Lagutskottets Utlåtande N:o 14 (Utlåtande 1897:LU14 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 14.

No 14

Ank. till Riked. kansli den 26 februari 1897, kl. 12 midd.

Utlåtande, i anledning af justitieombudsmannens framställning
angående anställande af kommissionär hos justitieombudsmannen.

Genom kong!, kungörelsen angående anställande af kommissionärer
hos statsdepartement och vissa embetsverk m. fl. myndigheter
den 28 maj 1886 har föreskrifvits, att hos hvarje statsdepartement med
undantag af utrikesdepartementet, hos kommerskollegium, patentbyrån,
landtmäteristyrelsen, kammarkollegium, kammarrätten, statskontoret och
domänstyrelsen samt hos hvarje Konungens befallningshafvande och
annan öfverexekutor skall vara förordnad en lämplig person med benämning
kommissionär att under tjenstemannaansvar tillhandagå den,
som honom muntligen eller skriftligen derom anlitar, med ingifvande
af handlingar, med uttagande och öfversändande af utslag samt andra
beslut och handlingar, med underrättelse om dag, då beslut efter anslag
utfärdas, äfvensom med meddelanden om andra förhållanden, angående
hvilka allmänheten eger erhålla upplysning af den, som hos myndigheten
är satt att mottaga inkommande handlingar. Nämnda kongl.
kungörelse, hvilken numera utsträckts att gälla äfven för väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen samt medicinalstyrelsen, innehåller tillika detaljerade
föreskrifter om den ersättning, kommissionären eger att för
sina åt allmänheten gjorda tjenster sig tillgodoräkna, äfvensom bestämmelser
beträffande kommissionärernas förordnande och entledigande.

Lagutskottets Utlåtande N:o 14. 5

I sin till innevarande Riksdag afgifna, af kamrarne till lagutskottet
hänvisade embetsberättelse har justitieombudsmannen hemstält, att
Riksdagen måtte lemna tillstånd dertill, att en lämplig person blefve
af justitieombudsmannen anstäld såsom kommissionär vid hans expedition,
och dervid tillika förklara, att med afseende å denne kommissionärs
förordnande och entledigande af justitieombudsmannen samt hans
rättigheter och skyldigheter gent emot allmänheten de i kongl. kungörelsen
den 28 maj 1886 gifna bestämmelser skulle i tillämpliga delar
lända till efterrättelse.

I sin till stöd för denna hemställan gjorda framställning anför
justitieombudsmannen:

Vid justitieombudsmannens expedition hade hittills icke funnits
anstäld någon sådan kommissionär, som i förenämnda kungörelse afsåges;
men samma skäl, som föranledt anställande af dylika kommissionärer
hos ofvan uppräknade statsdepartement, embetsverk och myndigheter,
talade äfven för genomförande af en dylik anordning vid justitieombudsmansexpeditionen.

Visserligen stode det allmänheten öppet att med posten insända
handlingar till justitieombudsmannen, men äfven då denna utväg anlitades,
uppstode ofta behof af meddelande mellan justitieombudsmannen
och den, som sålunda påkallat någon hans embetsåtgärd. Stundom
kunde en insänd skrift vara så oredigt eller otydligt affattad, att icke
med visshet kunde bedömas, i hvilket syfte justitieombudsmannens ingripande
åstundades. Icke sällan voro insända handlingar så ofullständiga,
att de redan af denna anledning icke kunde föranleda någon
justitieombudsmannens åtgärd. Äfven då en insänd klagoskrift funnes
vara så förtjent af beaktande, att förklaring i anledning af densamma
från vederbörande infordrades, kunde det i många fall vara af vigt för
klaganden att erhålla kännedom om förklaringens innehåll. I dylika
fall plägade ock förklaringarna utställas till påminnelsers afgifvande
inom viss tid, som genom anslag i justitieombudsmansexpeditionen tillkännagåfves,
hvarefter målen företogos till afgörande utan afseende derå,
om påminnelser inkommit eller icke. Då ej ombud användes, finge
klaganden ej kännedom om det tillfälle till bemötande af den ingifna
förklaringen och till ytterligare utveckling af klagomålet, som sålunda
varit honom beredt, likasom ej heller om målets slutliga afgörande af
justitieombudsmannen.

