Lagutskottets Utlåtande N:o 19 (Utlåtande 1899:LU19 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 19.

Nio 19.

Ank. till Biksd. kansli den 21 februari 1899, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af dels Kongl. Maj:ts proposition med
förslag till lag angående ändring i vissa delar af förordningen
om jordegares rätt öfver vattnet å hans grund
den 30 december 1880, dels ock en i anledning af
nämnda proposition väckt motion.

. ■ -t: ''

Genom proposition, n:o 5, af den 30 december 1898, hvilken af
båda kamrarne blifvit till lagutskottet hänvisad, har Kongl. Maj:t, under
åberopande af propositionen bilagda, i statsrådet och högsta domstolen
förda protokoll, föreslagit Riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

angående ändring i vissa delar af förordningen om jordegares rätt öfver
vattnet å hans grund den 30 december 1880.

Härigenom förordnas, att 7, 8, 9, 10 och 24 §§ i förordningen om
jordegares rätt öfver vattnet å hans grund den 30 december 1880 skola
erhålla följande ändrade lydelse:

Lagutskottets Utlåtande N:o 19.

7 §•

Allmän farled må ej genom dambyggnad stängas; ej heller må eljest
i eller vid allmän farled byggnad göras eller åtgärd vidtagas, hvarigenom
samfärdseln hindras eller leden kan försämras. I allmän flottled må ej
så byggas, att flottningen hindras.

Der kungsådra af ålder varit, skall den fortfarande lemnas öppen för
allmän samfärdsel, för flottning och för fiskens gång eller annat allmänt
ändamål, så ook till bevarande af enskild rätt, som af ådran är beroende.
Kungsådra skall, så framt den ej är annorledes bestämd, anses framgå i
djupaste vattnet och beräknas till en tredjedel af vattendragets bredd vid
vanligast förekommande lågt vattenstånd.

8 §.

För tillgodogörande af vattenfall eller fors må, utan hinder af hvad
i 7 § är stadgadt, i kungsådra byggas; dock ej annorledes än enligt 2,
3, 5 och 6 §§ är medgifvet, ej heller utan att Konungen dertill lemnat
tillstånd.

9 §.

1 ?. \; V;i- '' : 1)i.j ^ .-i r . • •

Tvist, huruvida led eller ådra, hvarom i 7 § förmäles, finnes i vattendrag,
så ock om ledens eller ådrans rätta läge och bredd ankomme på
domstols pröfning.

O» i ■'' *,(f. (v* in,; it*. J •»>»" i -v ; O** i* 9 vi.

10 §.

Vill någon för vattenverk göra ny eller förändra äldre dam, göre
anmälan derom hos domaren med uppgift å vattendraget och den fastighet,
å hvars grund byggnaden skall göras, samt socken och härad, hvartill
fastigheten hörer. Domaren begäre hos Konungens befallningshafvande
förordnande för lämplig person att i afseende å företaget bevaka talan,
till betryggande af det allmännas rätt, och förfare i öfrigt på sätt i 19
och 20 §§ stadgas angående utsättande af syn på stället, kungörelse om
tiden för häradsrättens sammanträde samt tillkallande af sakkunnig man
för afvägning eller annan undersökning af vattendrag med dess af- och
tillopp, ofvan eller nedan.

Lagutskottets Utlåtande N:o 19.

Efter det saken sålunda vunnit nödig utredning med alla tillhörande
omständigheter, bestämme rätten, om och under hvilka vilkor byggnaden
må inrättas, så att annan i sin rätt deraf ej må förnärmas, hurg.vjda och
till hvad storlek damlucka bör anbringas, vid hvilka tider ,den skall
hållas öppen, och huru vattenmärke till utvisande af lofliga vattej^böjden.
bör på vattenverksegarens bekostnad inhuggas i berg, jordfast sfen e^lef
annat fast föremål, med hvad öfrigt må finnas nådigt föreskrifva» Är
fråga om att för tillgodogörande af vattenfall eller fors göra ny .eller
förändra äldre dam i kongsådra, skall rätten, innan slutligt utlåta^/?#
meddelas, hänvisa den, som dammen göra eller förändra vill, atjt sölfa
Konungens tillstånd till företaget.

åtriVii''-.; • .< |u''i ! !h:''''

24 §.

Hvad i 7 och 16 §§ sägs om vattenbyggnad skall i tillämplig^ delar
lända till efterrättelse jemväl i fråga om fiskebyggnad. Ej må i något
fall sådan byggnad inrättas i kongsådra.

Angående fiskebyggnad, som kan förorsaka uppdämning, gä^fo
hvad i 10 § sägs om vattenverk samt i 6, 21 och 22 §§ om vattenbyggnad
i allmänhet.

Om fiskerättighet och hushållning med fiskevatten är särskildt
stadgadt.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1900.

Ifrågavarande proposition är föranledd af Riksdagens skrifvelse den
13 maj 1896, deri Riksdagen bland annat anhöll, att Kpngl. Maj:t täcktes
taga i öfvervägande, huruvida strandegare borde tillåtas att i vidsträcktare
mån, än nu vore medgifvet, tillgodogöra sig vattenkraften i landpts forsar
och vattenfall, der sådant kunde ske utan skada för fiske, flott- eller
farled eller för någon, som ofvan eller nedan egde jord, vattenveÄ etter
annan egendom, samt, om så ansåges vara förhållandet, för Riksdagen
framlägga förslag till ändrade lagbestämmelser härutinnan.

Lagutskottets Utlåtande N:o 19.

