Lagutskottets Utlåtande N:o 15 (Utlåtande 1905:LU15 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 15.

Hso 15.

A n>;, til! Kikad. kansli den 21 februari 1906, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående upphörande af
pastors sjelfskrifvenhet såsom ordförande i kyrkostämma.

Lagutskottet har till behandling förehaft en inom Andra Kammaren
af herr M. Matsson väckt och till utskottet hänvisad motion, n:o 172,
af följande lydelse:

»Då jag vid förra årets riksdag motionerade om skrifvelse till Kung!.
Maj:t angående upphörande af pastors själfskrifvenhet som ordförande i
kyrkostämma, afslogs denna motion i Andra Kammaren med 111 röster
mot 96. I betraktande af att den tanke, som .i motionen uttryckts, icke
förut kunnat tillvinna sig någon anslutning ens i Andra Kammaren, måste
denna utgång betraktas som ett fall framåt. Vid det förhållande, att de
96 rösterna, som afgåfvos för bifall till motionen, afgåfvos i strid mot
lagutskottets enhälliga hemställan om att ifrågavarande motion icke måtte
till någon Riksdagens åtgärd föranleda, förefaller det, som sympatierna för
den ifrågasatta reformen redan då skulle varit nog stora för att bereda
majoritet åt mitt förslag inom Andra Kammaren, ifall utskottets hemställan
gått i annan riktning, eller det i utskottets betänkande förekommit
någon reservation till förmån för motionen; men att kammaren skulle besluta
mot ett enigt utskott, kunde man ju icke vänta. Då emellertid vid
Bil,, till Riksd. Prat. 1905. 7 Sami. 13 Höft. (.N:o 15) 1

Lagutskottets Utlåtande N:o 15.

detta ärendes behandling i Andra Kammaren lagutskottets vice ordförande
gaf till känna, att det inom utskottet icke saknades sympatier för min
framställning, och att det icke var af principiella skäl, som han biträdt
utskottets uppfattning, samt det af herr vice ordförandens anförande i
öfrigt tyckes framgå, att utskottet affattat sitt betänkande i känsla af att
alla försök till främjande af motionens syfte skulle stranda på båda kamrarnas
motstånd, synes den möjligheten icke vara alldeles utesluten, att
en förnyad framställning i liknande syfte skulle tilldraga sig ökadt beaktande
inom utskottet och såsom följd däraf större tillslutning inom Riksdagen.
Vid sådant förhållande anser jag mig böra draga detta ingalunda
oviktiga ärende under Riksdagens förnyade pröfning.

Genom samtal med personer, som icke delat min uppfattning om
den ifrågasatta reformens lämplighet, har jag blifvit förvissad om, att
dessa personer i flertalet fall låtit språket behärska föreställningssättet.
Ordet kyrkostämma är nämligen ägnadt att bibringa intryck af omedelbar
samhörighet med kyrkan, prästerskapet och religionen. Vid närmare
granskning skall man dock finna, att kyrkostämman har att handlägga
ärenden af hufvudsakligen samma innebörd som de vid kommunalstämma
förekommande.

Det lärer hafva inträffat, att vid prästval röstberättigade bolag,
hvilkas delägare varit bosatta på långt aflägsna platser inom andra församlingar
eller till och med i främmande land och som för den skull
käft ringa intresse af de sökande prästmännens större eller mindre duglighet
i sitt hufvudsakliga kall, begagnat sin rösträtt för att med hänsyn
till pastors själfskrifvenhet som ordförande i kyrkostämma få en
präst med kommunalmansegenskaper till förmån för sina alldeles utom
församliugslifvet stående intressen. Det kan icke vara önskvärd!, att
sådana hänsyn få anledning att blifva bestämmande öfver prästvalens
utgång; och redan detta missförhållande synes mig med tillräcklig styrka
påkalla den nu ånyo ifrågasatta lagförändringen.

Förutom det nu anförda samt de skäl, hvarå jag grundade min
motion vid fjolårets riksdag och mitt försvar för densamma under Andra
Kammarens förhandlingar, synas mig förnämligast följande omständigheter
tala för den ifrågasatta reformen:

. l:o) att det numera torde saknas tillräckliga skäl för att, församlingen
oåtspord, lägga ordförandeskapet i kyrkostämman obligatoriskt
på en prästman, som måhända icke känner sig hågad eller kvalificerad
att leda stämmans förhandlingar, eller som icke. har någon tid för

Lagutskottets Utlåtande N:o 15. 3

denna uppgift utan att hans egentliga kall i större eller mindre mån
åsidosattes;

