Lagutskottets Utlåtande N:o 19 (Utlåtande 1890:LU19 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 19.

N:o 19.

Ank. till Riksd. kansli den 24 febr. 1890, kl. 1 e. m.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af ej mindre Kongl. Majds
proposition angående förändrad lydelse i vissa delar af
värnpligtslagen den 5 juni 1885 än äfven väckt motion
om ett förklarande rörande tillämpningen af samma
proposition.

Kong]. Maj:t har den 11 sistlidne januari till Riksdagen aflåtit en
så lydande proposition, n:o 4:

»Kongl. Maj:t, som denna dag till Riksdagen aflåter nådiga propositioner
angående nedsättning i de på viss jord hvilande grundskatter
och, jemte annat, sådan ändring i 1 och 6 §§ af lagen angående
lindring i rustnings- och roteringsbesvären den 5 juni 1885, att lindringen
skall från och med år 1891 utgå med 40 procent, har härmed
velat föreslå Riksdagen att, för den händelse Riksdagen godkänner
nyssnämnda nådiga framställningar, jemväl besluta, att 1, 3 och 6 §§
27 § 1 mom. och 52 § af värnpligtslagen den 5 juni 1885 skola erhålla
följande förändrade lydelse:

§ I -

Hvarje svensk man är värnpligtig från och med det kalenderår,

Bill. till Riksd. Prot. 1890. 7 Sami. 9 Höft.

Lagutskottets Utlåtande N:o 19.

under hvilket han fyller tjuguett år, till och med det, under hvilket
han fyller trettiofyra år.

§ 8.

1. Värnpligten fullgöres i beväringen och landstormen. Tjenstetiden
i beväringen är åtta år.

I krigstid bestämmer dock endast behofvet tjenstetidens längd
för det uppkallade manskapet.

2. Under den tid, värnpligtig icke tillhör beväringen, tillhör
han landstormen.

§ 6.

Äfven före det år, värnpligten inträder, må yngling anmäla sig
till inskrifning och dervid uppgifva den truppafdelning eller flottans
station, hvilken han vill tillhöra.

För bifall härtill erfordras, att han är till krigstjenst duglig och
i öfrigt lämplig till den tjenst, hvartill han anmäler sig.

Han tillhör likväl beväringen intill dess åtta år förflutit från och
med det år då han fylde tjuguett år.

Hvad i denna lag stadgas om värnpligtig gäller i tillämpliga
delar för de enligt denna paragraf inskrifne, äfven innan de i värnpligtsåldern
inträdt.

§ 27.

1. Värnpligtig är, sedan han blifvit inskrifven, skyldig att för sin
utbildning tjenstgöra under fredstid i fyratioåtta dagar, hvilken tjenstgöring
skall fullgöras vid rytteriet, artilleriet och ingeniörtrupperne
samt flottan under det första året, men vid fotfolket och trängen under
två år med trettiotre dagar under det första året och femton dagar
under det derpå följande.

§ 52.

De särskilda bestämmelserna i § 27 mom. 1 angående de värnpligtig^
öfningstid skola endast efter hand tillämpas på det sätt, att
vid rytteriet, artilleriet och ingeniörtrupperne samt flottan
under hvartdera af åren 1887 och 1888 värnpligtige, tillhörande
första årsklassen, öfvas i trettiosex dagar, och under år 1887 värn -

Lagutskottets Utlåtande N:o 19.

pligtige, tillhörande andra årsklassen, med undantag af de å sjömanshus
inskrifne, i femton dagar;

under hvartdera af åren 1889 och 1890 värnpligtige, tillhörande
första årsklassen, öfvas i trettioåtta dagar;
under år 1891 i fyratio dagar;
under år 1892 i fyratiotvå dagar;
under år 1893 i fyratiofyra dagar;

och under hvartdera af åren 1894 och 1895 i fyratiosex dagar;
hvarefter stadgandet i § 27 mom. 1 träder i kraft; samt
vid fotfolket och trängen

under hvartdera af åren 1887 och 1888 värnpligtige, tillhörande
första årsklassen, öfvas i tjuguen dagar, och värnpligtige, tillhörande
andra årsklassen, i femton dagar;

