Lagutskottets Utlåtande N:o 21 (Utlåtande 1895:LU21 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 21.

-fi A i

• ijjfjoi t ■''in , i rf j 11 li
-tUllS jllisi • Juli U

;noga!) -tbi. ;

„ f »'' f ,

i ! •

I r y?

) f.

Mi; f ''t j

) i ijji-cabi/.isi
ne b obnoin/i

uviiiil (!lot nUib

5!jf- I. .1 V 1 .11 ti!iii
r-rgtfb rifMJoi.lz i? fi‘ib j;q
i .Ris fin rf i\bi‘r) i ;iregi;L
iundlövmiaöV doo forns!

)

t ,i

liflig inu ??''>''/ /it)o uiib-.mh/f
i -ii: • ä ; i Tn It U''riurA‘)i<l •*;:!:;!& •lövi»» sioRihlo.l t

N:o 21. " •

''/• j''ti J)«v Bjloriiir*? Ris tvii.jiod
msrcrrci. ! och /ir, i:i i. 7 Ijjnf g>;f cniréCI

Ank. till Rikad. kansli den 14 mars 1895, kl. 6 e. m.

■m-i-ivd/ge/ig-io/lö • tj:i • n'' . ,;.c * /.ho

1 11 • *! •!•>’* ifTjilfisirohov •in i Rf; :\b-.t:a rr n 1''nr ujimlft; -a

Utlåtande, i anledning af dels Kongl. Majis proposition angående

Vermlands och Gotlands läns skiljande frän Svea hofrätts
och förläggande under Göta hofrätts domvärjo, dels i sammanhang
dermed väckta motioner. ‘ ’’''''1

r ?;■.

i j. )1 i / \ • > i t

/ Ii. I< ti;’: f’:

i >f,i i»>i I !ii 1

•i. i i 90 10/f''l

I! I ‘ fl

u;.H ;m

Kongl. Maj:t har den 31 sistlidne december till Riksdagen aflåtit
en så lydande proposition, n:o 3:

Under åberopande af bifogade, i statsrådet och högsta domstolen
förda protokoll vill Kongl, Maj:t härmed föreslå Riksdagen att

dels besluta, att Vermlands, och Gotlands län skola vid 1896 års
början skiljas från Svea hofrätts och förläggas under Göta hofrätts
dom värjo;

dels antaga följande förslag till

•i. ii:l

/jf- 5>!ri å\ SJ -i

i , t

rt .>\i.

WH ‘ (: f

11 ij ''■ ■ ■ ''

Lag

r‘.M ''in

; £(j ,; • i ,;

01V i

angående ändrad lydelse af 25 kap. 9 § rättegångsbalken. fl, ,,,

Härigenom förordnas, att 25 kap. 9 § rättegångsbalken Skall erhålla
följande ändrade lydelse:

I de saker, som genom laga. vad gå till Svea hofrätt ifrån häradsrätt
i Upland, Södermanland, Vestmanland och Karlskoga härad af
Vermland, Nerike samt Gestrikland, ingifve käranden sin inlaga innan
klockan tolf på den fyrationde dagen, den oräknad då häradsrättens

Bih. till Likså. Prof. 1895. 7 Sami. 11 Höft. (N:o 21). 1

Lagutskottets Utlåtande N:o 21.

dom föll, eller hafve sitt vad förlorat; ifrån häradsrätt io Kopparbergs
län, Helsingland, Jemtland, Herjeådalen, Medelpad och Ångermanland
på den sextionde dagen; ifrån häradsrätt i Vesterbotten på den nittionde
dagen; i Göta hofrätt ifrån häradsrätt i Östergötland, Kalmar län, Småland
och Vestergötland på fyrationde dagen; ifrån häradsrätt i Halland,
Dal, Bohuslän och Vermlands län samt på Gotland på sextionde dagen;
i hofrätten öfver Skåne och Blekinge ifrån häradsrätt i dessa landskap
på den fyrationde dagen. I vexel- och sjörättssak vare tid hälften
kortare att fullfölja vad ifrån häradsrätt i hvarje ort till hofrätt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1896;

dels ock, i den mån nedan upptagna öfvergångsbestämmelser äro
af allmän lags natur, medgifva, att för verkställigheten af den föreslagna
öfverflyttningen må föreskrifvas:

att mål eller ärende, som af domstol, domare eller öfverexekutor
inom sagda län afgjorts före den 1 januari 1896, bör, ändå att tiden
för fullföljd af talan i hofrätten tilländagår derefter, fullföljas i Svea
hofrätt och der med slut afhjelpas;

att mål eller ärende, som, på grund deraf att ifrågavarande län
tillhört Svea hofrätts domsområde, blifvit genom ansökning om stämning
eller genom annan ansökning i Svea hofrätt anhängiggjordt före 1895
års utgång, skall af samma hofrätt handläggas och med slut afhjelpas,
ansökningar om tjenstledighet och förordnande för underdomare dock
endast så vidt de afse tid före början af år 1896;

att de fiskaliska åtal mot domare eller andra embetsman inom
nämnda län, hvilka blifvit före den 1 januari 1896 vare sig af advokatfiskalen
i Svea hofrätt väckta eller genom angifvelse!- från enskilde eller
genom remisser till advokatfiskalen från hofrätten eller justitiekanslersembetet
eller Riksdagens justitieombudsman inledda, skola jemväl efter
sistnämnda tid af samma hofrätt handläggas och med slut afhjelpas;
börande, derest vid pröfning af mål eller ärende, som efter den 1 januari
1896 hos Svea hofrätt handlägges, anledning förekommer att ställa
domare eller annan embetsman inom nämnda län under åtal, sådant åtal
af samma hofrätt upptagas och afgöras;

att domböcker och protokoll öfver lagfarter, inteckningar m. m.
från häradsrätterna inom ifrågavarande län för 1895 års ting och från
rådstufvurätterna för tiden till 1895 års slut samt egodelningsrätternas
domböcker för samma år äfvensom föreskrift^ fångförteckningar för
tiden till 1895 års utgång skola insändas till Svea hofrätt, som det
åligger att jemväl efter sistnämnda tid såväl åt protokollen, i afseende

