Lagutskottets Utlåtande N:o 16 (Utlåtande 1887:LU16 - janmar Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 16.

3C:o 16.

Ank. till Riksd. kansli don 24 febr. 1887, kl. 1 e. m.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckta motioner om, ändrade
grunder för den kommunala rösträtten på landet.

Till lagutskottets handläggning har Andra Kammaren hänvisat två
särskilda inom nämnda kammare af herrar J. Ny däld och E. Öberg afgifna
motioner (n:is 79 och 148), i hvilka föreslås sådan ändring af 11 § i
förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862, att genom
införande af en tilläggsbestämmelse i denna § må förekommas, att
en person eller ett fåtal personer på grund af ett öfvervägande fyrktal
kan allena utöfva kommunens beslutanderätt. I sådant syfte hemställer
herr ((berg, med hvilken herrar Aug. Danielsson, Nils Wallinark och J.
W. Lindh förklarat sig instämma, »att Riksdagen för sin del ville besluta,
det § 11 i kongl. förordningen om kommunalstyrelse på landet måtte få
den förändrade lydelse, att röstvärdet skall beräknas efter det en hvar
åsätta fyrktal; dock så, att ej någon må utöfva rösträtt för större antal
röster, än som motsvarar en tiondedel af kommunens hela röstetal efter
röstlängden, och ej i något fall för mer än ett tusen röster».

Under erinran om de förslag i ämnet, hvilka vid flere föregående
riksdagar blifvit af lagutskottet framlagda, anför herr Nydahl:

»Enligt utskottets berörda hemställan skulle rösträtten inskränkas till
en tiondedel af kommunens hela röstetal efter röstlängden, hvilken inskränkning
skulle gälla jemväl vid val af landstingsmän och deras valmän.
Att en sådan inskränkning skulle blifva föga effektiv, bör ej vara svårt

Lagutskottets Utlåtande N:o 16.

att inse. Väl skulle inom de kommuner, der under nuvarande förhållanden
en ensam person är genom sitt höga röstetal enrådande, genom
den föreslagna inskränkningen af rösträtten ett så beskaffadt envälde upphäfvas;
men inom de kommuner åter, der magten är fördelad på tvenne
eller några få personers händer, skulle åtgärden ingalunda leda till det
åsyftade målet. Det kommunala enväldet skulle genom utskottets förslag
brytas, men icke så det kommunala fåmannaväldet. Och då det senare är
lika hinderligt för och oförenligt med en verklig sjelfstyrelse som det
förra, så bör äfven det häfvas eller förekommas, hvilket endast kan ske
genom en betydligt längre gående begränsning af rösträtten än den af
lagutskottet föreslagna. — Vidare är det för den åsyftade reformens framgång
nödigt, att den rösträtt, som enligt nu gällande författning utöfvas
vid val af landstingsmän eller deras valmän, lemnas orubbad. Det kan
nemligen icke betviflas, att det just är fruktan för det inflytande, ifrågavarande
reform skulle komma att utöfva på Första Kammarens sammansättning,
som mot reformen framkallat det egentliga motståndet. Denna
fruktan är visserligen, enligt mitt förmenande, föga grundad, ty med nu
rådande bestämmelser om valbarhet till Första Kammaren och så länge
denna kammares ledamöter sakna arfvode måste, såsom erfarenheten visat,
äfven demokratiska landsting sända till Riksdagen personer med allt annat
än demokratiska åsigter; men är detta rigtigt, så måste ock, å andra sidan,
deras betänkligheter, som af politiska skäl hellre se den så ytterst vigtiga
och af landtbefolkningens stora flertal så ifrigt efterlängtade förändringen
i den kommunala rösträtten till en aflägsen och oviss framtid uppskjuten,
än de vilja medgifva det af mig föreslagna undantaget vid fråga om val
af landstingsmän, anses lika oberättigade som de äro för sakens framgång
hinderliga.»

På grund af det sålunda anförda föreslår herr Nydahl, att Riksdagen
ville för sin del besluta, att § 11 i kongl. förordningen den 21 mars
1862 om kommunalstyrelse på landet måtte få den förändrade lydelse,
att röstvärdet skall beräknas efter det en hvar åsätta fyrktal, dock att
vid beslut om utgifter, som skola utgå för längre tid än två år, äfvensom
vid alla val, utom vid val af landstingsmän eller deras valmän, ej
någon må utöfva rösträtt för större antal röster än som svarar mot en
femtiondedel af kommunens hela röstetal efter röstlängden, eller i något
fall för högre röstetal än det, som enligt röstlängden sammanräknad! tillkommer
öfriga röstegande.

Lagutskottets Utlåtande N:o 16.

