Lagutskottets Utlåtande N:o 16

Utlåtande 1890:LU16

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 16.

N:o 16.

Ank. till Riksd. kansli den 24 febr. 1890, kl. 1 e. m.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om inskränkning
i gift mans rätt att, utan hustruns samtycke, ingå
borgen.

Uti en inom Andra Kammaren afgifven motion, n:o 163, som blifvit
till lagutskottet hänvisad, erinrar herr J. Andersson i Baggböle om de
ekonomiska olyckor, som i vårt land framkallats af ett allt för vidt utsträckt
och obetänksamt begagnande af borgensinstitutet. Under erkännande
af svårigheten att helt och hållet omintetgöra borgenssystemet
anser dock motionären, att många borgensförbindelser med deraf härflytande
sorgliga följder skulle förekommas, om sådana stadganden infördes
i lagen att för den, som anmodades att underskrifva en borgensförbindelse,
funnes ett hinder att ensam bestämma derom eller att
kunna verkställa det i samma ögonblick han dertill uppmanades. Motionären
anför vidare:

»Eu sådan hämsko, och som jag anser fullt befogad, bland annat
ur ömsesidighetens synpunkt, anser jag böra påläggas åtminstone den
gifte mannen i så måtto, att, lika litet som hustrun enligt 10 kap. 13 §
handelsbalken eger gå i borgen utan mannens ja och samtycke, skulle
äfven mannen icke ega att göra det utan hustruns ja och samtycke.

Då lagstiftningen allt mera tenderar att låta qvinnan äfven såsom
gift deltaga i förvaltningen af makarnes gemensamma tillgångar, och
då af mig nu föreslagna inskränkningen i mannens förvaltningsrätt icke
kan annat än utöfva ett helsosamt inflytande så väl på samhällsför -

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 16.

hållandena som affärs- och familjelifvet, är det jag tillåter mig föreslå:
att Riksdagen behagade besluta en sådan förändring uti nämnda lagrum
att borgen för penningeförsträckning, ingången af gift man, icke har
giltighet utan hustruns ja och samtycke.

Skulle Riksdagen anse denna min framställning vara af för ingripande
betydelse uti nu gällande åsigter om den gifte, mannens envälde
öfver makarnes gemensamma bo, föreslår jag alternativt, att Riksdagen
måtte besluta sådan ändring i deraf berörda lagrum, att för borgen,
som gift man ingått å penningeförsträckning för annan person eller för
affär, som eljest är honom främmande och för hvilken borgen han icke
erhållit hustruns ja och samtycke, kan icke hustruns giftorätt gå i
betalning.»

I 11 kap. 4 § giftermålsbalken stadgas:

»År gäld af mannens, eller hustruns särskilda vållande och förgörelse
tillkommen, deraf den andre ingen nytta, eller del haft; gånge
då ej den saklösas fasta gods, eller rättighet i boet, till sådan gälds
betalning: ty hvar eger sin sak ensam beta, och ej annans lott förverka.
»

Detta lagrum har, så vidt lagutskottet känner, alltid af domstolarne
blifvit så tillämpad!, att en borgensförbindelse, ingången under de i
motionärens alternativa förslag förutsatta förhållanden, ansetts . falla
under lagrummets bestämmelser, så att förlust, som genom dylik, af
mannen ingången borgensförbindelse uppkommit, icke får gäldas af
hustruns enskilda egendom eller giftorätt. F öljaktligen lärer en sådan
föreskrift som den här alternativt föreslagna vara helt och hållet
obehöflig.

Hvad åter angår motionärens i första rummet framstälda förslag,
som afser att borgen för penningeförsträckning, ingången af gift man,
icke skulle eg a giltighet utan hustruns ja och samtycke, så skulle ett
lagstadgande af sådant innehåll utan tvifvel medföra betydande praktiska
svårigheter. För att en borgen, tecknad af en man, skulle kunna
godkännas såsom säkerhet, skulle nemligen erfordras tillförlitlig upplysning,
huru vida han vore gift eller ej. I åtskilliga fall skulle väl
hustrun med samma lätthet som mannen kunna förmås att underskrifva
en borgensförbindelse, af hvilken icke någon fördel för det gemensamma
boet vore att förvänta; och i sådana fall blefve ju hustruns
ställning vida sämre än nu är förhållandet, då hon är skyddad genom
ofvan anförda stadgande i 11 kap. 4 § i giftermålsbalken.

4 Lagutskottets Utlåtande N:o 16.

Slutligen och då motionärens förslag i en icke oväsentlig punkt
berör frågan om äkta makars inbördes egendomsförhållanden, vill utskottet
erinra derom, att Riksdagen i skrifvelse till Konungen den 7
maj 1884 anhållit om framläggande af förslag till vissa ändringar och
tillägg i gällande lagstiftning angående äkta makars egendomsförhållanden;
att nya lagberedningen i ämnet utarbetat förslag, öfver hvilket
högsta domstolen afgifvit yttrande, samt att ärendet, enligt hvad justitieombudsmannens
embetsberättelse till innevarande Riksdag utvisar, är
beroende på Kongl. Maj:ts pröfning.

Med anledning häraf och på grund af hvad utskottet i öfrigt anfört,
hemställer utskottet,

att herr J. Anderssons förevarande motion icke
må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 24 februari 1890.

På lagutskottets vägnar:
AXEL BERGSTRÖM.