Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Lagutskottets Utlåtande N:o 14

Utlåtande 1887:LU14 - majjul

10

Lagutskottets Utlåtande N:o 14.

N:o 14.

Ant. till Riksd. kansli den 3 juni 1887, kl. 1 e. m.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring
af § 26 i förordningen angående hushållningen med de
allmänna skogarne i riket den 29 juni 1866.

I § 26 af förordningen angående hushållningen med de allmänna
skogarne i riket den 29 juni 1866 stadgas: »När socknemän skola kyrka
eller prestgård bygga eller bättra, må de från prestebolets eller annat
dertill hörande hemmans skog njuta nödigt timmer och virke, så vidt
utsyning kan, efter antagen hushållningsplan, ega rum utan inskränkning
i den rätt till afkastningen, som blifvit boställsinnehafvare!! tillerkänd.»

Från Andra Kammaren har lagutskottet fått emottaga en inom
nämnda kammare af herr C. Persson i Stallerhult afgifven motion, n:o
103, hvaruti föreslås att nämnda paragraf måtte erhålla följande förändrade
lydelse: »När socknemän, vare sig i moder- eller annexförsamling,
skola kyrka eller prestgård bygga eller bättra, må — — — — — —
tillerkänd.»

Till stöd för sitt förslag åberopar motionären innehållet af en förut
af honom afgifven motion (1887 A: n:o 47). I sistnämnda motion anföres
i sådant afseende:

»Då det är en obestridlig rättsprincip, att skyldigheter och rättigheter
böra så mycket som möjligt svara emot hvarandra, så måste lagstiftningens
mål vara att öfverallt, der så ske kan, undanrödja de förhållanden,
som deremot strida. Ett sådant förhållande synes mig vara
det, att inom ett och samma pastorat moderförsamlingen i ”åtskilliga
afseenden intager en mera gynnad ställning än annexförsamlingarne.

11

Lagutskottets Utlåtande N:o 14.

Man kan här blott påpeka den omständigheten, att moderförsamlingen
af pastor åtnjuter kommunalskatt för den lön, han af annexförsamlingarne
uppbär. Ännu tydligare framträder moderförsamlingens fördel
framför annexförsamlingarnes deruti, att Kongl. Maj:ts nådiga förordning
angående hushållningen med de allmänna skogarne i riket af den 29
juni 1866 § 26, deri det medgifves socknemän rätt,! när de skola kyrka
bygga eller bättra, att använda virke af prestbolets skog, så tolkats, att
denna rätt endast tillkominer moderförsamlingen. — Visserligen få äfven
annexen af prestgårdens skog använda virke för reparation eller nybyggnad
af församlingarnes gemensamma hus i prestgården; men rättvisa
och billighet fordra, att äfven de erhålla rättighet att i mån af
tillgång bekomma virke för byggnad och reparation af sina kyrkor, så
mycket hellre som ju dessa församlingar i sin mån bidragit och bidraga
till omkostnaderna vid ekonomiska besigtningar och dylikt å prestboställena.
Ett sådant medgifvande kan hvarken kränka pastors eller
moderförsamlingens rätt, då ofvannämnda kongl. förordning i den anförda
paragrafen tydligt stadgar, att virke i förevarande fall endast
åtnjutes, så vidt utsyning kan, efter antagen hushållningsplan, ega rum
utan inskränkning i den rätt till afkastningen som blifvit boställsinneinnehafvaren
tillerkänd.»

Den uti anförda paragraf af förordningen angående hushållningen
med de allmänna skogarne i riket socknemän tillerkända rätt att, under
vissa vilkor, erhålla nödigt timmer och virke till kyrko- och prestgårdsbyggnad
å prestebolets eller annat dertill hörande hemmans skog har
tydligen sin grund deri, att det i de bestå fall ursprungligen varit församlingen,
som anskaffat boställe åt sin prest, hvilket redan i våra
äldsta lagar omtalas såsom en församlingen åliggande skyldighet. Någon
tvekan vid utöfningen af omförmälda rättighet kan icke uppstå, då församlingen
ensam utgör ett pastorat. Men der flere församlingar tillsammans
bilda ett pastorat med ett gemensamt prestboställe, inträder i
förhållandet mellan moder- och annexförsamling den skilnad, som föranledt
den föreliggande motionen. Sådan skilnad framträder visserligen,
såsom motionären jemväl erinrat, icke då det gäller nybyggnad
eller reparation å boställets hus, emedan detta är eu gemensam angelägenhet
för alla de till pastoratet hörande församlingarne. Deremot
är byggandet och underhållet af hvarje särskild församlings kyrka en
skyldighet, som åligger församlingen enskildt; och någon rätt att för
detta församlingens enskilda ändamål använda skogen på det gemen -

12

Lagutskottets Utlåtande N:o lé.

samma prestbostället synes icke böra tillkomma församlingen i vidsträcktare
mån än densamma i bostället eger del. Härför kan åter
en allmän regel icke uppställas. Har pastoratet uppkommit på det
sätt, att annexförsamlingen förenats med moderförsamlingen, och det af
sistnämnda församling före föreningen anskaffade prestboställe dervid
blifvit pastoratets gemensamma kyrkoherdeboställe, kan annexförsamlingen
icke ega något befogad! anspråk att få till byggande och underhåll
af sin kyrka använda boställets skog. Till ersättning härför torde inom
åtskilliga annexförsamlingar finnas stommar eller annexhemman, hvilka
förut utgjort boställe åt församlingens prest och å hvilkas skog annexförsamlingen,
med uteslutande af moderförsamlingen, är berättigad att
för ifrågavarande ändamål erhålla utsyning. Hafva åter moder- och
annexförsamlingarne gemensamt bidragit till prestboställets anskaffande,
vare sig derigenom att de tillförene utgjort en enda församling, som
sedermera delats, eller af annan anledning, bör annexförsamlingen njuta
lika rätt med moderförsamlingen i förevarande afseende.

Då emellertid lydelsen af ofvan anförda lagrum förmenats lägga
hinder i vägen för utöfningen af den rätt, som i fall af sistnämnda beskaffenhet
bör tillkomma annexförsamlingen, får utskottet i anledning
af motionen hemställa,

att Riksdagen ville i skrifvelse anhålla, att Kongl.
Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida och i sådant.
fall hvilka bestämmelser böra meddelas för att
socknemän i annexförsamling må i de fall, då sådant
utan kränkande af moderförsamlings rätt kan ske, erhålla
befogenhet att å prestebolets skog taga nödigt
timmer och virke för byggande eller bättrande af
annexförsamlingens kyrka.

Stockholm den 4 juni 1887.

På lagutskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Stockholm, Ivar Haeggströms Boktryckeri, 1887.

Tillbaka till dokumentetTill toppen