Lagutskottets Utlåtande N:o 19 (Utlåtande 1905:LU19 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 19.

N:o 19.

Ank. till Eiksd. kansli den 23 februari 1905, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående bättre tillgodoseende
af personlighetsprincipen vid prästval rn. m.

Lagutskottet har till behandling förehaft en inom Andra Kammaren
af herr K. H. G. v. Schéele väckt och till utskottet hänvisad motion,
n:o 132, af följande lydelse:

»Under det att i vårt land oaflåtlig! arbetas på vidgad tillämpning
af personlighetsprincipen inom det politiska lifvet, har på det hos oss
med staten så nära förbundna kyrkliga området denna princips berättigande
jämförelsevis föga uppmärksammats. Och likväl borde väl i
afseende på andliga förhållanden personligheten tillerkännas ännu större
rätt än med hänsyn till de borgerliga förhållandena. Visserligen bär
rörande röstberäkningen vid prästval i landsförsamling genom 26 § 1 mom.
af lagen angående tillsättning af prästerliga tjänster den 26 oktober
1883 den jämkning skett, att rösträtt, som tillkommer någon för andra
beskattningsföremål än jordbruksfastighet, icke må åtnjutas för mer än
eu femtedel af det röstetal, som eljest bort tillkomma honom enligt den
för omröstning å kyrkostämma gällande röstgrund och att icke heller
någon må i valet deltaga med större röstetal för jordbruksfastighet än
eu femtedel och för andra beskattningsföremål än en femtiondedel af
församlingens hela röstetal å kyrkostämma. Eu ytterligare begränsning
har ock sedermera tillkommit därigenom, att hvad lagen den 9 november
1900 bestämmer rörande den kommunala rösträtten på landet jämväl
blifvit allmänt tillämpadt på röstberäkningen vid prästval därstädes. I
stället för att församlingens hela röstetal å kyrkostämma förut var lika
med fyrktalet inom församlingen, sedan de fyrkar afdragits, som tillhörde
främmande religionsbekännare eller personer, som anmält sig till
Bih, till Biksd. Prof. 1905. 7 Samt. 16 Höft. (N:is 19, 20.) 1

Lagutskottets Utlåtande N:o 19.

utträde ur svenska kyrkan, kan röstetalet å kyrkostämma numera reduceras
genom det för enskilda medlemmar bestämda maximum af absolute
5,000 fyrkar eller relative en tiondedel af kommunens kela fyrktal.

Oaktadt denna erkännansvärda förbättring kvarstå likväl mycket
stora oegentligheter i förevarande hänseende, företrädesvis genom att
bolagen äga vid prästval utöfva rösträtt efter lika bestämmelser, som
gälla mänskliga individer. För att anföra blott ett enda exempel på de
resultat, till hvilka denna vidunderliga rättsordning visst icke blott undantagsvis
leder, erhöll på grund af ett i Ramsele den 28 augusti sistlidet
år hållet prästval en af 7 röstande med 2,580 bolagsröster lyckliggjord
sökande företräde framom en medsökande, på hvilken 63 i valet deltagande
personers röster folio, utan att sammanräknade uppgå till ett
så högt tal. Den, som något känner, hvilken betydelse prästen har
särskildt på den trakt, där valet i fråga försiggick, kan lätt föreställa
sig, hvad för fara en dylik lagstiftning innebär att rubba folkets förtroende
till lagens rättfärdighet, som dock utgör eu af samfundets viktigaste
grundvalar. Naturligtvis få ej heller organiskhetens och den
historiska kontinuitetens kraf åsidosättas, genom förbiseende hvaraf å
andra sidan mången tidsenlig reform förhindrats eller åtminstone fördröjts.

Då vid senaste kyrkomöte dess kyrkolagskommitté tick af väckt
motion tillfälle att uttala sig i ämnet, skedde detta utan meningsskiljaktighet
på följande sätt: »Det synes utskottet icke böra förnekas,
att den äfven i utskottets tanke mycket beaktansvärda personlighetsprincipen
fortfarande är i vissa afseenden väl mycket tillbakasatt, och
vill utskottet härvid särskildt erinra om det inflytande, som bolag kunna
utöfva vid prästval. Till följd af bolagens natur står det i afgjord
strid mot nämnda princip, att desamma hafva sig tillerkänd rösträtt
vid prästval efter samma grunder som fysiska personer.» Enär emellertid
motionen, som föranledt detta uttalande, till följd af dess ensidighet
icke kunde bifallas, blef ingen skrifvelse till Kungl. Maj:t i ärendet
aflåten, hvarför jag finner mig böra på motionsväg underställa det
Riksdagens pröfning.

