Lagutskottets Utlåtande N:o 18 (Utlåtande 1891:LU18 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 18.

N:o 18.

Ank. till Riksd. kansli den 12 mars 1891, kl. 12 midd.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändrade
bestämmelser i fråga om den kommunala rösträtten på
landet.

Till lagutskottets handläggning har Andra Kammaren hänvisat fyra
inom nämnda kammare väckta motioner, i hvilka föreslås ändring i gällande
bestämmelser angående den kommunala rösträtten på landet. Motionerna
hafva afgifvits af herr G. Eriksson i Mörviken, n:o 11, herr O. B. Olsson
i Maglehult, n:o 16, herr N. Nilsson i Skärhus, n:o 56, och herr Back Per
Er sson, n:o 60.

I dessa motioner framställas följande förslag:

af herr G. Eriksson, med hvilken herr J. Bromée instämt:

»att Riksdagen måtte för sin del antaga följande ändrade lydelse af §
11 i förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862, sådan
denna § lyder i förordningen af den 26 oktober 1888:

§ 11-

Lagutskottets Utlåtande N:o 18.

röster, än som svarar mot en tjugondedel af kommunens hela röstetal efter
röstlängden, eller i något fall för högre röstetal, än det, som enligt röstlängden
sammanräknadt tillkommer öfrige röstegande. Bråktal, som vid sådan
beräkning af rösträtt uppkommer, skall bortfalla;»

af herr O. B. Olsson:

»att Riksdagen ville för sin del besluta sådana ändringar uti eller
tillägg till nu gällande kommunal- och kyrkostämmoförordningar,

att vid alla personliga val å stämma hvarje röstegande må ega
lika röst;

att vid beslut om utgifter från kommunen ingen må rösta för mer än
y2o-del af kommunens sammanlagda fyrktal efter årets fyrktalslängd;»

af herr Nils Nilsson:

»att Riksdagen för sin del ville besluta, att § 11 i kongl. förordningen
om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862, sådan nämnda § lyder i
förordningen den 26 oktober 1888, måtte erhålla följande förändrade lydelse:

§ 11.

Röstvärdet skall beräknas efter det en hvar röstegande åsätta fyrktal;
dock att, der för deltagande i sådana besvär, som åligga alla, hvilka inom
kommunen erlägga kommunalutskylder, annan grund, än den för utgörande
af kommunalutskylder i allmänhet gällande, finnes särskildt stadgad, röstvärdet
skall vid beslut öfver ärenden, som röra sådana besvär, beräknas
efter den särskildt bestämda grunden. Ej må någon utöfva rösträtt för
större antal röster, än som svarar mot en tiondedel af kommunens hela
röstetal efter röstlängden, eller i något fall för högre röstetal, än det, som
enligt röstlängden sammanräknadt tillkommer öfriga röstegande. Uppkommer
vid sådan beräkning af rösträtt bråktal, skall det bortfalla;»

samt af herr Back Per Er sson:

»att Riksdagen för sin del besluter, att orden »och hafve hvarje
röstande en röst» införas i 22 § i kongl. förordningen om kommunalstyrelse
på landet den 21 mars 1862, hvarigenom denna paragraf skulle erhålla följande
lydelse:

»Val skall, der så äskas, förrättas med slutna sedlar; och hafve hvarje
röstande en röst. Mellan lika röstetal skiljer lotten.»

Lagutskottets Utlåtande N:o 18.

Frågan om förändring i bestämmelserna angående den kommunala rösträtten
på landet i syfte att förekomma, att en eller ett fåtal personer må
kunna utöfva eu kommuns beslutanderätt, har, som bekant, vid många föregående
riksdagar varit föremål för behandling inom utskottet och kamrarne.

Utskottet har vid flere tillfällen förordat bifall till eu sådan begränsning
af denna rösträtt, att ett relativt röstmaximum utgörande 1 af en kommuns
hela röstetal efter röstlängden blefve stadgadt, och hafva dessa förslag städse
vunnit Andra Kammarens bifall, hvaremot Första Kammaren lika ofta förkastat
dem. Då de för en sådan förändring, som nyss nämnts, af utskottet
förut, senast vid 1889 års riksdag, anförda skäl synas utskottet fortfarande
ega giltighet, tillåter sig utskottet ånyo andraga desamma.

Till en början har utskottet erinrat, huru som kommunallagarnas ändamål,
enligt deras eget uttalande, vore, att eu kommuns medlemmar skulle ega
att sjelfve efter de uti dessa lagar lemnade närmare bestämmelser vårda sina
gemensamma ordnings- och hushållningsangelägenheter, men huru som, på det
att denna till grund för hela kommunallagstiftningen liggande tanke måtte i
alla landskommuner också blifva en verklighet, förändrade bestämmelser
rörande röstvärdet emellertid vore erforderliga.

