Lagutskottets Utlåtande N:o 21 (Utlåtande 1901:LU21 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 21.

X:o 21.

Ank. till Eiksd. kansli den 26 februari 1901, kl. 12 midd.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om utfärdande af lagbestämmelser
mot spioneri.

Från Första Kammaren har lagutskottet fått till behandling emottaga
en af herr Ljungberg inom nämnda kammare väckt motion, n:o 13,
af följande lydelse:

»Om någon regeringens pligt är oafvislig och oomtvistlig, så är
det den att sörja för statens säkerhet emot främmande inkräktare.

Länge har man dock här i landet gått temligen sorglöst till väga
i detta hänseende.

På »lustresor», som anordnats till våra vigtigaste fästningar, har
det stått främlingar, likasom våra egna landsmän, fritt att taga del af
allt, som kunnat intressera dem, och lödningar i hamninlopp och vid
kusttrakter, både på Gotland och vid Karlskrona m. fl. städer, hafva
fått opåtaldt verkställas.

I senare åren har dock omsider någon uppmärksamhet egnats åt
dylika maritima forskningar i obekanta syften, forskningar, som andra,
vida mägtigare stater aldrig tillåta; och det förmäles t. ex., att sedan
man iakttagit, att ett ryskt ångfartyg, alltid med samma officerare,
under ett par år gjort sig hemmastadt i hamninloppet till Karlskrona,
har öfverkommendanten derstädes vidtagit sådana bevakningsåtgärder,
att dylika undersökningar, som bland annat lära haft till ändamål att
taga kännedom om de hemliga stationerna för dervarande minor,
afstanna!

Bih till Rikad. Prof. 1901. 7 Sami. 16 Höft. (N:o 21.)

2 Lagutskottets Utlåtande N:o 21.

Till lands har emellertid detta forskningsnit af främlingar under
de senaste åren tagit en mera vidsträckt och olycksbådande utsträckning.

Eu del af dessa spionerier skall hafva börjat på våren 1899 i
Norrland, der okända personer från ett grannland egnat synnerlig uppmärksamhet
åt alla flodöfvergångar, kusttrakter och militärvägar; och
det har icke verkat lugnande, om det också icke tillagts någon särskild betydelse,
att, på olika tider, högre militärpersoner från samma land berest
nämnda provins.

Största uppmärksamheten hafva likväl de från olika landsorter
meddelade berättelserna om vissa s. k. såghlare tilldragit sig.

Från Skåne till Stockholm och Norrland, men framför allt i Södertörn
samt i öster- och Vestergötland, hafva dessa hjelpsamma menniskor,
som rest ända från Nowgorod och Petersburg endast för att förbättra
svenska landtmännens sågverktyg, nitiskt begagnat hvarje ledig
stund till att utvidga sina kunskaper om våra kusttrakter och kommunikationer
m. m.

Ensamt från Nowgorod lära förlidet år 25 s. k. sågfilare afrest
till Sverige.

I den aflägsna provinsen Skåne hade ett par af dessa resande varit
rätt öppenhjertiga och erkänt, att de voro ryska underofficerare; men
som de hade pass, så skola myndigheterna deraf ha dragit den slutsats,
att de icke kunde vara spioner!

I dagarne före den i fjol utförda försöksmobiliseringen befans en
såsom svensk bonddräng förklädd person stryka omkring en stad i
Östergötland, der ett regemente är förlagdt. Han bar en såg, men
medförde icke den för yrket vanliga attiraljen, och han hade i ett torp
i skogen ett möte med flera kamrater, till hvilket äfven en välklädd
herre infann sig.

Under förlidne oktober månad sågos två främlingar, som utgåfvo
sig för sågfilare, genomströfva Södertörn och studera förhållandena der.
De medförde, likasom deras kamrater, af generalstaben utgifna kartor.
En svensk officer, som förstår ryska och finska, observerade dem och
fann, att deras samtal sins emellan rörde vägar, gårdar samt vissa strategiska
punkter och landningsplatser, samt att den ene af dem var
officer vid ryska generalstaben och den andre qvartermästare vid en
finsk bataljon.

