sökanden att, bland annat, till kommerskollegium ingifva
afbildning af de mönster, för hvilka skydd sökes. Denna afbildning
skulle naturligtvis förvaras i kollegium och hänvisning till densamma
göras i det register, hvarom i § 4 förmäles. för att, så vidt
möjligt är, vinna det mål, som med skydd för industriella mönster afses,
torde° dock vara nödigt, att den formella åtgärden i slika fall icke inskrärikes
till blotta ingifvandet af en afbildning af mönstret och en anteckning
om mönsterskyddets beviljande i ett register, enär härigenom
hvarken mönsteregarens rätt kan anses vara behörigen tillgodosedd eller
möjligheten af ofrivilligt intrång i skyddsrätten vara förekommen. Då
jemväl i betraktande tages, att, enligt § 10, den, som olofligen efterbildar
ett mönster, icke skulle vara förfallen till det i samma paragraf
stadgade straff i annat fall, än då mönstret »honom veterligen» blifvit

Lagutskottets Utlåtande N:o 22.

•

för annans räkning inregistrerad!, vill det synas, som skulle den skyddsrätt,
en mönsteregare jemlikt förslaget kunde förvärfva, ofta nog förblifva
utan verkan. Kollegium anser derföre författningen i ämnet böra
innehålla föreskrifter, hvarigenom, så vidt af lagstiftningen kan bero, å
ena sidan den i fråga varande skyddsrätten i möjligaste mån bevaras
och å den andra denna rätt icke utsträckes utöfver den i författningen
bestämda gräns, och för vinnandet deraf lärer icke finnas annan utväg,
än att eu hvar beredes tillfälle att erhålla fullständig kännedom af de
beslut, vederbörande myndighet meddelar så väl angående beviljadt skydd
för mönster och modeller, som äfven beträffande skyddsrättens upphörande.
I detta syfte hemställer kollegium, att kungörelse om hvarje
beslut, hvarigenom sådant skydd beviljas, skall utfärdas, samt att i slikt
fall afbildningen af mönstret och modellen skall i tryck återgifvas och
sålunda offentliggöras. Skulle nu, på sätt komiterade synas hafva förutsatt,
endast ett exemplar af afbildningen till kollegium ingifvas, måste
för nyss nämnda ändamål hos embetsverket anställas någon, som kopierade
afbildningen, hvilket blefve förenad! med en sannolikt icke obetydlig
utgift, som kan undvikas, derest sökanden ålägges att till kollegium inlemna
mer än ett exemplar af samma afbildning, hvilket icke torde för
honom medföra någon afsevärd olägenhet; och då beslut, hvarigenom
ansökning om skyddsrätt beviljas, synes böra tecknas å ett exemplar af
sådan afbildning, föreslår kollegium, att förevarande paragraf måtte i
nu angifna hänseende ändras sålunda, att afbildning af de mönster, för
hvilka skydd sökes, bör till kollegium ingifvas i tre exemplar, af hvilka,
derest ansökningen bifalles, ett, med anteckning derom, återställes till
sökanden, ett förvaras hos kollegium och ett begagnas för det ofvan
antydda offentliggörandet, om sättet hvarför kollegium skall i det följande
närmare sig utlåta.

I öfverensstämmelse med hvad § 4 i förslaget till förordning angående
patent samt § 3 i förslaget till förordning angående skydd för
varumärken innehålla, och då det af lätt insedda skäl icke må öfverlemnas
åt den sökandes fria val att bestämma formen och sättet för en afbildnings
utförande, lärer i öfrigt till paragrafen böra göras det tillägg, att
kollegium i berörda hänseende eger meddela särskilda föreskrifter.

§ 3.

Då i fall, der den i paragrafen till högst fem år bestämda tiden
för skyddsrättens åtnjutande icke i sin helhet sökes, det torde kunna
antagas, att förlängning af skyddsrätten kommer att inom förloppet af
de fem åren mer än eu gång begäras, lära de i paragrafen förekom -

Lagutskottets Utlåtande N:o 22.

mande uttrycken »återstående åren» och »den ursprungliga skyddstidens
utgång» icke återgifva hvad under berörda förutsättning bör uttryckas;
och senare punkten i paragrafen torde derför böra innehålla, att, om
kortare skyddstid blifvit sökt, skyddsrättens innehafvare må vinna förlängning
deraf inom nyss nämnda tidrymd, så vida han härom före den
redan beviljade skyddstidens utgång ingifver ansökan.

