Lagutskottets Utlåtande N:o 10 (Utlåtande 1894:LU10 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 10.

N:o 10.

Ank. till Riksd. kansli den 15 februari 1894, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af ej mindre Kongl. Maj:ts proposition med
förslag om tillägg till 26 § 1 mom. i lagen angående
tillsättning af presterliga fenster den 26 oktober 1883
än äfven väckta motioner om ändring af vissa bestämmelser
i nämnda lag.

Kongl. Maj:t har den 8 sistlidne december till Riksdagen aflåtit
följande proposition n:o 15:

Under åberopande af bifogade i statsrådet och högsta domstolen
förda protokoll, vill Kongl. Maj:t härmed, jemlikt 87 § regeringsformen,
föreslå Riksdagen att antaga följande af kyrkomötet, på sätt dess här
bilagda underdåniga skrifvelse utvisar, för dess del godkända förslag till

Las

om tillägg till § 26 mom. 1 i lagen angående tillsättning af
presterliga tjenster den 26 oktober 1883.

Som vid prestval inom vissa församlingar i riket visat sig, att ett
mycket ringa antal röstberättigade kommit att i valet deltaga, af anledning
att större delen af den manliga befolkningen oafbrutet under längre
BIL till Riksd. Prof. 1894. 7 Samt. 7 IIap. (N:o 10.) 1

Lagutskottets Utlåtande N:o 10.

tid varit å aflägsna orter frånvarande för idkande af sjöfart, fiske eller
annan handtering, alltså varder härigenom förordnadt, att § 26 mom. 1
i lagen angående tillsättning af presterliga tjenster den 26 oktober 1883
skall erhålla ett tillägg, så lydande:

Utan hinder af hvad här ofvan i detta moment är stadgadt om utöfning
af rösträtt, må, uppå framställning af församling, der vid prestval
rösterna skola efter upprop afgifvas, Konungen, om han finner ortsförhållandena
föranleda dertill, förordna, att, i händelse gift röstegande
eller ombud för honom vid nämnda upprop icke låter sig afhöra, den
röstegandes hustru, der hon vid uppropet sig anmäler, eger att vid
valet utöfva mannens rösträtt, så framt hon är välfräjdad, tillhör svenska
kyrkan och ej gjort anmälan om utträde ur densamma.

Denna proposition har af kamrarne blifvit hänvisad till behandling
af lagutskottet; och får utskottet, under åberopande af hvad de propositionen
bilagda handlingarna innehålla, hemställa,

l:o) att propositionen må af Riksdagen antagas.

I sammanhang med den kongl. propositionen har utskottet till behandling
förehaft två särskilda inom Andra Kammaren väckta och till
utskottet hänvisade motioner om ändring af vissa bestämmelser uti
ifrågavarande lag.

Sålunda har herr Gustaf Ericsson, hvilken vid sistlidne riksdag
hemstälde, att Riksdagen ville för sin del besluta sådan ändring uti 30 §
af omförmälda lag rörande »prestval» och deremot svarande särskilda
föreskrifter för hufvudstaden och andra orter, att dessa val skulle förrättas
med slutna sedlar, i motion n:o 77 nu förnyat denna sin hemställan.

Enligt nämnda lagrum skall val af prest verkställas öppet och i
öfrigt sålunda, att valförrättaren uppropar de röstegandes namn i den
ordning, hvari de i den justerade vallängden förekomma. Vid uppropet
skall en hvar väljande för sig framträda till valbordet att sin röst på
någon af de föreslagna afgifva. Är röstegandes namn två gånger uppropadt,
utan att han sjelf eller ombud för honom framträdt och röst
afgifvit, har han förlorat sin rösträtt.

Lagutskottets Utlåtande N:o 10.

