Lagutskottets Utlåtande N:o 1 (Utlåtande 1890:LU1 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 1.

N:o 1.

Ank. till Riksd. kansli den 3 febr. 1890 kl. 5 e. m.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af verkstäld granskning af
förvaltningen af justitieombudsmansembetet.

För den granskning af förvaltningen af justitieombudsmansembetet,
som enligt § 42 mom. 2 riksdagsordningen åligger lagutskottet, hafva
båda kamrarne till utskottet öfverlemnat justitieombudsmannens vid
innevarande riksmöte afgifna embetsberättelse; och hafva, för samma
ändamål, blifvit från justitieombudsmansexpeditionen till utskottet öfverlemnade
de dunder, som under tiden från sistlidne riksdags början till
början af den innevarande förts ej mindre'' i nämnda expedition än
under justitieombudsmannens embetsresor, äfvensom, på särskild reqvisition,
handlingarna beträffande åtskilliga af justitieombudsmannen handlagda
ärenden. Öfver den numera fullbordade granskningen af samtliga
här ofvan omförmälda handlingar får utskottet härmed till Riksdagen
afgifva utlåtande.

Härvid må till en början erinras, att, sedan Kongl. Maj:t den 21
juni 1889 utnämnt den af senaste riksdag förordnade justitieombudsmannen,
borgmästaren m. m. E. Thomasson till justitieråd, med anledning
hvaraf han afsagt sig uppdraget att vara Riksdagens justitieombudsman,
fullmägtige i riksbanken och riksgäldskontoret den 27 juni
1889 i justitieombudsmansembetet insatte justitierådet Thomassons af
Riksdagen utsedde efterträdare, revisionssekreteraren in. m. M. W.
Huss, vid hvilket tillfälle fullmägtige jemväl till suppleant för justitieombudsmannen
utsågo expeditionschefen, assessorn i kongl. svea hoflif.
till Likså. Prof. 1890. 7 Sami. 1 Saft.

Lagutskottets Utlåtande N:o 1.

rätt m. in. N. L. A. Glaéson, samt att, efter det justitieombudsmannen
Huss den 5 augusti 1889 blifvit i nåder utnämnd till justitieråd, bemälde
fullmägtige den 15 i samma månad insatte expeditionschefen Claéson
i justitieombudsmansembetet.

I embetsberättelsen afgifver justitieombudsmannen redogörelse för
förvaltningen af embetet under den tid, som förflutit efter det nästföregående
berättelse afgafs, samt redovisar härvid, i likhet med hvad
hittills varit brukligt, i första rummet för de enligt justitieombudsmannens
förordnanden mot embets- och tjenstemän anstälda åtal för fel
eller försummelse i utöfning af embete eller tjenst, hvilka under den
tid, den nu afgifna berättelsen omfattar, blifvit slutligen afgjorda eller
åtminstone af en domstol pröfvade. I sammanhang härmed omnämnes
ett ärende, som väl icke kunde betraktas såsom ett åtal, men ihvilket
justitieombudsmannen af embetspligt funnit sig manad att anlita offentlig
myndighet för att bereda skydd åt allmän egendom.

Beträffande lagskipning ens tillstånd i riket anför justitieombudsmannen,
att under den korta tid han förvaltat embetet icke något
förekommit, som gifvit honom anledning att frångå hvad hans företrädare
i de af dem afgifna berättelser uttalat rörande domarecorpsens duglighet,
redbarhet och pligttrohet.

Vidare framställer justitieombudsmannen två särskilda förslag rörande
ändring i gällande lagbestämmelser, öfver hvilka förslag utskottet
framdeles under Riksdagens lopp vill afgifva utlåtanden.

Justitieombudsmannen lemnar härefter en upplysande framställning
i fråga om den utsträckning, hvaruti förordningen den 17 maj
1872 angående ändring i vissa fall af gällande bestämmelser om häradsting
hittills vunnit tillämpning.

De af nuvarande justitieombudsmannen och hans närmaste företrädare
under år 1889 företagna embetsresor hafva omfattat Skaraborgs
och Kronobergs län samt en del af Jönköpings län. Under dessa resor
hafva besök gjorts hos länsstyrelser, domkapitel, rådstufvurätter och
domare på landet, hvarjemte justitieombudsmannen öfvervarit domstolars
sammanträden, då sådant utan väsentligt dröjsmål med resans fortsättande
kunnat ske. Besök hafva jemväl gjorts i länsfängelser och
andra häkten. De anmärkningar, som under dessa resor förekommo,
voro i allmänhet af mindre betydelse och hafva, enligt hvad i berättelsen
meddelas, till större delen redan föranledt rättelse.

Rörande de klagomål, som under år 1889 varit föremål för justitieombudsmannens
handläggning, meddelas i embetsberättelsen följande
öfversigt:

Lagutskottets Utlåtande N:o 1

»Vid 1889 års början voro af förut inkomna klagomål fortfarande

under handläggning ................................................................................. 26.

Under året inkommo klagomål till ett antal af........................ 157.

Summa 183.

Af dessa hafva

återkallats........................................................................................................ 1,

ej föranledt åtgärd ................................................................................ 105,

efter vederbörandes hörande fått förfalla .............................................. 46,

hänvisats till åtal ........................................................................................... 11,

vid årets slut varit utstälda till förklaringar eller påminnelser...... 13,

af annan anledning förklarats tills vidare hvilande ...............:........... 7,

Summa 183.

Under år 1889 har justitieombudsmannen förordnat om anställande
af åtal mot domare och embetsman:

på grund af härstädes förd klagan.......................................................... 11,

till följd af granskning af fångförteckningar .................................. 7,

af annan anledning ..................................................................................... 1,

Summa 19.»

