Lagutskottets Utlåtande N:o 20 (Utlåtande 1887:LU20 - janmar Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 20.

Sfi© SO.

Ank. till Riksd. kansli den 1 mars 1887, kl. 12 midd.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om tillägg till
3 § 2 mom. i skiftesstadgan den 9 november 1866.

Skiftestadgan den 9 november 1866 3 § hade ursprungligen följande
lydelse:

»Har jord, som hörer till by eller hemman, deri två eller flere ega
del, genom teg- eller storskifte i flere skiften blifvit lagd; vill den, som
i sådant skifteslag eger ett eller flere hemman eller en eller flere hemmansdelar,
laga skifte erhålla, liafve ock der vitsord till, utan att å tegeller
storskifte meddelad fastställelse eller eljest ingången och stadfästad
förening må sådant hindra eller derför i vägen ligga. Ej må redan verkstäld
enskiftesdelning, som vunnit laga kraft, eller skifte, hvilket enligt
Vår nådiga kungörelse den 20 februari 1821 blifvit såsom enskifte ansedt
och faststäldt, eller laga skifte, hvarå fastställelse meddelats, genom nytt
skifte rubbas, utan så är, att alla, hvilkas rätt är af frågan beroende,
derom åsämjas.»

Redan vid 1869 års riksdag väcktes förslag om ändring af denna §
i den retning, att under vissa förhållanden nytt skifte skulle kunna ega
rum utan hinder af faststäldt enskifte eller laga skifte, äfven om icke
alla, hvilkas rätt vore af frågan beroende, dertill samtyckte. Detta förslag,
som icke föranledde någon Riksdagens åtgärd, följdes af förslag i
liknande syfte vid 1873, 1874, 1879, 1880 och 1881 årens riksdagar,

Lagutskottets Utlåtande N:o 20.

utan att något af dessa förslag lyckades att tillvinna sig Riksdagens
bifall. Vid 1882 års riksdag fäste två särskilda motionärer uppmärksamheten
vid de olägenheter, som af bestämmelsen om faststäldt skiftes orubblighet
kunde uppstå i de fall, då marken, till följd af verkstäld sjösänkning
eller annat större vattenafledningsföretag undergått sådan förändring
till sin natur, att densamma i sitt förändrade skick icke kunde utan omskifte
med fördel brukas; och föreslogo motionärerne på grund deraf sådan
ändring af 3 § skiftesstadgan, att omskifte under angifna förhållanden
skulle kunna ega rum äfven utan alla delegares samtycke. I häröfver
afgifvet utlåtande (n:o 50) hemstälde lagutskottet, att Riksdagen måtte i
skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhålla, »att Kongl. Maj:t måtte taga i nådigt
öfvervägande, huruvida, der genom verkstäld sjösänkning eller annat större
vattenafledningsföretag tillförene sänka egor undergått sådan förändring,
att de kunna häfdas som åker, men hinder för deras ändamålsenliga brukande
möter deraf, att vid förut verkstäldt laga skifte egorna erhållit en
för markens häfdande såsom åker olämplig indelning eller delvis lemnats
oskiftade, nytt skifte må, utan hinder af fastställelse å det förra laga
skiftet, å dessa egor verkställas på sätt ofvan är antydt, samt att, derest
sådan rätt till omskifte finnes böra medgifvas, Kongl. Maj:t måtte låta
utarbeta och till Riksdagen framlägga förslag till de ändringar i gällande
skiftesstadga, som för sådant ändamål äro af nöden.»

Mot denna utskottets hemställan anmäldes af en utskottets ledamot,
med hvilken tva andra ledamöter instämde, följande reservation: »Enär
äfven annat än vattenafledning kan framkalla behof af omskifte å redan
skiftad jord eller delning af mark, som vid laga skifte blifvit för delegarnes
gemensamma bruk undantagen, anser jag, att lagutskottet bort
tillstyrka Riksdagen att hos Kongl. Maj:t anhålla om förslag till förändring
af skiftesstadgan i sådan syftning att — utan hinder af verkstäld
enskiftes-delning, som vunnit laga kraft, eller skifte, hvilket enligt Kongl.
kungörelsen den 20 februari 1821 blifvit såsom enskifte ansedt °och faststäldt,
eller laga skifte, hvarå fastställelse meddelats — omskifte af redan
skiftad jord eller nytt skifte å sådan, som blifvit från delning undantagen,
måtte kunna, på delegares yrkande, ega rum, såvida egodelningsrätten
pröfvade förändrade förhållanden sådant föranleda.»