Lagutskottets Utlåtande N:o 21.

på stämpelbeläggning af dithörande handlingar, som åt fångförteckningarna
egna vederbörlig granskning;

att de förmynderskap, i afseende på hvilka vårdnaden före öfverflyttningen
blifvit, på grund deraf att Vermlands och Gotlands län tillhört
Svea hofrätts domsområde, af nämnda hofrätt utöfvad, jemväl derefter
skola förblifva under samma hofrätts inseende till dess i laga
ordning kan varda annorlunda förordnadt;

att föreskrifna uppgifter om dagen för början af ting och allmänna
tingssammanträden skola, såvidt de afse tiden efter 1896 års ingång,
af häradshöfdingarne i Vermlands och Gotlands län insändas till Göta
hofrätt;

samt alt presterskapets förteckningar angående timade dödsfall af
personer,. hvilka tillhört frälseståndet, skola jemväl för senare hälften af
år 1895 insändas till Svea hofrätt.

I sammanhang med ifrågavarande proposition, hvilken af båda
kamrarne hänvisats till lagutskottet, har utskottet till behandling förehaft
tre särskilda inom Andra Kammaren väckta motioner, nemligen:
af herrar A. Bokström, Per Larsson och L. Norrby, n:o 138, af herr
Berglöf, n:o 79, samt af herr Eklundh, n:o 148.

I motionen n:o 138 anför herr Bokström med flere:

Genom den af Kongl. Maj:t föreslagna anordning skulle, hvad
Gotlands län beträffade, för de rättsökande parterna, i synnerhet de
mindre bemedlade, tillfället att söka rättelse blifva försvåradt genom
de olägenheter och kostnader, som skulle blifva förbundna med nödvändigheten
att på längre afstånd, än för närvarande vore fallet, uppsöka
öfverrätten, hvarvid parten i regeln skulle tvingas att resa förbi
den för honom närmast liggande öfverrätten i hufvudstaden, under
hvars domvärjo Gotland allt hitintills hört, för att söka upp en längre
bort belägen öfverrätt. Det måste otvifvelaktigt anses såsom en gifven
fördel för rättskipningen, om parterna utan allt för mycken svårighet
och tidsutdrägt, kunde sjelfva infinna sig i öfverrätten och der personligen
inställa sina vittnen, hvarförutom det äfven voro för parterna af
vigt att med lätthet vinna kännedom om och meddela sig med de ombud,
åt hvilka de anförtrott utförande af sin talan. För den gotländska
allmänheten, som hade tillfälle att förskaffa sig talrika personliga bekantskaper
i Stockholm, men deremot i allmänhet måste sakna sådana
i Jönköping, vore det tydligen lättare att försäkra sig om ett lämpligt
ombud å det förra än å det senare stället.

Lagutskottets Utlåtande N:o 21.

Kong]. Maj:ts förslag vore grundadt på den omständigheten, att
antalet till hofrätterna inkommande mål under senare år varit stadt i jemnt
sjunkande,* och att särskilt den yppade minskningen i arbetsmaterialet
i öfvervägande grad tillgodokommit Gröta hofrätt, som redan föiut hade
lättast att medhinna behandlingen af dit inkomna mål.

Den ringare minskning i arbetsmaterialet, som samtidigt tillgodokommit
Svea hofrätt, vore emellertid långt ifrån jemnt fördelad på hela
dess domsområde, och granskade man närmare redogörelsen öfver till
hofrätterna under åren 1884—1893 inkomna mål, skulle man finna, att
de inkomna vädjade målen äfvensom underställningsmålen samt besvär
i brottmål under nämnda period ganska märkbart ökats särskildt fiån
Norrland, eller Gefleborgs, Vesternorrlands, Jemtlands, Vesterbottens
och Norrbottens län.

De vädjade målen från dessa län utgjorde

under åren 1884—1888............ 2,743,

» » 1889—1893.............................. 2,819.

Underställningsmålen från samma län utgjorde

under åren 1884—1888...... 1,836,

» » 1889—1893.............................. 1,999. ;

Den norra stambanan hade emellertid först under 1894 blifvit
fullbordad, och med hänsyn dertill kunde det väl icke vara något tvifvel
om att Norrlands utveckling hädanefter skulle komma att ske långt
hastigare än tillförene, hvaraf det torde blifva en oundviklig följd, att de
till Svea hofrätt inkommande målens antal snart åter måste komma att
tillväxa i sådan grad, att nya åtgärder måste vidtagas för att lätta
Svea hofrätts arbetsbörda. Ville man derför åstadkomma en utjemning,
som kunde hafva en mera varaktig betydelse, så vore det uppenbart,
att man måste söka bereda Svea hofrätt en mera betydande minskning
i dess arbetsmaterial än den, som kunde vinnas derigenom, att, förutom
Vermlands län, Gotlands län afskildes från dess domsområde.

En lämpligare utjemning skulle vinnas, om i stället Örebro län
jemte Vermlands blefve öfverflyttadt från Svea till Göta hofrätts domsområde.

