Lagutskottets Utlåtande N:o 15

Utlåtande 1889:LU15

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 15.

N:o 13.

Ank. till Riksd. kansli den 21 febr. 1889, kl. 12 midd.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt förslag om prestedens
utbytande mot ett löfte.

Såsom lagutskottet anfört'' i sitt utlåtande, n:o 4, i anledning af
väckt förslag om domareedens utbytande mot ett löfte, bär Andra kammaren
till utskottet hänvisat en inom nämnda kammare af herr G. E.
Beskow afgifven motion, n:o 9, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran
om framläggande af förslag till prest- och domareedernas utbytande
mot löften. I omförmälda utlåtande har lagutskottet yttrat sig
öfver motionärens förslag i hvad det afser domareeden, och får utskottet
härmed afgifva utlåtande öfver motionen, i hvad den åsyftar prestedens
afskaffande.

Motionären föreslår i detta afseende, att Riksdagen måtte i skrifvelse
till Kongl. Maj:t anhålla om sådan förändring i 22 kapitlet 2 §
kyrkolagen, att den deri föreskrifna prested vid prestvigning måtte utbytas
mot ett löfte, samt att Kongl. Maj:t täcktes för nästa kyrkomöte
framlägga förslag till formulär för sådant löfte.

Den ed, som på grund af stadgandet i 22 kap. 2 § kyrkolagen
skall vid prestvigning afläggas, lyder enligt kungörelsen den 25 oktober
1878 sålunda:

»Jag N. N. lofvar och svär vid Gud och hans heliga evangelium,
till hvars förkunnande jag nu kallas och antages, att jag vill städse
förblifva vid den rena evangeliska läran, sådan den, grundad i Guds
heliga ord det gamla, och nya testamentets skrifter, genom den oför -

9

Lagutskottets Utlåtande N:o 15.

ändrade Augsburgiska bekännelsen samt Upsala mötes beslut af år 1593
antagen och förklarad är, så att jag hvarken uppenbarligen förkunnar
och utsprider, eller hemligen främjar deremot stridande läror.

I utöfningen af prestembetet skall jag kyrkans lag och gällande
stadgar efterlefva och handhafva, mina förmän skyldig lydnad bevisa och
hvad mig varder ålagdt troget efterkomma. Till gudaktighetens öfning
uti inbördes kärlek, undersåtlig trohet samt en god, fridsam och ärbar
umgängelse skall jag med lära och efterdöme förmana. Jag skall ock
mina åhörare trogen och beredvillig tjenst bevisa, om de värnlösa, fattiga
och sjuka kristlig omvårdnad bära, samt bedröfvade och bekymrade
hjerta!], af den nåd Gud förlänar, efter yttersta förmåga hugsvala
och upprätta, Detta allt vill och skall jag redligen och samvetsgrant
efterkomma. Så sant mig Gud hjelpe till lif och själ!»

Fråga om afskaffande eller ändring af presteden har flere gånger
varit vid kyrkomötet väckt. Den ändring af edens lydelse, som föreskrefs
genom ofvan anförda kungörelse, var ock föranledd af framställning
från denna myndighet. 1883 aflät kyrkomötet till Kongl. Maj:t
eu underdånig skrifvelse med begäran om ytterligare ändring af formuläret
för eden; men Kongl. Maj:t fann, enligt beslut den 16 maj
1884, denna sistnämnda framställning böra komma under pröfning först
i sammanhang med ändring af andra föreskrift^ edsformulär. Slutligen
har, såsom motionären erinrat, jemväl vid sistlidna års kyrkomöte
förslag varit väckt om prestedens afskaffande, men icke vunnit kyrkomötets
bifall.

Lagutskottet anser för sin del, att frågan om prestedens utbytande
mot ett löfte är af sådan beskaffenhet, att Riksdagen icke bör,
utan att ett synnerligt behof deraf gjort sig gällande, af eget initiativ
ingripa i densammas afgörande. Denna fråga tillhör nemligen, enligt
utskottets uppfattning, sådana kyrkans inre angelägenheter, i hvilkas
afgörande Riksdagen visserligen enligt vår gällande kyrkorätt eger befogenhet
att deltaga, men vid hvilkas behandling den största försigtighet
och grannlagenhet synas vara af sakens natur påkallade.

Då lagutskottet icke af hvad i sådant afseende blifvit vid många
tillfällen anfördt funnit sig öfvertygadt, att eds afläggande skulle vara
af svenska kyrkans lära förbjudet, kan utskottet icke; heller finna, att
något tvingande behof i nu ifrågavarande afseende föreligger. Tvärt om
synes det utskottet, att såsom ett särskildt skäl för prestedens bibehållande,
äfven sedan åtskilliga andra embetseder afskaffats, kan anföras,
att det trogna uppfyllandet af de förpligtelse!’, som åligga en prest,
just till följd af desammas egen beskaffenhet, icke kan af någon yttre

Bill. till Likså. Prof, 1889. 7 Sami. 9 Höft. 2

10

Lagutskottets Utlåtande N:o 15.

myndighet öfvervakas, utan måste i det hela öfverlemnas åt prestens
egen samvetsgrannhet, i följd hvaraf åsidosättandet af nämnda förpligtelser
endast kan i mycket stötande fall blifva föremål för offentlig
myndighets rättande verksamhet. För en embetsutöfning af sådan art
torde den garanti, som eden onekligen innefattar, icke vara att alldeles
förakta.

Beträffande formuläret för eden kunde möjligen vissa ändringar
synas önskvärda; men då något förslag härutinnan ej blifvit framstäldt
anser sig lagutskottet sakna anledning till annan hemställan, än

att herr Beskows förslag om prestedens utbytande
mot ett löfte icke må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 21 februari 1889.

På lagutskottets vägnar:

Axel Bergström.

Reservation

af herr Lilienberg, med hvilken herrar Smedberg, A. Göransson P.
Pehrson i Törneryd och C. Persson i Stallerhult instämt: »De tjensteeder,
som fordom af så väl civila som militära tjenstemän vid deras inträde
i statens tjenst fordrades, hafva numera blifvit afskafifade. Den garanti,
man velat söka i eden, har således ansetts kunna undvaras från statens
sida för dess tjenstemän. Det förefaller då egendomligt, att en
sådan edgång skulle erfordras just för den, som egnar sig åt presterlig
verksamhet. Snarare skulle man väl kunna säga, att i detta fall eu
högtidlig försäkran borde förtjena mera tilltro, än en sådan, afgifven af
den, som egnade sig åt verldslig tjenst. Då sålunda efter mitt förmenande
från statens^ sida icke bör möta något hinder för prestedens
utbytande mot ett löfte och då hvad som. vid senaste kyrkomötet anöi
des töi pr estedens afskaffande synes mig utvisa, att från kyrkans
sida edens bibehållande icke bör fordras, anser jag att lagutskottet bort
tillstyrka bifall till motionen i nu förevarande del-»

Stockholm, tryckt hos A. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag. 1889.