Lagutskottets Utlåtande N:o 16

Utlåtande 1898:LU16

Lagutskottets Utlåtande N:o 16.

1

N:o 16.

Ant. till Kiksd. kansli den 11 febr. 1898, kl. 12 midd.

Utlåtande, i anledning Kongl. Maj:ts proposition med förslag till
lag, innefattande vissa bestämmelser om styrkande af
hinderslöshet till äktenskap.

Genom proposition, n:o 32, af den 22 nästlidne januari, hvilken
af båda kamrarne blifvit till lagutskottet hänvisad, har Kongl. Maj:t,
under åberopande af propositionen bilagda, i statsrådet och högsta domstolen
förda protokoll, föreslagit Riksdagen att antaga följande förslag till

Lag,

innefattande vissa bestämmelser om styrkande af hinderslöshet till äktenskap.

Med upphäfvande af nådiga blefven den 26 oktober 1791 och den
12 december 1798 angående styrkande af hinderslöshet till äktenskap för -ordnas såsom tillägg till 15 kap. 19 § kyrkolagen:

Svensk man eller qvinna, som vill ingå äktenskap, men icke kan
på det i 15 kap. 19 § kyrkolagen föreskrifna sätt styrka sin hinderslöshet,
ege genom tillkännagifvande, som tre gånger införes i allmänna
tidningarne, kungöra sitt förehafvande, med fullständig uppgift om sitt
namn, sin ålder och sin födelseort samt om de orter, der han eller hon
vistats, så ock med anvisning, hos hvilken församlings prest och inom
hvilken tid äktenskapshinder bör anmälas; och skall tiden för sådan anTiih.
till Itiks. Prof. 1898. 7 Sami. 8 Höft. (N:o 16). 1

Lagutskottets Utlåtande N:o 1(1.

mälan utgöra, der sökanden icke vistats utom Sverige, Xorge, Danmark
och Finland, minst tre månader och i annat fall minst sex månader från
det att tillkännagifvandet sista gången införts. Har icke inom sålunda
utsatt tid äktenskapshinder hos presten anmälts eller eljest blifvit för
honom kunnigt, må lysning för sökanden i vanlig ordning utfärdas.

I hvilka fall hvad nu om svensk undersåte är stadgadt skall ega
tillämpning i fråga om utländsk man eller qvinna, derom förordnar
Konungen.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1900; dock att i fråga
om verkan af kungörelse, som före nämnda dag blifvit i allmänna tidningarne
införd, hittills gällande föreskrifter skola lända till efterrättelse..

Ifrågavarande proposition är, såsom inhemtas af det vid densamma
fogade statsrådsprotokoll för den 5 november 1897, föranledd afen Riksdagens
skrifvelse till Konungen den 5 nästförutgångna maj, hvari hemstäldes, att
Kongl. Maj:t täcktes låta utreda, i hvad mån nu gällande bestämmelser
angående styrkande af hinderslöshet för ingående af äktenskap kunde i
vissa, af Riksdagen angifna hänseenden förenklas, samt derefter för
Riksdagen framlägga det förslag, hvartill den verkstälda utredningen kunde
gifva anledning.

Det i propositionen innefattade lagförslag är emellertid ej affattadt
i full öfverensstämmelse med de af Riksdagen gifna anvisningar, i tv att
det ena af de sätt, hvarpå Riksdagen ansett frågans lösning böra åvägabringas,
vid den af Kongl. Maj :t verkstälda utredningen befunnits ej kunna
godkännas. Att, såsom Riksdagen föreslagit, upphäfva den i 15 kap.
19 § kyrkolagen förekommande bestämmelse om rätt att genom vittnesbörd
af trovärdige män styrka hinderslöshet till äktenskap och såmedelst
beröfva dem, som ej kunde erhålla vanligt hinderslöshetsbevis, den utväg,
som nu stode dem till buds, att utan längre tidsutdrägt ingå äktenskap,
hade ansetts ej lämpligt, då derigenom antagligen ej sällan skulle föranledas
olaga sammanflyttning eller andra för sedlighet och allmän ordning
menliga följder. För öfrigt kunde det af Riksdagen påpekade miss -

Lagutskottets Utlåtande N:o 16. 8

bruket af rättigheten att medelst intyg styrka kinderslösheten i afsevärd
mån hämmas genom eu noggrann pröfning af utfärdarnes trovärdighet.

Deremot har Kongl. Maj:t funnit det af Riksdagen, i dess ofvanberörda
skrifvelse, föreslagna förkortande af tiderna för anmälan af jäf
emot tilltänkt äktenskap, som i allmänna tidningarne kungjorts, lämpligt
och ändamålsenligt, och i följd häraf uti nu föreliggande lagförslag intagit
bestämmelser härutinnan.

I några mindre väsentliga afseenden går lagförslaget utöfver hvad
Riksdagen ifrågasatt. Sålunda har, på grund af framställning från domkapitlet
i Hernösand, förmånen af den kortare uppbudstid, som Riksdagen
föreslagit för svenska undersåtar, hvilka ej vistats utom Skandinavien,
medgifvits äfven de svenska undersåtar, som vistats i Finland; och beträffande
Riksdagens förslag att inskränka den i kongl. brefvet den 12
december 1798 stadgade kungörelsetid för utländingar, har i lagförslaget
upptagits bestämmelse derom, att Konungen skulle särskild! förordna, i
hvilka fall de för svensk undersåte gällande stadganden skulle vara å utländsk
man eller qvinna tillämpliga. Genom eu dylik bestämmelse blefve
möjligt att taga hänsyn till de olika förhållandena beträffande särskilda
staters undersåtar, och det skulle sålunda för särskilda fall låta sig göra att
på sätt under utredningen ifrågasatts inskränka den i berörda 1798 års
kongl. bref stadgade tid af två års vistelse här i riket såsom vilkor för
utländings rätt att genom kungörelse styrka sin hinderslöshet.

Vid lagförslagets granskning har utskottet, med hänsyn till de
skäl, som uti omförmälda statsrådsprotokoll anförts för dess föreslagna
affattning, ej funnit något att erinra och hemställer alltså,

att ifrågavarande proposition må af Riksdagen
bifallas.

Stockholm den 11 februari 1898.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.