Lagutskottets Utlåtande N:o 12 (Utlåtande 1895:LU12 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 12.

]tf:o 12.

Ank. till Biksd. kansli den 18 februari 1895, kl. 5 e. oi.

Utlåtande, i anledning af vädd motion om ändrad lydelse af
.94 $ utsökning slagen.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till utskottets behandling hänvisad
motion, n:o 1, hemställer herr C. G. A. BergendaM, att Riksdagen
för sin del ville besluta, att stadgandet i 94 § af gällande utsökningslag
måtte erhålla följande ändrade lydelse:

Ä landet skall auktion å fast egendom hållas å tingsstället i orten,
der ej gäldenären vid utmätning eller, der enligt 28 § egendomen skall
utan föregående utmätning säljas, hos öfverexekutor före målets afgörande
yrkat, att auktionen skall hållas å landskansliet eller å annat ställe i
orten än tingsstället,; uppgifver gäldenären annat ställe i orten än tingsstället,
pröfve öfverexekutor, om stället må anses lämpligt. Aro flere,
som ega. auktionsställe nämna, och kunna de ej derom sig förena; hestämine
öfverexekutor, hvar auktionen skall hållas. Skall auktionen hållas
på annat ställe än landskansliet, varde den förrättad af utmätningsmannen
i orten.

Bih. till Biksd. Prat. 18H5. 7 Sand. 7 Håft. (N:o 12).

Lagutskottets Utlåtande L::o 12.

Till stöd för motionen anföres följande:

Enligt stadgandet i 94 § af gällande utsökningslag egde gäldenären
bestämma, om auktion å fast egendom på landet skulle hållas å landskansli
eller å tingsställe i orten. Det torde dock vara allmänt bekant,
att gäldenären vanligen icke begagnade sig af rättigheten att välja auktionsställe.
Närmaste anledning till gäldenärens uraktlåtenhet i berörda afseende
torde utan tvifvel böra sökas deri, att han saknade kännedom om
lagens föreskrift, att ett dylikt yrkande skulle af honom framställas antingen
vid sjelfva utmätningen eller ock, der enligt 28 § utsökningslagen
egendomen skulle utan föregående utmätning säljas, hos öfverexekutor före
målets afgörande. Man kunde med skäl förutsätta, att gäldenären vid det
tillfälle, då hans egendom vore utmätt och hans ekonomiska ställning vore
allvarligt hotad, icke vore i tillfälle att kunna klart inse, att det ingalunda
kunde vara honom likgiltigt, å hvilken ort hans egendom skulle
säljas. Uraktläte nu gäldenären att uppgifva auktionsställe, egde enligt
utsökningslagens föreskrift öfverexekutor att bestämma, hvar auktionen
skulle hållas, och det kunde då anses temligen gifvet, att auktionen komme
att förrättas å landskansli, Ett sådant förfarande vore dock ingalunda
förenligt med vare sig gäldenärens eller inteckningshafvares intresse. Då
ataktionen hölles å landskansli, och i synnerhet då försäljning af mindre
hemmansdelar ifrågakomme, vore det ganska vanligt, att icke några
spekulanter infunne sig, hvilket hufvudsakligen torde bero derpå, att
egendomen merendels vore aflägset belägen från residensstaden, och att
kostnaderna för inställelsen derstädes vore för den stora allmänheten allt
för betungande. Hypoteksföreningarna i de särskilda delarne af riket hade
nog att uppvisa många fall. då deras förlust, i synnerhet i fråga om
mindre egendomar, snart sagdt uteslutande vore att tillskrifva det nu
rådande förhållandet, att egendomen försåldes å landskansli, Det syntes
motionären derför synnerligen önskvärdt, om stadgandet i 94 § utsökningslagen
erhölle sådan ändring, att det blefve såsom regel bestämdt, att på
landet auktion å fast egendom skulle hållas å tingsstället i orten och att
följaktligen endast undantagsvis, i de fall då gäldenären sådant yrkar,
försäljningen måtte annorstädes försiggå.

Lagutskottets Utlåtande N:o 12.