2:o) att samhällsutvecklingen på senare tid i fråga om allmänna värf
och förtroendeposter alltmera frigjort sig från själfskrifvenhetsprincipen,
hvarvid erfarenheten visat, att uppdrag af hvilken beskaffenhet som helst
i regel skötas till större belåtenhet, då de innehafvas på grund af särskild!
uppdrag eller val, än då do innehafvas på grund af sjelfskrifvenhet
;

3:o) att prästen genom sin skyldighet att vara ordförande i kyrkostämman
bringas in i församlingens utanför det kyrkliga gående meningsstrider
på ett sätt, som kan tänkas vara menligt för det religiösa församlingslifvet;
äfvensom

4:o) att prästen såsom själfskrifven ordförande i kyrkostämman måste
attestera uppläsandet af sina egna kungörelser om stämman och sålunda
bära vittnesbörd i egen sak, samt att han än vidare — eftersom vice
ordförande saknas — äfvenledes är af tjänsteåliggande tvingad ej blott
att öfvervara utaxr jämväl att leda kyrkostämmans behandling af frågor
om ansvarsfrihet för kyrkorådets och skolrådets förvaltning, som ofta kan
beröra honom personligen mycket nära, och att han vid paria vota till
och med kan få afgöra öfver dylika eller andra hans personliga intressen
berörande frågor.

På grund af hvad jag sålunda anfört, tillåter jag mig vördsamt hemställa,
det Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att
Kungl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida icke ordförande och
vice ordförande i kyrkostämma skulle kunna väljas på samma sätt af
kyrkostämman som ordförande och vice ordförande i kommunalstämma
väljas af kommunalstämman, samt därefter för Riksdagen framlägga förslag
till sådana ändringar och tillägg uti nådiga förordningen om kyrkostämma
samt om kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862 jämte andra
häraf berörda lagrum, som, i händelse pastors själfskrifvenhet såsom ordförande
i kyrkostämma befinnes lämpligen kunna upphöra, af sådan förändring
kunna påkallas.»

I motioneus syfte hafva herrar Johan Ericsson, Oskar Eklund, Edvard
Wavrinsky, Karl Starhäck, S. II. Kvarnselius, John Olsson, Anders Ster ner,
J. Andersson, Alfr. Lundgren, J. Bromée, Oskär Berg, K. G. Karlsson,
Joll. Nydal och J. Persson i Arboga instämt.

Lagutskottets Utlåtande N:o 15.

Framställningar i förevarande motions syfte hafva förut vid upprepade
tillfällen varit föremål för Riksdagens pröfning, men därvid städse i enlighet
med lagutskottets hemställan afslagits af båda kamrarna. Ej heller
nu finner sig utskottet kunna förorda motionärens förslag, och de skal, som
vid frågans föregående behandling anförts till stöd för eu sådan ståndpunkt,
synas utskottet fortfarande äga giltighet.

Det lärer sålunda icke kunna bestridas, att i anseende till beskaffenheten
af de ärenden, som tillhöra kyrkostämman, kyrkoherden eller den
hans ämbete förvaltar är den, hvilken det företrädesvis bör tillkomma att
såsom ordförande i stämman leda förhandlingarna. Däruti att pastors
ifrågavarande befogenhet utöfvas under tjänstemannaansvar torde äfven
ligga en väsentlig garanti mot ett missbruk af samma befogenhet. Den
olägenhet, som kan uppkomma därigenom, att till äfventyra en eller annan
prästman i anseende till personliga egenskaper eller erfarenhet icke är sä
lämpad att handhafva ifrågavarande uppdrag som önskligt kunde vara, är
enligt utskottets uppfattning icke af synnerligen stor betydelse i jämförelse
med vikten däraf, att principen af samverkan i den kyrkliga förvaltningen
mellan kyrkostämman, såsom representerande lekmännens deltagande i berörda
förvaltning, och pastoral vårdens handhafvare bibehålies. Väl torde
det kunna invändas, att motionen afser att afskaffa pastors själfskrifvenhet
såsom ordförande i kyrkostämman, men icke att förhindra, att vederbörande
prästman genom val sättes i tillfälle att utöfva berörda befattning. Men
det lärer enligt utskottets mening vara att befara, att, om nämnda själfskrifvenhet
borttages, pastor till följd af de honom åliggande betydande
ämbetsgöromålen icke ofta skal! befinnas villig att underkasta sig den
med ett sådant uppdrag förenade möda.

