Lagutskottets Utlåtande N-.o 22 (Utlåtande 1902:LU22 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N-.o 22.

N:o 22.

Ank. till Riksd. kansli den 3 mars 1902, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af dels Kongl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående ändrad lydelse af §§ 12 och 41
i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd
den 21 mars 1862, dels ock en i anledning af nämnda
proposition väckt motion.

Genom en den 22 november nästlidet år dagtecknad proposition, n:o 32,
hvilken blifvit af båda lcamrarne till lagutskottet hänvisad, bar Kongl.
Maj :t, under åberopande af propositionen bilagdt, i statsrådet hållet protokoll,
föreslagit Riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

angående ändrad lydelse af §§ 12 och 41 i förordningen om kyrkostämma
samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862.

Härigenom förordnas, att §§ 12 och 41 i förordningen om kyrkostämma
samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862 skola erhålla följande
ändrade lydelse:

§ 12-

Kallelse till kyrkostämma utfärdas genom kungörelse af kyrkoherden
eller den, som för särskild! tillfälle stämman hålla bör, och skall innehålla
bestämd uppgift om tid, ställe och öfverläggningsämne för sammanträdet.

Har domkapitlet särskild prestman till kyrkostämmas hållande förordna!,
då må han kallelsen utfärda.

Lagutskottets Utlåtande N:o 22.

Kungörelsen uppläses från predikstolen fjorton dagar eller minst en
vecka före stämman. Är kyrkostämma utsatt till dag, då gudstjenst hålles,
skall kungörelsen den dagen ånyo uppläsas.

För ärende, som fordrar så skyndsam handläggning, att kungörandet
icke medhinnes inom den tid, som nu föreskrifven är, må kyrkostämmma
kunna hållas efter kortare kallelsetid, och äfven samma dag den pålyses;
dock må vid sålunda utlyst stämma beslut ej fattas om utgift, eller erläggande
af bidrag dertill.

Besluter kyrkostämma, att kungörelse om stämma jemväl bör införas
i en eller flere tidningar i orten, skall ordföranden, der så ske lian, föranstalta
derom. Den omständigheten, att kungörelse ej blifvit i tidning
införd, må icke utgöra hinder för stämmans hållande.

§ 41.

Medlem af församlingen, som åt kyrkostämmas beslut i församlingens
gemensamma angelägenheter ej nöjes, eger rätt att, der han tilltror sig
kunna visa, att beslutet kränker hans enskilda rätt eller eljest hvilar på
orättvis grund, eller att det icke i laga ordning tillkommit, eller att det
stål’ i strid med allmän lag eller författning, eller annorledes öfverskrider
deras befogenhet, som beslutet fattat, deruti rättelse söka genom besvär,
hvilka, jemte det öfver klagade beslutet, böra inom trettio dagar efter det
klaganden deraf erhöll del, dagen då det skedde likväl oräknad, ingifvas,
i mål, som uti § 2 mom. 1, 2, 3 och 4 äro nämnda, till det domkapitel,
hvarunder kyrkoförsamlingen hör, men i andra mål till Kongl. Maj :ts befallningshafvande
i länet; och åligger det klaganden derjemte såväl att vid
besvären foga bevis om dagen då beslutet delgafs, som ock att, inom
fjorton dagar efter det tiden för besvärs inlemnande utgått, till kyrkostämmans
ordförande ingifva diariiutdrag deröfver, att han sina besvär
inlemnat å ort som vederbör.

Försummar klaganden något af hvad sålunda är föreskrifvet, må beslutet
kunna gå i verkställighet.

Klaganden skall anses hafva af beslutet erhållit del den dag, då detsamma
enligt § 17 offentligen kungjordes.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande och domkapitlet böra gifva hvarandra
af besvären del, när ärendet kan anses höra till gemensam behandling.

Lagutskottets Utlåtande N:o 22.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1902 och skall, hvad angår
den ändrade lydelsen af § 41, lända till efterrättelse i afseende å
öfverklagande af beslut, som efter sagda dag fattas.

I sammanhang med denna proposition har utskottet till behandling
föreliaft en med anledning af propositionen inom Andra Kammaren af herr
N. Nilsson i Skärhus väckt, till lagutskottet äfvenledes öfverlemnad motion,
n:o 163, hvari hemstälts, att Riksdagen måtte för sin del besluta, att till
12 § i förenämnda förordning skall fogas ett tillägg af följande lydelse:

Besluter kyrkostämma, att kungörelse om stämma jemväl bör anslås
å viss plats inom kommunen eller införas i eu eller flera tidningar i orten,
skall ordföranden, der så ske kan, föranstalta derom. Den omständigheten,
att kungörelse ej blifvit anslagen eller i tidning införd, må ej utgöra hinder
för stämmans hållande.

