Lagutskottets Utlåtande N:o 14

Utlåtande 1894:LU14

Lagutskottets Utlåtande N:o 14.

1

N:o 14.

Ank. till Riksd. kansli den 27 februari 1894, kl. 12 midd.

Utlåtande, i anledning af motion om tillägg till 1 kap. 6 §
giftermålsbalken.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottets behandling
hänvisad motion, n:o 109, anför herr A. P. Danielson:

Då, såsom numera ofta förekomme, personer, hvilka vore födda här
i landet, efter en längre eller kortare vistelse i Amerika eller å annan utrikes
ort återvände till Sverige och vid hemkomsten uppgåfve, att de under
sin bortavaro ingått äktenskap, och att vigseln blifvit af behörig person
förrättad, råkade ofta vederbörande pastor i villrådighet, huruvida han
egde rätt att i församlings- eller kyrkoboken såsom äkta makar anteckna
sådana personer, när de anmälde, att de önskade inflytta i församlingen.
Då pastor vägrat sådan anteckning, hade personerna i fråga blifvit ovissa,
huru deras äktenskap skulle efter svensk lag anses.

Då vår lagstiftning icke innehölle något stadgande, huru i sådana
fall skulle förfaras, och då frågan vore för dem den berörde och äfven för
samhället i dess helhet af stor vigt, hemstälde motionären, att Riksdagen
ville besluta ett tillägg till 6 § 1 kap. giftermålsbalken af innehåll:

Kommer i Sverige född man från Amerika eller annan utrikes ort,
der han någon tid vistats, och för vederbörande kyrkoherde anmäler sig
till inflyttning i församlingen och dervid uppgifver, att han å utrikes ort
ingått äktenskap, vare han och hans hustru berättigade att i församlingseller
kyrkoboken blifva antecknade såsom äkta makar, derest de visa intyg
Bill. till Riksd. Prot. 1894. 7 Sami. 10 Häft. (N:o 14—18). 1

2 Lagutskottets Utlåtande N :o 14.

derom, att äktenskapet ingåtts efter det mannen fylt 21 år, och att deras
vigsel förrättats af behörig person i den ort vigseln egt rum, samt att
vigselförrättarens behörighet är styrkt af vederbörande svensk konsul.

Såsom motionären anmärkt, finnes icke någon bestämmelse derom,
huru det bör förfaras, då svenska undersåtar, som blifvit utom riket sammanvigda,
här anhålla att få sin förbindelse erkänd såsom lagligen giltig.
I följd häraf torde i åtskilliga fall, äfven der giftermål egt rum på behörigt
sätt och mellan personer, som enligt svensk lag varit oförhindrade att med
hvarandra ingå äktenskap, svårighet möta för kontrahenterna att för vederbörande
pastor förete sådana handlingar, hvilka enligt dennes uppfattning
äro erforderliga för deras upptagande i kyrkoboken såsom äkta makar.
Behofvet af lagbestämmelser i förevarande hänseende synes derför utskottet
vara otvifvelaktigt. Men då motionären såsom vilkor för anteckning i
kyrkoboken föreslår allenast intyg derom, att mannen fylt 21 år och att
vigseln förrättats af behörig person i vigselorten jemte bevis af svensk
konsul om vigselförrättarens behörighet, och följaktligen underlåtit att uppställa
någon fordran på frånvaro af ovilkorliga äktenskapshinder mellan
kontrahenterna, hvilket dock såväl enligt vår rätt som enligt främmande
länders lagstiftning är ett nödvändigt vilkor för ett giltigt äktenskap, finner
utskottet sig icke kunna tillstyrka Riksdagen att antaga det af motionären
väckta förslaget, utan får utskottet, på grund af hvad sålunda blifvit anfördt,
hemställa,

att Riksdagen i anledning af motionen ville i skrifvelse
till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t måtte
låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till
lag om vilkoren för anteckning i kyrkobok härstädes af
äktenskap, som å utrikes ort blifvit ingånget af en i
Sverige född man, hvilken någon tid vistats utrikes.

Stockholm den 27 februari 1894.

På lagutskottets vägnar:
L. ANNERSTEDT.