under hvartdera af åren 1889 och 1890 värnpligtige, tillhörande
första årsklassen, öfvas i tjugutre dagar, och värnpligtige, tillhörande
andra årsklassen, i femton dagar;

under år 1891 värnpligtige, tillhörande första årsklassen, öfvas i
tjugufem dagar, och värnpligtige, tillhörande andra årsklassen, i femton
dagar;

under år 1892 värnpligtige, tillhörande första årsklassen, öfvas i
tjugusju dagar, och värnpligtige, tillhörande andra årsklassen, i femton
dagar;

under år 1893 värnpligtige, tillhörande första årsklassen, öfvas i
tjugunio dagar, och värnpligtige, tillhörande andra årsklassen, i femton
dagar; och

under hvartdera af åren 1894 och 1895 värnpligtige, tillhörande
första årsklassen, öfvas i trettioen dagar och värnpligtige, tillhörande
andra årsklassen, i femton dagar;

hvarefter stadgandet i § 27 mom. 1 träder i kraft.

Vidare vill Kongh Maj:t härmed föreslå Riksdagen, att § 13 mom.
2 i nämnda lag må utgå samt i sammanhang dermed mom. 3 af
samma § erhålla ordningsnumret 2, äfvensom att 12 § 2 mom., 14,
17, 19, 22 och 26 §§, samt 33 § 3 mom. och 34 § af berörda lag må
erhålla följande förändrade lydelse:

§ !2-

2. Direktionerna öfver sjömanshusen skola på sätt och inom tid,
som Konungen bestämmer, hvarje år insända uppgift å de i sjömans -

Lagutskottets Utlåtande N:o 19.

husens register inskrift^ värnpligtige till Konungens befallningshafvande,
som ofördröjligen öfversänder utdrag af dessa uppgifter till
vederbörande befälhafvare för de olika inskrifningsområden, inom hvilka
de värnpligtige äro mantalsskrifne.

§ 14.

Vid inskrifningsforrättning är med undantag af den, som är å
sjömanshus inskrifven, hvarje till densamma inkallad värnpligtig skyldig
att personligen inställa sig; dock att vederbörande inskrifningsnämnd
må kunna, der omständigheterna sådant påkalla, utan personlig
inställelse inskrifva den, som vid tiden för förrättningen har fast anställning
utomlands eller derstädes uppehåller sig för idkande af studier
eller utbildning i sitt yrke och tillika i den ordning, Konungen
föreskrifver, styrker, att han är till krigstjenst duglig.

Till inskrifningsförrättning skola vederbörande tjenstemän införskaffa
de värnpligtiges prestbetyg.

Efter inskrifningen erhåller den värnpligtige en inskrifningsbok,
hvari skall af vederbörande befäl antecknas hvad som beträffande hans
värnpligt är af vigt att kunna styrka, såsom fullgjord tjenstgöringsskyldighet
med mera dylikt.

§ 17-

Uppskof med den i § 27 omförmälda tjenstgöring vid hären eller
flottan under fredstid kan till det år, under hvilket värnpligtig fyller
tjugu tre år, med ett år för hvarje gång medgifvas:

a) värnpligtig, som idkar studier och styrker sig behöfva sådant
uppskof för afsittande af redan fortskriden lärokurs;

b) å sjömanshus inskrifven värnpligtig, som enligt intyg från
sjömanshusdirektionen är förhyrd för längre resa å handelsfartyg och
som till följd deraf icke utan väsentlig olägenhet kan, så länge resan
fortvarar, inställa sig;

c) annan värnpligtig, så vidt giltiga skäl för uppskofvets beviljande
pröfvas vara anförda, såsom att han sjelf förvaltar och brukar
honom tillhörig fast egendom eller sjelf drifver honom tillhörig handels-,
fabriks- eller annan industriel rörelse, samt vid inskrifningsförrättningen
befinnes af en eller annan anledning icke hafva varit i tillfälle
att på lämpligt sätt ordna om fastighetens eller rörelsens skötande
under den tid, han för sin militära tjenstgöring skulle blifva frånvarande.

