Lagutskottets Utlåtande N:o 20

Utlåtande 1887:LU20 - majjul

Lagutskottets Utlåtande N:o 20.

1

N:o 20.

Ank. till Riksd. kansli den 17 juni 1887, kl. 8 e. m.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om ändringar i
legostadgan den 23 november 1833.

Från Andra Kammaren har lagutskottet fått emottaga en inom nämnda
Kammare af herr Nils Persson i Yadensjö afgifven motion, n:o 90, som har
följande lydelse:

»Vid antagandet af tjenstehjon är det naturligtvis högeligen af vigt
att erhålla pålitligt besked om huru personen i fråga uppfört och skött sig
der han eller hon förut tjenat. Gällande nådiga legostadga af den 23
november 1833 föreskrifver ock derför, att tjenstehjon vid städsel skall
förevisa orlofssedel, utfärdad af nästföregående husbonde och innehållande:
l:o tjenstehjonets namn samt ort och ställe der det tjenat; 2:o huru länge
det varit i husbondens tjenst; 3:o tjenstehjonets fräjd, hvarvid om dess nykterhet
särskildt yttrande bör afgifvas; 4:o huru det sin tjenst bestridt; 5:o hvad
slöjd och annat arbete det dessutom kan förrätta; 6:o intygande om hjonets
ledighet att annan tjenst antaga. Hvad utförlighet beträffar lär ej mera
kunna skäligen begäras, men tyvärr råder, som bekant, allmän klagan
öfver, att, fastän legostadgan uttryckligen inskärper, det husbonde vid utfärdande
af orlofssedel och afskedsbetyg är pligtig att noga följa sanning
och rättvisa, samt husbonde, hvilken uti ifrågavarande hänseende uppgifver
hvad han vet osant vara och deraf annan vilseledas eller skadas kan, enligt
strafflagens 22 kap. 17 § gör sig saker till böter intill högst 100 kronor,
orlofssedels uppgifter i allmänhet äro föga tillförlitliga. Fn och annan husbonde
är för sträng och fordrande; vida flere låta af medlidande eller andra
bevekelsegrunder förleda sig att åt en tjenare, som man snart blir af med,
ja kanske stundom just för att lättare biifva honom eller henne qvitt, gifva
bättre vitsord än vederbörande rätteligen förtjenar. Att råda full bot för
dylikt oskick lär knappast vara möjligt, men nog synes det antagligt, att
om uppgifterna, i stället för att meddelas å ett löst pappersblad, hvilket man
Bill. till Riksd. Prof. 1887. tS. 7 Sami. 11 Häfl. 1

2 Lagutskottets Utlåtande N:o 20.

vet i de flesta fall endast kommer att uppvisas för att hamna hos tjenstehjonets
nästa husbonde eller hos hjonet sjelft, måste införas i en sammanhängande
följd med alla de orlofssedelsintyg, hjonets föregående husbönder
meddelat och blifvande husbönder komme att meddela, hvarje särskild husbonde
skulle bättre betänka vigten af det vitsord han lemnade. Tydligt är
ock, att en dylik sammanhängande följd af betyg äfven af andra skäl måste,
till obetingad fördel så för dugliga och pålitliga tjenare som för husbönder
ingifva vida större tillit än de nu brukliga lösa orlofssedlarne. Uppläggandet
efter föreskrifvet formulär af en betygsbok för en hvar person, som första
gången antager plats som tjenstehjon, och införandet deri uti sammanhängande
följd af nu föreskrifna orlofssedel- och afskedsbetygsuppgifter skulle för öfrigt
medföra flera andra afsevärda fördelar. Det skulle exempelvis i många fall
underlätta fastställandet af understöd tarfvande fattiges rätta försörjningsort
och dymedelst förebygga många tvister olika fattigvårdssamhällen emellan,
samt i allmänhet blifva till stort gagn vid de talrika fall, då utrönandet af
en persons af tjenareklassen föregående lefnadsförhållanden är af nöden eller
åtminstone önskligt. Att här närmare inlåta sig på sjelfva formen för och
detaljbestämmelserna i eller rörande de åt mig atsedda betygsböckerna, af
hvilken myndighet de böra utställas, huru ofta och för hvem de böra uppvisas,
af hvem de böra vid olika tillfällen förvaras eller på uppräknandet af
de i hvarje händelse få och föga betydande ändringar i gällande föreskrifter
om afskedsbetyg^ uppvisande vid flyttning från en socken eller rote till en
annan och dylikt, synes mig vara dess mindre nödigt eller ens lämpligt, som
frågans afgörande ju ej beror af Riksdagen, utan ensamt af Kongl. Maj:t,
som ej lärer underlåta att, om förslaget anses böra till någon åtgärd föranleda,
meddela de närmare bestämmelser, hvilka kunna vara af nöden. I
det jag till ledning vid uppfattningen af huru jag tänkt mig saken, bifogar
öfversättning af de i Danmark gällande vigtigaste föreskrifter angående
»Skudsmaalsbog», inskränker jag mig derför till att härmed vördsammast
föreslå, att Riksdagen må i underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t
täcktes, med ändring af vissa punkter i gällande legostadga och med meddelande
af nödiga föreskrifter i öfrigt, påbjuda, att för en hvar, man eller
qvinna, som första gången antager plats såsom tjenstehjon, skall uppläggas en
betygsbok, uti hvilken, förutom måhända vissa föreskrifna tjenstemannaintyg,
de husbönder, hos hvilka personen i fråga kommer att tjena, skola i fortlöpande
följd införa de vitsord och uppgifter, hvilka motsvara eller anses böra
träda i stället för uppgifterna i nu föreskrifna orlofssedlar och afskedsbetyg.»

