Lagutskottets Utlåtande N:o 15

Utlåtande 1887:LU15 - janmar

Lagutskottets Utlåtande N:o 15.

1

Jf:o 15.

Ank. till Riksd. kansli den 2-1 febr. 1887, kl. 1 e. in.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af vackt motion om andrad
lydelse af 117 § i slaf tesstadgan den 9 november 1866.

Från Andra Kammaren har lagutskottet fått emottaga en inom nämnda
kammare af herr J. F. Carlsson afgifven motion (n:o 140), så lydande:

»Enligt 117 § i stadgan om skiftesverket i riket att första domstol
i skiftesmål å landet är egodelningsrätt i hvarje härad eller tingslag,
hvilken rätt består af, utom domaren i orten såsom ordförande, tre i
landthushållning kunniga inom häradet eller tingslaget boende bofaste
män, hvilka väljas inför häradsrätten genom socknefullmägtige efter förmedlade
hemmantalet. För de sålunda vederbörligen invalde ledamöter
tinnes icke någon bestämd tid, för hvilken de inväljas, utan kan en ledamot,
om han så önskar, bibehålla denna sin befattning;, så län°e han för
godt finner, i en rätt, till hvars afgörande hänskiutits så vigti o-a frågor
som enligt ofvan åberopade stadga skola afgöras af egodelningsrätt, och
som det vanligtvis i regel förekommer, att invald ledamot i egodelningsrätt
bibehåller denna sin befattning så länge han lefver eller ålderdomssvagheter
nödga honom att afstå dermed, kan genom ett sådant förhållande
ett mindre gynsamt val leda till skada för månget skifteslag. Ett
längre utöfvande af befattningen är visserligen icke att klandra, då valet
utfallit på dertill lämplig person, ty under ett längre deltagande bör
mera insigt vinnas i dithörande frågor, men att en person, som jag förut
antydt såsom olämplig för befattningen, skall enligt nu gällande stadganden
på obestämd tid bibehållas dervid, anser jag olämpligt. Jag vill
derför föreslå, att val af ledamot i egodelningsrätt bestämmes för viss
Bill. till Likså. Prat. 18S7. 7 Sami. 11 Käft. 1

2 Lagutskottets Utlåtande N:o 15.

tid, såsom stadgadt är om val till nämndemän, hvilkas uppdrag närmast
kan hänföras till ledamot af egodelningsrätt. Att en sådan ändring af
stadgandet om val af ledamot i egodelningsrätt icke skulle utesluta sådana
personer, som befunnits lämpliga för befattningen, visar oss den nu under
många år tillämpade författning om nämndemansval, då det vanligtvis
förekommit, att den som ansetts lämplig dertill fått emottaga återval;
men deremot skulle den fördelen vinnas, att, vid de fall då ett val befunnits
mindre lyckosamt, man inom en bestämd tid kunde hoppas att
bättre vinna målet, och såsom ytterligare skäl för den föreslagna förändringen
vågar jag åberopa den omständigheten, att af mig i samma sak
väckta motioner vid 1883 och 1884 års riksdagar af Andra Kammaren
bifallits, och såmedelst gifvit tillkänna önskvärdheten af en förändring i
förevarande fall. På grund häraf vågar jag föreslå att § 117 af förenämnda
stadga måtte erhålla följande lydelse:

Första domstol i skiftesmål å landet är egodelningsrätt i hvarje härad
eller tingslag, ordinarie domaren i orten är deri ordförande, derest
icke vid hans förfall, efter hvad särskildt stadgadt är, annorlunda af
vederbörande hofrätt förordnas, eller Kongl. Maj:t, på invånarnes gjorda
anhållan eller eljest förekomna anledningar, för större eller mindre distrikt
skulle i nåder finna godt att särskild person dertill utse; ledamöterna i
rätten utgöras af tre i landthushållning kunnige, inom häradet eller tingslaget
boende bofaste män, hvilka på föranstaltande af domaren i orten
inför häradsrätten genom socknefullmägtige efter förmedlade hemmantalet
utväljas för en tid af sex år; afgående ledamot kan åter inväljas.

Uppstår laga förfall för ledamot, kalle ordföranden ojäfvig god man
i dess ställe o. s. v.))

