Lagutskottets Utlåtande N:o 13

Utlåtande 1893:LU13

Lagutskottets Utlåtande N:o 13.

1

N:o 13.

Ank. till Riksd. kansli den 21 februari 1893, kl. 1 e. m.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad
lydelse af 82 § i lagen angående väghållningsbesvärets
utgörande på landet den 23 oktober 1891.

Lagen angående väghållningsbesvärets utgörande på landet den
23 oktober 1891 innehåller i 82 § följande stadgande:

Efter denna lags utfärdande åligger Konungens befallningshafvande,
hvar för sitt län, att, efter de väghållningsskyldiges hörande, besluta,
huruvida delning af härad i särskilda väghållningsdistrikt bör ega rum
eller väghållningsdistrikt må omfatta större område än ett härad.

I en inom Andra Kammaren väckt och till lagutskottet hänvisad
motion, n:o 181, föreslår nu herr J. A. Johansson i Bastholmen, att till
ifrågavarande lagrum måtte fogas ett så lydande tillägg: »dock må
denna Konungens befallningshafvandes befogenhet icke sträcka sig derhän,
att förut, vid lagens trädande i kraft, befintliga förhållanden, att
härad eller delar af härad äro förenade till väghållningsskyldighet af
allmän väg, kunna ändras, utan att dervid må förblifva, för så vidt
samtlige vederbörande om ändring icke sig förena.»

Såsom af motionen framgår, är densamma föranledd af en Konungens
befallningshafvandes åtgärd att vid den indelning i väghållningsdistrikt,
som nya väglagen föreskrifver, i så måtto ändra förut bestående
vägindelning, att ett härad, som förut delvis jemte delar af ett
annat härad bildat ett väghållningsdistrikt, med tillämpning af bestämBih.
till Riksd. Prat. 1893. 7 Sand. 7 Höft. (Nås 13—14.) 1

2 Lagutskottets Utlåtande N;o 13.

melserna i 82 § nya väglagen, förklarats skola hädanefter utgöra ett
särskildt distrikt. Berörda åtgärd, hvaraf blifvit en följd att förstnämnda
härads väghållningsskyldige belastats med en väghållningsbörda,
hvarifrån de förut varit befriade, syntes motionären icke öfverensstämma
med föreskriften i andra stycket af väglagens 5 § att, derest vid lagens
trädande i kraft härad vore deladt i två eller flera väghållningsdistrikt,
eller två eller flera härad eller delar deraf vore förenade till ett distrikt,
borde dervid förblifva. Enligt motionärens uppfattning af 82 §:s innebörd
afsåge densamma icke att gifva vederbörande myndighet någon
rätt att ingripa i bestående förhållanden, utan borde dennas åtgöranden
uti ifrågavarande hänseende vara inskränkt till ordnande af förut icke
reglerade förhållanden.

Vid affattande! af förevarande framställning synes motionären icke
hafva tagit hänsyn dertill att 5 § i nya väglagen, jemte den i §:s första
och andra stycken uttalade grundsatsen om önskligheten af att
häradet bibehålies såsom en gemensamhet för sig i fråga om byggande
och underhåll af allmän väg, meddelat bestämmelser, som afse att i
fall af behof möjliggöra en modifiering af nämnda grundsats. Dessa
bestämmelser innehållas i tredje stycket af ifrågavarande §, deri stadgas:
»Delning af härad i särskilda väghållningsdistrikt eller förening
af härad eller delar deraf till ett sådant distrikt må derefter, (d. v. s.
efter väglagens trädande i kraft) såvidt icke derom förordnats i den ordning
82 § stadgar, ske endast i sammanhang med vägdelning på sätt
nedan sägs.» Såsom af förhandlingarna vid väglagens antagande framgår,
tillkom sistberörda stadgande för att tillmötesgå en allmänt uttalad
önskan, att vid ordnandet af väghållningsbesväret, detsamma måtte så
jemnt som möjligt kunna fördelas på landets väghållningsskyldige.
Orter funnos nemligen flerestädes i vårt land, der häradet eller tingslaget
icke rätt väl lämpade sig att vara väghållningsdistrikt och der sålunda
ur nyss angifna synpunkt en omgestaltning i förevarande afseende
vore af behofvet påkallad. På samma gång vidtagandet af en dylik
åtgärd öfverlemnades åt vederbörande länsstyrelse, stadgades emellertid
tillika att bildandet af nya väghållningsdistrikt finge ske allenast efter
de väghållningsskyldiges hörande. Härigenom ville man underlätta
myndigheternas pröfning af dylika frågor och på samma gång tillförsäkra
densamma karakteren af ett samvetsgrant och oveldigt afvägande
af de mer eller mindre stridiga intressen, som i ärenden af ifråga -

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 13.

varande art kunde antagas komma att göra sig gällande. Att nu, på
sätt motionären föreslagit, inskränka den frihet att ur en mer omfattande
synpunkt ordna förevarande angelägenhet, som nu gällande lagstiftning
med allt skäl medgifver, synes utskottet ingalunda tillrådligt.
Skulle väghållningsskyldige af en eller annan anledning finna skäl
till missnöje med eu i förevarande afseende vidtagen anordning, står
dem i hvarje fall den utväg öppen att få densammas lämplighet underkastad
högre myndighets pröfning.

Utskottet hemställer följaktligen,

att herr Johanssons motion icke må af Riksdagen
bifallas.

Stockholm den 21 februari 1893.

På lagutskottets vägnar:
L. ANNERSTEDT.

Reservation

af herr Näslund, emot vissa delar af motiveringen.