På grund häraf föreslå motionärerna:

att Riksdagen måtte

dels besluta, att Vermlands och Örebro län skola
vid 1896 års början skiljas från Svea hofrätts och
förläggas under Göta hofrätts dom värjo;

Lagutskottds Utlåtande N:o 21.

dels antaga följande förslag till

Lag

:''< (V- ‘ 1 : I

angående ändrad lydelse af 25 kap. 9 § rättegångsbalken.
. . t r t... i •

Härigenom förordnas, att 25 kap. 9 § rättegångsbalken
skall erhålla följande, ändrade lydelse:

I de saker, som genom laga vad gå till Svea hofrätt
ifrån'' häradsrätt i Upland, Södermanland, Vestmanlands
län samt Gestrikland ingifve käranden sin
inlaga innan klockan tolf på fyrationde dagen, den
oräknad, då häradsrättens dom föll, eller hafve sitt
vad förlorat; ifrån häradsrätt i Kopparbergs län, Helsingland,
Jemtland, Herjeådalen, Medelpad, Ångermanland
och Gotlands län på den sextionde dagen;
ifrån häradsrätt i Vesterbotten på den nittionde dagen;
i Göta hofrätt ifrån häradsrätt i Östergötland, Kalmar
län, Småland, Vestergötland och Örebro län på fyrationde
dagen; ifrån häradsrätt i Halland, Dal, Bohuslän
och Yermlands län på sextionde dagen; i hofrätten
öfver Skåne och Blekinge ifrån häradsrätt i dessa
landskap på den fyrationde dagen. I vexel- och sjörättssak
vare tid hälften kortare att fullfölja vad från
häradsrätt i hvarje ort till hofrätt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1896;

dels ock, i den mån nedan upptagna öfvergångsbestämmelser
äro af allmän lags natur, medgifva, att
för verkställigheten af den föreslagna öfverflyttningen
må föreskrifvas:

att mål eller ärende, som af domstol, domare eller
öfverexekutor inom Vermlands eller Örebro län afgjorts
före den 1 januari 1896, bör, ändå att tiden för full»
följd af talan i hofrätten tilländagår derefter, fullföljas
i Svea hofrätt och der med slut afhjelpas;

att mål eller ärende, som, på grund deraf att
ifrågavarande län tillhört Svea hofrätt^ domsområde,
blifvit genom ansökning om stämning eller genom
annan ansökning i Svea hofrätt anhängiggjordt före
1895 års utgång, skall af samma hofrätt handläggas

Lagutskottets Utlåtande N:o 21.

och med slut afhjelpas, ansökningar om tjenstledighet
och förordnande för underdomare dock endast så vidt
i de afse tid före början af år 1896;

att de fiskaliska åtal mot domare eller andra
embetsman inom nämnda län, hvilka blifvit före den
1 januari 1896 vare sig af advokatfiskal i Svea hofrätt
väckta eller genom angifvelser från enskilde eller
genom remisser till advokatfiskal från hofrätten eller
justitiekanslersembetet eller Riksdagens justitieombudsman
inledda, skola jemväl efter sistnämnda tid af
samma hofrätt handläggas och med slut afhjelpas;
börande, derest vid pröfning af mål eller ärende, som
efter den 1 januari 1896 hos Svea hofrätt handlägges,
anledning förekommer att ställa domare eller annan
embetsman inom nämnda län under åtal, sådant åtal
af samma hofrätt upptagas och afgöras;

att domböcker och protokoll öfver lagfarter, inteckningar
m. m. från häradsrätterna inom ifrågavarande
län för 1895 års ting och från rådstufvurätterna
för tiden till 1895 års slut samt egodelningsrätternas
domböcker för samma år äfvensom föreskrifna
fångförteckningar för tiden till 1895 års utgång
skola insändas till Svea hofrätt, som det åligger
att jemväl efter sistnämnda tid såväl åt protokollen,
i afseende på stämpelbeläggning af dithörande handlingar,
som åt fångförteckningarna egna vederbörlig
granskning;

att de förmynderskap, i afseende på hvilka vårdnaden
före öfverflyttningen blifvit, på grund deraf att
Vermlands och Örebro län tillhört Svea hofrätts domsområde,
af nämnda hofrätt utöfvad, jemväl derefter
skola blifva under samma hofrätts inseende, till dess
i laga ordning kan varda annorlunda förordnadt;

att föreskrifna uppgifter om dagen för början af
ting och allmänna tingssammanträden skola, så vidt
de afse tiden efter 1896 års ingång, af häradshöfdingarne
i Vermlands och Örebro län insändas till
Göta hofrätt;

samt att presterskapets förteckningar angående
timade dödsfall af personer, hvilka tillhört frälseståndet,

Lagutskottets Utlåtande N:o 21.

skola jemväl för senare hälften af år 1895 insändas
till Svea hofrätt.