Beträffande vidare röstvärdet innehölle förordningen om kommunalstyrelse
på landet för det närvarande endast den regel, att röstvärdet beräknas
efter det en hvar åsätta fyrktal. Hur enkel och naturlig den sålunda
gifna regeln än syntes, verkade den dock på olika orter efter olika förhållanden
helt olika och icke alltid på det mest nöjaktiga sätt. Så innehade
enligt Statistiska centralbyråns berättelser rörande den kommunala rösträtten
år 1871 uti 54 af rikets 2,354 landskommuner en röstegande öfver hälften
af hela fyrktalet, högsta fyrktalet på en person utgjorde uti 360 öfver ‘/4—1/2,
uti 1,026 öfver 710—V4, allt af hela fyrktalet; och, hvad beträffade antalet
personer, som innehade visst fyrktal öfver 7io af hela kommunens, innehade
54 öfver hälften, 378 öfver 7r—7», 1,697 öfver 7io~7o om hvilka förhål-,
landen närmare upplysningar kunde inhemtas af den tabell, som funnes bifogad
lagutskottets utlåtande, n:o 35, vid 1878 års riksdag. Förhållandena
torde under tiden sedan dess icke, åtminstone proportionsvis mellan olika
grupper af röstegande, hafva undergått någon väsentlig förändring.

Det vore uppenbart, att någon kommunal sjelfstyrelse icke alls förefunnes
inom de 54 kommuner, hvarest en enda person ensam kunde utöfva
kommunens beslutanderätt, d. v. s. efter behag, blott laga former iakttoges,
beskatta öfrige komraunalmedlemmar och utse desse att såsom kommunala
förtroendemän vårda angelägenheter, som hufvudsakligen vore hans egna,
under det han sjelf kunde undandraga sig hvarje personligt kommunalt upp -

Lagutskottets Utlåtande N:o 18.

drag. Att i en stor mängd andra kommuner sjelfst.yrelsen vore i större eller
mindre grad kringskuren, visade de anförda statistiska uppgifterna.

Man borde ock kunna antaga, att, derest vid utarbetandet af 1862
års kommunalförordning för landet de statistiska uppgifter rörande förhållandena
i landskommunerna, en senare tid lemnat, funnits att tillgå,
någon begränsning uppåt uti rösträtten ock blifvit stadgad. Att upphäfva
en kommunalmedlems obegränsade rätt att för alla öfrige medlemmar af
kommunen ensam besluta vore endast en gärd af rättvisa samt ett vilkor
för tillämpningen af begreppet kommunal sjelfstyrelse; och för en lindrig
begränsning af de högsta röstetalen äfven i öfrig! syntes billighetsskäl tala.
Hvad beträffade siffran för det relativa röstmaximum, som lämpligen borde
bestämmas, syntes af de tabeller, som blifvit af särskilda ledamöter inom
utskottet utarbetade och utlåtandet bifogade, framgå, att genom bestämmande
af detta maximum till en tiondedel af kommunens hela röstetal de
öfverldagade missförhållandena kunde i allmänhet afhjelpas. För de kommuner,
hvarest detta maximum icke skulle upphäfva en enda röstegandes
samtliga öfriga röstegandes samfälda röstetal öfvervägande rösträtt, hade
ansetts nödigt föreslå det tillägg, att ingen finge i något fäll utöfva rösträtt
för högre röstetal än det, som enligt röstlängden sammanräknadt tillkomme
öfrige röstegande.

Utskottet vill ytterligare, i likhet med hvad tillförene skett, erinra,
att, då ledamöter i bevillningsberedningarna och i taxeringsnämnderna omedelbart,
samt ledamöter i pröfningsnämnderna medelbart, utses å kommunalstämma,
i sådana kommuner, der beslutanderätten utöfvas af en enda eller
några få personer, dessa kunna erhålla ett i utskottets tanke obehörigt
inflytande äfven å beskattningen. Vidare torde i allmänhet de olägenheter,
till hvilkas afhjelpande den nämnda begränsningen i rösträtten ansetts
nödig, på senaste åren hafva oftare än förut framträdt, i det att nu mera
flerestädes å landsbygden bildas stora bolag för industriel rörelse, hvarigenom
det lätteligen kan inträffa, att en enda person inom kommunen kan,
såsom representant för bolaget, erhålla ett röstetal, hvars storlek tillåter
honom att blifva den allena beslutande i kommunens angelägenheter eller
åtminstone derå utöfva ett allt för stort inflytande.