''* granskapet, af Karlsborg och Vaberget hafva, på olika tider, i
de äetiaste åren sågfilare strukit omkring och studerat väg- och terrängsystemet.

Lagutskottets Utlåtande N:o 21.

På Gotland har ett tiotal ryssar sedan våren 1899 uppehållit sig
flera månader, och ehuru deras förtjenst såsom sågfilare varit ringa,
ha de haft råd att dricka finare viner och på velociped fara till Fårösund
och andra platser.

Under sina forskningsresor hafva ryssarne utan tvifvel haft stor
nytta af kartor, som egentligen varit utarbetade för svenska generalstabens
räkning, och hvilka, förunderligt nog, nu spridas och säljas
öfverallt, hvilket förr var förbjudet.

Jag har anfört dessa från olika håll lemnade uppgifter för att
visa, det de farhågor, hvilka föranleda mitt yrkande här nedan, icke
sakna grund; och jag vill tillägga, att man redan börjat i andra länder
egna dessa betänkliga företeelser sin uppmärksamhet.

Så lästes t. ex. i februari 1899 i den ansedda engelska tidningen
»Manchester Guardian», som har djupa försänkningar i politiska kretsar,
att sågfilarne utan tvifvel äro politiska spioner, samt att ett af skälen,
hvarför czaren ej vill lyssna till sina finska undersåtars petitioner, är,
att han har den alldeles origtiga uppfattning, att den konstitutionella
rörelsen i storfurstendömet beror på eu svensk konspiration för att
skilja Finland från det ryska riket. Spionerna skulle ha till uppgift
att för de ryska myndigheternas räkning fabricera bevis på en svensk
konspiration, hvilka sedan skulle föreläggas czaren.

Det är visserligen icke omöjligt, att vi för denna ogrundade misstanke
och de omtalade spionerierna hafva att tacka de bekanta norska
skrifverierna mot Sverige i ryska tidningar; ty sådana utlåtelser som
att Sverige »vill göra föreställningar till förmån för Finland och sedan
inskrida» samt att »ett folk, som sagt nej till ett annat folks kraf på
sjelfständighet, har dömt sig sjelft till döden», hvarför »eröfraren kan
utan samvetsqval träda in och taga det», tillhöra det slag af utsäde,
som på god jord kan lättligen bära frukt. Men härmed må vara huru
som helst; säkert är, att en nation i vår ställning måste vara på sin
vakt, samt att, innan det befinnes vara för sent, kraftiga åtgärder måste
vidtagas för att i alla afseenden, och icke minst mot närgångna spionerier,
betrygga vårt land och vår sjelfständighet.

Otvifvelaktigt skulle eu fullständig spionerilag vara af behofvet
påkallad för Sverige, såsom för så många andra stater, såsom t. ex.
de i senare åren utfärdade för Frankrike al den 18 april 1886 (»Loi qui
établit des pénalités contre 1’espionage»), för Tyskland af den 3 juli 1893
(»Gesetz gegen den Verrat, militärischer Geheimnisse»), för England
(»Official Secrets act»), för Italien (uti »Godice penale italiano») o. s. v.,
och f^r att visa, huru man i ett annat land uppfattat och lagstiftat i

Lagutskottets Utlåtande N:o 21.

denna angelägenhet, tillåter jag mig att, i öfversättning, ur den nyssnämnda
franska lagen af 1886 (intagen i »Bulletin des lois de la Republique
FranQaise» för samma år) meddela några paragrafer. I 5:e art.
stadgas :

»Med fängelse från ett till två år och med böter från 1,000 till
5,000 francs straffas

1) hvar och en, som, med tillhjelp af förklädnad eller falskt namn
eller . fördölj ande af sitt stånd (qualité), sitt yrke eller sin nationalitet,
har inträngt i en befästad plats, en postering, ett kronofartyg eller ett
militäriskt eller maritimt etablissement;

2) hvar och en, som, förklädd eller under falskt namn, eller döljande
sitt stånd, sitt yrke eller sin nationalitet, har upptagit (levé) planer,
efterforskat kommunikationsvägar eller insamlat underrättelser rörande
landets försvar eller statens yttre säkerhet.»

