Lagutskottets Utlåtande N:o 12 (Utlåtande 1890:LU12 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 12.

N:o 12.

Ank. till Riksd. kansli den 18 febr. 1890, kl. 12 midd.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i
lagen angående tillsättning af presterliga tjenster den 26
oktober 1883.

Från Andra Kammaren liar lagutskottet fått till förberedande handläggning
emottaga en inom nämnda kammare af herr A. Sundström afgifven
motion, n:o 72, af följande lydelse:

»I § 27 uti lagen om tillsättning af presterliga tjenster den 26 oktober
1883 är stadgadt, att, när konsistoriel kyrkoherde^ enst är ledig, fjerde profpredikant
får begäras och å förslaget uppföras, om mer än hälften af hela
antalet af de i den justerade vallängden uppförde röstberättigade förena sig
att dertill begära samma prestman; och enligt § 41 uti samma lag skall
Konungen i detta fall ega att nämna eu af de å förslaget uppförde. Yäl
afser omförmälda stadgande beredande af en förmån åt de konsistoriel^
pastoraten, men denna förmån är dock af ringa betydelse beträffande dylika
pastorat af vidsträcktare omfång och med större folkrikhet, För dessa är
den beviljade förmånen mera illusorisk än verklig. Ty det är i de vidsträcktare
pastoraten, såsom t. ex. i Hernösands stift, nästan omöjligt att
mer än halfva antalet röstberättigade församlingsmedlemmar kunna infinna
sig vid frågodag, då ej heller fullmagt får begagnas. Yttre omständigheter,
såsom oblid väderlek, trängande landtmannagöromål, göra det hardt när
omöjligt för många att personligen infinna sig. Och då jag icke kan inse,
hvilken olägenhet eller hvilken skada skulle för kyrkan uppkomma deraf,
att konsistoriella gäll i de fall, då fjerde profpredikant önskas, i allo likställas
med de regula, får jag vördsamt föreslå, att Riksdagen måtte i skrifvelse
till Kongl. Maj:t anhålla om vidtagande af sådan förändring af lagen an -

Lagutskottets Utlåtande N:o 12.

gående tillsättning’ af presterliga tjenstår den 26 oktober 1883, att konsistoriella
pastorat, hvad angår rättigheten att kalla fjerde profpredikant, i
allo varda likstälda med de regula pastoraten, eller att 27 § 3 mom. i
nämnda lag måtte erhålla följande förändrade lydelse:

Har vid sådan omröstning mer än hälften af de i omröstningen deltagande
förenat sig att till fjerde profpredikant begära samma prestman, uppskjutes
förrättningen, till dess domkapitlet vidare förordnat. I annat fall
vare frågan om fjerde profpredikant förfallen.»

Vid de förhandlingar, som föregingo utfärdandet af lagen angående
tillsättning af presterliga tjenster den 26 oktober 1883 var, såsom bekant,
frågan om rätt för konsistoriel^ pastorat att kalla fjerde profpredikant en
af de mest omtvistade. A ena sidan ville man icke tillerkänna de konsistoriella
pastoraten någon sådan rätt och å den andra yrkades, att de konsistoriella
pastoraten skulle ega att utöfva sådan rätt i alldeles samma form
som de regala pastoraten. En lösning af frågan vanns derigenom, att man
lörenade sig om det nu gällande stadgandet, enligt hvilket de konsistoriella
pastoraten väl ega att kalla fjerde profpredikant, men vid utöfningen af
denna rätt äro bundna af två inskränkande bestämmelser, nemligen dels att
om fjerde profpredikant blifvit å förslaget uppförd, tjensten för den gången
tillsättes af Kong! Maj:t, dels ock att för ett beslut att kalla fjerde profpredikant
erfordras, att mera än hälften af de i den justerade vallängden
upptagna röstberättigade förenat sig om att till fjerde profpredikant kalla
samme prestman, under det att i regala pastorat för åstadkommande af ett
sådant beslut endast erfordras, att mera än hälften af de i omröstningen deltagande
derom förena sig. Det är den sistnämnda skilnaden mellan konsistoriella
och regala pastorat, hvars upphäfvande motionären påyrkar.

Skälet till densamma är tydligen att söka deruti, att lagstiftaren ansett
beslutet böra vara uttryck för en mera allmän önskan inom pastoratet
för att eu rubbning skall kunna tillåtas i den såsom regel faststälda fördelning
åt inflytandet på tjenstens tillsättning mellan stiftsstyrelsen och församlingen.
Det skäl, motionären anfört för borttagande af denna skilnad
mellan de konsistoriella och de regala pastoraten, är den omständighet att
under vissa ogynsamma förhållanden det kan blifva omöjligt att åstadkomma
en så stor pluralitet för beslutet att kalla fjerde profpredikant, som lagen fordrar
i fråga om de konsistoriella pastoraten.

Lagutskottet anser emellertid icke rådligt att, af hänsyn till dylika
undantagsfall, efter eu jemförelsevis kort tids förlopp vidtaga ändring i ett

Lagutskottets Utlåtande N:o 12.

stadgande, hvarom, såsom ofvan är antydt, man först efter långvariga meningsbrytningar
förenat sig. Detta stadgande torde ock i allmänhet vid tilllämpningen
visat sig ändamålsenligt, i det att detsamma å ena sidan hindraten
tillfällig majoritet bland ett på frågodagen närvarande fåtal röstberättigade
att besluta en så vigtig åtgärd som att med afseende på den förestående
tjenstetillsättningen suspendera pastoratets egenskap af konsistoriel^ men ä
andra sidan beredt möjlighet för en af de röstberättigades verkliga flertal
omfattad mening att göra sig gällande. Utskottet får derför hemställa,

att förevarande motion icke må vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 13 februari 1889.

På lagutskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Reservation

af herrar Lilieriberg, Claeson, J. Pehrsson, Kerfstedt, Smedberg och
Göransson, hvilka ansett, att utskottet bort tillstyrka bifall till motionärens
framställning.

Herr von Baumgarten har begärt få här antecknadt, att han på grund
af erhållen ledighet från riksdagsgöromålen icke deltagit i detta ärendes behandling
inom utskottet,

Stockholm, Associations-Boktryckeriet, 1890.