Lagutskottets Utlåtande N:o 16

Utlåtande 1887:LU16 - majjul

12

Lagutskottets Utlåtande N:o 16.

N:o 16.

Ank. till Riksd. kansli den 6 juni 1887, kl. 12 midd.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckta motioner i syfte att
qvinna må kunna väljas till ledamot af fångvårdsstyrelse
och skolråd.

Till handläggning af lagutskottet har Första Kammaren hänvisat
två särskilda inom nämnda kammare af herr F. T. Borg afgifua motioner,
i hvilka föreslås lagstiftningsåtgärder i syfte att qvinna må kunna
väljas till ledamot såväl af fattigvårdsstyrelse som af skolråd. I den
ena af dessa motioner, n:o 17, föreslår motionären, att § 10 mom. 1
af förordningen angående fattigvården den 9 juni 1871 må erhålla
följande ändrade lydelse: »1. a) I hvarje — — — — kommunal nämnden.

b) Myndig qvinna kan i fattigvårdsstyrelse inväljas; »samt
att i § 21 af samma förordning hänvisningen till § 10 skulle utbytas
mot en hänvisning till § 10 mom. 1. a).

I motionen n:o 18 föreslås »att i Kongl. Majrts nådiga förordning
om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd, af den 21 mars 1862, i
§ 23, femte stycket, slutorden: kände män utbytas mot orden: kända
personer, samt att i Kongl. Maj:ts nådiga förordning om kyrkostämma
samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm, af den 20 november 1863,
slutorden i § 25 mom. 3: kände män utbytas mot orden kända personer.»

Båda de sålunda framstälda förslagen synas utskottet vara förtjena
af lagstiftarens uppmärksamhet. Hvad först angår frågan om

Lagutskottets Utlåtande N:o 16. 18

qvinna» inväljande i fångvårdsstyrelse, torde det väl icke vara fullt
klart, att nu gällande lagstiftning lägger bestämdt hinder i vägen
härför, der nemligen fattigvårdsstyrelsen ej utgöres af kommunalnämnden.
I förordningen angående fattigvården förekommer icke
någon bestämmelse, som i och för sig utesluter möjligheten, att qvinna
skulle kunna i fångvårdsstyrelse inväljas. Deremot har man i deri
omständighet, att i kommunalnämnd, som enligt § 10 mom. 1 af nämnda
förordning skall å landet utgöra fångvårdsstyrelse, der fattigvårdssamhället
ej annorlunda förordnar, endast män kunna inväljas, sökt ett
stöd för det antagande, att fångvårdsstyrelse, äfven i stad och der
särskild sådan å landet finnes, skall bestå uteslutande af män. Ett
mål, hvaruti Kong!. Maj:ts befallningshafvande uttalat sig för sistnämnda
åsigt, lär för närvarande vara beroende på Kongl. Maj:ts pröfning.

Utan att nu närmare inlåta sig på tolkningen af ifrågavarande
bestämmelser anser utskottet, i likhet med motionären, att qvinnors
inväljande i fångvårdsstyrelse skulle kunna vara samhället till ganska
väsentligt gagn. De uppgifter, som enligt fattigvårdsförordningen
åligga fångvårdsstyrelse, kräfva, såsom motionären erinrat, så mycken
tid, att det ofta kan vara för den af andra värf upptagne mannen
förenadt med stor svårighet att på ett tillfredsställande sätt fylla desamma.
Granskar man närmare beskaffenheten af dessa uppgifter,
sådana de i §§ 12 och 13 af fattigvårdsförordningen finnas angifva,1
kan man ej undgå att erkänna, att qvinnan genom arten af sin
begåfning och de sysselsättningar, åt hvilka hon i allmänhet egnar
sig, är synnerligt väl lämpad för fullgörandet af åtminstone en del af
antydda skyldigheter. I detta afseende må särskild! erinras om fattigvårdsstyrelsens
förpligtelse att tillse, det barn, hvilkas underhåll åligger
fattigvårdssamhället, erhålla vård och kristlig uppfostran. Äfven i
öfrig* torde qvinnan i högre grad än mannen vara i besittning af den
grannlagenhet och ömhet mot den nödstälde, som i väsentlig mån ökar
värdet af meddelad hjelp och bidrager att hos den, som blir föremål
derför, väcka och underhålla hågen att, såvidt i hans förmåga står,
sjelf draga försorg för sig och de sina.

Beträffande vidare den af motionären ifrågasatta behörigheten
för qvinna att inväljas i skolråd, så synas giltiga skäl tala äfven härför.
Det sätt, hvarpå qvinnan, under senare tider i allt större utsträckning,
visat sig kunna verka pa undervisningens alla områden, synnerligen
inom folkskolan, torde innebära eu borgen för, att hennes deltagande
. i ledningen af folkskolans angelägenheter inom de särskilda
skoldistrikten skulle kunna vara icke blott utan skadlig inverkan utan
äfven till gagn. Detta gäller, såsom motionären framhållit, särskild!

Bih. till Riksd. Prof. 1887. B. 7 Sami. 7 Höft. 3

14

Lagutskottets Utlåtande N:o i (i

i fråga om öfvervakandet af undervisningen i qvinlig slöjd, för hvilket
ändamål skolråden flerestädes lära nödgats anlita biträde af deruti erfarna
qvinnor.

Utskottet, som sålunda i allt väsentligt delar de af motionären
i förevarande ämne uttalade åsigter, men anser en fullständigare utredning
af de för ändamålets vinnande nödiga lagstiftningsåtgärder höra
föregå framläggandet af ett lagförslag i ämnet, får på giund häraf
hemställa,

att Riksdagen ville, med anledning af motionerna,
i skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta
och för Riksdagen framlägga förslag till sådan
ändring i gällande lagstiftning, att hinder icke. må
möta för att i kommunala angelägenheter röstberättigad
qvinna må kunna såväl i stad som på landet inväljas
till ledamot af skolråd och af fångvårdsstyrelse, der
denna å landet icke utgöres af kommunalnämnd.

Stockholm den 6 juni 1887.

På lagutskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Reservationer:

af herr Bergström, som icke funnit skäl att i anledning af förevarande
motioner för närvarande tillstyrka någon Riksdagens åtgärd;
samt

af herrar Lundeberg, G. H. Stråle och A. Svensson i Lösen,
hvilka förordat afslag å de af motionären framstälda förslag.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG 1887.