Lagutskottets Utlåtande N:o 19 (Utlåtande 1895:LU19 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 19.

N:o 19.

Ank. till Riksd. kansli den 5 mars 1895, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till
lag angående hvad till fast egendom är att hänföra samt
lag om ändrad lydelse af 1 § i förordningen angående
lagfart å fång till fast egendom.

Kongl. Maj:t har den 29 sistlidne januari till Riksdagen aflåtit en
till lagutskottet hänvisad, så lydande proposition, n:o 27:

Under åberopande af bilagda i statsrådet och högsta domstolen förda
protokoll, vill Kongl. Maj:t härmed, jemlikt 87 § regeringsformen, föreslå
Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

lag angående hvad till fast egendom är att hänföra, samt
lag om ändrad lydelse af 1 § i förordningen angående lagfart å fång
till fast egendom den 16 juni 1875.

Ofvan omförmälda, propositionen vidfogade förslag äro af följande
lydelse:

Förslag

till

lag angående hvad till fast egendom år att hänföra.

1 §■

Fast egendom är jord å landet och i stad.

Bih till Riksd. Prot. 1895. 7 Samt. 10 Raft. (N:is 19, 20.)

Lagutskottets Utlåtande N:o 19.

2 §.

Till jorden höra: derå uppförda hus, vattenverk och andra byggnader,
för stadigvarande bruk i jorden anbragta ledningar och andra anläggningar,
stängsel, å rot stående träd och andra växter tillika med frukt derå, samt
gödsel.

3 §•

Till byggnad höra: fast inredning, såsom afbalkningar, ledstänger,
spiltor, krubbor och annat dylikt, ledningar för uppvärmning, belysning,
luftvexling samt vattens eller andra ämnens inledande eller bortförande,
annat, som i vägg, tak eller golf är inmuradt eller intimradt, samt hvad
till stadigvarande bruk för byggnaden blifvit anskaffadt, såsom dubbeldörrar,
innanfönster, nycklar, jernspislar, jernugnar, kaminer, brandredskap
med mera.

Till fabrik eller annan för industriel verksamhet inrättad byggnad
hör dessutom hvarje motor, maskin, kärl eller dermed jemförligt redskap,
som för sin användning kräfver och jemväl hvilar på fast, från grunden
beredt underlag, så ock kraftledningar med dertill hörande inrättningar,
dock med undantag af sådana ledningar, som från det allmänna ledningssystemet
öfverföra kraft till särskild maskin, som ej är att hänföra till fast
egendom.

Finnes till något, som, efter ty i denna paragraf sägs, till byggnad
hörer, reservdel eller duplett, då må den ej till den fasta egendomen
hänföras.

4 §•

Har någon efter särskildt stadgande eller på annan emot en hvar
gällande grund eganderätt till byggnad eller annat, som, efter ty i 2 eller
3 § sägs, skulle till annans fasta egendom höra, då må det ej till den fasta
egendomen räknas.

För grufdrift afsedd byggnad, stängsel, ledning eller annan anläggning,
hvarom i 2 § är sagdt, må ej, ändå att den tillhör egaren af den jord,
hvarå grufvan är belägen, till den jord hänföras.

5 §•

Såsom fast egendom anses:

byggnad å ofri tomt i stad i förening med sådan rätt till tomten, att
den ej må af egaren återtagas, så länge tomtören erläggas eller utan att
lösen för byggnaden gifves;

Lagutskottets Utlåtande N:o 19.

vattenverk å annans grund i förening med sådan rätt till grunden,
att den ej må af egaren återtagas, så länge verket uppehälles;

i jordeboken upptaget fiskeri, hvarmed eganderätt till grunden ej är
förenad; samt

frälseränta.

6 §•

Genom denna lag göres ej ändring i hvad förordningen, innefattande
särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning och utmätning af jernväg,
så ock i fråga om förvaltning af jernväg under konkurs den 15 oktober
1880, stadgar rörande hvad i vissa fall är att till jernväg hänföra.

Förslag

till

lag om ändrad lydelse af 1 § i förordningen angående lagfart å fång till
fäst egendom den 16 juni 1875.

Härigenom förordnas, att 1 § i förordningen angående lagfart å fång
till fast egendom den 16 juni 1875 skall erhålla följande ändrade lydelse:

1 §•

Hvar, som genom köp, byte, gåfva, testamente, arf, giftorätt, skattelösen
af kronojord eller annorledes med eganderätt åtkommer fast egendom,
söke lagfart å fånget vid den rätt, hvarunder egendomen lyder. Hörer
egendomen under flera rätter, skall med hvarje del lagfaras vid den rätt,
hvarunder den del lyder.

Hvad sålunda är stadgadt afser jemväl fast egendom, som innehafves
såsom fideikommiss.

Lagutskottets Utlåtande N:o 19

I yår lag har saknats bestämda föreskrifter rörande hvad till fast
egendom är att hänföra.

De förvecklingar, hvilka ej sällan uppstått till följd af bristen på allmänna
bestämmelser i detta hänseende, gåfvo Riksdagen anledning att i
skrifvelse den 12 maj 1885 hos Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t
ville låta utreda hvad som borde vara att till fäst eller lös egendom hänföra
och för Riksdagen framlägga de förslag till tillägg i allmänna lagen, som
deraf kunde föranledas.