Någon gång inkommo till justitieombudsmannen med posten
skriftliga förfrågningar i nyssnämnda afseenden, men sådana förfrågningar
hade i regeln lemnats obesvarade, då den brefvexling, som eljest

6 Lagutskottets Utlåtande N:o 14.

skulle uppkomma, dels skulle blifva för justitieombudsmannen alltför
tidsödande och betungande, dels ock skulle för postbefordringen medföra
kostnader, hvilka hvarken kunde utgå af expensmedlen eller blifva
af allmänna medel ersatta enligt kongl. förordningen angående upphörande
af fribrefsrätten m. m. den 5 december 1873. I enstaka fall
hade justitieombudsmannen dock ansett sig böra tillmötesgå personer,
som med posten till honom insändt skriftlig framställning om erhållande
af diariibevis eller afskrifter, samt låtit utskrifva och till vederbörande
emot postförskott öfversända de begärda bevisen eller afskrifterna; men
i sådana fall hade det inträffat, att försändelserna icke blifvit utlösta,
utan återstälts till justitieombudsmansexpeditionen. Inkomna framställningar
om återsändande med posten af till justitieombudsmannen ingifna
handlingar hade naturligtvis icke i något fall kunnat villfaras.

I många afseenden måste det derför vara nödvändigt för dem, som
i en eller annan angelägenhet vände sig till justitieombudsmannen, att
anlita ombud. Med afseende å dessa skulle dock erinras, dels att deras
anlitande ofta vore förenadt med väl dryga kostnader, dels ock att man
ändock ej alltid kunde ega full trygghet, att det ombudet lemnade uppdraget
med noggrannhet fullgjordes.

På dessa skäl ansåge justitieombudsmannen det vara för allmänheten
önskvärdt, att äfven vid justitieombudsmansexpeditionen i likhet
med hvad vid förenämnda embetsverk och myndigheter vore .fallet,
funnes anstäld en person, som under tjenstemannaansvar mot viss bestämd
skälig ersättning tillhandaginge den, som honom derom anlitade,
med ingifvande af handlingar till justitieombudsmansexpeditionen, med
uttagande och öfversändande af diariibevis, afskrifter och andra handlingar,
med underrättelse om tiden för påminnelsers afgifvande samt
med meddelanden i öfrigt, om de förhållanden, angående hvilka allmänheten
egde i justitieombudsmansexpeditionen erhålla .upplysning.

Då utskottet i likhet med justitieombudsmannen anser det böra
blifva allmänheten till nytta, att en kommissionär anställes vid justitieombudsmansexpeditionen,
hemställer utskottet,

att Riksdagen i anledning af justitieombudsmannens
berörda framställning måtte förklara, det från Riksdagens
sida hinder ej möter, att vid justitieombuds -

Lagutskottets Utlåtande N:o 14.

mannens expedition af justitieombudsmannen anställes
samt, om och när så finnes lämpligt, entledigas en kommissionär,
hvilken under sin anställning i berörda
egenskap har att, i enlighet med af justitieombudsmannen
lemnade föreskrifter samt i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med hvad i kongl. kungörelsen
angående anställande af kommissionärer hos statsdepartement
och vissa embetsverk med flera myndigheter
den 28 maj 1886 finnes stadgadt, tillhandagå
den, som i ärenden, hvilka röra justitieombudsmansexpeditionen,
kommissionären anlitar.

Stockholm den 26 februari 1897.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

Herr J. Anderson har begärt få här antecknadt, att han till följd
af sjukdom icke deltagit i ärendets behandling inom utskottet.