Lagutskottets Utlåtande N:o 15
Utlåtande 1894:LU15
Lagutskottets Utlåtande N:o 15.
3
N:o 15.
Ank. till "Riksd. kansli den 27 februari 1894, kl. 12 midd.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af 71 §
konkurslagen.
71 § konkurslagen är af följande lydelse:
»Vill någon å inställelsedagen närvarande borgenär, god man eller
syssloman, eller ock gäldenären, der han tillstädes är, jäf emot en eller
flera af de bevakade fordringarna göra, eller begär någon af dem rådrum
att sitt beslut derom, efter granskning af handlingarna, fatta; utsätte
då ordföranden viss dag inom två veckor derefter, å hvilken anmärkningarna,
skriftligen författade, senast skola aflemnas till rätten eller
domaren.
Ordföranden----— — framställas.»
Uti en inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottets behandling
hänvisad motion, n:o 110, hemställer herr P. Truedsson, att Riksdagen för
sin del ville besluta, att nämnda lagrum måtte erhålla följande förändrade
lydelse:
»Vill--— — fatta; utsätta då ordföranden viss dag inom två
veckor derefter, å hvilken anmärkningarna, skriftligen författade, senast
skola personligen aflemnas, eller ock genom allmänna posten insändas, på
afsändarens egen risk, till rätten eller domaren.
Ordföranden — — — — framställas.»
4
Lagutskottets Utlåtande N:o 15.
Till stöd härför anföres i motionen, att stadgandet, det anmärkningar,
skriftligen författade, skola »aflemnas» till rätten eller domaren, blifvit af
domarecorpsen olika uppfattadt; och hade i följd deraf praxis icke blifvit
enahanda i alla domsagor. Några domare mottoge anmärkningar, som
genom allmänna posten tillsändes dem, under det andra, stödjande sig på
stadgandets ordalydelse, fordrade, att anmärkningarna skulle af vederbörande
rättsegare egenhändigt aflemnas. Följden af sistnämnda uppfattning hade
blifvit, att mot bevakade fordringar framstälda anmärkningar, som insändts
med posten, icke föranledt fordringarnas underkännande, om än grundade
skäl dertill funnits. Det vore önskligt att, till förmån för den rättsökande
allmänheten, en lika uppfattning och praxis i förevarande afseende gjorde
sig gällande.
Enligt utskottets mening kan åt ifrågavarande stadgande i konkurslagen
icke gifvas annan tydning, än att den, som vill framställa anmärkning
mot bevakad fordran, måste sjelf eller genom ombud aflemna skrifvelse
derom till vederbörande domstol eller domare; om ock det är domaren obetaget
att, icke såsom tjenstepligt utan på grund af särskildt tillmötesgående
mot parterna, emottaga de anmärkningsskrifter, som till honom med posten
öfversändas, och, så framt de inom föreskrifven tid kommit honom till hända,
med anledning deraf vidtaga de vidare åtgärder, som i 71 § konkurslagen
äro föreskrifna.
Den hittills i lag gifna föreskriften synes utskottet, så länge ett genom
lag ordnadt kansli vid underrätterna saknas, vara nödig för att undvika
förvecklingar och nöjaktigt tillvarataga fordringsegares rätt. Bifölles det
af motionären framstälda förslag, skulle säkerligen under nuvarande förhållanden
flera gånger, särskildt i det fall, att vederbörande domare vid
tiden för anmärkningars aflemnande för embetsgöromål eller af annat skäl
vistades utom sitt hem, tvist uppstå, huruvida anmärkning blifvit inom rätt
tid framstäld.
På grund häraf och då det i allt fall icke torde vara lämpligt
att, på sätt motionären föreslagit, ändra förevarande lagrum, under det
andra i konkurslagen förekommande bestämmelser om aflemnande af
handlingar till rätten eller domaren, såsom t. ex. stadgandet i 69 § i fråga
om bevakningshandlingar, komme att qvarstå oförändrade, får utskottet
hemställa,
Lagutskottet» Utlåtande N:o 16.
5
att motionen icke må till någon Riksdagens åtgärd
föranleda.
Stockholm den 27 februari 1894.
På lagutskottets vägnar:
L. ANNERSTEDT.
Reservation
af herrar F. Andersson och P. G. Petersson.
N:o 16.
Ank. till Riksd. kansli den 27 februari 1894, kl. 12 midd.
Utlåtande, i (inledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl.
May.t med begäran om utarbetande och framläggande af
förslag till lag i syfte att gift person ej må utan andre
makens samtycke ingå borgen.
Uti en inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottets behandling
hänvisad motion, n:o 122, hemställer herr B. P. Ersson, med hvilken herrar
Ollas A. Ericsson och S. M. Olsson instämt,
att Riksdagen ville i skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t måtte låta
utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till lag, hvarigenom den ene