Lagutskottets Utlåtande N:o 19.

§ 19-

Inskrifningsnämnden, hvars ledamöter sammankallas af Konungens
befallningshafvande i det län, hvartill största delen af bataljon sområdet
hörer, tillkommer och åligger:

a) att verkställa de i § 13 omnämnda inskrifningar samt dervid
i flottan inskrifva de värnpligtige, hvilka i § 25 mom. 1 omförmälas;

b) att pröfva och besluta om de i §§ 2, 16 och 17 omnämnda

frikallelser och uppskof; •

c) att mottaga de inskrifnes anmälningar rörande de vapenslag,
de önska tillhöra;

d) att, efter pröfning af de inskrifnes lämplighet för det ena eller
andra vapenslaget eller för annan befattning vid hären eller flottan,
bland dem uttaga det antal, som från bataljonsområdet skall tilldelas
rytteriet, artilleriet, ingeniörtrupperna och trängen, hvarvid i första
rummet till nyssnämnda vapen uttagas de, hvilka dertill sig anmält;

e) att i afseende å dem, hvilka enligt § 25 mom. 2 skola i flottan
inskrifvas, tillämpa hvad här ofvan blifvit om inskrifning till specialvapnen
föreskrifvet;

f) att tillställa de inskrift^ den i § 14 omnämnda inskrifningsbok,
i hvilken nämndens beslut bör vara anteckuadt, och med hvilken bör
följa ett utdrag af denna lag samt af andra lagar och stadgande
rörande krigsmagten; börande sådan inskrifningsbok för värnpligtig,
som är å sjömanshus inskrifven och icke vid förrättningen sig inställer,
öfversändas till vederbörande sjömanshusdirektion, der inskrifningsboken
får af den värnpligtige afhemtas;

g) att förordna om de värnpligtiges öfverförande vid behörig tid
till landstormen.

Öfver nämndens beslut föres protokoll af den utaf Konungens
befallningshafvande förordnade ledamoten, och skola, innan nämnden
lemnar förrättningsstället, så väl inskrifningslängderna som protokollet
af nämnden underskrifvas.

§ 22.

Inskrifningsrevisionen, som sammanträder på kallelse af ordföranden,
tillkommer:

a) att pröfva och afdöma besvär mot inskrifningsnämnds beslut;

b) att granska och, der så skäligt finnes, ändra sådana inskrif -

6 Lagutskottets Utlåtande N:o 19.

ningsnämnds beslut, öfver hvilka olika meningar varit inom nämnden
till protokollet antecknade.

Inskrifningsrevisionens beslut öfverlemnas till Konungens befallningshafvande
för att genom dess försorg vederbörande kungöras.

§ 26.

Värnpligtig uttagas ur bataljonsområden, på sätt § 19 bestämmer,
till rytteriet, artilleriet, ingeniörtrupperna, trängen och flottan, hvarefter
öfrige värnpligtige tilldelas fotfolket.

§ 33.

3. Den, hvilken enligt § 27 mom. 2 tillhör flottans reserv, så ock
annan värnpligtig vid flottan, som är inskrifven å sjömanshus, är skyldig
att, då han flyttar från ett sjömanshus till annat eller upphör att
vara vid sjömanshus inskrifven, derom göra anmälan hos kompanibefälet;
börande sålunda föreskrift^ anmälningar ske senast en månad
efter det ombyte af eller afgång från sjömanshus egt rum.

Värnpligtig vid flottan, hvilken icke är vid sjömanhus inskrifven,
vare underkastad de i mom. 2 gifna bestämmelser rörande anmälan
vid tillfällig vistelse utom kompaniområdet eller vid afflyttning.

§ 34.

Den, som innehaft anställning vid härens eller flottans stam under
minst två år, anses hafva fullgjort sin beväringsöfning, men skall efter
erhållet afsked tillhöra beväringen till och med det kalenderår, under
hvilket han fyller trettiotvå år.