Riksdagen godkände emellertid utskottets hemställan, och skrifvelse
i enlighet med utskottets förslag afläts till Kongl. Maj:t den 17 maj 1882.
I anledning af denna skrifvelse framlade Kongl. Maj:t för 1884 års Riksdag
förslag till ändringar i 3, 58, 69, 88 och 89 §§ af skiftesstadgan;

Lagutskottets Utlåtande N:o 20.

och blef denna proposition, på lagutskottets tillstyrkande, af Riksdagen
antagen. Författning i ämnet utfärdades den 21 mars samma år.

Genom denna författning undergick 3 § den ändring, att hvardera
punkten af paragrafen i dess ursprungliga lydelse bildade ett särskildt
moment; hvarefter såsom ett tredje moment tillädes följande:

»Hafva genom verkstäld sjösänkning eller annat större vattenafledningsföretag
tillförene sänka egor undergått sådan förändring, att de kunna
häfdas såsom åker, och möter för deras ändamålsenliga brukande hinder
deraf, att vid förut verkstäldt så beskaffadt skifte, som i 2 inom. omförmäles,
egorna erhållit en för deras häfdande såsom åker olämplig indelning
eller delvis lemnats oskiftade, då må, der tjenlig skiftesläggning ej
kan genom egoutbyte beredas, nytt skifte, utan hinder af bestämmelserna
i nämnda mom., kunna verkställas å dessa egor jemte den mark, som med
dem ligger i det sammanhang, att dess intagande i den nya delningen är
för beredande af lämpligt och redigt skifte oundgängligen nödigt. Bestrider
någon delegare nytt skifte eller uppstår tvist angående omfånget af
den mark, som bör i det nya skiftet ingå, behandlas ärendet efter stadgandet
i 89 §.»

Det nuvarande fjerde momentet, som tillkommit genom Kongl. kungörelsen
den 1 oktober 1875, har för den nu föreliggande frågan icke
någon betydelse.

Såsom reservanterne i 1882 års lagutskott påpekat, kunna, utom de
omständigheter, som föranledt 1884 års förordning, äfven andra förhållanden
inträffa, som göra delning af mark, som vid skifte blifvit för delegarnes
gemensamma behof afsatt, i hög grad önsklig och nödig. En af
nämnde reservanter erinrade under diskussionen i Andra Kammaren derom,
att för ett årtionde tillbaka, synnerligast inom de norrländska länen, stora
egovidder blifvit afsätta till gemensam mark, som då käft ett jemförelsevis
ringa värde, men hvilkas värde genom ökad kultur och förbättrade
kommunikationer i åtskilliga fall sedermera undergått en så betydlig förändring,
att det syntes vara skäl att medgifva omskifte äfven af sådana
samfälligheter.

I en vid innevarande riksdag afgifven motion (n:o 88), som blifvit
till lagutskottet hänvisad, har herr A. P. Lind ytterligare påpekat vissa
af nu gällande föreskrifter följande olägenheter, som inträffat i Bohuslän.
Motionären meddelar derom följande:

Lagutskottets Utlåtande N:o SO.

»Vid laga skifte å hemmanen Resö undantogos till delegares gemensamma
begagnande, att icke ingå i skiftet, så väl åtskilliga i saltsjön belägna
holmar, som ock å sjelf va hufvudön åtskilliga platser för bedrifvande
af hvarjehanda näringsfång, såsom fiske, båtbyggnad, salteriinrättning
in. m.

