Lagutskottets Utlåtande N:o 12

Utlåtande 1894:LU12

Lagutskottets Utlåtande N:o 12.

1

»*i V. i •• (iIT. . i :.<j ■

i mö* n. i;

>:o 13.

Ank. till Riksd. kansli den 22 februari 1894, kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af vädd motion angående"ändrad lydelse
af 25 § 1 mom. i förordningen om landsting den 21 mars
1862.

Gällande förordning om landsting den 21 mars 1862 innehåller i 25
§ 1 mom. följande stadgande:

»Kongl. Maj:t utser för hvarje lagtima landsting en ordförande, hvilken
befattning skall fortfara intill nästa lagtima sammankomst.»

Vid innevarande riksdag har herr A. V. Ljungman i en inom Andra
Kammaren väckt, till lagutskottets behandling hänvisad motion (n:o 5)
förnyat sin vid föregående riksdagar gjorda framställning, att landstingets
ordförande må utses allenast bland tingets ordinarie ledamöter; och har
motionären, under hänvisning dels till den utredning, som vid frågans
föregående behandling inom Riksdagen lemnats, dels ock till det i 33 §
riksdagsordningen förekommande likartade stadgande, att Kongl. Maj:t
skall utnämna kammares talman och vice talman bland dess ledamöter,
sålunda hemstält att Riksdagen måtte för sin del besluta, det första punkten
i 25 § af förordningen om landsting den 21 mars 1862 skall erhålla
följande lydelse: Kongl. Maj:t utser för hvarje lagtima landsting bland

tingets ordinarie ledamöter en ordförande, hvilkens befattning skall fortfara
intill nästa lagtima sammankomst.

Bill. till Riksd. Prof. 1894. 7 Sami. 9 Häft. (N:is 12 *-18.)

2

Lagutskottet» Utlåtande N:o 12.

I anledning af herr Ljungmans vid 1892 års riksdag i ämnet väckta
motion yttrade utskottet:

»Såsom utskottet vid ett föregående tillfälle erinrat, hade ifrågavarande
lagrum enligt det förslag till förordning om landsting, som den
31 oktober 1859 afgafs af komiterade för utarbetande af så väl dylik
förordning som förordning om kommunalstyrelse i stad och å landet,
m. m., den af motionären nu föreslagna lydelse, och erhöll sin nuvarande
affattning i öfverensstämmelse med hvad en af reservanterna i nämnda
komité föreslagit. I motiven till berörda förslag anföra komiterade, bland
annat, hurusom, derest ändamålet med landstingets inrättande endast vore
att af detsamma bilda en rådgifvande församling, hvilken länets höfding
egde sammankalla för att rådpläga om medlen att befordra länets ekonomiska
väl, det skulle vara naturligt att ordförandeplatsen blefve honom
tillerkänd. Men då nu landstinget vore en inom lagbestämda gränser
beslutande församling, hvars beslut länets höfding i denna sin egenskap
i flera fall egde att pröfva och godkänna, kunde han mången gång komma
i en falsk ställning, då han, efter att i sin egenskap af landstingets ordförande
hafva funnit sina der försvarade meningar och förslag rörande
länets angelägenheter underkända af tingets pluralitet, skulle i sin egenskap
af landshöfding se sig föranlåten att vägra fastställelse af tingets
beslut, äfven om goda skäl för en sådan åtgärd kunde finnas. Missförstånd
och misstydningar kunde härigenom lätt framkallas, och härtill
komme vidare, att det vore stridande mot andan i vår lagstiftning, att
samma ärende i två instanser handlades och pröfvades af samma person.
Utskottet delar fortfarande denna komiterades uppfattning och vidhåller
tillika sin tillförene uttalade åsigt, att ett läns höfding, i denna sin egenskap
närvarande och uppträdande i landstinget, kan på ett långt mera
verksamt sätt ingripa i dess förhandlingar och främja förslag, dem han
finner gagneliga för länet, än derest han är satt att från ordförandeplatsen,
med den mera passiva ställning, detta medför, leda tingets förhandlingar.
Slutligen håller utskottet, likasom utskottet vid sistlidne riksdag,
före att, då landstingens nuvarande sammansättning torde erbjuda full
trygghet för lämpligheten af ett val inom deras egen krets, och förslaget
derjemte till en viss grad innebär ett förverkligande af den princip af
kommunal sjelfstyrelse, hvarå jemväl landstingsförordningen hvilar, tiden
kan anses vara inne för en förändring i den af motionären angifna retning.»

Hvad utskottet sålunda vid 1892 års riksdag yttrat finner utskottet
fortfarande ega giltighet; och får utskottet följaktligen hemställa,

Laguttkotteti Utlåtande N:o 12.

3

att Riksdagen måtte för sin del besluta, att första
punkten i 25 § af förordningen om landsting den 21
mars 1862 skall erhålla följande lydelse:

Kongl. Maj:t utser för hvarje lagtima landsting
bland tingets ordinarie ledamöter en ordförande, hvilkens
befattning skall fortfara intill nästa lagtima sammankomst.

Stockholm den 22 februari 1894.

På lagutskottets vägnar:

L. ANNERSTEDT.

Reservation:

af herrar Annerstedt, von Krusenstjerna, Fröberg, C. H. Lundström,
Pehrsson, Piss Olof Larsson och Lundin, hvilka ansett att motionen bort
af utskottet afstyrkas på de af lagutskottet vid sistlidet års riksdag i fråga
om motion af enahanda innehåll anförda skäl, nemligen att, enär det icke
försports att någon olägenhet uppstått i de undantagsfall, då Kongl. Maj:t
utsett till ordförande i landsting annan än ledamot deri, syntes en lagförändring
i den af motionären angifna rigtning icke vara af något verkligt
behof påkallad; samt

af herr von Stapelmohr mot vissa delar af motiveringen till utskottets
utlåtande.

1 ii