Lagutskottets Utlåtande N:o 11 (Utlåtande 1894:LU11 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 11.

N:o 11.

Ank. till Riksd. kansli den 22 februari 1894, kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändrade bestämmelser
i fråga om den kommunala rösträtten på landet.

Jemväl innevarande riksdag har frågan om ändrade bestämmelser
rörande den kommunala rösträtten på landet bragts å bane. Inom Andra
Kammaren hafva nemligen dels i motion n:o 10 herr Ollas A. Ericsson,
med hvilken herrar B. P. Ersson, Lars Peter Larsson i Berga, Norberg,
Hammarström, Sälling och Wallbom instämt, dels i motion n:o 16 herr
J. Anderson i Tenhult, med hvilken herrar P. G. Petersson i Brystorp
och Näslund instämt, dels i motion n:o 20 herr Bromée, med hvilken herrar
Öberg, Nordin, Walter och Schödin instämt, dels i motion n:o 48 herr
A. Olsson i Mårdäng, med hvilken herrar Halvar Eriksson och Nils Hansson
instämt, dels i motion n:o 12 herr Oskar Erickson, dels ock i motion
n:o 11 herr Nydahl gjort framställningar, åsyftande begränsning af nämnda
rösträtt.

Samtliga dessa motioner hafva hänvisats till lagutskottets behandling.

I motionerna n:is 10, 16, 20 och 48 hemställes, att Riksdagen måtte
för sin del antaga följande ändrade lydelse af 11 § i kongl. förordningen
den 21 mars 1862 angående kommunalstyrelse på landet, sådan denna §
lyder i kongl. förordningen den 26 oktober 1888.

§ 11.

Röstvärdet skall beräknas efter det en hvar åsätta fyrktal; dock att,
der för deltagande i sådana besvär som åligger alla, hvilka inom kommunen

Bill. till Riksd. Prot. 1894. 7 Sami. 8 Höft. (N:o 11).

Lagutskottets Utlåtande N:o 11.

erlägga kommunalutskylder, annan grund, än den för utgörande af kommunalutskylder
gällande, finnes särskildt stadgad, röstvärdet skall vid beslut
öfver ärenden, som röra sådana besvär, beräknas efter den bestämda grunden.
Ej må någon utöfva rösträtt för större antal röster, än som svarar
mot en tjugondedel af kommunens hela röstetal efter röstlängden, eller i
något fall för högre röstetal än det, som enligt röstlängden sammanräknadt
tillkommer öfriga röstegande. Uppkommer vid sådan beräkning af rösträtt
bråktal, skall det bortfalla.

Motionärerna, som erinra derom, att förslag till ändring i stadgandena
om den kommunala rösträtten på landet vid föregående riksdagar
tillstyrkts af lagutskottet och antagits af Andra Kammaren, hänvisa till de
skäl härför, som dervid anförts.

I motionen n:o 10 framhålles derjemte särskildt, hurusom fyrktalet
samlas mer och mer på få händer, och att häraf följer ett fåvälde inom
kommunalstyrelse, hvilket förhållande är en bjert kontrast till den sjelfstyrelsens
grundsats, som afsågs med 1862 års kommunallagar, och medför,
att intresset för deltagandet i de kommunala angelägenheterna för
innehafvarne af de mindre röstetalen mer och mer förslappas och utbytes
i ett missnöje, hvars följder äro oberäkneliga. Vidare påpekas, likasom i
motionen n:o 48, angelägenheten af att åtminstone i någon mån utjemna
den skilnad, som i förevarande hänseende förefinnes emellan landsbygden
och städerna. I sistnämnda motion anföres dessutom, att på senare tider
ett betydligt antal stora bolag tillkommit, hvarigenom ställningen blifvit
ytterligare försämrad.

I motionen n:o 12 har herr Oskar Erickson, likaledes med hänvisning
till de skäl som förut anförts för begränsning af den kommunala rösträtten
på landet, föreslagit,

att Riksdagen måtte för sin del antaga följande ändrade lydelse af
§ 11 i förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862,
sådan denna paragraf lyder i förordningen af den 26 oktober 1888.

§ 11.

Röstvärdet skall beräknas efter det en hvar röstegande åsätta fyrktal;
dock att, der för deltagande i sådana besvär, som åligga alla, hvilka inom
kommunen erlägga kommunalutskylder, annan grund, än den för utgörande
af kommunalutskylder i allmänhet gällande, finnes särskildt stadgad, röstvärdet
skall vid beslut öfver ärenden, som röra sådana besvär, beräknas efter
den särskildt bestämda grunden.

Lagutskottets Utlåtande N:o 11.