I motionen har ifrågasatts, att, jämte det ordförande i kyrkostämman
sålunda skulle väljas på samma sätt, som finnes stadgadt om val af ordförande
i kommunalstämma, jämväl eu vice ordförande i kyrkostämman
skulle på enahanda sätt utses. Hvad sålunda föreslagits är, såsom jämväl
af motionen framgår, så till vida en nyhet, som i förordningen om kyrkostämma
samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862 icke föreskrifves,
att i kyrkostämma skall finnas vice ordförande. I denna del sammanhänger
emellertid förslaget på det närmaste med hufvudfrågan i motionen
— borttagande af pastors själfskrifvenhet uti förevarande hänseende —
och torde icke erfordra något yttrande af utskottet utöfver hvad ofvan
anförts.

Lagutskottets Utlåtande N:o 15, 5

Utskottet, som finner de af motionären till stöd för lians framställning
i öfrigt anförda skäl ej heller vara öfvertygande, hemställer alltså,

att förevarande motion icke må till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 21 februari 1905.

På lagutskottets vägnar:

ERNST TRYGGER.

Reservation

af herr Lindhagen, med hvilken herrar Zetterstrand, A. Olsson,
Segerdahl och Jansson instämt:

»I den kommunala själfstyrelsens princip ligger äfven innesluten en
naturlig rätt för kommunens röstberättigade medlemmar att själfva välja
den ordförande, under hvars ledning do skola öfverlägga och fatta beslut
i kommunens angelägenheter. Man utgår ifrån, att de röstberättigade
måste antagas bäst vara i stånd att själfva bedöma, hvilken medlem inom
församlingen, som företrädesvis lämpar sig för uppdraget. Lagstiftningen
har därför ingen anledning att utöfva något förmynderskap öfver dem i
detta afseende.

Detta gäller naturligtvis äfven ordförandeskapet i kyrkostämma. För
denna befattnings utöfvande kräfves det i främsta rummet god uppfattning
och vana vid allmänna angelägenheters handhafvande, men ingalunda
någon särskild yrkesutbildning. Ärendena, som förekomma vid kyrkostämma,
äro ej af någon mera invecklad art än de, som afgöras af t. ex.
kommunalstämma, stadsfullmäktige eller landsting, hvilka beslutande församlingar
alla själfva välja sin ordförande.

År pastor särdeles fallen för uppdraget, blir han förmodligen vald
till ordförande. Saknar han åter betingelserna för att kunna utöfva ordförandeskapet
till belåtenhet, hvilket också ibland måste inträffa, är det
Bih. till Riksd. Prot. 1905. 7 Sand, 13 Höft. 2

6 Lagutskottets Utlåtande N:o-'' ''15.

val riktigt, att kommunen får äga tillfälle att välja en lämpligare ordförande.
Det synes ock oskäligt, att en prästman med göda förutsättningar
för sitt kall i (ifrigt måhända skall, såsom lärer ibland inträffa, möta
svårigheter att vinna befordran till kyrkoherdebeställning, därför att han
veterligen saknar färdighet i eu så världslig sak som att föra ordet i eu
beslutande församling.

Att ordföranden i kyrkostämma skall handla under tjänstemannaansvar
är hvarken mera eller mindre behöflig! än för andrå kommunala
ordförandeplatser. Och vore det verkligen så, som utskottet antyder, att
pastor till följd af sina betydande ämbetsgöromål skulle mera sällan befinnas
villig att mottaga val till ordförandeskapet, så visar ju detta endast,
att honom bör beredas tillfälle till befrielse från detsamma för att med erforderlig
omtanke kunna sköta sina öfriga hufvudsakliga sysselsättningar.

Upphäfvande! af pastors själfskrifvenhet såsom ordförande i kyrkostämma
är sålunda utan tvifvel en fråga, som städse återkommer, till dess
den vunnit sin lösning. Och då vid senaste riksdag visade sig, att på
många orter finnes opinion för att lösningen bör ske nu, föreligga således
alla skäl för bifall till motionen.

Den inom utskottet anmärkta omständigheten; att motionären icke
jämväl vackt förslag om borttagande af pastors själfskrifvenhet såsom ordförande
i skolråd, bör naturligtvis ej leda till ett förkastande af förslaget,
utan blott till ett framhållande, att äfven denna angelägenhet bör komma
under bedömande i sammanhang med det slutliga öfvervägandet af motionärens
framställning.

På grund af hvad sålunda anförts, får jag hemställa,

att Eiksdagen i anledning af förevarande motion
ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kung!
Maj:t täcktes låta utarbeta och för Eiksdagen framlägga
förslag till lagändringar i ändamål, att pastors
själfskrifvenhet såsom ordförande i kyrkostämma må
upphöra.»

Herr Bandqvist har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i
ärendets behandling inom utskottet.

Stockholm, tryckt hos P. Pal mqtiists. Aktiebolag, 1905.