§ 4.

Under åberopande af hvad kollegium uti anmärkningarne vid § 2
yttrat och hemstält anser kollegium till paragrafens föreslagna innehåll
böra göras det tillägg, att, genom kollegii försorg, skall, så väl i fråga
om beviljadt mönsterskydd, som angående förlängning af skyddstid,
kungörelse utfärdas samt i förra fallet afbild ningen af det mönster, för
hvilket skydd beviljats, på lämpligt sätt uti en för sådant ändamål anordnad
tidskrift offentliggöras. Att kungörelsen skall införas i det dagblad,
hvarest de legala kungörelser och annonser, hvilka, enligt lag och
särskilda föreskrifter, böra genom allmän tidning offentliggöras, äro intagna,
torde icke vara nödigt att uttryckligen bestämma.

§ 5.

I afseende å stadgandet i första punkten af denna paragraf eller
att för hvarje mönster skall vid ansökan om skydd för detsamma inbetalas
en afgift af en krona för hvarje helt år eller del deraf, som skyddstiden
omfattar, anser sig kollegium, i likhet med styrelsen för svenska
slöjdföreningen, böra framhålla nödvändigheten af en väsentlig förhöjning
af sagda afgift. I fråga derom har bemälda styrelse, efter förmälan
att en af henne för granskning af i fråga varande författningsförslag
tillsatt komité upptagit första årets afgift till 25 kronor och
afgiften för hvart och ett af de följande åren till 15 kronor, för egen
del föreslagit, att afgiften för hvarje skyddadt mönster skulle utgöra
för första året 15 kronor och för hvart och ett af de följande åren 5
kronor. Att den af komiterade lämplig ansedda afgiften i och för sig
är för lågt beräknad, synes vara temligen gifvet, och detta måste i än
högre grad blifva förhållandet, derest de af kollegium i fråga satta ändringar
af §§ 2 och 4 varda godkända. Kostnaden för offentliggörandet
af afbildningar utaf mönster och modeller kan visserligen icke med
säkerhet på förhand beräknas, men att den kommer att uppgå till icke
obetydligt belopp, tror sig kollegium kunna antaga på grund af hvad

Lagutskottets Utlåtande N:o 22.

erfarenheten i likartade fall ådagalagt. I (ifrigt torde böra erinras, att
förandet af register öfver mönster och modeller äfvensom, på sätt komiterade
också föreslagit, öfver varumärken med hvad till ett sådant bestyr
måste höra, såsom handlingars förvarande och deras tillhandahållande
åt allmänheten m. m., taga i anspråk särskilda arbetskrafter, och att en
väsentlig del af berörda omkostnader böra betäckas genom lagstadgade
afgifter af dem, i hvilkas intresse den nya anordningen kommer att vidtagas,
synes vara fullt berättigadt. A andra sidan skulle, på sätt meranämnda
styrelse tillika anmärkt, en högre skyddsafgift förekomma missbruket
att söka skydd för hvilken obetydlighet som helst och i stället
medföra att skyddet till vinst för konstslöjden företrädesvis komme att
afse mera värdefulla mönster och modeller. På nu anförda skäl anser
kollegium den i fråga varande afgiften böra bestämmas till 30 kronor
för första året och till 5 kronor för hvart följande år af skyddstiden,
hvarigenom i alla de fall, då skydd komme att meddelas för den i § 3
högst medgifna tid, denna afgift skulle utgöra 50 kronor eller samma
belopp, som i § 4 af förslaget till förordning angående skydd för varumärken,
komiterade funnit lämpligt bestämma. Derest paragrafen, i öfverensstämmelse
med kollegii nu uttalade åsigt, i angifna del ändras,
lärer senare punkten af förslaget böra erhålla den förändrade lydelse,
som af beslutet i förra hänseendet påkallas. Slutligen torde, i enlighet
med § 4 i sist nämnda förslag, böra i paragrafen införas föreskrift
derom, att sökanden eger att återfå den erlagda afgiften i händelse ansökningen
varder utslagen.