På sätt motionärerna livar för sig erinrat, har lagutskottet vid 1881,
1882, 1884, 1885 och 1886 års riksdagar framlagt förslag i samma syftning
som motionärerna, om ock i detaljerna från de sistnämndes något
afvikande. Utskottet tillåter sig att nu likasom vid sistlidna års riksdag
hänvisa till följande, år 1885 afgifna utlåtande (n:o 26).

»I den föreliggande frågan hyser utskottet fortfarande samma åsigter,
som äro uttalade i dess utlåtanden n:o 22 vid 1881 års riksdag, n:o 52
vid 1882 års riksdag samt n:o 28 vid 1884 års riksdag.

Utskottet erinrade då, huru som kommunallagarnes ändamål, enligt
deras eget uttalande, vore, att kommuns medlemmar skulle ega att sjelfva
efter de uti dessa lagar leinnade närmare bestämmelser vårda sina gemensamma
ordnings- och hushållningsangelägenheter, men huru som. på det
att denna till grund för hela kommunallagstiftningen liggande tanke
måtte i alla landtkommuner också blifva en verklighet, förändrade bestämmelser
rörande röstvärdet emellertid vore erforderliga.

Beträffande röstvärdet innehölle förordningen om kommunalstyrelse
på landet för det närvarande endast den regel, att röstvärdet beräknas
efter det en hvar åsätta fyrktal. Huru enkel och naturlig den sålunda
gifna regeln än syntes, verkade den dock på olika orter efter olika förhållanden
helt olika och icke alltid på det mest nöjaktiga sätt. Så innehade
enligt statistiska centralbyråns berättelser rörande den kommunala
rösträtten ar 1871* uti 54 af rikets 2,854 landtkommuner en röstegande
öfver hälften af hela fyrktalet, högsta fyrktalet på en person utgjorde
uti 360 öfver 1/i—1/3, uti 1,026 öfver 1/10—''/4, allt af hela fyrktalet;
och hvad beträffade antalet personer, som innehade visst fyrktal öfver
x/10 af kommunens, innehade 54 öfver hälften, 378 öfver V4—-V2, 1,697
öfver 1/10—’/4, om hvilka förhållanden närmare upplysningar kunde inhemtas
af den tabell, som funnes bifogad lagutskottets utlåtande n:o 35
vid 1878 års riksdag. Förhållandena torde under tiden sedan dess icke,
åtminstone proportionsvis mellan olika grupper af röstegande, hafva undergått
någon väsentlig förändring.

Det vore uppenbart, att någon kommunal sjelfstyrelse icke alls
förefunnes inom de 54 kommuner, hvarest en enda person ensam kunde
utöfva kommunens beslutanderätt, d. v. s. efter behag, blott laga former
iakttoges, beskatta öfriga kommunalmedlemmar och utse desse att såsom
kommunala förtroendemän vårda angelägenheter, som hufvudsakligen vore

* Några färskare statistiska uppgifter i ämnet föreligga icke.

Lagutskottets Utlåtande N:o 16.

hans egna, under det han sjelf kunde undandraga sig hvarje personligt
kommunalt uppdrag. Att i eu stor mängd andra kommuner sjelfstyrelsen
vore i större eller mindre grad kringskuren, visade de anförda statistiska
uppgifterna.

Man borde ock kunna antaga, att, derest, vid utarbetandet af 1862
års kommunalförordning för landet, de statistiska uppgifter rörande förhållandena
i landtkommunerna, en senare tid leinnat, funnits att tillgå,
någon begränsning uppåt uti rösträtten ock blifvit stadgad. Att upphäfva
en kommunalmedlems obegränsade rätt att för alla öfriga medlemmar af
kommunen ensam besluta vore endast en gärd af rättvisa samt ett vilkor
för tillämpningen af begreppet kommunal sjelfstyrelse; och för en lindrig
begränsning af de högsta röstetalen äfven i öfrigt syntes billighetsskäl
tala. Hvad beträffade siffran för det relativa röstmaximum, som lämpligen
borde bestämmas, syntes af de tabeller, som blifvit af särskilda ledamöter
inom utskottet utarbetade och utlåtandet bifogade, framgå, att genom
bestämmande af detta maximum till en tiondel af kommunens hela
röstetal de öfverklagade missförhållandena kunde i allmänhet afhjelpas.
För de kommuner, hvarest detta maximum icke skulle upphäfva en enda
röstegandes samtliga öfriga röstegandes samfälda röstetal öfvervägande rösträtt,
hade ansetts nödigt föreslå det tillägg, att ingen finge i något fall
utöfva rösträtt för högre röstetal än det, som enligt röstlängden sammanräknadt
tillkomme öfriga röstegande.