Den, som under minst två år varit inskrifven såsom studerande
vid universitetet eller såsom elev vid annan statens högskola, tillhör
likaledes beväringen intill utgången af det år, hvarunder han fyller
trettiotvå år.5>

Lagutskottet, till hvilket denna proposition blifvit af båda kamrarne
hänvisad, får på de skäl, som finnas angifna i chefens för landtförsvarsdepartementet
anförande till statsrådsprotokollet den 11 sistlidne
januari, hemställa:

Lagutskottets Utlåtande N:o 19.

1) att ifrågavarande proposition, i hvad den afser
uteslutande af § 13 mom. 2, ändradt ordningsnummer
å mom. 3 af samma § äfvensom ändrad
lydelse af § 12 mom. 2, §§ 14, 17, 19, 22 och 26
samt § 33 mom. 3 och § 34 af värnpligtslagen, må
af Riksdagen bifallas; samt

2) att — för den händelse Riksdagen godkänner
Kong!. Maj:ts i propositioner den 11 januari 1890
gjorda framställningar angående nedsättning i de på
viss jord hyllande grundskatter samt sådan ändring i
§§ 1 och 6 af lagen angående lindring i rustningsoch
roteringsbesvären den 5 juni 1885, att lindringen
skall från och med år 1891 utgå med 40 procent —
nu ifrågavarande proposition n:o 4, jemväl i hvad den
afser ändrad lydelse af §§ 1, 3 och 6, § 27 mom. 1
och § 52 af värnpligtslagen, må af Riksdagen bifallas.

1 sammanhang med ofvan omförmälda proposition har lagutskottet
till behandling förehaft en inom Andra Kammaren af herr A. M. Lundberg
afgifven och af nämnda kammare till lagutskottet hänvisad motion,
n:o 179, hvari föreslås,

»att, så vida Kongl. Maj:ts proposition angående ändrad lydelse af
1, 3, 6, 27, 34 och 52 §§ i värnpligtslagen den 5 juni 1885 af Riksdagen
godkännes, i sammanhang dermed måtte förklaras, att samma
förändringar icke afse dem, som före innevarande års slut inträdt i beväringsåldern
eller fylt tjuguett år.»

Motionären synes utgå från den uppfattning, att de af Kongl.
Maj:t föreslagna ändringarna i värnpligtslagen skulle komma att medföra
retroaktiv verkan, derest icke ett sådant förklarande, som i motionen
föreslagits, blefve meddeladt. Utskottet, som icke delar denna
uppfattning, hemställer derför,

3) att motionen icke må till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 24 februari 1890.

På lagutskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Lagutskottets Utlåtande N:o 19.

Reservationer

mot utskottets hemställanden i första och andra punkterna:

af herrar Smedberg, H. Andersson i Nöbbelöf, C. Persson i Ställhult
och A. Nilsson i Rinkaby, hvilka förenat sig om följande yttrande:

»Då vi ej kunnat biträda det slut, hvartill utskottet kommit i fråga
om ökade skyldigheter för de värnpligtige, få vi härmed afgifva vår
reservation mot förändringarne af §§ 1, 3, 6, 27, 34 och 52 i föreliggande
förslag.

Såväl år 1869 som år 1880 uttalade Riksdagen den åsigt, att någon
utsträckning af allmänna värnpligten icke borde ifrågakomma, annat
än i sammanhang med en fullständig omdaning af rikets försvarsväsen.
Samma uppfattning hysa vi fortfarande samt anse den ifrågasatta förlängningen
af tjenstetiden för de värnpligtige vara alldeles onyttig,
alldenstund, enligt vår mening, den befälskader, hvaröfver vi förfoga,
skulle, derest ytterligare tvenne årsklasser tillfördes beväringen, vid
en blifvande mobilisering blifva alldeles otillräcklig.

