Lagutskottets Utlåtande N:o 11. o
Utlåtande 1887:LU11 - majjul
Lagutskottets Utlåtande N:o 11. o
Öfvertygad att upphäfvandet af lagen om förnyelse af inteckning
i fast egendom skulle föranleda till billigare rörelsekapital inom
vårt land; och då genom Kongl. Majrts nådiga förordning den 18 mars
1887 det hufvudsakligaste hindret för en sådan reforms genomförande
nu är undanröjdt; samt då Kongl. Maj:t lämpligast är i tillfälle att kunna
utarbeta de lagförändringar, som häraf skulle blifva en följd, anser jag,
att utskottet bort hemställa,
att Riksdagen ville i skrifvelse anhålla, att Kongl.
Maj:t täcktes låta utarbeta och för eu kommande Riksdag
framlägga förslag till sådan förändring i vår lagstiftning,
att inteckning i fast egendom för skuldebref,
som utfärdats till viss man, ej må behöfva förnyas.
N:o 11.
Ankom till Riksd. kansli den 2 juni 1887, kl. 2 e. m.
Lagutskottets utlåtande, i anledning af verkstad granskning af
förvaltningen af justitieombudsmansembetet.
Sedan lagutskottet den 3 sistlidne februari afgifvit utlåtande i
anledning af verkstäld granskning af förvaltningen af justitieombudsraansembetet
och dervid i afseende å justitieombudsmannen E. Thomassons
embetsförvaltning uttalat det omdöme, att bemälde justitieombudsman
genom nit, oveld och skicklighet motsvarat Riksdagens förtroende,
så har justitieombudsmannen, under antagande att nu församlade
Riksdag möjligen af honom väntade redogörelse för förvaltningen af
justitieombudsmansembetet under den tid, som förflutit efter den af
lagutskottet senast verkstälda granskning af denna embetsförvaltning,
under nästförflutna maj månad till Riksdagen afgifvit en slik redo
-
4
Lagutskottets Utlåtande N:o 11.
görelse. Denna har af båda kamrarne blifvit hänvisad till lagutskottet;
och hafva tillika de under samma tid å justitieombudsmansexpeditionen
förda diarier och registratur blifvit till utskottet öfverlemnade.
Utskottet, som på grund af hvad sålunda förekommit ansett det
åligga utskottet att granska justitieombudsmannens redogörelse och Övriga
ofvan omförmälda handlingar samt med utlåtande deröfver till Riksdagen
inkomma, får i sådant afseende anföra följande.
Enligt hvad redogörelsen utvisar, har under nu ifrågavarande tid
endast ett efter förordnande af justitieombudsmannen anstäldt åtal blifvit
af domstol pröfvadt, Hvad justitieombudsmannen, som under denna
tid icke företagit någon embetsresa, inhemtat angående lagskipningens
tillstånd har icke gifvit honom anledning att derom döma i ringaste
mån mindre fördelaktigt än i senaste embetsberättelse skett.
Vidare anför justitieombudsmannen i sin redogörelse: »Tidpunkten
skulle säkerligen vara illa vald att, för fullgörande af grundlagens
föreskrift, nu framlägga förslag till afhjelpande af brister i lagstiftningen.
, äfven om jag i öfrigt dertill funne anledning. Jag skall i stället
begagna detta tillfälle att i korthet bemöta den åsigt, som vid senaste
granskningen af justitieombudsmannens em betsförvaltning lärer
uttalats, att justitieombudsmannen mera än hittills varit fallet borde
sätta sig till uppgift att utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag
till nödiga befunna ändringar i lagar och författningar. Denna
mening kan jag icke dela. Under samhällets fortgående utvecklinguppstå
ständigt nya arter af företag, nya rätts- och verksamhetssferer,
som kräfva att genom lagar ordnas och mot hvarandra begränsas; och
i samma mån detta kraf tillgodoses, växer svårigheten att klart och
fullständigt öfverskåda lagstiftningen i hela dess omfattning och i alla
dess förgreningar. Den allsidiga lagkunskap och den allmänna rättsvetenskapliga
bildning, som utgöra oundgängliga förutsättningar för ett
framgångsrikt och lyckobringande lagstiftningsarbete, kunna i vår tid
knappast tänkas förenade hos en person; och uppgiften att utarbeta
lagförslag kan derför numera svårligen på ett tillfredsställande sätt
lösas annorlunda än genom fleres samverkande krafter; eu uppfattning
som också hos oss redan vunnit vidsträckt tillämpning, i ty att det förberedande
lagstiftningsarbetet i allt väsentligt sedan länge varit öfverlemnadt
dels åt en ständig lagberedning och dels åt särskilt för ändamålet
tillsatte komitier. Mig vill det sålunda synas, som om justitieombudsmannens
verksamhet hvad lagstiftningen beträffar allt mer och
mer måste inskränkas till att påvisa de fel och brister derutinnan, sona
han under utöfningen af sitt embete kan upptäcka.»
Lagutskottets Utlåtande N;o 11. 5
Den granskning, lagutskottet, med ledning af förenämnda handlingar,
underkastat justitieombudsmannens embetsförvaltning under ifrågavarande
tid, har icke föranledt utskottet att ändra det omdöme, som
utskottet förut uttalat, hvadan utskottet afgifver det utlåtande,
. att justitieombudsmannen genom nit, oveld och skick
lighet
fortfarande motsvarat Riksdagens förtroende.
Stockholm den 2 juni 1887.
På lagutskottets vägnar:
AXEL BERGSTRÖM.
Bill. till Likså, Prof. 1887 B
7 Sami. i Höft.
2