Lagutskottets Utlåtande N:o 21
Utlåtande 1897:LU21
Lagutskottets Utlåtande N:o 21.
3
N:o 21.
Ank. till Riksd. kansli den 5 mars 1897, kl. 1 e. m.
•o ;; . • s r- i r ^ ■
Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af 18
kap. 15 § strafflagen.
Från Andra Kammaren har lagutskottet fått till behandling emottaga
en inom nämnda kammare af herr Waldenström väckt motion,
n:o 45, af följande lydelse:
"I strafflagen kap. 18 § 15 stadgas, att böter för fylleri skola
vara »högst 20 riksdaler.» Om straffets ändamål är att afskräcka från
brott samt att näpsa den felande, att han må framdeles taga sig till
vara, så torde erfarenheten hafva visat, att nu anförda bötesbestämmelse
haft allt för liten verkan för att i någon rimlig mån motsvara ändamålet.
Hellre än ordet »högst» borde det kanske stå »minst». Men då det icke
torde vara lämpligt att bestämma någon annan begränsning, vare sig
uppåt eller nedåt, än den, som innehålles i strafflagen kap. 2 § 8, så
hemställer jag, att Riksdagen för sin del må besluta sådan ändring af
strafflagen kap. 18 § 15, att orden »högst tjugo riksdaler» utgå.»
Uti sitt till 1894 års Riksdag afgifna utlåtande, n:r 52, öfver en
af herr J. Andersson i Ölsund inom Andra Kammaren väckt motion
om skärpning af det i 18 kap. 15 § strafflagen stadgade bötesstraffet
för fylleri, yttrade lagutskottet:
»Det i ifrågavarande lagrum för fylleri stadgade straff, hvilket
afser endast det fall, att den berusade uppträder å allmän plats utan
att i öfrigt bete sig förargelseväckande, synes utskottet vara afpassadt
4
Lagutskottets Utlåtande N:o 21.
efter förseelsens beskaffenhet. Det är nemligen att märka, att den
berusade, om han å dylik plats förer oljud eller oväsende eller eljest
kommer förargelse å stad, derför ådrager sig särskildt ansvar.
Då utskottet för öfrigt är af den åsigt, att den, som är hängifven
åt fyllerilasten, icke lärer låta sig rättas derigenom, att han drabbas af
allt högre bötesstraff vid upprepade förseelser uti ifrågavarande hänseende,
samt att nykterheten i allmänhet bättre främjas på andra
vägar än genom höjda straffbestämmelser mot fylleri, hemställer utskottet,
att motionen icke må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.»
Utskottets hemställan blef af båda kamrarne bifallen.
Hvad af 1894 års lagutskott sålunda anförts är, enligt utskottets
tanke, till fyllest att ådagalägga olämpligheten af den i nu föreliggande
motion ifrågasatta lagändringen.
Utskottet hemställer alltså,
att herr Waldenströms ifrågavarande motion icke
må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 5 mars 1897.
På lagutskottets vägnar:
CARL B. HASSELROT.
Herrar Nilsson, F. Andersson och J. Anderson hafva begärt få
här antecknadt, att de icke deltagit i ärendets behandling inom utskottet.
Stockholm, tryckt hos Nya Tryckeri-Aktiebolaget, 1897.