Lagutskottets Utlåtande N:o 16

Utlåtande 1891:LU16

Lagutskottets Utlåtande N:o 16.

1

>'':<) 16.

Ånk. till Eiksd. kansli den 4 mars 1891, M. 12 midd.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i
tiden för besvärs anförande öfver kyrkostämmas beslut
i vissa fall.

41 § i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd
den 21 mars 1862 kar för närvarande följande lydelse:

»Medlem af församlingen, som åt kyrkostämmas beslut i församlingens
gemensamma angelägenheter ej nöjes, eger rätt att, der han tilltror sig
kunna visa, att beslutet kränker hans enskilda rätt eller eljest hvilar på
orättvis grund, eller att det icke i laga ordning tillkommit, eller att det
står i strid med allmän lag eller författning, eller annorledes öfverskrider
deras befogenhet, som beslutet fattat, deruti rättelse söka genom besvär,
hvilka, jemte det öfverklagade beslutet, böra inom trettio dagar efter det
klaganden deraf erhöll del, dagen da det skedde likväl oräknad, ingifvas,
i mål, som uti 2 § 1, 2, 3 och 4 mom. äro nämnda, till det domkapitel,
hvarunder kyrkoförsamlingen hör, men i andra mål till konungens befallningshafvande
i länet; och åligger det klaganden derjemte så väl att vid
besvären foga bevis om dagen, då beslutet delgafs, som ock att, inom fjorton
dagar efter det tiden för besvärs inlemnande utgått, till kyrkostämmans ordförande
ingifva diarii-utdrag deröfver, att han sina besvär inlemnat å ort
som vederbör.

/ Hernösands stift är för mål, som gå. till domkapitlet från Jemtlands,
1 esterbottens och Norrbottens län, tiden dubbelt så läng, som här ofvan är
Bill. till Bilcsd. Prof. 1891. 7 Sami. 10 Häft. (N:is 16—17.) 1

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 16.

stadgadt; och gäller detta äfven i afseende på mål, som från Lappmarkstförsamling
gå till konungens befallningshafvande i länet.

Försummar klaganden något af hvad sålunda är föreskrifvet, må beslutet
kunna gå i verkställighet.

Klaganden skall anses hafva af beslutet erhållit del den dag, då detsamma
enligt 17 § offentligen kungjordes.

Konungens befallningshafvande och domkapitlet böra gifva hvarandra
af besvären del, när ärendet kan anses höra till gemensam behandling».

Med erinran hurusom den längre besvärstid, som ofvan anförda lagrum
i vissa fall och för vissa län medgifver, numera, sedan så väl postgången
inrättats på ett snabbare och ändamålsenligare sätt än förut och
kommunikationerna i allmänhet förbättrats, allenast föranledde onödig tidsutdrägt
och dermed ofta förenade obehag, äfvensom att besvärstiden öfver
prestval vore blott tjugu dagar öfver hela riket och besvärstiden i allmänhet
blott trettio dagar, föreslår herr J. Bromee uti en inom Andra Kammaren
väckt, till lagutskottet hänvisad motion, n:o 133, att Riksdagen ville besluta
den ändring i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd ock skolråd den
21 mars 1862, att besvärstiden öfver kyrkostämmobeslut måtte blifva lika
för Jemtlands, Vesterbottens och Norrbottens län som inom riket i öfrig!,
eller trettio dagar; samt att detta måtte gälla äfven i afseende på mål, som
frän lappmarksförsamling gå till konungens befallningshafvande.

Då den undantagsbestämmelse, hvarom nu är fråga, tillkommit* endast
för att tillgodose ett behof, som på grund af oinförmälda tre läns aflägsenhet
samt vid tiden för bestämmelsens tillkomst ännu outvecklade kommunikationer
ansågs inom dem vara för handen, bör från lagstiftarens sida
ingalunda uppställas hinder för uppliäfvandet af en dylik undantagsbestämmelse,
så snart de särskilda förhållanden, som betingat dess uppkomst, finnas
vara förändrade och befolkningen i nämnda orter i följd deraf kan antagas
önska tillämpning af den bestämmelse uti ifrågavarande afseende, som gäller
för öfriga delar af riket, men utskottet har icke ansett sig kunna betrakta
motionärens framställning såsom ett bevis derom, att behofvet af längre
besvärstid verkligen inom alla de nämnda orterna upphört eller ens såsom

Lagutskottets Utlåtande N:o 16.

3

ett uttryck för en mer allmänt utbredd önskan i om förmäl da hänseende.
Härjemte vill utskottet erinra att, då enahanda besvärstid som den, hvarom
här är fråga, i 75 § i förordningen om kommunalstyrelse på landet är
föreskrifven för mål från lappmarkskommunerna inom ifrågavarande tre län,
följdrigtigheten synes fordra att, om en ändring i föreslagen rigtning vidtoges,
sådant skedde jemväl med berörda bestämmelse, men härom föreligger
icke någon framställning.

På grund af hvad sålunda är vordet anfördt, föranlåtes utskottet
hemställa,

att motionen icke må af Eiksdagen bifallas.

Stockholm den 4 mars 1891.

På lagutskottets vägnar:
C. A. SJÖ GRÖNA.