Ingalunda förbiser jag den invändning, som kan mot min motion
göras på grund däraf, att en fullständig revision af kyrkolagen blifvit
af kyrkomötet begärd och samma begäran nu äfven blifvit Riksdagen
genom annan motionär underställd. Men, såsom under debatten härom
i kyrkomötet uttryckligt betonades och jämväl blef genom flere partiella
reformkrafs framställande bekräftadt, har afsikten alls icke varit att
medelst den förra åtgärden undanskjuta de senare. Och äfven om det

Lagutskottets Utlåtande N:o 19.

skulle gå så oväntadt raskt med det mycket omfattande kyrkolagsarbetets
fullbordan, att någon tidigare särbestämmelse i förevarande stycke icke
rimligtvis kunde ifrågasättas, så vore det icke desto mindre af stor betydelse,
om Riksdagen i en så viktig punkt i förväg uttalat sin åsikt.

Jag tillåter mig därför vördsamt hemställa, det Riksdagen ville
hos Kungl. Maj:t i underdånighet anhålla om utarbetande af sådana
bestämmelser för rösträtt vid prästval, att, med skäligt bibehållande af
förmögenhetsförhållandenas inflytande, personlighetsprincipen måtte blifva
bättre tillgodosedd, än för närvarande är fallet, och särskildt afseende
fästas därpå, att grunderna för bolagens rösträtt i angifna riktning förändras,
samt att Kungl. Maj:t täcktes för Riksdagen framlägga förslag
i öfverensstämmelse härmed.»

Genom föreliggande motion har frågan om ändring af gällande
bestämmelser angående rösträtt vid prästval, i syfte att personlighetsprincipen
därvid må blifva bättre tillgodosedd, ånyo dragits under
Riksdagens pröfning efter att hafva utgjort ämne för vid upprepade
tillfällen förut inom Riksdagen afgifna motioner. Sålunda föreslogs vid
1902 år riksdag den ändring af 26 § 1 mom. i lagen angående tillsättning
af prästerliga tjänster den 26 oktober 1883, att vid prästval i
församling å landet hvarje röstande skulle äga allenast en röst samt
således rösträtt vid prästval å landet skulle uteslutande grundas å
personlighetsprincipen, och vid nästlidet års riksdag väckte samme
motionär, som afgifvit sistberörda framställning, herr J. Nydal, motion
om oinskränkt tillämpning af nämnda princip vid prästval, således
jämväl beträffande stadsförsamling. I afseende å berörda två motioner,
hvilka icke föranledde någon Riksdagens åtgärd, intog lagutskottet vid
ifrågavarande båda riksdagar olika ståndpunkt. Lagutskottet vid 1902
års riksdag ansåg det visserligen icke böra förnekas, att det läge
någonting för känslan tilltalande i den af motionären föreslagna bestämmelse,
hvilken skulle innebära, att röstberäkningen vid prästval
å landet skulle helt och hållet grundas å personlighetsprincipen, men
utskottet beaktade dock, på anförda skäl, endast i så måtto det framställda
förslaget, att utskottet, i anledning af detsamma och en samtidigt
af utskottet behandlad framställning om viss inskränkning i
rösträtten vid prästval, ifrågasatte en anhållan till Kungl. Maj:t, att

Lagutskottets Utlåtande N:o 19.

Kung!. Maj:t måtte taga under öfvervägande, om och i hvad man
gällande bestämmelser om rösträtt vid prästval å landet kunde erfordra
förtydligande och jämkning, samt låta utarbeta och för Riksdagen framlägga
förslag till den lagändring, hvartill förhållandena ansåges föranleda.

Nästlidet års Riksdags lagutskott höll däremot före, att rösträtten
vid prästval borde fullständigt frigöras från fyrktalsgrunden samt att
med hänsyn till den förändrade åskådning, som alltmer gjorde sig
gällande i detta hänseende, tidpunkten vore inne att gifva enhvar röstberättigad
lika inflytande vid val af den tjänsteman, hvilkens viktigaste
åligganden vore att utan anseende till personen inom församlingen
besörja själavården och förkunna religionens höga sanningar. Utskottet
omnämnde tillika, hurusom eu sådan princip för öfrigt icke vore alldeles
okänd i vårt land i fråga om präst val, i det att i Göteborgs församlingar,
hvarest till och med eu så utsträckt rösträtt tillämpades, att sådan rätt
tillkomme hvarje man eller kvinna, som uppnått 21 års ålder och vore
för sig själf mantalsskrifven, af ålder varit öfligt, att rösterna härvid
beräknats lika för alla i omröstningen deltagande. Utskottet hemställde
med anledning häraf om aflåtande af en skrifvelse till Kung!.
Maj:t med anhållan, att Kungl. Maj:t måtte låta utarbeta och för Riksdagen
framlägga förslag till sådan ändring af ofvanberörda lagrum,
att vid prästval lika rösträtt skulle tillkomma enhvar röstberättigad
person.

