Lagutskottets Utlåtande N-.o 75 (Utlåtande 1898:LU75 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N-.o 75.

N:o 75.

Ank. till Riksd. kansli den 30 april 1898, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj ds proposition medförslag
till lag om ändrad lydelse af 18 § i förordningen
angående främmande trosbekännare och deras religionsöfning
den 31 oktober 1873.

Genom proposition, n:o 33, af den 22 sistlidne januari har Kongl.
Maj:t, under åberopande af propositionen bilagda, i statsrådet och högsta
domstolen förda protokoll, föreslagit Riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

om ändrad lydelse af 18 § i förordningen angående främmande trosbekännare
och deras religionsöfning den 31 oktober 1873.

Härigenom förordnas, att 18 § i förordningen angående främmande
trosbekännare och deras religionsöfning den 31 oktober 1873 skall erhålla
följande ändrade lydelse:

Underlåter främmande församlings föreståndare eller prest att iakttaga
hvad honom enligt denna förordning åligger, eller gör han, i afseende pa
honom åliggande anteckningar i kyrkobok angående borgerliga förhållanden
eller meddelande af embetsbevis derom, sig skyldig till fel eller försummelse,
som kan medföra kränkning af allmän eller enskild rätt; dömes till böter
från och med fem till och med ett tusen riksdaler eller fängelse i högst
sex månader.

Bih. till Riksd. Prof. 1898. 7 Sami. 44 Höft. (N:o 75).

Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

Yiger främmande trossamfunds prest dem, hvilkas äktenskap för laga
hinder återgå måste, eller utan att laga lysning till äktenskap föregått;
straffes med fängelse i högst sex månader eller böter, högst ett tusen riksdaler.
Söker sådan prest, der vigsel af honom förrättas, nödga eller locka
make att med andra maken träffa aftal om deras barns uppfostran i främmande
troslära, eller döper han barn, som enligt gällande bestämmelser icke
må i främmande troslära uppfostras; vare lag som nu är sagdt.

Denna proposition har af båda kamrarne blifvit till lagutskottet hänvisad,
i sammanhang hvarmed Andra Kammaren till utskottet öfverlemnat
ett af herr Waldenström vid remissbehandlingen inom kammaren afgifvet
yttrande i ämnet.

Körande tillkomsten af ifrågavarande proposition må till eu början
erinras om Riksdagens skrifvelse till Konungen den 20 maj 1892, deri
Riksdagen, med hufvudsakligen fästadt afseende derå, att de nuvarande bestämmelserna
uti förordningen den 31 oktober 1873 angående främmande
trosbekännare och deras religionsöfning — enligt hvilka i s. k. blandade
äktenskap barnens trosbekännelse kan definitivt bestämmas genom ett mellan
makarne före äktenskapet slutet aftal — lemnade rum för utöfvande
af samvetstvång emot de blifvande makarne och tjenade som ett kraftigt
medel för den katolska kyrkans propaganda, anhöll, att Kong! Maj:t ville
låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådana ändringar uti
berörda förordning, att prest af hvilken trosbekännelse som helst förbjödes
att, vare sig före eller efter det personer tillhörande olika trossamfund med
hvarandra ingått äktenskap, af dem fordra eller mottaga skriftlig eller muntlig
förbindelse att låta uppfostra barnen i viss troslära; att öfverträdelse af
sådant förbud belädes med straff; att, der förbindelse af nyss omförmälda
beskaffenhet afgåfves, den skulle vara utan all kraft och verkan, men att
det deremot skulle stå makar, som bekände olika trosläror, fritt att sins
emellan öfverenskomma, i hvilkendera makens troslära framfödt barn skulle
uppfostras; samt att endast i den händelse att sådan öfverenskommelse icke
kunnat mellan makarne träffas, de i nämnda förordnings 6 § meddelade
lagbestämmelser rörande barns uppfostran i viss troslära skulle vinna til 1-lämpning.

Lagutskottets Utlåtande N:o 75. 3

Sedan öfver denna skrifvelse inhemtats yttranden från vederbörande
myndigheter, anmäldes densamma inför Kongl. Maj:t den 6 december 1895
af dåvarande chefen för justitiedepartementet, dervid denne, under erkännande
af befintligheten af de i Riksdagens skrifvelse påvisade missförhållanden,
förklarade "sig anse, att, då den katolska kyrkan icke kunde antagas
komma att till följd af något stadgande i svensk lag eftergifva sitt anspråk
att före vigsel mellan katolik och icke-katolik ei’hålla försäkran om barnens
uppfostran i den katolska läran, det ifrågasätta förbudet för prest att fordra
eller mottaga förbindelse af makar rörande deras barns uppfostran sannolikt
skulle blifva allenast en död bokstaf, som, i brist på angifvare, så
godt som aldrig kunde vinna tillämpning, men att deremot ett förklarande,
att aftal mellan makar eller förbindelse, som af båda eller endera afgifvits,
rörande barnens uppfostran i viss troslära, icke skulle ega rättsligt bindande kraft,
syntes vara principielt rigtigt och välbetänkt. Departementschefen ansag
derför, att den ifrågasatta lagändringen borde gå derpå ut, att i äktenskap,
der ena maken tillhörde svenska kyrkan och den andra något främmande
trossamfund, barnen med båda föräldrarnes samtycke finge uppfostras i det
främmande trossamfundets lära, men, der föräldrarne ej vore ense, skulle
uppfostras i svenska kyrkan; att, om den evangeliskt-lutherska maken aflede.
den efterlefvande egde att i afseende a barn, som ej blifvit i denna lära
uppfostradt, bestämma, i hvilkendera läran barnet framdeles skulle uppfostras;
och att aftal eller förbindelse rörande barns uppfostran i viss troslära
hädanefter skulle vara utan rättslig verkan.