• Herr Ber glaf anför i motionen n:o 79:

Att en lämpligare fördelning af domsområdena för rikets hofrätter
vore behöflig, kunde icke motsägas, men fråga kunde vara, om den nu
föreslagna vore den lämpligaste. Provinserna Vermland, Skåne och Blekinge
hade samtliga förr lydt under Göta hofrätts domvärjo ända till
dess att de skildes derifrån, Vermland år 1815 för att läggas under Svea
hofrätt samt Skåne och Blekinge år 1820 för att utgöra egen hofrätt.
Utan Riksdagens hörande inrättade Kongl. Maj:t genom kongl. kungörelsen
den 27 oktober 1820 hofrätten öfver Skåne och Blekinge, och
detta på grund af sin öfvertygelse, att en domstol af detta slag säkrare
svarade emot sin bestämmelse i samma mån som läge och verkningskrets
närmare afpassades efter hvarandra och som derigenom bereddes icke
allenast ett kortare afstånd för dem, som sökte tillträde för att bevaka sin
rätt eller framföra sin klagan, utan äfven ett lättare tillfälle för sjelfva
öfverdomstolen att utöfva den tillsyn öfver underordnade auktoriteter,
som utgjorde ett af de vigtigaste föremålen för dess verksamhet.—Dessa
skäl kunde nu icke tillmätas samma betydelse som år 1820. Vår tids
lätta kommunikationer hade medfört många förändringar, så äfven i
detta afseende. Rättssökande hade numera stor lätthet att personligen
eller genom ombud utföra sin talan vid hvilken som helst af våra hofrätter.
Fråga kunde derför vara, om icke landets alla tre hofrätter
borde förenas till en med säte i hufvudstaden. Men en sådan anordning
mötte många svårigheter och kunde icke nu genomföras. Men hvad som
deremot under närmaste tid kunde låta sig göra vore, att Skåne och
Blekinge åter lades under Göta hofrätt samt att hofrätten öfver
Skåne och Blekinge fördelades med en division till Svea hofrätt och eu
till Göta hofrätt. ■> ;; ./,j,; / , •

Med användande af den bilaga, som åtföljde Kongl. Maj:ts proposition,
komme man till det resultat, att, om under åren 1884—1893 omförmälda
domkretsindelning förefunnits, på hvar je division skulle i medeltal
kommit

i Svea hofrätt: vädjade saker.......................................................................... 19G

civila , besvärsmål..................................................................... 70

underställningsmål och besvär i brottmål..................... 129

Summa 395

Lagutskottets Utlåtande N:o 21.

i Göta hofrätt: vädjade saker

civila besvärsmål ...........................................•••■

imderställningsmål och besvär i brottmål

229

131

Summa 439.

Vid beaktande,'' dels att antalet till hofrätterna inkommande mål
under senare åren varit stadt i jemnt sjunkande, hvilken fördel i öfveivägande
grad tillgodokommit Göta hofrätt, dels att målens antal i Svea
hofrätt sannolikt icke komme att vidare minskas, då Norrland genom
förbättrade kommunikationer sannolikt hade att emotse en stigande utveckling,
dels ock att till Svea hofrätt inkommande mål i allmänhet vore
vidlyftiga och arbetsamma, torde det visa sig, att genom, en föidelning
af domsområdena på nämnda sätt göromålen skulle blifva jemnt .utskiftade
emellan de båda hofrätterna. Såsom skäl för en. sådan indelning
kunde vidare erinras, att det torde vara något oegentligt att hafva en
särskild hofrätt för två provinser, då det läte sig göra att hafva en hofrätt
för det vidsträckta område, som innefattades under Svea hofrätt, att
det måste anses strida emot god hushållning att aflöna en president,^en
sekreterare, en advokatfiskal, en arkivarie och aktuarie samt tre vaktmästare
med tillhopa 25,000 kronor för .endast två divisioner, att det.
visat sig, hurusom utan vidare förstärkning af biträdande tjenstemän
och med användande af tillgängliga lokaler Svea hofrätt kunnat arbeta
på sju och Göta hofrätt på sex divisioner, att en liten hofrätt såsom
praktisk bildningsanstalt i lagskipningen stode efter de större hofrätterna,
hvilka beredde tillfälle till mångsidigare erfarenhet, att befordringsfrågorna
inom hofrätterna kunde behandlas på ett bättre och mera tillfredsställande
sätt, om hofrätterna vore större och endast två, samt att, ju färre
hofrätterna vore, dess större utsigt förefunnes för att vinna likformig
behandling af de mål, som droges under hofrätternas pröfning.

I öfrigt borde icke heller lemnas utan uppmärksamhet, att den byggnad,
i hvilken hofrätten i Kristianstad vore inrymd, till större delen utgjorde
etablissement för den derstädes förlagda afdejningen af Vendes
artilleriregemente samt inom kort behöfde helt och hållet tagas i anspråk
för militära behof. Inom den närmaste framtiden skulle derför sannolikt
anspråk på en ny byggnad för hofrätten öfver Skåne och Blekinge
framträda.

Motionären föreslår alltså:

att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller, det Kong!
Makt ville ej mindre utreda frågan om förläggande af Skåne och
Blekinge under Göta hofrätt samt förflyttning af hofrättens i Kristianstad

Lagutskottets Utlåtande N:o 21.

två divisioner med en till hvardera af Svea och Göta hofrätter än äfven
till Riksdagen inkomma med det förslag, hvartill utredningen kan
gifva anledning.

?''!;■. i i It -i ,1) t . ; "i ’ lldfi'' ■ ; :-

I motionen n:o 148 erinrar herr Eklundh, att frågan om hofrättens
öfver Skåne och Blekinge förflyttning till Lund förevarit vid 1884
och 1892 års riksdagar.

Under år 1893 hade stadsfullmägtige i Lund i skrifvelse till Kong!.
Maj:t anhållit, det Kongl. Maj:t täcktes till nådig pröfning upptaga den
särskildt för den juridiska undervisningen vid sydsvenska universitetet
så vigtiga frågan om förflyttning af hofrätten öfver Skåne och Blekinge
till universitetsstaden Lund; hvarjemte stadsfullmägtige äfvenledes tillförbpndjt/
staden Lund att bestrida alla de med hofrättens öfver Skåne
och Blekinge förflyttning till Lund för statsverket förenade kostnader,
som Kongl. Maj:t kunde finna skäligt ålägga staden att gälda.

i, i Penna fråga syntes motionären böra tagas under ompröfning i
sammanhang med såväl Kongl. Maj:ts proposition om förflyttning af
Yermlands och Gotlands län till Göta hofrätt^ domvärjo som den af
herr Berglöf väckta motion om förläggande af Skåne och Blekinge
under Göta hofrätt.