När nu sillfisket började, uppbyggde eu företagsam delegare uti dessa
samfälliglieter på tvenne olika ställen sillsalteri er. Härför instämd af
öfrige delegare, söktes förordnande för behörig landtmätare att utbryta
hans lott i samtalliglieterna, så att han kunde få sina salterier på egen
sjelfständig grund. Landtmätaren förklarade i afgifvet utlåtande, att den
ena af lägenheterna icke var af beskaffenhet att kunna med lika fördel
för alla delegarne fördelas, och afstyrkte på den grund delning deraf,
men att den andra af lägenheterna, å hvilken det ena salteriet var uppfördt,
var af beskaffenhet att hvardera af öfrige delegare kunde vid delning
af lägenheten erhålla hvar sina lika goda lägenheter till salteritomter
som de redan bebyggde; i följd hvaraf delning härå skulle ske, hvarigenom
den företagsamme delegaren kunde få på egen grund behålla sina byggnader.
Detta utlåtande godkändes af egodelningsrätten; men, som ofvan
är antyd t, förklarade högsta domstolen att delning icke fick ega rum,
emedan laga skiftet blifvit faststäldt. Häraf har följden blifvit, att uppföraren
af de båda salterierna, som derigenom velat idka eu för orten och
fiskeribefolkningen nyttig näring, nödgats rifva det ena salteriet, enär han
ej kunde öfverenskomma med alla delegarne om en skälig tomtafgift, samt
i andra fallet måst mot oskäligt hög afgift hyra tomtplats af sina meddelegare,
hvilket kunnat undvikas om skifte å lägenheterna fått ega rum.»

Utskottet har från justitierevisionsexpeditionen förskaffat sig en afskrift
af Kongl. Maj:ts utslag i målet och funnit detta vara af clet innehåll
motionären omförmält.

Enligt motionärens uppgift är det af honom meddelade fallet icke
allenastående, utan lära flere dylika fall hafva inom samma län förekommit.

På grund häraf föreslår motionären följande tillägg till 2 mom. af
3 § skiftesstadgan: »Vid faststäldt en- eller laga skifte till gemensamt behof
afsatt samfällig plats må delegare emellan efter delningsgrund fördelas,
om landtmätare och gode män finna sådan delning kunna ega rum
utan samtlige delegares skada. Atnöjes icke vederbörande med förrättningsmännens
beslut, underställes frågan egodelningsrätten i likhet med
hvad rörande skifte af jord i öfrigt är i Kongl. skiftesstadgan bestämdt.
Vill någon delegare å dylik samfällig plats uppsätta industriel inrättning,

Bill. till Riksd. Prof. 1887. 7 Sami. 13 Höft. 2

Lagutskottets Utlåtande N:o 20.

må tillstånd dertill och bestämmande af årlig tomtafgift derför, afgöras
af pluraliteten bland delegarne, dock bör denna pluralitet jemväl ega
minst hälften af lägenheten.»

Utskottet hyser i likhet med motionären den åsigt, att delning af
mark, som blifvit afsatt för skifteslagets gemensamma behof, bör kunna,
der omständigheterna dertill föranleda, skiftas, utan att saintlige rättsegares
samtycke dertill erfordras; men utskottet tilltror sig icke att nu
framlägga något formuleradt förslag till ändringar i skiftesstadgan, helst
införandet i 3 § af eu bestämmelse i berörda syfte torde medföra ändringar
jemväl i andra paragrafer af samma författning. Utskottet får
derför hemställa,

att Riksdagen, med anledning af motionen, i skrifvelse
anhåller, att Kongl. Maj:t ville låta utarbeta och
för Riksdagen framlägga förslag till sådan ändring af
skiftesstadgan den 9 november 1866, att mark, som
vid skifte undantagits för delegarnes gemensamma behof,
må, äfven om alla, hvilkas rätt är af frågan beroende,
ej derom åsämjas, skiftas under iakttagande af
hvad i 2 mom. af 89 § skiftesstadgan föreskrifves.

Stockholm den 1 mars 1887.

På lagutskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Reservationer

af herrar Bergström, Fröberg, F. Andersson i Helgesta och Odell

Herr G. IT. Stråle har begärt få här antecknadt, att han icke deltagit
i behandlingen inom utskottet af detta ärende.

STOCKHOLM, TRYCKT I CENTRAL-TRYCKERIET, 1887.