Nu förevarande motion åsyftar allenast ett inskränkande af förmögenhetsförhållandenas
inflytande vid prästval, icke ifrågavarande rösträtts
fullständiga frigörande från skattegrunden. Det nuvarande lagutskottet,
som i frågan är af samma uppfattning som nästlidet års lagutskott,
finner sig icke kunna förorda bifall till det föreliggande förslaget.
Väl skulle ett bifall till detsamma innebära ett steg i den riktning,
som enligt utskottets mening i förevarande hänseende är den
rätta, och utskottet uppskattar sålunda till fullo den tanke, som ligger
till grund för motionen, samt syftet med densamma. Ett understöd åt
motionen från utskottets sida skulle emellertid innebära ett uppgifvande
af den principiella ståndpunkt i frågan, som ofvan framhållits och
hvilken utskottet anser sig icke kunna frångå. Om förevarande förslag
ledde till åsyftad påföljd, skulle därigenom möjligen för eu längre framtid
undanskjutas uppnåendet af det mål, som enligt utskottets mening
ensamt motsvarar vår tids berättigade fordringar, det fullständiga afskaffande!
af skattegrunden och personlighetsprincipens oinskränkta
tillämpning vid prästval.

Med stöd af det anförda hemställer utskottet,

Lagutskottets Utlåtande N:o 19. 5

att förevarande motion icke må till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 28 februari 1905.

På lagutskottets vägnar:

ERNST TRYGGER.

Reservation

af herrar Gustaf Andersson, Hedenstierna, grefve Lewenhaupt,
Bidderbjelke, Dieden och E. Lorentz Petersson, hvilka i fråga om motiveringen
anfört: Huru berättigadt och »för känslan tilltalande» det än i
och för sig vore, att personlighetsprincipen komme till full rätt särskildt
»vid val af den tjänsteman, hvilkens viktigaste åligganden är att utan
anseende till personen inom församlingen besörja själavården och förkunna
religionens höga sanningar», synes dock hvarken den närvarande
tidens allmänna riktning eller de faktiska förhållandena vid prästval tala
för ett frångående af bestående ordning, enligt hvilken inflytandet vid
ifrågavarande val bestämmes efter de röstägandes deltagande i prästernas
aflöning. Snarare kunde sättas i fråga, om icke den tanke, som börjat
vinna insteg, att prästvalen borde afskaffas och prästernas befordran
ske på ett sätt, som motsvarar de flesta andra ämbetsmäns tillsättning,
förtjänade att uppmärksammas. Yi få sålunda hemställa,

att Riksdagen må utan att godkänna motiveringen bifalla utskottets
hemställan;

af herr Uppström, som anfört, att han, hvilken vid 1904 års
riksdag biträdt lagutskottets, i anledning af herr J. Nydals motion om
bland annat aflåtande till Kungl. Maj:t af skrifvelse med anhållan, det
täcktes Kungl. Maj:t låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslagtill
sådan ändring i 26 § 1 mom. i lagen angående tillsättande af
prästerliga tjänster den 26 oktober 1883, alt lika rösträtt måtte tillkomma
enhvar röstberättigad person, afgifna utlåtande, hvarigenom
motionen tillstyrktes, och fortfarande under förutsättning liksom förut,
att innehafvare af prästerliga tjänster äfven hädanefter komme att

Lagutskottets Utlåtande N:o 19.

tillsättas genom val, vidhölle sin vid ofvannämnda riksdag intagna
ståndpunkt, i följd däraf skulle hafva helst föredragit att få äfven vid
denna riksdag ansluta sig till en motion af ofvannämnda innehåll, men
att han, då sådan nu ej förelåge, ansett sig böra inom utskottet yttra
sig för bifall till den af utskottet nu behandlade motionen, såsom i allt
fall enligt hans uppfattning gående i rätt riktning.

Herrar Bandqvist, Lilliesköld och F. Andersson hafva begärt få
antecknadt, att de icke deltagit i ärendets behandling inom utskottet.