Derest Kongl. Maj:ts ifrågavarande proposition vunne Riksdagens
bifall, vore tiden inne för Riksdagen att äfven taga i öfvervägande det
redan vid 1884 års riksdag framlagda förslaget att afskilja Halland
från Göta hofrätts domvärjo och förlägga detta landskap under hofrätten
öfver Skåne och Blekinge, på det att rikets 3:ne sydligaste provinser,
hvilka i och genom deras historiska utveckling sins emellan företedde
ganska många olikheter i judicielt och administrativt hänseende,
men deremot väsentliga olikheter med öfriga provinser i vårt land,
måtte blifva under en och samma hofrätts domvärjo förenade.

Motionären hemställer följaktligen,

det Riksdagen måtte besluta att i skrifvelse anhålla, det Kongl.
Maj:t ville låta verkställa fullständig utredning om lämpligheten af, ej
mindre provinsen Hallands skiljande från Göta hofrätts domvärjo och
förläggande under hofrätten för Skåne och Blekinge, än äfven sistnämnda
hofrätts förflyttning till Lund.

Bih. till Riksd. Birot. 1895. 7 Sand. 11 Iläft.

Lagutskottets LJtMtande N:o Sl.

Frågan om förändringar i de nuvarande hofrätternas jurisdiktionsområden
har i sammanhang med ifrågasatta förbättringar af rättegångsförfarandet
i andra instans i vårt land upprepade gånger vant föremål
för uppmärksamhet från lagstiftarens sida. I lagkomiténs den 31 mars
1815 afgifna betänkande föreslogs, att fikets dåvarande två liofrätter
skulle utflyttas till särskilda orter och fördelas så, att hvarje sådan
hofrätt i allmänhet skulle utgöras af allenast en division.

Detta lagkomiténs betänkande meddelades af Kongl. Maj:t Rikets
Ständer vid 1815 års riksdag, i ändamål att Rikets Ständer ej måtte
sakna tillfälle att öfver berörda ämne sig utlåta, men Rikets Ständer
förklarade sig ej vilja deruti på förhand fatta något beslut.

Samtidigt dermed att nyssnämnda betänkande öfverlemnades till
Rikets Ständer, aflät Kongl. Maj:t proposition derom, att Vermlands
län måtte skiljas från Göta hofrätt och läggas under Svea hofrätts
jurisdiktion.

Såsom skäl för denna framställning anfördes i propositionen, bland
annat, »att då det visat sig, att antalet af de till Göta hofrätt inkommande
vädjade mål och understälda brottmål vanligen med mera än en
tredjedel öfversteg dem, som årligen kommo till Svea hofrätts handläggning,
Kongl. Maj:t, med afseende å sin pligt att befordra rättvisans
jemna och skyndsamma handhafvande, funnit nödigt att, genast, och till
dess nya lagen hunne utarbetas, granskas och antagas samt hvad deri
förordnades kunde blifva bragt till verkställighet, sådana utvägar måtte
vidtagas, som kunde emellertid leda till omförmälda ändamål. Dervid
mötte först den frågan, som af Vermlands läns riksdagsfullmägtige redan
vid 1810 års riksdag blifvit väckt derom, att samma län skulle
skiljas från Göta hofrätts jurisdiktion och flyttas urider Svea hofrätts.
Vermland vore i det hela obetydligt mera aflägse från Stockholm än
från Jönköping, och dess invånare både i afseende å deras imfvudnäring
flera handelsförbindelser med hufvudstaden, der de till sina angelägenheters
bevakande i de särskilda kollegier och embetsverk, som
med bruksrörelsen hade befattning, redan måste förse sig med oiribtid.
Deremot egde icke Vermlands invånare annan förbindelse med Jönköping
än den, som af beroendet utaf hofrätten härstädes härrörde.
Härtill komme att Vermlands invånare, i detta ämne särskildt hörde,
nästan enhälligt förklarat sig anse denna föreslagna ändring leda till
deras större beqvämlighet och betydlig besparing vid rättegångsärendenas
fullföljande.»

Kongl. Maj:ts förslag, hvilket af lagutskottet tillstyrktes på de

Lagutskottets Utlåtande N;o 21. 1 ].

skal,. Kongl. Maj:t i propositionen låtit Rikets Ständer förelägga, blef
af dera antaget.

Emellertid visade sig snart att Vermlands förläggande under
Svea hofrätts jurisdiktion icke var tillräckligt för; undanrödjande af
balansen i Göta hofrätt, och blef af sådan anledning genom kungörelsen
den 27 oktober 1820 hofrätten öfver Skåne och Blekinge inrättad.

Angående hofrätternas antal afgaf sedermera lagberedningen yttrande
i dess betänkande af den 16 december 1842 angående domstols
organisation m. m., dervid lagberedningen, då, enligt dess uppfattning,
hvarken någon väsentlig olägenhet af hofrätternas dåvarande inrättning
afhjelptes eller någon verklig ny fördel eljest vunnes medelst
den af lagkomité^ föreslagna fördelning af hofrätterna, ansåg dessa
domstolar böra bibehållas på de orter, der de befunnos, och ej heller
några nya inrättas.