De Riksdagens skrivelser till Konungen den 13 maj 1896 och den
19 april 1901, Indika lagutskottet omförmält vid behandling af Kongl.
Maj:ts proposition n:o 11 och den i samband dermed stående- motionen
n:o 162, afsågo äfven ändringar af enahanda art i motsvarande paragrafer
af förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd; och är nu
förevarande proposition af dessa skrivelser föranledd.

På samma grunder, som af utskottet i ofvanberörda ärende åberopats,
anser utskottet jemväl det i nu ifrågavarande proposition innefattade lagförslaget
lämpligen böra, på sätt i motionen angifves, underkastas sådan
jemkning, att de föreslagna bestämmelserna om kungörelse genom tidningarna
måtte komma att gälla äfven kungörande genom anslag. Ordet
»kommunen» i det genom motionen föreslagna tillägg synes emellertid
utskottet böra utbytas mot ordet »församlingen». Utskottet, som i
öfrigt icke funnit anledning till erinran mot propositionen, får alltså
hemställa,

att Riksdagen, under förklarande att Kongl. Maj:ts
föreliggande proposition icke kan i oförändradt skick
bifallas, måtte, med anledning af propositionen och den
i ämnet afgifna motionen, för sin del antaga följande

Lagutskottets Utlåtande N.-o 22.

Lag

angående ändrad lydelse af §§ 12 och 41 i förordningen
om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den
21 mars 1862.

Härigenom förordnas, att §§ 12 och 41 i förordningen
om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd
den 21 mars 1862 skola erhålla följande ändrade
lydelse:

§ 12-

Kallelse till kyrkostämma utfärdas genom kungörelse
af kyrkoherden eller den, som för särskild! tillfälle
stämman hålla bör, och skall innehålla bestämd
uppgift om tid, ställe och öfverläggningsämne för sammanträdet.

Har domkapitlet särskild prestman till kyrkostämmas
hållande förordnat, då må han kallelsen utfärda.

Kungörelsen uppläses från predikstolen fjorton
dagar eller minst en vecka före stämman. Är kyrkostämma
utsatt till dag, då gudstjenst hålles, skall kungörelsen
den dagen ånyo uppläsas.

För ärende, som fordrar så skyndsam handläggning,
att kungörandet icke medhinnes inom den tid,
som nu föreskrifven är, må kyrkostämma kunna hållas
efter kortare kallelsetid, och äfven samma dag den
pålyses; dock må vid sålunda utlyst stämma beslut
ej fattas om utgift, eller erläggande af bidrag dertill.

Besluter kyrkostämma, att kungörelse om stämma
jemväl bör anslås å viss plats inom församlingen eller
införas i en eller flere tidningar i orten, skall ordföranden,
der så ske kan, föranstalta derom. Den omständigheten,
att kungörelse ej blifvit anslagen eller
i tidning införd, må icke utgöra hinder för stämmans
hållande.

§ 41.

Medlem af församlingen, som åt kyrkostämmas
beslut i församlingens gemensamma angelägenheter ej
nöjes, eger rätt att, der han tilltror sig kunna visa,
Bill. till Likså. Prot. 1902.. 7 Sami 17 Rätt. 2

Lagutskottets Utlåtande N:o 22.

att beslutet kränker hans enskilda rätt eller eljest
livilar på orättvis grund, eller att det icke i laga ordning
tillkommit, eller att det står i strid med allmän
lag eller författning, eller annorledes öfverskrider deras
befogenhet, som beslutet fattat, deruti rättelse söka
genom besvär, livilka, jemte det öfver klagade beslutet,
böra inom trettio dagar efter det klaganden deraf erhöll
del, dagen då det skedde likväl oräknad, ingifvas, i
mål, som uti § 2 mom. 1, 2, 3 och 4 äro nämnda,
till det domkapitel, hvarunder kyrkoförsamlingen hör,
men i andra mål till Kongl. Maj :ts befallningshafvande
i länet; och åligger det klaganden derjemte såväl att
vid besvären foga bevis om (lagen då beslutet delgafs,
som ock att, inom fjorton dagar efter det tiden för
besvärs inlemnande utgått, till kyrkostämmans ordförande
ingifva diariiutdrag deröfver, att han sina besvär
inlemnat å ort som vederbör.

Försummar klaganden något af hvad sålunda är
föreskrifvet, må beslutet kunna gå i verkställighet.

Klaganden skall anses hafva af beslutet erhållit
del den dag, då detsamma enligt § 17 offentligen
kungjordes.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande och domkapitlet
böra gifva hvarandra af besvären del, när ärendet kan
anses höra till gemensam behandling.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1902 och
skall, hvad angår den ändrade lydelsen af § 41, lända
till efterrättelse i afseende å Överklagande af beslut,
som efter sagda dag fattas.

Stockholm den 3 mars 1902.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

Stockholm, Victor Pettersons A.-B. Boktryckeri. 1902.