Lagutskottets Utlåtande N:o 11 (Utlåtande 1898:LU11 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 11.

N:o II.

Ank. till Riksd. kansli den 8 februari 1898, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af
21 § i lagen om dikning och annan afledning af vatten
den 20 juni 1879.

Från Första Kammaren har till lagutskottet hänvisats en åt
herr von Strokirch väckt motion, n:o 1, af följande lydelse:

»Om ändring och utrifning af vattenverk, som genom uppdämning
skadar jord och hindrar dess odling, stadgades i kongl. förordningen 14
juli 1835 i dess § 3, att om vattenverk, som tillhör boställe, alldeles
utrifves, skall, i alla fall, ersättning derför vara bestämd endast till
motsvarighet af värdet.

Genom detta stadgande, hvilken med andra ordalag återfinnes i
nu gällande vattenlag af den 20 juni 1879 kap. 3 § 21, har lagstiftaren
redan velat gifva ett uttryck för det allmännas skyldighet att för den
enskilde underlätta odling och torrläggning af mark; mycken sådan
har derigenom under tidernas lopp vunnits; för det myckna, som i sådant
hänseende återstår att vinna och som fördränkes genom uppdämning
för vattenverk vid ett och annat af kronans indragna boställen,
torde ett ytterligare steg af tillmötesgående från det allmännas sida
med skäl kunna ifrågasättas; ett sådant vore, att kronan, i likhet med
hvad nu i vissa fall eger rum i afseende å jords m. m. afstående till
jernväg, frånsade sig all ersättning för ifrågavarande vattenverk och
uppdämningar, då de i och för odling böra rifvas.

Det kan ju tyckas, att en sådan frikostighet å kronans sida skulle
för denna kunna medföra känbara förluster, hvarvid dock torde få be -

Lagutskottets Utlåtande N:o 11.

märkas, att antalet af de vattenverk, som kunna ifrågasättas för rifning,
icke kan antagas vara stort, samt att uppoffriugen af ett eller annat
årligt arrende kommer efter verkställa odlingar kronan åter till godo i
form af till staten inflytande medel från bevillning af kapital och
arbete m. m.

Emot den här ifrågasatta uppoffringen från det allmännas sida
kan ju anföras, att om ett odlingsföretag anses fördelaktigt, så spelar
en billig inlösen af ett vattenverk ingen stor roll i kostnaden för företaget
i dess helhet, och då dertill kommer, att sådan alltid måste ske,
då det är fråga om privata verk, skulle ett odlingsföretag ställas i olika
förhållande till ett annat; men förutom att sådan olikhet redan förefinnes,
ställer sig frågan annorlunda, om man vill göra sig förtrogen med de
mångahanda omständigheter, som äro förknippade med åstadkommande
af ett odlingsföretag, hvari de intresserade icke sällan till stor del
utgöras af föga kapitalstarka jordegare, för hvilka svårigheten att anskaffa
nödiga förlag uppställer hinder för företaget; genom ett tillmötesgående
från det allmänna i den rigtning, här angifvits, skulle ett
väsentligt hinder undanrödjas och kronan utan nämnvärda uppoffringar
gå i spetsen för den ofta framhållna frågan: att inom egna gränser
vinna Finland åter.

Ordförande för ett bland rikets hushållningssällskap i en bygd,
rik på mycken vattendränkt odlingsmark, har jag länge varit i tillfälle
iakttaga, huru uppdämning å ett och annat boställe i och för relativt
obetydliga vattenverk vållar hinder och svårigheter för torrläggning
och odling af mångtusende hektar jord af yppersta beskaffenhet; likartade
förhållanden torde nog förekomma i öfriga delar af vårt land.
I afsigt att befrämja och underlätta detsammas uppodling, får jag med
stöd af hvad här ofvan framhållits föreslå, att Riksdagen må för dess
del besluta, att 3 kap. § 21 i lagen om dikning och annan afledning
af vatten af den 20 juni 1879 måtte erhålla följande förändrade lydelse:

»Enligt detta kapitel tillkommer kronan icke någon ersättning
eller lösen.»

I likhet med motionären finner utskottet det visserligen vara
oneklig!, att staten i kraftigast möjliga mån understödjer och underlättar
verkställande af för landet nyttiga odlingsföretag, och utskottet
vill ingalunda förneka, att ett sådant understöd mången gång kan för
Bill. till lliksd. Prof. 1898. 7 Sami. 5 lläft. 2

Lagutshottets Utlåtande N:o 11.

odlingsföretagets åstadkommande utgöra ett hufvudvilkor; dock kan
utskottet ej anse lämpligt, att befrämjande af odlingsföretag sker
genom sådan ändring af dikningslagens 21 § som den af motionärenföreslagna.

Först och främst skulle genom en bestämmelse i den rigtning,
motionären förordat, ett statens understöd till odlingsföretagen, hvilket
naturligtvis bör afpassas hufvudsakligen efter den större eller mindre
betydelse för landet i dess helhet, som företaget må anses ega, komma
att göras beroende af en så fjerran från denna synpunkt liggande omständighet
som den, huruvida och i hvad mån odlingsföretagets verkställande
kräfver ändring eller utrifning af kronan tillhöriga vattenverk.

En dylik bestämmelse vore högst betänklig äfven så till vida,
att det icke läte sig beräknas, hvilka kronan tillhöriga större eller
mindre vattenverk, som i närmare eller fjermare framtid kunde komma
att för odlingsföretag tagas i anspråk.

Dessutom kan ju, för den händelse i något speciel!- fall ett
odlingsföretag ej kan komma till stånd utan att staten afstår från
ersättning för något kronan tillhörigt vattenverk, hvilket måste utrifvas,
ett sådant efterskänkande, i den mån sådant kan befinnas skäligt,
genom särskild derom gjord framställning beviljas.

På grund af det anförda hemställer alltså utskottet,

att herr von Strokirchs ifrågavarande motion
icke må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 8 februari 1898. "a

På lagutskottets vägnar: >■ ta

CARL B. HASSELROT.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1898.