Ej må någon utöfva rösträtt för större antal röster än som svarar
mot en tiondedel af kommunens hela röstetal efter röstlängden, eller i något
fall för högre röstetal, än det, som enligt röstlängden sammanräknadt tillkommer
öfriga röstegande. Uppkommer vid sådan beräkning af rösträtt
bråktal, skall det bortfalla.

Herr Nydald erinrar i motion n:o 11 om sin vid sistlidne riksdag
väckta motion, deri han angifvit följande grunder, i öfverensstämmelse med
hvilka den kommunala rösträtten borde ordnas:

upphäfvande af den bolag nu tillkommande kommunala rösträtt; införande
af rösträtt efter hufvudtal vid de kommunala valen, utom vid val
af landstingsmän eller deras valmän, hvarvid nu gällande rösträttsgrund
framgent skulle bibehållas; samt i öfrigt bestämmande af ett röstmaximum
af en femtedel af kommunens röstetal, dock att detta maximum i intet fall
finge beräknas högre än det röstetal, som sammanlagdt tillkomme öfriga
röstegande.

I fråga om rösträtt för bolags äfvensom för oskiftade bons kommunala
skattebidrag hade herr Nydahl i sin vid senaste riksdag väckta motion
upptagit ett i lagutskottet vid riksdagarne 1867 och 1868 reservationsvis
framstäldt, så lydande förslag:

»Bolagen må för proportionerlig eller, der hvar och en af bolagsmännens
andel inför vederbörande myndighet blifvit offentligen uppgifven,
för bestämd andel, samt i aktiebolag för innehafvande aktier i förhållande
till bolagets hela upptaxerade inkomst utöfva rösträtt i den kommun, der
bolaget drifver sin verksamhet. Detsamma galle för delegare i oskiftadt bo.»

Med åberopande af den i sistnämnda motion anförda motiveringen,
hemställer herr Nydahl,

att Riksdagen behagade i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det
täcktes Kongl. Maj:t med första låta utarbeta och för en kommande Riksdag
framlägga förslag till ändrad lydelse af gällande bestämmelser angående
den kommunala rösträtten på landet i öfverensstämmelse med här ofvan
omnämnda grunder.

Frågan om begränsning af den kommunala rösträtten på landet har
upprepade gånger i skiftande form förelegat till Riksdagens behandling.
Utskottet har vid många föregående tillfällen tillstyrkt en sådan begränsning
och Andra Kammaren har vid alla riksdagar, då frågan varit å bane,
uttalat sig derför. Af Första Kammaren hafva deremot städse de i ämnet
väckta motioner blifvit afslagna.

Lagutskottets Utlåtande N:o 11.

Med, enligt utskottets mening, öfvertygande skäl har man visat behofvet
af en förändring uti ifrågavarande stadgande. Det är visserligen
sant — har utskottet sålunda vid särskilda tillfällen sagt — att man vid
stiftandet af lagarne för den kommunala rösträtten utgått från förmögenhetsprincipen,
och att denna princip alltså måste med följdrigtighet tillämpas.
Men man borde dock ej gå längre än intill den gräns, utöfver hvilken
konseqvensen icke kunde gå utan att leda till orättvisa eller medföra
andra vådor. Af statistiska centralbyråns berättelse för år 1871 framginge
emellertid, att samma år en röstegande uti 54 af rikets 2,354 landskommuner
innehade mer än hälften af kommunens hela fyrktal. Uti 360
kommuner utgjorde högsta en person tillkommande fyrktal öfver 7* och
uti 1,026 kommuner öfver V10 af hela fyrktalet. Hvad vidare beträffade
personer, som vid ifrågavarande tid innehade visst fyrktal öfver 1/l0 af
kommunens, innehade 54 öfver V2> 378 öfver V4 och 1,697 öfver VxoDet
vore uppenbart, att någon kommunal sjelfstyrelse icke alls förefunnes
inom de 54 kommuner, hvarest en enda person ensam kunde utöfva kommunens
rösträtt d. v. s. efter behag, blott laga former iakttoges, beskatta
öfrige kommunalmedlemmar och utse desse att såsom kommunala förtroendemän
vårda angelägenheter, som hufvudsakligen vore hans egna, under det
han sjelf kunde undandraga sig hvarje personligt kommunalt uppdrag. Att
äfven i en stor mängd andra kommuner sjelfstyrelsen vore i större eller mindre
grad kringskuren, visade de anförda statistiska uppgifterna. Af dessa framginge
sålunda, utan utförligare bevisning, att förmögenhetsprincipen måste i tilllämpningen
underkastas modifikation, för att den kommunen förunnade sjelfstyrelsen
måtte blifva en verklighet och icke blott en fras. Härtill komme att
i allmänhet de olägenheter, till hvilkas afhjelpande den ifrågasatta begränsningen
i rösträtten ansetts nödig, på senaste åren oftare än förut framträdt,
i det att flerestädes å landsbygden bildats stora bolag för industriel rörelse.