De skäl, på hvilka utskottet sålunda förut grundat sitt tillstyrkande
af en begränsning i den kommunala rösträtten på landet, synas utskottet
fortfarande ega giltighet. Utskottet vill nu ytterligare, i likhet med hvad
utskottet gjorde vid 1882 och 1884 års riksdagar, erinra, att, då ledamöter
i bevillningsberedningarne och i taxeringsnämnderna omedelbart, samt ledamöter
i pröfningsnämnderna medelbart, utses å kommunalstämma, i sådana
kommuner, der beslutanderätten utöfvas af en enda eller några få personer,
dessa kunna erhålla ett i utskottets tanke obehörigt inflytande äfven å
beskattningen. Vidare torde i allmänhet de olägenheter, till hvilkas afhjelpande
den nämnda begränsningen i rösträtten ansetts nödig, på senaste
åren hafva oftare än förut framträda i det att nu mera flerstädes å landsbygden
bildas stora bolag för industriel rörelse, hvarigenom det lätteligen
kan inträffa, att en enda person inom kommunen kan, såsom representant
för bolaget, erhålla ett röstetal, hvars storlek tillåter honom att blifva
den allena beslutande i kommunens angelägenheter eller åtminstone derå
utöfva ett allt för stort inflytande.

Lagutskottets Utlåtande N:o 16.

Såsom en omständighet, hvilken i viss mån tjena!'' till stöd för utskottets
mening, vill utskottet meddela, att uti Finland, hvars samhällsförhållanden
i flera afseenden, och särskildt rörande kommunalväsendet,
ega likhet med dem, som förekomma i vårt land, på grund af förordningen
angående kommunalförvaltningen på landet den 6 februari 1865, ett
relativt maximum af en sjettedel af de vid stämman närvarandes sammanlagda
röstbelopp är stadgadt i fråga om rösträtts utöfvande vare sig för
egen del eller å annans vägnar.»

Vid samtliga de tillfällen, då utskottets ofvan omförmälda förslag
förevarit till behandling i kamrarne, har detsamma godkänts af Andra
Kammaren, men fallit i den Första. Af den diskussion, som särskildt vid
sistlidna års riksdag fördes inom Första Kammaren, har utskottet trott sig
kunna draga den slutsats, att nämnda kammares obenägenhet mot en
förändring i den nu ifrågasatta rigtningen hufvudsakligen haft sin grund
i farhågan för det inflytande eu sådan ändring, tillämpad vid val af
landst,ingsmän och deras valmän, skulle kunna utöfva på kammarens egen
sammansättning och politiska karakter. Ehuru utskottet för sin del icke
hyser någon sådan farhåga, har dock utskottet, för att om möjligt undanrödja
ett af hindren mot en reform, hvars behöflighet under de 25 år,
som förflutit sedan kommunalförfattningarnes utfärdande, allt tydligare
blifvit ådagalagd, i sitt förra förslag gjort den ändring, att vid val af
landstingsman och deras valmän rösträtt må utöfvas efter samma grunder,
som nu gälla. Deremot har utskottet, med afseende derå att Andra Kammaren
vid så många föregående tillfällen godkänt berörda förslag, ansett
öfriga i de nu föreliggande motionerna förordade modifikationer af samma
förslag icke böra föranleda någon ändring deruti; och får utskottet följaktligen
hemställa,

att Riksdagen ville för sin del antaga följande
Förordning

angående ändrad lydelse af §§ 11 och 59 i jörordningen
om Icommunalstyrelse på landet.

Härigenom förordnas, att § 11 i förordningen om
kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862, sådan
nämnda § lyder i kongl. kungörelsen den 8 september
Bik. till Biksd. Prot. 1887. 7 Sami. 11 Häft. 2

Lagutskottets Utlåtande N:o 16.

186S, samt § 59 i samma förordning, sådan denna §
lyder i kongl. kungörelsen den 17 mars 1882, skola
erhålla följande ändrade lydelse:

§ 11-

Röstvärdet skall beräknas efter det en hvar röstegande
åsätta fyrktal. Ej må någon, utom vid val af
landsting smän eller valmän för desses väljande, utöfva rösträtt
för större antal röster än som svarar mot eu tiondedel
af "kommunens hela röstetal efter röstlängden, eller i
något fall för högre röstetal än det, som enligt röstlängden
sammanräknadt tillkommer öfrige röstegande. Uppkommer
vid sådan ''beräkning af rösträtt bråktal, skall det
bortfalla.

§ 59.