Samma uppfattning, som uttalades af lagberedningen, gjorde sig
ock gällande vid riksdagarne 1850—1851 och 1856—1858, vid hvilka
båda riksdagar motioner blifvit väckta om Svea och Göta hofrätters
fördelning i särskilda mindre hofrätter.

Komiterade för afgifvande af utlåtande och förslag rörande
lönereglering vid rikets hofrätter och krigshofrätten uttalade deremot
i sitt den 12 december 1874 afgifna betänkande, att det icke kunde
vara tvifvel underkastadt att förhållandena förr eller senare skulle
kräfva ett ytterligare steg på den bana, som beträddes 1820 genom
upprättande af en särskild hofrätt för Skåne och Blekinge. Det läge
i sakens; natur, att med landets fortskridande utveckling och genom de
nya , förvärfskällor, som alltjemt uppstode, stundom egendomliga
för vissa trakter, nya rättsförhållanden inträdde, hvilka för att kunna
rätt bedömas fordrade en speciel kännedom, som icke alltid stode att
vinna på de orter, der hofrätterna då vore förlagda. Behofvet af en
delning af de större hofrätterna hade långt förut gifvit sig tillkänna
och hvad särskildt beträffade de norrländska provinserna syntes det antagligt,
att deras afsöndrande från Svea hofrätt under eu egen öfverdomstol
icke längre kunde uppskjutas. För underlättande häraf föreslogo
komiterade att embets- och tjenstemännen vid rikets hofrätter,
hvilka komme i åtnjutande af de nya lönerna, skulle bland annat vara
underkastade förflyttning till annan tjenstgöringsort, hvarom vid en
blifvande förändrad organisation af hofrätterna eller eljest kunde varda
förordnadt.

Då Kongl. Maj:t vid 1876 års riksdag, med anledning af komiterades
förslag, framlade proposition angående lönereglering för hof -

Lagutskottets Utlåtande N:o 21.

rätterna, förklarade visserligen Kongl. Maj:t, ätt det ifrågasatta vilkoret
vore hardt och obilligt samt för det dåvarande ej af verkligt behof påkälladt,
i följd hvaraf detta vilkor ej upptogs bland de af Kongl. Maj:t
föreslagna, men Riksdagen, hvilken fann det vara af stor vigt för staten
att, om en utbrytning af en eller annan division af hofrätternå skulle!
ifrågakomma, en sådan åtgärd icke skulle omöjliggöras genom de för
hofrätternas embets- och tjenstemän utfärdade fullmagter, upptog bland
vilkoren för åtnjutande af de nya löneförmånerna bestämmelsen: »att
den, som, efter det den nya lönestaten blifvit faststäld, utnämnes till
assessor, notarie eller fiskal i hofrätt, skall emot ersättning för flyttningskostnad
vara underkastad skyldigheten att låta sig till annan hofrätt
förflyttas, dock att denna skyldighet endast gäller för de fem yngsta
assessorerna i Svea och Göta hofrätter, de två yngsta assessorernä
i hofrätten öfver Skåne och Blekinge samt för de två yngsta notarierna
och den yngste fiskalen i hvarje hofrätt».

Föreliggande förslag att Veiunlands och Gotlands län skulle förläggas
under Göta hofrätts jurisdiktion, har blifvit afstyrkt af Kongl.
Maj:ts befallningshafvande i dessa båda län.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vermlands län fäster uppmärksamheten
derpå, att invånarne i detta län hafva sina hufvudsakligaste
affärsförbindelser på Stockholm och att icke oväsentliga
olägenheter för länets invånare skulle uppstå derigenom att rättsfrågorna
i andra instans öfverflyttades till Göta hofrätt, vid hvilket
förhållande Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länets intresse hemställer,
att frågan om Vermlands läns öfverflyttande må tills vidare ånstå.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Gotlands län anför, att Gotlands
affärsförbindelser med rikets fasta land under århundraden anslutits
till Stockholm, hvilken stad vore med få undantag den enda
afsättningsplatsen för öns produkter Och den plats, hvarifrån Gotlands
köpmän och andra invånare i regeln försedde sig med de varor, som
till Gotland infördes. Kommunikationerna mellan Gotland och fastlandet
voro ordnade på det sätt, att den hufvudsakliga förbindelsen
egde rum mellan Visby och Stockholm. Det skulle medföra synnerligen
afsevärda olägenheter för rättsökande parter frän Gotland, hvilka
förut varit vana att sjelfva eller genom personer, hvilka i andra angelägenheter
besökte Stockholm, inlemna rättegångshandlingar i Svea
hofrätt, att i stället anskaffa ombud för bevakande af deras talan i
Göta hofrätt.

Lagutskottets Utlåtande N:o 21.

I ofvan anförda, af representanter från Gotland i Andra Kammaren
väckta motion, framhålles likaledes den större lätthet för de
rättsökande från detta län, som förefinnes att i Stockholm bevaka deras
talan vid andra instans, och de olägenheter, som för dem blefve för-*
bundna med nödvändigheten att å annan ort och på längre afstånd, än
för närvarande vore fallet, uppsöka öfverrätten.

Uttalanden af representanter och enskilde från Vermlands län
hafva jemväl kommit till utskottets kännedom, hvaraf framgår, att den
allmänna meningen äfven inom detta län afgjordt motsätter sig den
föreslagna öfverflyttningen såsom för dess invånare olämplig och för
dem försvårande utförandet af deras talan vid öfverrätt.

Svårligen torde ock kunna förnekas att en omreglering af hofrätternas
domkretsar i vanliga fall är förenad med vissa olägenheter
för rättsökande i de landskap, hvilka skola öfverflyttäs från eu hofrätts
jurisdiktion till en annan. Dessa rättsökande hafva varit vana att fullfölja
sina rättstvister å en viss ort, och ett ombyte i detta hänseende
kan understundom komma att till en början för vederbörande föranleda
misstag och förvecklingar i fråga om fullföljden af deras talan.