Såsom en omständighet, hvilken i viss mån tjenar till stöd för utskottets
mening, vill utskottet meddela, att uti Finland, hvars samhällsförhållanden
i flere afseenden, och särskildt rörande kommunalväsendet, ega
likhet med dem, som förekomma i vårt land, på grund af förordningen
angående kommunalförvaltningen på landet den 6 februari 1865, ett relativt
maximum af eu sjettedel af de vid stämman närvarandes sammanlagda

Lagutskottets Utlåtande N:o 18. 5

röstbelopp är stadgadt i fråga om rösträtts utöfvande vare sig för egen del
eller å annans vägnar.

Slutligen vill utskottet nu erinra derom, att redan under förhandlingarne
om det nuvarande representationsskickets antagande framhölls såsom en
betänklig brist i detsamma, att åt Första Kammaren såsom i sin sammansättning
ytterst hyllande på den kommunala rösträtten gifvits en grundval,
som saknade nödig fasthet, och betonades i sammanhang härmed nödvändigheten
af att för framtiden med största varsamhet behandla uppkommande
frågor om förändringar i nämnda rösträtt. Farhågan att dylika ändringar
komme att verka rubbning af Första Kammarens karakter har tvifvelsutan
också i väsentlig grad bestämt den utgång inom nämnda kammare, som de
vid nästan hvarje riksdag efter representationsförändringens genomförande
återkommande förslag om ändring i den kommunala rösträtten på landet
städse fått röna.

Utskottet håller emellertid före, att, då begränsningen icke göres
större, än hvad utskottet anser sig böra tillstyrka, en sådan rubbning icke
skäligen kan befaras. Förutom de garantier, som innehållas uti de stadgade
vilkoren för valbarhet till ifrågavarande afdelning af representationen, torde
äfven den serie af valhandlingar, ur hvilka Första Kammaren slutligen
framgår, innebära all den trygghet, som kan finnas af behofvet påkallad,
och kan derjemte erinras, huru som gällande begränsning af den kommunala
rösträtten i städerna icke visat sig medföra några vådor uti nu berörda
afseende.

Af hvad utskottet sålunda anfört, torde framgå, att utskottet ansett
sig icke kunna förorda vare sig en ytterligare begränsning af den kommunala
rösträtten än till 1/10 af röstetalet, ej heller de framstälda förslagen om
lika rösträtt vid val; och får utskottet sålunda hemställa,

att Riksdagen ville, med afslag å herrar Back Per
Erssons och O. B. Olssons motioner, den senare i hvad
den afser rösträtt vid kommunala val, för sin del antaga
följande:

Förordning

angående ändrad lydelse af 11 § i förordningen om kommunalstyrelse
på landet.

Härigenom förordnas, att 11 § i förordningen om kommunalstyrelse
på landet den 21 mars 1862, sådan nämnda
paragraf lyder i förordningen den 26 oktober 1888, skall
hafva följande lydelse:

Lagutskottets Utlåtande N:o 18.

§ Il Röstvärdet

skall beräknas efter det en hvar röstegande
åsätta fyrktal; dock att, der för deltagande i sådana besvär
som åligga alla, Indika inom kommunen erlägga kommunalutskylder,
annan grund, än den för utgörande af kommunalutskylder
i allmänhet gällande, finnes särskildt stadgad,
röstvärdet skall vid beslut öfver ärenden, som röra sådana
besvär, beräknas efter den särskildt bestämda grunden.
Ej må någon utöfva rösträtt för större antal röster, än
som svarar mot en tiondedel af kommunens kela röstetal
efter röstlängden, eller i något fall för högre röstetal, än
det, som enligt röstlängden sammanräknadt tillkommer öfriga
röstegande. Uppkommer vid sådan beräkning af rösträtt
1bråktal, skall det bortfalla.

Stockholm den 12 mars 1891.

På lagutskottets vägnar:

C. A. SJÖGRÖN A.

Reservationer:

af herrar Fröberg, grefve Kling spor, Lundin, Pehrsson, Claeson, Bengtsson
och Sjölund, som ansett, att motionerna bort afstyrkas; samt af

herr Sjöcrona, som anfört:

»För min del har jag nu, likasom då jag år 1888 inom utskottet deltog
i behandlingen af föreliggande fråga, förordat, att det af utskottet Jöreslagna
tillägg till § 11 i förordningen om kommunalstyrelse pålandet skulle
erhålla följande lydelse:

Ej må någon utöfva rösträtt för större antal röster, än som svarar
mot en femtedel af kommunens hela röstetal efter röstlängden, Uppkommer
vid sådan beräkning af rösträtt bråktal, skall det bortfalla.

Då jag icke vunnit understöd för min sålunda uttalade åsigt, utan
nödgats rösta emellan utskottets förslag oförändradt och afslag å samtliga
motionerna, har jag gifvit min röst för afslag.»

Härjemte har herr L. O. Larsson begärt få antecknadt, att han icke
deltagit uti ärendets handläggning inom utskottet.