§ 6.

Bland de omständigheter, som enligt denna paragraf skulle hafva
till följd, att beviljadt skydd för mönster icke finge tillgodonjutas, angifves
det fall, att mönstret redan vid ansökningstiden »genom varor,
hvilka i rörelsen ingått», blifvit för allmänheten tillgängligt. Då de med
citationstecken utmärkta orden synas mindre tydligt återgifva den mening,
som i berörda afseende lärer skola uttryckas, torde åt paragrafen
med hänsyn jemväl till innehållet i öfrigt, kunna gifvas följande lydelse:
Skydd, som beviljadt blifvit, må ej tillgodonjutas för mönster, som redan
vid ansökningstiden varit vid yrkesmessig varutillverkning användt, eller
genom tryckt skrift eller annorledes blifvit för allmänheten tillgängligt
o. s, v.

22 Lagutskottets Utlåtande N:o 22.

'' § 7.

Uti betänkandet (sid. 84) anföres, att komiterade, i öfverensstämmelse
med lagarne i Österrike-Ungern och Italien, intagit i denna paragraf
en föreskrift, hvarigenom innehafvare!! af ett sådant mönster, för
hvilket skydd här åtnjutes, förpligtas att, vid äfventyr af skyddsrättens
förlust, inom viss tid använda mönstret för yrkesmessig varutillverkning;
att skälen härtill i allmänhet vore desamma, som föranledt motsvarande
bestämmelser i fråga om patenterade uppfinningar, och särskildt det
inflytande, denna föreskrift komme att utöfva på utländingar, som här
sökte skydd för sina mönster; samt att för den fabrikant, som ville
begagna ett mönster hufvudsakligen för varutillverkning i riket, en dylik
bestämmelse icke borde medföra någon nämnvärd olägenhet, enär han
torde tryggt kunna behålla mönstret i hemligt förvar och söka skydd
för detsamma, först då han ämnade sätta sin tillverkning i gång.

Hvad nu i berörda hänseende må vara nödigt att bestämma för

rättigheten att med andras uteslutande begagna en patenterad uppfinning
synes dock icke ega samma giltighet i fråga om det enligt förslaget till
en jemförelsevis kort tid begränsade mönsterskyddet, och icke heller
torde den inhemska industrien genom det föreslagna stadgandet beredas
någon fördel, enär det väl lärer få antagas, att utländing här i riket
söker skydd för mönster för det fall, att han vill begagna det för tillverkning
af de varor, för hvilka mönstret är afsedt. Har åter en inhemsk
fabrikant sjelf förfärdigat ett mönster, kan han visserligen behålla
det i hemligt förvar och söka skydd för detsamma, när han ämnar begagna
det för varutillverkning; men har han låtit förfärdiga eller köpt

mönstret af eu mönsterritare, lärer han väl vara angelägen om att ofördröjligen
söka skydd för detsamma, utan att han är sinnad eller möjligen
i stånd till att inom ett år derefter företaga tillverkning af de
varor, med afseende hvarå detta skydd blifvit sökt. Skall nu en viss
tid bestämmas, inom hvilken för skyddsrättens bevarande ett inregistreradt
mönster måste vid yrkesmessig varutillverkning inom riket användas,
synes den åtminstone icke böra vara kortare än den, hvilken såsom
vilkor för patenträttens åtnjutande blifvit af koiniterade föreslagen i
§ 12 af förslaget till förordning om patentskydd. Ett stadgande i angifna
syfte skulle emellertid, utom det att detsamma antagligen komme
att föranleda åtskilliga rättstvister, ofta nog kunna snarare vara till
men än till gagn för industrien, särdeles i tider, då bristande tillgång
på kapital utöfvade ett hämmande inflytande på varutillverkningen i
allmänhet; och då i allt fall någon erfarenhet om verkningarne i det

Lagutskottets Utlåtande N:o 22.

hela af den nya lagstiftning, som nu är i fråga att i Sverige införas,
torde böra afvaktas, vill det synas kollegium, som om öfvervägande skäl
talade för uteslutande af förevarande paragraf.