Hänsyn till de betänkligheter och det allmänna motstånd mot den
föreslagna förflyttningen, som sålunda yppats inom de båda landskap,
hvilka deraf beröras, synes derför utskottet böra föranleda dertill, att
den ifrågasatta åtgärden icke vidtages, derest de olägenheter, som derigenom
skola undanrödjas, kunna utan svårighet på annat sätt blifva
afhjelpta, och detta desto hellre, som Vermlands öfverflyttande till Svea
hofrätt skett först efter det invånarne blifvit särskilt hörde i fråga
om öfverflyttningen och nästan enhälligt förklarat sig anse densamma
leda till deras större beqvämlighet.

För vidtagande af en annan åtgärd än den i propositionen föreslagna
till afhjelpande af den förefintliga balansen i Svea hofrätt talar
ock enligt utskottets uppfattning en ytterligare omständighet, som jemväl
under frågans förberedande behandling blifvit åberopad mot förslaget
att skilja Vermland och Gotlands län från Svea hofrätts jurisdiktion.

Den storartade utveckling, som i Norrland under senare årtionden egt
rum till följd af de allt mer lättade kommunikationerna och tillgodogörandet
i betydligt högre grad än tillförene af landets rika tillgångar,
torde uppenbarligen komma att medföra ökad verksamhet på
alla områden och dermed också ökade tvister af beskaffenhet att kräfva
domstols pröfning. Man kan sålunda hafva skäl att antaga, att, äfven
om Svea hofrätt befrias från de mål, hvilka fullföljas från Vermlands

Lagutskottets Utlåtande N:o 21.

och Gotlands län, den balans, hvarmed nämnda hofrätt nu är betungad
och som närmast, föranledt ifrågavarande framställning, inom en icke
alltför aflägsen framtid genom det växande antalet af de från de norrländska»
länen inkommande mål af mer eller mindre invecklad beskaffenhet
kommer att i så afsevärd mån ©kas, att ytterligare åtgärder för eu
jemnare fördelning af arbetet mellan hofrätterna behöfva vidtagas, dervid
utan tvifvel de båda landskap, om hvilkas afskiljande från Svea
hofrätt nu är fråga, komma att åter blifva med denna domstol förenade.

Då, på sålunda anförda skäl, utskottet anser sig böra ifrågasätta
annan åtgärd för utjemnande af arbetsbördan mellan Svea och Göta
hofrätt, synes utskottet, så framt denna olikhet i arbetsbörda kan antagas
komma att allt framgent fortfara, den erforderliga utjemningen
kunna ske genom öfverflyttning af en utaf Göta hofrätts divisioner till
Svea hofrätt. Vid det förhållande ätt, på sätt ofvan blifvit anmärkt, de
fem yngsta assessorerna i Göta hofrätt samt de ,två yngsta notarierna
och den yngste fiskaJen derstädes äro pligtig© att låta sig förflyttas
till annan hofrätt, låter en dylik åtgärd sig genomföra utan att derigenom
vållas någon afsevärd kostnad för staten. De betänkligheter i
öfrigt, som emot en sådan öfverflyttning blifvit uttalade af föredragande
departementschefen, kan utskottet icke dela. Den omständighet att
efter en sådan öfverflyttning divisionernas antal i Svea hofrätt skulle
blifva flere än i de båda öfriga hofrätterna tillsammans synes nemligen
icke i och för sig kunna betraktas såsom uågon väsentlig olägenhet.
Icke heller kan ett antal af sju divisioner i Svea hofrätt anses
större än med organisationen af denna domstol är förenligt, helst
divisionerna derstädes fedan under någon tid uppgått till detta antal
utan att, såvidt utskottet kunnat erfara, några svårigheter deraf visat
sig. Af de vid propositionen fqgade statistiska uppgifter synes utskottet
otvetydigt framgå, att målens antal för Göta hofrätt fortfarande är
stadt i nedgående. Eu tillfällig stegring af målen, som framdeles kunde
inträffa, synes utan svårighet kunna afhjelpas på enahanda sätt som
måste tillgripas om en dylik stegring inträffade efter det nu föreslagna
öfverflyttning egt rum.

På väsentligen dessa skäl finner utskottet sig icke kunna tillstyrka
antagande af Kongl. Maj:ts förevarande förslag.

Då den af herr Bokström med flere gjorda framställning om Örebro
läns skiljande från Svea Hofrätt tillkommit allenast under förutsättning
af bifall till Kongl. Maj:ts proposition, i hvad densamma angår Vermlands
län, torde af hvad här ofvan anförts följa, att utskottet icke kan
förorda berörda framställning.

Lagutskottets Utlåtande ''N-o 81. 1!5

i /;fii Hvild ''derefter Sn-går-herr Eerglqfsförelag, att hofrätten öfver Skåne
och Blekinge skulle indra^aé1 och förenämnda båda provinser förläggas
under Göta hofrätt, anser utskottet, att nämnda förslag afser en så
genomgripande förändring i öfverräftterhas organisation, latl^dermed bör
anstå till dess frågan om rättegångsväsendets ombildning i öfrigt kommer
under ompröfning.

Härjemte torde höra ''erinras, att, såsom förut nämnts, allenast de
yngsta ledamöterna och tjenstemännen i ifrågavarande hofrätt äro underkastade
skyldigheten att låta sig till annan hofrätt förflyttas, och att
sålunda den af motionären dföeddä ''besparing genom antagande af förevarande
förslag under den närmare framtiden endast i mindre mån
skulle kunna beredas.