Sedan i följd af denna framställning landtbruksakademiens förvaltningskomité
och kommerskollegium, enligt remiss, hvar för sig inkommit med
underdånigt utlåtande öfver äldre lagberedningens förslag till jordabalk
1 kap. 1—5 §§, fann Kongl. Maj:t nämnda förslag numera icke kunna
såsom lag antagas; och vid sådant förhållande uppdrog Kongl. Maj:t åt nya
lagberedningen att utarbeta de lagbestämmelser uti detta ämne, som kunde
finnas vara af behofvet påkallade.

Med anledning af de tekniska frågor, som förekommo till besvarande
rörande hvad vid en fabriksbyggnad bör vara att hänföra till fast egendom,
blefvo sakkunniga yrkesidkare tillkallade vid behandlingen inom lagberedningen
af denna fråga, hvarjemte ett stort antal framstående yrkesidkare
meddelat lagberedningen skriftliga yttranden och upplysningar i denna del
af ämnet.

Efter det lagberedningen den 4 juli 1892 afgifvit förslag till lag angående
hvad till fast egendom är att hänföra, och kommerskollegium äfvensom
landtbruksstyrelsen inkommit med infordrade utlåtanden, samt högsta domstolen
öfver lagberedningens förslag afgifvit grundlagsenligt yttrande, har
Kongl. Maj:t till Riksdagen aflåtit nu föreliggande proposition med förslag
till lag i förevarande ämne, i allt hufvudsakligt öfverensstämmande med det
af lagberedningen afgifna förslaget.

Frågan om hvad skall räknas såsom tillbehör till en fabriksbyggnad
eller annan byggnad, afsedd för industriel verksamhet är, såsom föredragande
departementschefen framhållit, den, hvilken bland förslagets bestämmelser är
mest omtvistad. En del af de sakkunnige, hvilka under ärendets föregående
behandling blifvit hörda, hafva uttalat sig i den rigtning, att vid denna
frågas afgörande den hufvudsakliga vigten borde fästas vid det inre organiska
sambandet mellan byggnaden och de föremål — maskiner och redskap —
som kunna såsom tillbehör betraktas eller, med andra ord, att i allmänhet
sådana för handen varande inventarier, som användas vid fabriksrörelsen och
vore för dennas uppehållande erforderliga, borde betraktas såsom tillbehör

Lagutskottets Utlåtande N:o 19. 5

till byggnaden, och denna uppfattning har jemväl biträdts af två ledamöter
i högsta domstolen.

Utskottet kan dock ej dela denna åsigt, utan anser utskottet i likhet
med flertalet af dem, som i frågan yttrat sig, att lagstiftningen i detta
hänseende bör, såsom lagförslaget innehåller, utgå från det mekaniska sambandet
mellan byggnaden och det föremål, om hvars förhållande till byggnaden
är fråga.

Skälen härför hafva redan blifvit anförda dels af nya lagberedningen
i dess motiv, dels vid förslagets granskning i högsta domstolen af ledamöter
deri, dels ock af föredragande departementschefen vid hans hemställan om
aflåtande af förevarande proposition, och hänvisar utskottet till hvad sålunda
förut i detta ämne blifvit anfördt. Utskottet anser sig endast böra tillägga,
att enligt dess uppfattning kreditförhållandena i vårt land äfven framdeles
komma att kräfva, att förlagsinteckningarnas värde såsom säkerhetshandlingar
icke blifver i väsentlig mån förminskadt genom lagstiftningen i fråga om
hvad till fast egendom skall hänföras, då genom samma lagstiftning eu motsvarande
tillökning i värdet af den säkerhet, som fastighetsinteckningarna i
fabriksbyggnaderna skulle komma att erbjuda, uppenbarligen icke kan åvägabringas.
Vid sådant förhållande synes det icke böra ifrågakomma att grunda
lagstiftningen i detta ämne på principen af det inre organiska sambandet
emellan byggnaden och fabriksinventantarier och redskap, hvarigenom förslagsinteckningen
skulle komma att förlora sitt väsentligaste underlag.

Vid granskning af bestämmelserna i 2 § i förslaget till lag om hvad
till fast egendom är att hänföra har inom utskottet blifvit ifrågasatt, huru
vida affattningen af bestämmelsen, att »gödsel» skulle höra till jorden, icke
kunde gifva anledning till en sådan tolkning, att derunder innefattades
jemväl konstgjorda gödningsämnen, hvilka till äfventyrs funnes bland jordegarens
förråd. Men då utskottet, på grund af hvad blifvit yttradt af ledamöter
från skilda orter inom landet, biträder den uppfattning, som blifvit uttalad
af föredragande departementschefen, att konstgjorda gödningsämnen
enligt allmänna språkbruket ej benämnas gödsel, har utskottet icke funnit
behöfligt att hemställa om ett förtydligande af nämnda bestämmelse.

öfriga bestämmelser i förslaget till lag angående hvad till fast egendom
är att hänföra samt förslaget till lag om ändrad lydelse af 1 § i förordningen
angående lagfart å fång till fast egendom den 16 juni 1875 hafva
icke gifvit utskottet anledning till någon erinran; och hemställer utskottet
följaktligen:

l:o) att förslaget till lag angående hvad till fast egenär
att hänföra må af Riksdagen bifallas;

Lagutskottets Utlåtande N:o 19.

2:o) att förslaget till lag om ändrad lydelse af 1 § i
förordningen angående lagfart å fång till fast egendom
den 16 juni 1875 må af Riksdagen godkännas.

Stockholm den 5 mars 1895.

På lagutskottets vägnar:

L. ANNERSTEDT.