Afvikelse från nämnda princip hade för öfrigt för länge sedan vidtagits
i fråga om städerna. Enligt förordningen angående kommunalstyrelse
i stad egde nemligen ingen utöfva rösträtt för mer än en femtiondedel
af stadens hela röstetal; och denna begränsning rörande stadskommunerna,
hvilken existerat omkring tjugufem år, hade icke visat sig
medföra någon olägenhet. Man torde derför förgäfves leta efter rimliga
skäl för antagandet af att begränsning af rösträtten beträffande landskommunerna
skulle åstadkomma några menliga följder.

Om ej ändring vidtoges äfven beträffande landet, skulle för öfrigt
ett af kommunalinstitutionens vigtigaste syften — väckandet och underhållandet
af intresse för kommunens gemensamma angelägenheter — i
väsentlig män förfelas.

Lagutskottets Utlåtande N:o 11.

Uti Finland, hvars samhällsförhållanden i flere afseenden och särskilt
rörande kornmunalväsendet, egde likhet med dem, som förekomme i
vårt land, hade, på grund af förordningen angående kommunalförvaltningen
på landet den 6 februari 1865, ett relativt maximum af en sjettedel af
de vid stämman närvarandes sammanlagda röstbelopp stadgats i fråga om
rösträtts utöfvande vare sig för egen del eller å annans vägnar.

Den stundom uttalade farhågan, att en begränsning af den kommunala
rösträtten på landet skulle verka rubbning af Första Kammarens karakter,
saknade grund, så vidt blott begränsningen icke gjordes större än
skäligt vore. Förutom de garantier, som innehölles uti de stadgade vilkoren
för valbarhet till ifrågavarande afdelning af representationen, torde
äfven den serie af valhandlingar, ur hvilka Första Kammaren slutligen
framginge, innebära all den trygghet, som kunde finnas af behofvet påkallad.
För öfrigt hade gällande begränsning af den kommunala rösträtten
i städerna icke visat sig medföra några vådor i nu berörda afseende.

Slutligen kunde, då ledamöter i bevillningsberedningarna och i taxeringsnämnderna
omedelbart samt ledamöter i pröfningsnämnderna medelbart
utsåges å kommunalstämma, i sådana kommuner, der beslutanderätten
utöfvades af en enda eller några få personer, dessa erhålla ett obehörigt
inflytande äfven å beskattningen.

Utskottet anser, som sagdt, nämnda skäl ega full giltighet och finner,
i öfverensstämmelse med hvad utskottet åtskilliga gånger beträffande förevarande
ämne antydt, att erfarenheten till fullo bekräftat de farhågor, som
redan vid tiden för kommunallagarnes tillkomst uttalades rörande verkningarna
af deri uppåt obegränsade rösträtt, som för landskommunerna
finnes stadgad. De nu gällande bestämmelserna innebära, enligt utskottets
tanke, eu möjlighet till orättvisa, och utskottet kan alltså för sin del icke
finna annat, än att denna möjlighet bör genom en klok och skälig begränsning
af rösträtten förekommas.

Att det åsyftade målet af en röstbegränsning bäst vinnes genom
stadgande af ett relativt röstmaximum, förstärkt genom en bestämmelse
derom, att icke i något fall rösträtt får utöfvas för högre röstetal än som
enligt röstlängden sammanlagdt tillkommer öfriga röstegande, synes utskottet
nu likasom tillförene klart. Hvad nu angår storleken af detta
maximum, har utskottet trott sig finna, att det i herr Oskar Ericksons
motion föreslagna — eu tiondedel — bör kunna medföra åsyftadt resultat

Lagutskottets Utlåtande N:o 11.

utan att dock föranleda till en allt för stor inskränkning af de förmögnare
kommunalmedlemmarnes inflytande på afgörandet af kommunens gemensamma
angelägenheter.

Genom en dylik begränsning af den kommunala rösträtten i allmänhet
torde jemväl, såsom senaste lagutskott yttrade, de särskilda synpunkter, ur
hvilka herr Nyda‘hl funnit en inskränkning nödig, blifva beaktade, och anser
utskottet vid sådant förhållande några föreskrifter i de af nämnde motionär
angifna särskilda rigtningar icke för närvarande böra föreslås.