Motionären utgår från den uppfattning, att tingsstället i orten städse
är att såsom auktionsställe vid försäljning af fast egendom å landet föredraga
framför länets landskansli. Men lika litet som man, enligt utskottets
åsigt, har skäl att påstå, att för alla särskilda fall och inom alla
delar af landet landskansli är det auktionsställe, som bättre än tingsstället
i orten lämpar sig för försäljning af fast egendom å landet, med
lika litet fog torde man kunna påstå motsatsen. Enligt utskottets mening
kan en allmän regel härutinnan ej uppställas, utan i detta afseende gestalta
sig förhållandena helt olika för de särskilda fallen.

Denna åsigt — att ej en viss ort alltid kan anses såsom det lämpligaste
auktionsställe — omfattades jemväl af det särskilda utskott, som
vid 1877 riksdag behandlade den kongl. propositionen med förslag till
utsökningslag. Berörda utskott föreslog nemligen den ändring uti förslaget,
att, i fall auktionsställe icke blifvit uppgifvet och öfVerexekutor således
hade att härom förordna, hans valrätt icke skulle vara begränsad
till landskansliet, eller tingsstället. »Ty», säger utskottet, »många andra
ställen, såsom jernvägsstationer, sockenstugor (inom de norrländska länen)
gästgifvaregårdar och dylikt kunna finnas, hvilka äro både för de rättegande
och för spekulanter mera välbelägna.» Lika väl som gäldenären
skulle kunna, under förutsättning af öfverexekutors godkännande, välja
annan lokal till auktionsställe, borde ock öfVerexekutor, som i förevarande
fall hade att ex officio bevaka parternas rätt, kunna utse
samma lokal.

Den af särskilda utskottet vid 1877 års riksdag sålunda föreslagna
ändringen blef af Riksdagen antagen, och 94 § erhöll i öfverensstämmelse
dermed sin nuvarande lydelse.

I nu föreliggande motion ifrågasättes, att denna öfverexekutors obegränsade
valrätt skall honom betagas, utom för det fall, att flere äro,
som ega auktionsställe nämna, och de ej kunna sig derom förena. För
den sålunda föreslagna förändringen synes utskottet tillräckliga skäl
saknas.

Genom den rätt att välja eller föreslå auktionsställe, som 94 § i
dess nuvarande lydelse medgifver gäldenären, beredes gäldenärens intresse
tillräckligt skydd. Hvad beträffar inteckningshafvare och andra, som vid
försäljning af den fasta egendomen hafva intressen att bevaka, torde
enligt utskottets uppfattning dessa intressen i regeln kunna med lika stor
lätthet tillvaratagas, om auktionen hålles å landskansliet, som om densamma
förrättas å tingsstället i orten. Och ej sällan erbjuda förstnämnda

Lagutskottets Utlåtande N:o 12.

ställen vissa fördelar för rättsinnehafvarne i jemförelse med tingsställena.
I länsresidensstaden torde nemligen ej möta några svårigheter att finna
ombud för bevakande af deras intressen, liksom kommunikationerna till
denna oftast äro beqvämare än till öfriga orter inom länet. Detsamma
torde i allmänhet icke kunna sägas om tingsställena i orterna.

På grund af det anförda får utskottet hemställa.

att ifrågavarande motion icke må till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den IS februari 1895.

På lagutskottets vägnar:

L. ANNERSTEDT.

Reservation:

af herrar von Krusen stjerna, Kardell, F. Andersson, Bruzelius och Näslund,
hvilka ansett, att utskottets utlåtande efter orden »tillräckligt skydd» bort
hafva följande lydelse:

För en del inteckningshafvare och särskildt för nyttjanderättsinnehafvare,
hvilka vid försäljningen af den fasta egendomen kunna hafva intressen
att bevaka och hvilka i regel torde vara boende inom tingslaget,
skulle det visserligen i allmänhet enligt utskottets uppfattning vara förmånligare,
om auktionen hölles å tingsstället, än om densamma förrättades
a landskansliet,

men med hänsyn till ofvan anförda omständigheter, och då i allt
fall ett antagande af motionen borde föranleda redaktionsändringar i 97 §

Lagutskottets Utlåtande N:o 12. 5

utsökningslagen, men motionären härom icke framstält något förslag, får
utskottet hemställa,

att ifrågavarande motion icke må till någon Riksdagens
åtgärd föranleda;

samt af herr Ericsson mot den af utskottet använda motivering.

Herrar Öländer och J. Anderson hafva begärt få här antecknadt, att
de icke deltagit i ärendets behandling inom utskottet.

o Ö

Bih. till Riksd. Prot. 1895,

7 Sami.

7 Höft.