Såväl de ökade beväringsöfningarne som värnpligten i öfrigt, hvad
den rörer rust- och rotehållare, stå dessutom i uppenbar strid med de
af Kongl. Maj:t godkända kontrakt angående knektehållen; i hvilka
kontrakt gifves rust- och rotehållare »uppå Kongl. Maj:ts vägnar
den fullkomliga försäkran, att så länge på deras sida intet fel förspörjes,
det som utlofvadt är att efterkomma, de, deras barn och folk, hvilka
till gårdarnes kultur och bruk samt till ersättande af manskapets afgång
nödvändigt kunde behöfvas, för utskrifningar och alla dervid hängande
besvär hvad namn de hälst hafva kunna, samt fördubblingar
och våldsamma värfningar, nu och i tillkommande tider vara alldeles
qvitte och befriade» —

Då rust- och rotehållare fortfarande måste fullgöra de i nämnda
kontrakt dem ålagda, genom utsträckta öfningar oupphörligen ökade
skyldigheter, hvarifrån en stor del af öfriga samhällsklasser är nästan
befriad, och så länge dessa skyldigheter ej blifva antingen genom en
omorganisation af vårt försvarsväsen upphäfde eller åtminstone fixerade
till ett visst belopp, äro såväl de erhållna som föreslagna lindringarne
i rust- och roteriugsbördan mera skenbara än verkliga;

och då den allmänna meningen i landet jemväl är afgjordt emot

Lagutskottets Utlåtande N:o 19. 9

några vidare ökningar i de värnpligtiges öfningstid under nuvarande
förhållanden;

samt då den föreslagna utsträckningen af tjenstetiden i beväringen
för den studerande ungdomen vid universiteten och högskolorna skulle
tvinga den ene medborgaren att med sin person mer än den andre
bidraga till landets försvar, hvarigenom de förhatliga orättvisorna och
olikheterna härvidlag än mer skulle ökas;
så få vi vördsamt hemställa,

att Riksdagen ville afslå Kongl. Maj:ts framställning
om förändring i de af oss härofvan angifna
paragrafer.»

af herr Göransson;
samt

mot utskottets hemställan i andra punkten.
af herr Redelius, hvilken anfört:

»Redan vid remissdebatten uttalade jag mina betänkligheter mot
sammankopplingen af grundskatteafskrifningsfrågan med krafvet på
ökade anslag för militära ändamål, särskild! ökade öfningar för de
värnpligtige. Att de värnpligtige behöfva öfning, ligger i öppen dag.
Ty oklokt skulle vara, ja, orättfärdigt att i behofvets stund kasta våra
söner mot fienden utan nödig öfning. Men till denna öfning såväl som
sjelfva krigstjensten äro ju fosterlandets alla söner lika förbundne, lika
berättigade; är detta rigtigt, då synes det mig vara hvarken rätt eller
klokt att köpa denna öfning af några mot betalning af andra, som
ändå skola göra samma tjenst soni de, hvilka skulle få betalningen.
Dertill kommer det förödmjukande, ja, förolämpande, som ligger deri,
att vi skulle säga till någon: »Om I viljen vara med om att försvara

fäderneslandet, skolen I få det och det vederlaget». Om så dertill det,
som skulle utgöra vederlaget, vore ett rättvisans och billighetens kraf
i och för sig sjelft, såsom offentligen förklarats, så blir vederlagsfrågan
ännu mer vidrig. Denna sammankoppling af de hvar för sig stora
och vigtiga frågorna synes mig likna ett köpslående om fosterlandets
väl, ett köpslående, egnadt att väcka missnöje, misstro och split och
derigenom försvaga, men icke stärka de samhällsbevarande krafterna,
och bär alltså upplösningens frö i sig sjelft. Med denna uppfattning
Bill. till Riksd. Prof. 1890. 7 Samt. 9 Höft. 2

Lagutskottets Utlåtande N:o 19.

är tydligt, att jag anser den här åsyftade »kompromissen» vara ett fel.
Men har man begått ett felsteg, är man icke derföre pligtig att begå
ett till. För min ringa del kan jag derföre icke gå med på denna
ärfda kompromissens väg; och vill alltså icke godkänna det slut, hvartill
utskottet i denna punkten kommit.»

Herr Hasselrot har begärt få här antecknadt, att han på grund
af erhållen ledighet från riksdagsgöromålen icke deltagit i ofvan omförmälda
ärendens behandling inom utskottet.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1890.