Ett i enlighet med de sålunda angifna grundsatserna utarbetadt förslag
till ändring i förenämnda förordning blef emellertid, vid granskning
inför högsta domstolen, af dess fleste ledamöter afstyrka hufvudsakligen på
den grund att den föreslagna lagändringen vore ur stånd att fylla sitt ändamål
och särskild! skulle komma att visa sig fullkomligt magtlös gent
emot den katolska kyrkans propaganda, samt att densamma icke nog tillgodosåge
barnens intresse att icke mot sin vilja uppfostras i annan- troslära,
än den de förut bekant och kanske redan hunnit att med värme omfatta.

Vid sådant förhållande har den nuvarande chefen för justitiedepartementet
ej ansett sig kunna tillstyrka ifrågavarande lagförslags framläggande
för Riksdagen, utan i stället uti den nu framlagda propositionen ifrågasatt
införande af straffbestämmelser mot obehörig inverkan af främmande trossamfunds
prest i ofvan angifna hänseende.

Det i propositionen innefattade lagförslag betecknar emellertid äfven i

4 Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

andra afseenden ändring i gällande lagbestämmelser. Dels hafva, med föranledande
af tvenne från domkapitlet i Visby och Konungens befallningshafvande
i Stockholms län inkomna framställningar, föreslagits straffbestämmelser
i ändamål att förhindra främmande trossamfunds prest att döpa barn,
som enligt gällande föreskrifter ej må i främmande troslära uppfostras,
dels har, på grund af en utaf justitieombudsmannen aflåten skrifvelse af
den 19 oktober 1897, uti förslaget ifrågasatts att belägga med straff fel
eller försummelse af främmande församlings föreståndare eller prest i afseende
å den honom tillkommande kyrkobokföring och hvad dermed står i
omedelbart samband.

Mot hvad propositionen i sistberörda hänseende innehåller har utskottet
intet att erinra, då berörda bestämmelser synas utskottet stå i full öfverensstämmelse
med hvad om svenska statskyrkans presterskap finnes för
motsvarande fall stadgadt.

Likaså anser utskottet de föreslagna straffbestämmelserna mot obehörigt
nödgande eller lockande af främmande trossamfunds prest till ingående
af aftal mellan blifvande makar om barnens uppfostran i främmande troslära
vara ändamålsenliga; och utskottet håller före, att deraf kan förväntas
afsevärd fördel med hänsyn särskildt till bekämpande af den katolska kyrkans
propaganda.

Deremot finner utskottet skäl ej föreligga att tillstyrka bifall till den
i propositionen inrymda bestämmelse om straff för främmande trossamfunds
prest, som döper barn, hvilket ej må i främmande troslära uppfostras. En
dylik lagbestämmelse är, enligt utskottets uppfattning, dels ej af behofvet
påkallad, då uti sjelfva dopet ej kan anses ligga någon förbindelse i fråga
om barnets uppfostran i den troslära, som bekännes af dopförrättaren, utan
lagens bestämmelser för sådant fall behålla sin orubbade giltighet; dels
skulle en föreskrift af angifven art i många fall leda till obillig hårdhet mot
främmande trossamfunds presterskap, som t. ex. genom förrättande af dop
i sådant fall att hvarje annan fullmyndig person, enligt vår lag, vore dertill
berättigad, såsom förhållandet är med nöddop, komme att utsättas för
strängt straff.

På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att Riksdagen, under förklarande att Kongl. Maj:ts
förevarande proposition icke kan i oförändradt skick bifallas,
ville för sin del antaga följande

Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

IjjUOH . (! :.i) !■; 1 ):h • hl !,i-, U ''~,n : (Jk/ i

Lag

om ändrad lydelse af 18 § i förordningen angående främmande trosbekännare
och deras religionsöfning den 31 oktober 1873.

Härigenom förordnas, att 18 § i förordningen angående främmande
trosbekännare och deras religionsöfning den 31 oktober 1873 skall erhålla
följande ändrade lydelse:

Underlåter främmande församlings föreståndare eller prest att iakttaga
hvad honom enligt denna förordning åligger, eller gör han, i afseende på
honom åliggande anteckningar i kyrkobok angående borgerliga förhållanden
eller meddelande af embetsbevis derom, sig skyldig till fel eller försummelse,
som kan medföra kränkning af allmän eller enskild rätt; dömes till
böter från och med fem till och med ett tusen riksdaler eller fängelse i
högst sex månader.

Viger främmande trossamfunds prest dem, hvilkas äktenskap för laga
hinder återgå måste, eller utan att laga lysning till äktenskap föregått;
straffes med fängelse i högst sex månader eller böter, högst ett tusen riksdaler.
Söker sådan prest, der vigsel af honom förrättas, nödga eller locka
make att med andra maken träffa aftal om deras barns uppfostran i främmande
troslära; vare lag som nu är sagdt.

Stockholm den 30 april 1898.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

Reservationer

af herrar Hasselrot, Husberg, Nilsson, Ohlsson, Jönsson och Ersson, livilka
ansett, att utskottet bort hemställa om antagande af föreliggande proposition,
undantagandes sista punkten i andra stycket af deri innefattade lagförslag; Bih.

till Riksd. Prat. 1897. 7 Sami. 44 Höft.

Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

samt af herrar Lundström, C. F. Pettersson, Lindgren och J.
Anderson, hvilka ansett, att utskottet bort tillstyrka bifall till den kongl.
propositionen i oförändradt skick.

Herrar Rudebeck, G. Andersson och F. Andersson hafva begärt få
antecknadt, att de icke deltagit i ärendets behandling inom utskottet.

Stockholm 1898. Iduns Kung!. Hofboktryckeri.