Kommunalnämnden skall verkställa fyrktalssättningen
och deröfver upprätta en längd, upptagande,
särskild! för hvarje skattskyldig och i särskilda kolumner:
för i mantal satt jord, för jordbruksfastighet utan
mantal och för annan fastighet debiterad bevillning
enligt art, 11 i bevillningsstadgan (eller, der bevillning
ej utgår, det belopp, som, uträknadt efter taxeringsvärdet,
mot sådan bevillning svarar); för öfriga beskattningsföremål
debiterad enahanda bevillning; det
åsätta fyrktalet för i mantal satt jord; fyrktalet för
jordbruksfastighet utan mantal; fyrktalet för annan
fastighet; fyrktalet för alla öfriga beskattningsföremål
och summan af den skattskyldiges fyrktal; allt på sätt
det under litt. A bifogade formulär till fyrktalslängd
närmare utvisar.

Denna längd, som ligger till grund för kommunalutskyldernas
debitering, utgör, med iakttagande af de
bestämmelser och undantag §§ 8, 9 och 11 innehålla,
tillika kommuns röstlängd. I den för anmärkningar
afsedda kolumn antecknas, om och på hvilken grund
i följd af dessa bestämmelser någon i längden uppförd

Lagutskottets Utlåtande N:o 16.

skattskyldig icke eger utöfva rösträtt. Längden upprättas
i två exemplar, af hvilka det ena i sockenstugan
anslås och det andra hos kommunalnämnden förvaras.

Stockholm den 24 februari 1887.

På lagutskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Reservationer

af herrar Bergström, Fröberg, Lundeberg, G. H. Stråle, Glaeson och Stephens.

Herr Näsman har begärt få här antecknadt, att han icke deltagit i
ärendets behandling inom utskottet.

Lagutskottets Utlåtande N:o 16.

Formulär Flit. A.

Fyrktalslängd för

Personel-	Fastigheter
Prosten N. N................... Landbonden Sven Persson... Lagmannen N. N....... Kronofogden N. N....... Majoren N. N................ Anders Svensson........... Gästgifvaren N. N........	Skrintorp N:o 2, stom */, mantal,KyrktomtaN:ol, skatte, lmantal Lungnås N:o 1, pastorsboställe, 1 mantal........... Normlösa, N:o 1, häradshöfdingeboställe, 2 mantal ...... Skrintorp, kronofogdeboställe, l‘/2 mantal.............. Glittringe säteri, 11 mantal, Rofvestad 2l/3 mantal, Ys qvarn Berga, 1 mantal, Rofvestad ‘/3 mantal, Brunby utjord ......... Vantinge gästgifvaregård, 1 mantal . .. ..
Skomakaren N. N. i Vantinge Torparen Carl Nilsson i Vik Carl Svensson, fjerdingsman Landtbrukaren N. N......	Vantinge backstuga ..........................
Torpet Lugnet ............................
Brunby, N:o 3, 748 mantal, krono.................................... Mora kungsladugård, 1 mantal........
0. s. v.	Summa

Nordbo den 2 December 188 .

På kommunalnämndens vägnar:

N. N.

Ordförande.

Anm. För sådan jordbruksfastighet, för hvilken bevillning ej utgår, uppföres dock i vederbörlig kolumn det
belopp, som, uträknadt efter taxeringsvärdet, emot sådan bevillning svarar.

Lagutskottets Utlåtande N:o 18.

Sordin) socken år 188 .

Bevillning enligt Art. II Bevillnings-stadgan	Påfördt fyrktal	Anmärkningar
för i mantal satt jord	för jordbruksfastighet utan mantal	för annan fastighet	för alla öfriga beskatt- ningsföremål	för i mantal satt jord	för jordbruksfastighet utan mantal	för annan fastighet	för alla öfriga beskatt-ningsföremål	Summa
Kr.	öre	Kr.	öre	Kr.	öre	Kr.	öre
13	so	—	—	—	—	16	—	270	—	—	160	430
9	60	—	—	—	—	—	—	192	—	—	—	192	i konkurstillstånd.
13	—	—	—	—	—	26	50	260	—	—	265	525
10	BO	•—	—	—	—	12	50	206	—	—	125	331
481	50	—	—	22	—	80	—	9,630	—	220	800	10,650
12	—	1	60	—	—	—	—	240	32	—	—	272
11	—	—	—	—	—	23	—	220	—	—	230	450
—	—	—		—	80	1	—	—	—	8	10	18	oguldna kommunalutskylder.
—	—	—	15	—	—	—	—	—	3	—	—	3
—	11	—	—	—	—	—	18	3	—	—	2	5
9							~	180	“	“		180	taxeringsvärde 30,000 kr.
						—	—	—	—		—	—

Att förestående fyrktalslängd blifvit i kommunalstämma denna dag granskad och godkänd,
betygas Nordbo i sockenstugan den 21 December 188 .

N. N.

Stämmans ordförande.

N. N.

Bih. till Likså. Prof. 1887. 7 Sami. 11 Haft.