Motionären erinrar till en början derom, att i hufvudstaden nyligen
vidtagits den förändring, att en hvar röstegande får afgifva sin röst vid
hvilken tid som helst under valförrättningens gång, och anför derefter
till stöd för sin motion hufvudsakligen följande:

Mot öppen omröstning vid prestval kunde samma invändningar göras,
som bragt detta omröstningssätt i misskredit öfver allt, der det annars
användts. Det tillfälle till påtryckning och obehörigt tvång på de väljande,
som vore uteslutet vid omröstning med slutna sedlar, förefunnes
i så mycket högre grad vid den öppna omröstningen, der en hvar kunde
höra, huru den andra röstade, och derför utsätta honom för trakasseri
och obehag. Dessutom kunde den öppna omröstningen lätteligen förrycka
hela valresultatet, i ty att en prestman kunde erhålla röstöfvervigt
vid början af valet utan att derför vara omfattad med flertalets
sympatier, hvarigenom en origtig föreställning hos en stor del väljande
uppkomme om omöjligheten att inverka på valets utgång; och man hörde
derför ofta, att de, som tänkt rösta på andra prester, under valets fortgång
afhölle sig från att deltaga i omröstningen, hvars utfall på detta sätt
mycket väl kunde blifva ett helt annat, än man annars haft skäl att
vänta. Det slutna omröstningssättet användes numera vid flera val, och
dess tilltagande användning syntes motionären vittna till fördel för dess
lämplighet. Det funnes intet skäl, hvarför icke detta röstsätt skulle
medföra enahanda förmåner äfven vid prestval. Genom dess användning
skulle man, bland annat, äfven vinna afsevärda lättnader vid sjelfva valförrättningen.

I det utlåtande, utskottet vid sistlidne riksdag afgaf i anledning af
herr Gustaf Ericssons då i ämnet väckta motion, anfördes:

I motsats till motionären håller utskottet före, att prestval fortfarande
såsom hittills bör ske öppet. Detta valsätt torde nemligen vara
egnadt att långt bättre än den slutna omröstningen motsvara karakteren
af en valhandling sådan som den ifrågavarande, för hvilken allt förhemligande
af valmännens ställning i frågan bör vara främmande. Praktiska
hänsyn synas utskottet äfven tala för bibehållande af nu gällande
valsätt. Enligt utskottets åsigt skulle nemligen i öfvervägande antalet
fall den af motionären förordade anordningen ingalunda föranleda minskad
tidsutdrägt, men väl en del olägenheter, egnade att i betänklig
grad förringa valhandlingens trygghet. I sådant hänseende torde vara
till fyllest att erinra, hurusom möjligen inträffande naranförvexlingar,

Lagutskottets Utlåtande N:o 10.

vid det öppna valsättets användande lätta att undvika, icke sällan skulle
vålla allehanda valtrakasserier.

Utskottet finner fortfarande dessa skäl vara fullt giltiga; och
då härtill kommer, att, enligt hvad utskottet försport, någon allmännare
önskan om sådan ändring uti ifrågavarande lagrum, som motionären
föreslagit, åtminstone icke å landsbygden yppats, får utskottet hemställa,

2:o) att herr Gustaf Ericssons förevarande motion
icke må af Riksdagen bifallas.

I den andra motionen n:o 86 har frågan om sådan förändring i 26 § 1
mom. af ifrågavarande lag, att ingen skulle ega i prestval deltaga med
större röstetal för jordbruksfastighet än en tjugondedel af församlingens
hela röstetal, hvilken fråga på grund af en utaf herr J. P. Jansson i Saxhyttan
väckt motion vid förra årets riksdag förelåg till behandling, jemväl
vid innevarande riksdag bragts å bane, i det herr Jansson under hänvisning
till hvad han anförde till stöd för sistnämnda motion hemstält,
att Riksdagen ville för sin del besluta följande förändrade lydelse af omförmälda
lagrum:

Rösträtt vid prestval tillkommer — —---

och att icke heller någon må i valet deltaga med större
röstetal för jordbruksfastighet än en tjugondedel, och
för andra beskattningsföremål — — — — skall bråktalet
bortfalla.