Slutligen meddelar justitieombudsmannen uppgifter om de domslut,
som under år 1889 blifvit i högsta domstolens minnesbok antecknade,
äfvensom angående de upplysningar, som lemnats dels från justitiedepartementet
i fråga om lagförklaringar dels från samtliga departementen
rörande Riksdagens till Kongl. Maj:t aflåtna skrivelser.

Då, så vidt utskottet kunnat inhemta af de handlingar, hvilka utgjort
föremål för utskottets granskning, ingen, som påkallat justitieombudsmannens
bistånd och haft verkligt skäl till klagan, lemnats utan
hans embetshjelp, der denna kunnat gifvas, samt då, så vidt utskottet
kunnat finna, den för justitieombudsmannen gällande instruktion äfven
i öfrigt blifvit sorgfälligt iakttagen, får utskottet angående förvaltningen
af justitieombudsmansembetet under den tid, granskningen omfattat,
anföra,

Lagutskottets Utlåtande N:o 1.

att justitieombudsmansembetet blifvit förvaltadt
med nit, oveld och skicklighet samt på ett sätt, som
motsvarat det embetets innehafvare lemnade förtroende.

Stockholm den 3 februari 1890.

På lagutskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Reservation:

af herrar Lilienberg och H. Andersson i Nöbbelöf, hvilka förenat
sig om följande yttrande:

»Af justitieombudsmannens embetsberättelse till nästlidna års Riksdag
inhemtas, att justitieombudsmannen låtit anställa åtal emot magistraten
i Linköping och borgmästaren i Jönköping för det de, sedan
filosofie licentiaten K. Wicksell anmält sig vilja hålla föredrag öfver
uppgifvet ämne, som han på andra orter i föredrag behandlat, förbjudit
detta. Justitieombudsmannen framhöll med rätta, att enligt ordningsstadgan
för rikets städer polismyndigheten i fall, sådana som de
förevarande, ej egde rättighet att meddela förbud i annat fall, än om
ett i staden hållet föredrag visat sig strida mot sedlighet eller allmän
lag eller föranleda svårare oordning, i hvilket fall dess förnyande kunde
förbjudas. De anstälda åtalen gillades så väl af Göta hofrätt som af
Kongl. Maj:t.

Vid den granskning, lagutskottet vid denna riksdag anstält af
justitieombudsmannens embetsdiarium, har befunnits, att, sedan V. E.
Lennstrand i Helsingborgs dagblad kungjort, att söndagen den 4 november
1888 kl. V2 2 eftermiddagen, skulle fortsättas ett diskussionsmöte,
hvarvid Lennstrand komme att försvara vissa af honom utgifna
teser, samt att kl. 6 eftermiddagen samma dag utilistiska samfundet
skulle anordna en fest, så hade magistraten den 3 november på anförda
skäl och jemlikt 13 § i ordningsstadgan förbjudit Lennstrand förnyande
af de tillställningar, han redan haft i Helsingborg. Derefter
hade hos polismyndigheten i staden skett anmälan om föredrag och

Lagutskottets Utlåtande N:o 1.

tillställningar å det ställe och de tider, som i ofvannämnda kungörande
angifvits, i det att Lennstrand anmält ett föredrag öfver ett annat
ämne än det, som afsågs i de af honom utgifna teser, äfvensom en
fest; Hilda Ekelöf anmält först ett diskussionsmöte, dervid komme att
försvaras satser, utvisande en uppfattning, motsatt den, som gjort sig
gällande i de af Lennstrand utgifna teser, och sedermera en tillställning
med sång, musik och deklamation; J. O. Ljungqvist anmält en
sällskapsfest. och N. Åkesson en dylik fest, anordnad af utilistiska
föreningen. Å dessa den 3 november, men tid efter annan ingifna anmälningar
tecknade polischefen resolutioner af innehåll, rörande Lennstrands
anmälan, att hänvisning lemnades till magistratens samma dag
meddelade förbud, samt rörande de öfriga, att tillställningen icke tilläts,
med tillägg i afseende å Hilda Ekelöfs första anmälan, att magistraten
förbjudit förut anmäldt möte å samma tid och ställe. Öfver dessa
resolutioner anmäldes klagomål hos justitieombudsmannen, som den 12
februari 1889 fann klagomålen icke till någon åtgärd föranleda.

Om än polismyndigheten i Helsingborg af det förbud, som meddelats
Lennstrand att förnya de tillställningar, han der haft, kunnat
hemta anledning att vägra Lennstrand att vidare i staden hålla föredrag
eller tillställningar, så förefans efter vårt förmenande icke någon
sådan anledning i afseende å de anmälningar, som skett af andra personer,
och då här var fråga om en så vigtig medborgerlig rättighet
som församlingsrätten, hafva vi ansett, att giltigt skäl varit för handen
till anställande af åtal för de i afseende å dessa anmälningar meddelade
resolutioner, detta i all synnerhet, som det af polischefens till
justitieombudsmannen afgifna förklaring visat sig, att polischefen rörande
det lagstadgande, hvarom här var fråga, hyste den origtiga mening,
att för hållande af sådan tillställning som de ifrågasatta fordrades polismyndighetens
tillstånd, ej blott en enkel anmälan.

Inom utskottet hafva vi yrkat, att ofvanberörda förhållanden borde
i utlåtandet omnämnas.))

Herrar Smedberg och Wendt hafva begärt få här antecknadt, att
de varit af sjukdom hindrade att deltaga i detta ärendes behandling
inom utskottet.