Enligt Kongl. Maj:ts till denna Riksdag afgifna berättelse om hvad i
rikets styrelse sedan sistlidne Riksdags sammanträde sig tilldragit har chefen
för civildepartementet gått i författning om utförande af en utredning rörande
den kommunala rösträtten, hvilken utredning, enligt hvad utskottet
fått sig rneddeladt, ännu icke afslutats.

Denna omständighet anser utskottet emellertid icke vara af beskaffenhet,
att innebära ett hinder för Riksdagen att nu uttala sin mening i frågan,
och då berörda utredning, enligt utskottets öfvertygelse, ej lärer kunna utfalla
annorlunda än att angelägenheten af en begränsning af den kommunala
rösträtten deraf kommer att framgå, äfven om denna begränsning särskildt
beträffande bolag möjligen kan böra göras större än utskottet i allmänhet
ansett behöfligt, torde ett bestämdt uttalande af Riksdagen om rigtigheten
och ändamålsenligheten af den kommunala rösträttens begränsning ej kunna
anses olämpligt.

På grund af det anförda får utskottet alltså hemställa,

l:o) att Riksdagen ville, med bifall till Herr Oskar
Ericksons, men med afslag å herrar Ollas A. Ericssons,
J. Andersons, Bromées och A. Olssons motioner samt
herr Nydahls motion, i hvad den afser begränsning af
den kommunala rösträtten i allmänhet till en femtedel
af kommunens hela röstetal, för sin del antaga följande

Förordning

angående ändrad lydelse af 11 § i förordningen om
kommunalstyrelse på landet.

Härigenom förordnas, att 11 § i förordningen om
kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862, sådan
nämnda paragraf lyder i förordningen den 26 oktober
1888, skall hafva följande lydelse:

Lagutskottets Utlåtande N:o 11.

§ 11. ’

Röstvärdet skall beräknas efter det en hvar röstegande
åsätta fyrktal; dock att, der för deltagande i
sådana besvär som åligga alla, hvilka inom kommunen
erlägga kommunalutskylder, annan grund, än den för
utgörande af kommunalutskylder i allmänhet gällande,
tinnes särskild! stadgad, röstvärdet skall vid beslut öfver
ärenden, som röra sådana besvär, beräknas efter den
särskilt bestämda grunden. Ej må någon utöfva rösträtt
för större antal röster, än som svarar mot en tiondedel
af kommunens hela röstetal efter röstlängden, eller i
något fall för högre röstetal, än det, som enligt röstlängden
sammanräknadt tillkommer öfriga röstegande.
Uppkommer vid sådan beräkning af rösträtt bråktal,
skall det bortfalla,

samt

2:o) att herr Nydahls motion jemväl i öfriga delar
icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 22 februari 1894.

På lagutskottets vägnar:

L. ANNERSTEDT.

Reservation:

af herrar Annerstedt, Fröberg, C. H. Lundström, Pehrsson, Piss Olof
Larsson och C. F. Pettersson, hvilka ansett, att utskottets betänkande bort
afPattas sålunda:

»Då upplyst blifvit, att chefen för civildepartementet enligt Kongl.
Maj:ts bemyndigande gått i författning om verkställande af en utredning
i fråga om den kommunala rösträtten, dervid särskild! förhållandena med
afseende å bolags rösträtt kornine att blifva, föremål för uppmärksamhet,

Lagutskottets Utlåtande N:o 11.

samt då vid detta förhållande såväl resultatet af den påbörjade utredningen
som ock det förslag i ämnet, Kongl. Maj:t med anledning deraf kan komma
att för Riksdagen framlägga, synas böra afvaktas, innan beslut i frågan af
Riksdagen fattas, hemställes,

att ifrågavarande motioner ej må af Riksdagen
bifallas.

af herr Hasselrot, som ansett, det föreslagna tillägget till 11 § i förordningen
om kommunalstyrelse på landet böra hafva följande lydelse:

»Ej må någon utöfva rösträtt för större antal röster än som svarar
mot en femtedel af kommunens hela röstetal efter röstlängden eller i något
fall för högre röstetal än det, som enligt röstlängden sammanräknadt tillkommer
öfriga röstegande. Uppkommer vid sådan beräkning af rösträtt
bråktal, skall det bortfalla»;

af herrar Näslund, Kardell och E. Svensson, hvilka ansett, att utskottet
bort tillstyrka bifall till herr Ollas A. Ericssons med fleres framställningar,
som afsett att bestämma ett röstmaximum, motsvarande en tjugondedel
af kommunens röstetal; samt

af herr J. Anderson.

Herr Lundin har begärt få här antecknadt, att han icke deltagit i
ärendets behandling inom utskottet.

Stockholm 1894. Kung!. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.