Det lagrum, hvari ändring nu ifrågasättes, innehåller följande bestämmelser: »Rösträtt

vid prestval tillkommer en hvar, som i församling, der
sådant val skall anställas, eger rättighet att i kyrkostämmas öfverläggningar
och beslut deltaga; och galle vid valet i afseende på röstberäkning
samt rösträtts utöfning och öfverlåtande på annan person hvad för
kyrkostämma är stadgadt; dock med den jemkning i församling å landet
att rösträtt, som tillkommer någon för andra beskattningsföremål än
jordbruksfastighet, icke må åtnjutas för mer än en femtedel af det
röstetal, hvilket eljest bort tillkomma honom enligt den för omröstning
å kyrkostämma gällande röstgrund, och att icke heller någon må i valet
deltaga med större röstetal för jordbruksfastighet än en femtedel, och
för andra beskattningsföremål än en femtiondedel af församlingens hela

Lagutskottets Utlåtande N:o 10. 5

röstetal å kyrkostämma. Uppkommer vid den beräkning af rösträtt ensamt
bråktal, åtnjutes derför en röst; uppkommer, jemte helt tal, bråktal,
skall bråktalet bortfalla.»

De skäl herr Jansson vid sistlidne riksdag anförde för den ifrågasatta
ändringen voro hufvudsakligen följande:

Ehuru genom lagen angående tillsättning af presterliga tjenster eu
förbättring inträdt uti förutvarande förhållanden i fråga om dylika tjensters
tillsättande, vore det dock uppenbart, att denna lag i just dess
vigtigaste del — den nemligen, som anginge rösträtten — vore långt
ifrån tillfyllestgörande för att ens närmelsevis kunna anses tillfredsställa
det hos allmänheten rådande, berättigade kraf att åtminstone vid val af
själasörjare personligheten måste tillerkännas någon betydelse och icke allenast
penningen eller förmögenheten intaga första rummet. Ingen kunde
nemligen påstå, att genom ofvan anförda bestämmelser rörande rösträtt vid
prestval församlingarne i nämnvärd mån erhållit något större inflytande
vid tillsättande af sin själasörjare. Fortfarande vore det innehafvarne af
de större jordbruksfastigheterna, som vore de bestämmande vid prestval,
och om några få af dem förenade sig, kunde de öfverrösta alla de andra.
Såsom exempel härå kunde motionären hänvisa till ett kyrkoherdeval,
som nyligen egt rum i den församling han tillhörde, hvarvid fem personer
blifvit med stor majoritet rådande, ehuru alla de andra röstande,
uppgående till ett antal af tvåhundranio personer, afgifvit sina röster på
en annan af de sökande, och hvilket val närmast föranledt honom att
nu vidröra detta ämne. Det kunde för öfrigt icke vara gagneligt, hvarken
för kyrkan i dess helhet, den särskilda församlingen, den enskilda
församlingsmedlemmen, ej heller för presten, att lagen om rösträtt vid
prestval vore sådan, att ett fåtal kunde tillsätta den prest, till hvilken
de öfriga församlingsmedlemmarne icke hyste förtroende; och om man
icke ville, att allmänheten skulle mista sitt förtroende till kyrkan, vore
det derför angeläget, att en ändring i nämnda lagbestämmelse med det
snaraste gjordes. Helst skulle motionären vilja vara med om att helt
och hållet rifva ned den nuvarande byggnaden i fråga om rösträtt vid
prestval och uppföra en ny sådan med personlighetsprincipen såsom
grund; men då motionären icke hade förhoppning, att Riksdagen skulle
vara villig att öfvergifva den grund, som antogs vid 1883 års riksdag,
ville motionären till Riksdagens ompröfning framlägga det förslag, att,
med bibehållande af gällande grund, begränsa rösträtten för innehafvarne
af de större jordbruksfastigheterna i så vidsträckt mån, att icke
magten komme att livila allenast i några få personers händer. För att
en ändring häruti skulle komma att hafva åsyftad verkan, syntes det

Lagutskottets Utlåtande N:o 10.

motionären nödigt, att maximum för rösträtt, som tillkomme jordbruksfastighet,
bestämdes till en tjugondedel af församlings hela röstetal.