I sammanhang med berörda proposition har utskottet till behandling
förehaft en inom Andra Kammaren af herr G. F. Berndes afgifven och
till utskottet hänvisad motion, n:o 216, af följande lydelse:

»Kongl. Maj:ts nådiga proposition n:o 5 till innevarande års Riksdag
innehåller förslag till vissa förändringar i förordningen af 30 december
1880 om jordegares rätt öfver vattnet å hans grund, föranledt af Riksdagens
skrifvelse af den 13 maj 1896, deri Riksdagen anhållit bland
annat, att Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida strandegare
borde tillåtas att i vidsträcktare mån, än nu vore medgifvet, tillgodogöra
sig vattenkraften i landets forsar och vattenfall.

Det nu aflemnade förslaget synes mig dock icke tillräckligt tydligt
bestämma hvad rätt en strandegare vid en fors eller ett vattenfall egentligen
har, hvarken för att han sjelf skall kunna bedöma hvad värde hans
tillhörighet eger, ej heller för att tjena till rättesnöre för domare och
sakkunniga vid afgörandet af tvister eller vid afgifvande af utlåtande
angående anläggande och förändring af vattenverk.

Om man vidhåller den i nu gällande lag införda bestämmelsen, att
kungsådran, der sådan finnes, skall beräknas till en tredjedel af vattendragets
bredd, så måste den likväl, såsom jag också i min till 1896 års
Riksdag inlemnade motion i ämnet framhöll, annorlunda bestämmas vid
vattenfall, då fråga blir om tillgodogörande af fallets naturkraft. Ty om
kungsådran skall hafva en tredjedel af bredden och detta på djupaste
stället, förryckes grundprincipen i förordningen, att hvarje strandegare
skall hafva lika rätt, och huru stor rätt kan ej ens på papperet uttryckas
och ännu mindre i verkligheten bestämmas. Det är således en lucka i
nuvarande lag, som måste fyllas och som mycket lätt kan fyllas, om man
blott i lagen inför, hvad våra i vattenverksfrågor mest framstående ingeniörer
vid dylika frågors utredande varit tvungna att utan lag göra; då de,
väl vetande, att vattenkraften endast låter sig beräknas efter vattenmängden,
härvid rättat sig efter den i 1734 års lag omnämnda »tridiung» och beräknat
kungsådran till en tredjedel af vattenmängden samt tilldelat hvardera strandegaren
hvar sin tredjedel och sålunda, i brist på lag, sjelfva skapat sig en lag,
emedan annat ej varit dem möjligt. Hvarför då ej i lagen införa denna
enda rigtiga och i praktiken utförbara bestämmelse och göra ett slut på
allt virrvarr i begreppet hos allmänheten, hos domaren och hos s. k. sakkunniga,
som ofta äro långt ifrån sakkunniga i den fråga, som föreligger.

Jag hemställer derför, att den i den kongl. propositionen föreslagna
8 § måtte få följande lydelse:

Bih. till Riksd. Prot. 1899. 7 Sami. 10 Häft.

Lagutskottets Utlåtande N:o 19.

För tillgodogörande af vattenfall eller fors må, der kungsådra finnes,
hvardera strandegaren ega rätt använda en tredjedel af framrinnande
vattenmängd, hvaremot en tredjedel, och denna i djupaste vattnet, anses
tillhöra kungsådran. Vill strandegare utöfver hvad honom sålunda tillkommer
erhålla större mängd vatten, kan sådant i särskilda fall från
kungsådran intagas, dock ej annorledes, än enligt 2, 3, 5 och 6 §§ är medgift,
ej heller utan att Konungen dertill lemnat tillstånd.»

Hvad först beträffar 8 § i det af Kongl. Maj:t framlagda förslaget,
är utskottet af den meningen, att paragrafens lydelse enligt propositionen
är att föredraga framför den af herr Berndes föreslagna affattningen.
Det vill nemligen synas utskottet, som om syftet med Riksdagens ofvan
omförmälda framställning till fullo och på lämpligaste sätt vinnes derigenom,
att, såsom Kongl. Maj:t föreslagit, möjlighet beredes strandegarne att i
vattenfall eller fors, der kungsådra finnes, tillgodogöra sig hela vattenkraften,
der detta befinnes kunna ske utan kränkning af andras rättmätiga
intressen.

Att för vattenfall och fors tillskapa ett särskildt begrepp på termen
kungsådra, skildt från den betydelse, som i allmänhet tillkommer detta
ord, anser utskottet ej vara att förorda. Skola bestämmelserna om hvad
med kungsådra förstås och hvad derunder innefattas undergå ändring, bör
denna enligt utskottets mening omfatta alla delar af ett vattendrag, då
väl i hufvudsak samma skäl, som tala för kungsådras begränsning i vattenfall
och fors, kunna åberopas till stöd för dess inskränkning äfven i öfriga
delar af ett vattendrag.

Antages Kongl. Maj:ts nu ifrågavarande proposition, torde ej heller
behöfva befaras, att kungsådra för framtiden kommer att hindra tillgodogörandet
af landets forsar och vattenfall i den mån sådant tillgodogörande
befinnes, vid afvägande mellan motsatta intressen, medföra fördel
för samhället.

Utskottet anser sålunda den kongl. propositionens 8 § böra af
Riksdagen oförändrad godkännas.

Mot hvad propositionen i öfrigt innehåller har utskottet ej heller
funnit anledning till erinran, och hemställer utskottet alltså,

Lagutskottets Utlåtande N:o 19.

att Riksdagen, med afslag å herr Berndes förenämnda
motion, måtte bifalla Kongl. Maj:ts ifrågavarande
proposition.

Stockholm den 21 februari 1899.

På lagutskottets vägnar:

K. S. HUSBERG.

Herr Ohlsson har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i ärendets
slutliga behandling inom utskottet.