Men om man icke nu anser nödigt att utfärda en särskild spionerilag,
torde, då det synes alldeles nödvändigt, att landet åtminstone befrias
från de mest‘närgångna spejare, som nu länge hemsökt detsamma,
några särskilda lagstadganden i detta syfte böra ofördröjligen utfärdas.

Det lider intet tvifvel, att, om hos den stora allmänheten en vaken
nationalanda funnes, de omtalade »sågfilarne» snart skulle ha tröttnat
med sina besigtningar, i det att ingen då skulle lemna dem husrum, än
mindre den arbetsförtjenst, som de begära; men i vårt land, der nationalandan
är svag och hvarje yttring af fosterlandssinne förhånas af de
flesta pressorganen, är enighet i nämnda afseende icke tänkbar. Det
skulle äfven kunna sägas, att, då folkrätten medgifver hvarje suverän
stat en,, i fall som det förevarande, obegränsad utvisningsrätt, något
hinder icke möter för svenska regeringen att utan vidare ur landet aflägsna
misstänkta individer redan på den grund, att de der väcka oro
och missnöje. På 1760-talet, då landet hade en mindre skuggrädd
regering, lärer man äfven ha gjort processen kort med de spioner, som
då under namn af sågverksarbetare öfversvämmade Norrland; och sedan
dåvarande utrikesministern hos ryske ministern beklagat sig öfver denna
invasion, lära de ryska spejarne ha genast försvunnit. Det vill äfven
synas, som 9 och 10 §§ af kongl. instruktionen för landshöfdingarne af
10 november 1855 lemnade dessa tillräcklig magt att för dylika stämplingar
skydda orternas befolkning; men otvifvelaktigt skulle det för vår
regering vara en fördel och skänka henne ökad styrka, om hon hade att
åberopa bestämda lagbud till stöd för åtgärder, som eljest kunna anses
vara förestafvade af godtycke.

Lagutskottets Utlåtande N:o 21. 5

Jag får derför vördsamt hemställa, att antingen ett 2:dra moment
måtte införas i 12:te § af 8 kap. strafflagen, i hvilket moment stadgas,
att utländsk man, som, med eller utan förklädnad, befinnes göra efterforskningar
beträffande rikets försvarsanstalter eller strategiska punkter,
transportförhållanden och landstigningsplatser m. m. dylikt eller syssla
med annat spioneri i för landets säkerhet vådligt syfte, skall genast afiägsnas
ur riket, jemte det att svensk eller norsk man, som en sådan spejare
understödjer eller på något sätt tillhandagår, skall straffas enligt
9 § af nämnda lag,

eller ock att Riksdagen måtte uti skrifvelse till Kongl. Maj :t begära,
att redan vid denna riksdag förslag till en särskild spionerilag
måtte Riksdagen föreläggas, en lag, hvaruti äfven utlemnandet af sådana
handlingar, som böra hemliga hållas, eller upptagandet i bild eller skrift
af planer och vyer rörande svenska försvarsanstalter belägges med
straff.!»

Med allt erkännande af det beaktansvärda syfte, som ligger till
grund för ifrågavarande motion, kan utskottet likvisst ej tillstyrka bifall
till någotdera af de i motionen framlagda förslag.

Såsom motionären sjelf erinrat, gifves redan under nuvarande
förhållanden ett verksamt och lämpligt medel mot spioneri uti den af
alla länder erkända rätten för en stat att utvisa utländska undersåtar,
som kunna misstänkas i olofliga syften uppehålla sig inom statsområdet;
och då Kongl. Maj:t, som får antagas hafva sin uppmärksamhet rigtad
på föreliggande angelägenhet, ej ansett nödigt att till Riksdagen inkomma
med något förslag i ämnet, anser utskottet Riksdagen sakna
anledning att på enskild motionärs framställning deri vidtaga någon
särskild åtgärd.

Utskottet hemställer alltså,

att herr Ljungbergs förevarande motion icke må
till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 26 februari 1901.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

Vill. till Riksd. Prot. 1901. 7 Sami. 16 Raft.