Utskottet, som vid senaste riksdag afstyrkte herr Janssons motion,
anförde då såsom skäl härför följande.

Såsom framgår af förhandlingarne vid 1883 års riksdag, hafva gällande
bestämmelser i fråga om rösträtt vid prestval tillkommit i enlighet
med ett af lagutskottet vid nämnda riksdag framstäldt sammanjernkningsförslag.
I det af utskottet ursprungligen framlagda förslag till lag i
förevarande ämne var nemligen någon begränsning icke stadgad beträffande
rösträtt, som utöfvades för jordbruksfastighet. Såsom skäl
härför anförde utskottet hufvudsakligen, att det icke kunde anses
vara obilligt att, då fastighetsegarne dittills varit de enda röstberättigade
och vore de som företrädesvis aflönade presterskapet, man åtminstone
åt eg are af jordbruksfastighet, hvilka onekligen representerade
det mest stadigvarande intresset, lemnade rösträtt för fastighetens hela
fyrktal. En sådan anordning syntes utskottet vara påkallad jemväl deraf,
att då de flesta stora jordegendomar vore i sin helhet eller delvis upplåtna
på arrende, samt rösträtt för utarrenderad egendom skulle utöfvas
af arrendator eller landbo, man syntes kunna antaga, att rösträtt, som
tillkomme större jordbruksfastighet, skulle komma att utskiftas på flere
röstberättigade. Den i enlighet härmed affattade 26 § i förslaget blef
af Första Kammaren godkänd, men afslogs af Andra Kammaren. Utskottet,
som af anförda skäl fann en sammanjemkning kunna ske i den
rigtning, att med bibehållande i öfrigt af den föreslagna röstgrunden ett
relativt röstmaximum bestämdes jemväl beträffande rösträtt för jordbruksfastighet,
föreslog detta maximum till en femtedel af församlings
hela röstetal å kyrkostämma; och blef ifrågavarande 26 §, i enlighet härmed
affattad, vid förnyad behandling af båda kamrarne godkänd samt
ingick i oförändradt skick i lagen den 26 oktober 1883 angående tillsättning
af presterliga fenster. Enligt utskottets åsigt bör, då — såsom
i förevarande fall — en lagbestämmelse tillkommit uteslutande på grunvalen
af ett efter långvariga och skarpa meningsbrytningar framstäldt
medlingsförslag, ändring af en sådan bestämmelse icke ske, utan att giltiga
skäl dertill föreligga. Så vidt utskottet har sig bekant, hafva gällande
bestämmelser i ämnet i det hela verkat tillfredsställande, och hvad
motionären, med hänsyn närmast till ett enstaka fall, der, enligt hans

Lagutskottets Utlåtande N:o 10.

åsigt, så icke skett, anfört till stöd för sin framställning, synes utskottet
icke innefatta giltig anledning till rubbning af bestående förhållanden.

Då den förnyade framställning i förevarande ämne, hvilken vid denna
riksdag förelegat till utskottets behandling, icke kunnat öfvertyga utskottet
om lämpligheten att frånträda den ståndpunkt i ämnet, som af
senaste lagutskott intagits, får utskottet hemställa,

3:o) att herr J. P. Janssons ifrågavarande motion
icke må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 15 februari 1894.

På lagutskottets vägnar:

L. ANNERSTEDT.

Reservation:

dels beträffande andra punkten: af herrar J. Anderson, Kardell och
E. Svensson, hvilka ansett, att utskottet bort tillstyrka bifall till herr
G. Ericssons motion,

dels ock beträffande tredje punkten af herrar von Krusenstjerna, Näslund,
F. Andersson, Bruzelius, Kardell, P. G. Pettersson och E. Svensson,
hvilka ansett, att utskottet bort tillstyrka bifall till herr J. P. Janssons
motion, samt af herr J. Andersson.

Herr Erickson har begärt få här antecknadt, att han icke deltagit i
utskottets behandling af ofvan omförmälda ärenden.

i '' ■ llj -|''f

STOCKHOLM, IVAR HAIGGSTRÖMS BOKTRYCKERI, 1894.