§ 9.

Enligt denna paragraf skall mönster ur registret afföras i det fall,
bland andra, att någon visas hafva genom dom, som vunnit laga kraft,
blifvit förklarad oberättigad att njuta skydd för inregistreradt mönster.
Ett sådant stadgande torde dock icke kunna i allmänhet medföra åsyftad
verkan, enär under vissa omständigheter part, på ’ hvars talan någon
blifvit frånkänd mönsterskyddet, och i alla händelser den, som förklarats
oberättigad till detta skydd, icke kan antagas hafva något intresse uti
att hos kommerskollegium anmäla förhållandet; hvaraf följden skulle
kunna blifva den, att mönstret icke blefve för allmänt begagnande tillgängligt,
och att den skyddsrätt, som den tappande parten förlorat, i
sjelfva verket komme att öfvergå till den vinnande. Någon kontroll
öfver iakttagandet af i fråga varande föreskrift måste således kunna
utöfvas, och för vinnandet deraf torde vara nödigt, att domstolarne insända
sina beslut i slika mål till kollegium, på hvars omvårdnad det
måste ligga att inhemta underrättelse, om och när ett sådant beslut
vunnit laga kraft. Jemte det kollegium tillåter sig föreslå en ändring
af paragrafen i nu angifna syfte, hemställer kollegium, under åberopande
af hvad uti anmärkningarne vid §§ 2 och 4 i hithörande afseende
blifvit anfördt, att i paragrafen måtte intagas den föreskrift, att kungörelse
om mönsters afförande ur registret skall i hvart och ett af de

1 paragrafen uppgifna fall af kollegium utfärdas.

§ io.

Derest de af kollegium föreslagna ändringar af och tillägg till §§

2 och 4 varda i nåder godkända, föreställer sig kollegium, att de i paragrafen
å första och andra raderna förekommande orden »honom veterligen»
skulle kunna utgå; hemställande kollegium i öfrigt, huru vida i
paragrafen må införas stadgande derom, att den, som gjort sig skyldig
till någon af de i paragrafen omförmälda förbrytelser, skall förpligtas
att gälda skada, som af förbrytelsen uppstått.

§ 11.

Jemlikt första punkten i denna paragraf skulle förordningen tilläm -

Lagutskottets Utlåtande N:o 22.

pas icke allenast å mönster, tillhöriga svensk medborgare, utan ock å
mönster, hvilket tillhörde sådan utländing, soin i riket lagligen idkade
varutillverkning; hvaraf'' kunde följa, att utländing, som vore lagligen
berättigad att i riket utöfva annat näringsfång, komme i en mindre
gynnad ställning än den utländing, som på grund af stadgandet i paragrafens
andra -punkt vore berättigad att erhålla skydd för mönster. Det
vill derför synas kollegium, som borde den i fråga varande föreskriften
utsträckas derhän, att hvarje i riket bosatt utländing, som, enligt §§
26, 27 och 28 i kongl. förordningen den 18 juni 1864 angående utsträckt
näringsfrihet, så som dessa författningsrum lyda i förordningen den 20
juni 1879, undfått nådigt tillstånd att här i riket utöfva något näringsyrke,
skulle på grund deraf ega att åtnjuta berörda förmån; hvarjemte
kollegium anser sig böra hemställa, huru vida nyssnämnda andra punkt
må undergå den ändring, att förordningens bestämmelser kunna, under
förutsättning af ömsesidighet, af Konungen förklaras delvis eller helt och
hållet gälla äfven i afseende å mönster, som tillhöra annat lands medborgare,
på sätt i § 7 uti lagen angående efterbildning af konstverk
den 3 maj 1867 och i § 19 uti lagen angående eganderätt till skrift
den 10 augusti 1877 är för der afsedda likartade fall stadgadt.

Kollegium framhärdar med djupaste vördnad,

Stormägtigste Allernådigste Konung!

Eders Kongl. Maj:ts

imderdånigste, tropligtigste
tjenare och undersåtar

C. FR. WiERN.

J. Sjöberg.

G. Hegardt.

Stockholm den 28 maj 1880.