Herr Eklundh har i den af honom afgifna motion föreslagit, dels
att Halland skulle förflyttas från Göta hofrätts domvärjo under hofrätten
öfver Skåne och Blekinge, dels att sistnämnda hofrätt skulle förläggas
till Lund.

Gent emot herr Eklhndbs -förstnämnda förslag vill utskottet anmärka,
att, enligt hvad den Kongl. Maj:ts proposition bifogade redogörelse
öfver de till hofrätterna under senaste ''tioårsperioden fullföljda
mål utvisar, det arbete, som för närvarande åligger Göta hofrätt, är
■mindre ;än det, som de* andra hofrätterna hafva ätt utföra, och att det
med hänsyn härtill icke kan anses lämpligt att, på sätt motionären
hemstält, minska Göta hofrätts domsområde.

Hvad slutligen beträffar den-sistnämnde motionärenB framställning
om skånska hofrättens förflyttning till Lund, finner utskottet, vid det förhållande
att utskottet icke kan tillstyrka den af-motionären‘föreslagna
förändring i hofrättens öfver Skåne och Blekinge jurisdiktionsområde,
sig sakna anledning att härutinnan afgifva något uttalande.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa:

l:o) att Kongl. Maj:ts ifrågavarande proposition
icke må af Riksdagen bifallas;

2:o) att den af herr Bokström med flere väckta
motion icke må till någon Riksdagens åtgärd föranleda; 3:o)

att herr Berglöfs motion icke må till någon
Riksdagens åtgärd föranleda; v -

Lagutskottets Utlåtande N:o 21.

aly/io . i.ii t'': 4:o) attherr Eklundhs motion icke héUefi må till

Kij-^öhoi i ■ ''<i! i vi fj • någon. Riksdagens åtgärd föranleda. Ja ogmdeffl sb,.''

i'']>, 119 tvär %fsia’(öt sbnmifi Ub .t-jilodalu ieanii fitiiiioil i:iöx> sebnu
•löd }>• Stockholm .den 14 .naars--l89lh-no7iö r •gnbhmi i.öl obmsqh^moneg
-med ipnlö i ''^irinLlidmo atobiioaävagrTé^oilii-i nio rits lön! saab flit /stans

.jgrri/ttöiqmo ''isbill) som

eh jsnnells .nimrum m .På lagutskottets vägnar: ob-ioj o-tmefinli
-tebrnr oiii liiV/ioil ohm-''h ■: -yJsni i r ''.njhfnoteneji iJoo ant dito nshel i.jagoT
iji: cloo .-mtjvihöi t)iV;‘iOfi /K; mil, ni ■ för.! Mn irybvJ-pibiVd.--. o!,. a.o>l
-o-iol ‘lss ‘buRgsinii mmm-y ; L. Ånnerstedt. .mila itojsi in it->b c bo »l«a
it/jin oibillrn i tssLu nobitnunl min. fji>uoh -mbl tu •g/daiöi ohnittsv

t-: :hI ruiund el bida

afob .li$sl«oiot notion! antiks monad Ifi rroh i iså t7bwtVfö\ -noll
-lurf tobtin opisvaiob a!tj;:jod j.i<>»^ nr>1 KisM/siiöt olif)Ja bnsiijtH lic
-iöl ''•''linda iiihlod sbinnsfitaia itp» «fei> f9gnbh»i<i j1‘ ■■ onåd# -lovjtö uoliäi

.fjmsis filt asjitpHl

ro.»lojaln ifiv Reservationer: ;i i .ni luta;» t no G

-of fv! o b familj jtofls- . ■ m o ''ii'' in noll Loiv.i r^iine fiss; jsdusm

iibilö": beträffande punkten l:o): öhji mnoj-mmod in!"ob w/iö oabrn".^

-sii , i ji;‘i: \j: i : ■ •• > vygml.: iibm;-;;; / lätt mt it i-''»i ,''ilS''iTB It »b r''!noi/1tf låm

; o i j ;)) s af herrar L. O. Larsson och Bruzelius, hvilka ansett, att utskottet
bort tillstyrka bifall till Kongl. Maj:ts ifrågavarande proposition; samt

.■•ibi'', mmanivb aiiialmi >•GG ; • om .ibilafliesf

^Lib ii angående vissa delar af motiveringen: <i ao^ihub: bsvll

-■söt jobbi/ f i‘:bb • Jms;''njffiil Jmn.I !lii gimtlivlhwl »n olbii''loil «Ja nåda mo
.sintMsiHffif herr JErickson. io!« • t rJaliii lind .9 Jo i .loiloJaln .ti r-i ebusllåtl

fObå-txn na u o it J il >a hn [ e-p; 11 i Jo F < 1

.om. mm;
nifslHinoii j-iHoda-U;

OfujJ8 iOVlö b

in_biJ •Mi- v-m.

i 2-! stim t) it mot
no RirJsa ‘”ia

•ini ..ibiolITP. iivUW

jbmifjV- bj.vft

i... j; i;

. ,. ;i: Herr J. Anderson bär begärt få här antecknadt, att han icke del tagit

i ärendets behandling inom utskottet.

j.bi'' o-toll i nf n
-tol b >''V''Mn OiO^/sl

■ inyiftiT Sbi .|-,in ftJ-ti ifriitmn ä)öK>''fO<t j"; nf lin n:i*

Stockholm, tryckt hqa A. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 1895.

• n:Joff itmi ’h. ; i -) b- Mn (. nb
VH !iil sm oJ-sr notion!