Det af motionären nu framstapla förslaget har redan vid flera föregående
tillfällen varit föremål för Riksdagens pröfning, senast år 1884.
Det behandlades då af lagutskottet i sammanhang med ett af annan motionär
väckt förslag om sådan ändring af 19 § skiftesstadgan, att de i
nämnda § omförmälde gode män skulle väljas för en tid af sex år. I
sitt öfver båda förslagen afgifna utlåtande (n:o 13) hemstälde utskottet
om antagande af en förordning angående ändrad lydelse af 19 och 117 §§
skiftesstadgan i enlighet med motionärernas förslag. Hvad utskottet sålunda
hemstält i fråga om 19 § godkändes af båda kamrarne, hvaremot
kamrarne i afseende å 117 § stannade i olika beslut, så att frågan om

Lagutskottets Utlåtande N:o 15. 3

ändring af sistnämnda § för den gången förföll. Med skrifvelse den 15
mars 1884 öfverlemnades den af Riksdagen antagna förordningen om ändrad
lydelse af 19 § till Kongl. Maj:t, som den 5 juli samma år utfärdade
författning i ämnet.

Lagutskottet vidhåller i den nu föreliggande frågan sin vid 1884 års
riksdag derom uttalade åsigt. Då egodelningsrättens ledamöter hafva att
deltaga i afgörandet af många magtpåliggande ärenden, för hvilkas rätta
bedömande erfordras ej blott erfarenhet, utan ock åtskilliga andra egenskaper,
synes det, såsom ock motionären erinrat, vara af stor vigt att ett
vid val till denna befattning begånget misstag i fråga om en persons
lämplighet derför må kunna rättas, och att en person, hvilken efter sitt
inväljande blifvit genom hög ålder eller andra förhållanden för uppdraget
mindre lämplig, icke kan komma att för obestämd tid qvarstå såsom ledamot
af egodelningsrätt. Den nu gällande bestämmelsen, hvarigenom
sist antydda förhållande möjliggöres, står ock, såsom vid ett föregående
tiilfälle blifvit anmärkt, i strid mot sjelfva den grund, folkets förtroende,
hvarpå institutionen af folkvalda ledamöter i rätten hvilar.

De förrättningar, i hvilka de i 19 § skiftesstadgan omförmälda gode
män hafva att deltaga, och de ärenden, som handläggas af egodelningsrätt,
synas för öfrigt stå i så nära samband med hvarandra och ställa så likartade
fordringar på egenskaperna hos de personer, hvilka dermed skola
taga befattning, att det icke är lämpligt, att olika bestämmelser gälla i
fråga om val till gode män och till ledamöter i egodelningsrätt. Då nu
genom ofvan anförda förordning af den 5 juli 1884 är stadgadt, att gode
män utses för en tid af sex år, lärer följdrigtigheten fordra, att samma
föreskrift jemväl meddelas för val af egodelningsrättsledamöter.

Af ofvan anförda grunder får utskottet hemställa,

att Riksdagen ville, med bifall till motionen, för sin del
antaga följande

Förordning

angående ändrad lydelse af 111 § i Kongl. Maj ds förnyade
nådiga stadga om skiftesverket i riket den 9
november 1866.

Härigenom förordnas, att 117 § i förnyade nådiga
stadgan om skiftesverket i riket den 9 november 1866
skall erhålla följande ändrade lydelse:

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 15.

Första domstol i skiftesmål å landet är egodelningsrätt
i hvarje härad eller tingslag. Ordinarie domaren i
orten är deri ordförande, derest icke, vid hans förfall,
efter hvad särskildt stadgadt är, annorlunda af vederbörande
hofrätt förordnas, eller Kong]. Maj:t på invånarnes
gjorda anhållan eller eljest förekomna anledningar,
för större eller mindre distrikt, skulle i nåder finna
godt att särskild person dertill utse. Ledamöterna i rätten
utgöras af tre i landthushållning kunnige, inom häradet
eller tingslaget boende, bofaste män, hvilka på föranstaltande
af domaren i orten, inför häradsrätten, genom
socknefullmägtige, efter förmedlade hemmantalet utväljas
för en tid af sex år. Afgående ledamot lcan återväljas.
Uppstår laga förfall för ledamot, kalle ordföranden ojäfvig
god man i dess ställe. De inom socknarne i häradet
eller tingslaget valde gode män kunna ock till ledamöter
i egodelningsrätten utses; dock få de icke såsom domaren
handlägga skiftesmål, dervid de som gode män biträdt.

Ledamot i egodelningsrätt skall, innan han i rätten
inträder, domareed aflägga, der han ej den ed förut svurit.

Stockholm den 24 februari 1887.

På lagutskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Reservation

af herr Lindahl.

Herr G. H. Stråle har begärt få här antecknadt, att han icke deltagit
i ärendets behandling inom utskottet.