Det af motionären sålunda föreslagna införandet af betygsböcker för
tjenstehjon eller, såsom de äfven blifvit benämnda, tjenstehjonsböcker kan

Lagutskottets Utlåtande N:o 20.

3

utskottet för sin del icke förorda. Ett betygs införande i en sådan bok
skulle, enligt utskottets tanke, icke innebära större garantier för betygets
sanningsenlighet än om detsamma utfärdas i form af orlofssedel och afskedsbetyg.
Deremot synes det uppenbart, att, om ett med verkliga förhållandet
ej öfverensstämmande betyg influtit i betygsboken, det derigenom kan åstadkomma
större skada än om det särskildt utfärdas.

Om således införande af slika böcker, från husböndernas synpunkt
sedt, endast skulle vara af tvifvelaktig nytta, så skulle det, om man betraktar
förslaget från tjenstehjonets sida, pålägga en talrik klass af samhällsmedlemmar
ett band, som står i uppenbar strid med vår tids rättsmedvetande.
Då i afseende å fräjdebetyg gäller, att sådana endast skola innehålla,
huruvida en person vid den tid, då betyget utfärdas, eger medborgerligt
förtroende eller ej, vore det väl föga konseqvent, om en person, tillhörande
tjenstehjonsklassen, skulle nödgas att ständigt föra med sig en bok, innefattande
af enskilda personer meddelade omdömen om hans uppförande och
duglighet under en möjligen längesedan förfluten tid.

Den danska lagstiftningen, som af motionären åberopats till stöd för
förslaget, torde snarare i sin utveckling visa olämpligheten af de i motionen
ifrågasatta stadganden. Den danska tjenstehjonslagen af den 10 maj 1854
föreskrifver visserligen, att hvarje tjenstehjon skall innehafva en betygsbok
(Skudsmaalsbog), och enligt lagens ursprungliga lydelse (§ 59) var husbonde
berättigad att deri göra anteckning om tjenstehjonets förhållande under
tjenstetiden. Men detta stadgande befans olämpligt, och genom en på förslag
af Riksdagen tillkommen lag af den 29 mars 1867 förbjöds husbonde
att i boken anteckna annat och mera än från och till hvilken tid tjenstehjonet
blifvit stadt, i hvilken egenskap och mot hvilken lön samt från och
till hvilken tid det tjenat honom. Derjemte stadgades rätt för tjenstehjon
att erhålla ny bok, hvaruti de i den äldre boken befintliga »Skudsmaal»
icke finge införas.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke må till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 17 juni 1887.

På lagutskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Herr Sjöcrona har hegärt få här antecknadt, att han icke deltagit i
behandlingen inom utskottet af detta ärende.