Lagutskottets Utlåtande ff:o 10 (Utlåtande 1890:LU10 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande ff:o 10.

N:o 10.

Ank. till Riksd. kansli den 13 febr. 1890, kl. 12 midd.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition
med förslag till lag angående ändrad lydelse af 11 och
13 §§ i lagen angående lösdrifvares behandling den 12
juni 1885.

Kongl. Maj:t har den 24 sistlidne januari till Riksdagen aflåtit en så
lydande proposition (n:o 13):

»Med öfverlemnande af statsrådets och högsta domstolens i ärendet
förda protokoll, vill Kongl. Maj:t härigenom, jemlikt 87 § regeringsformen,
föreslå Riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

angående ändrad lydelse af 11 och 13 §§ i lagen angående lösdrifvares
behandling den 12 juni 1885.

Härigenom förordnas, att 11 och 13 §§ i lagen angående lösdrifvares
behandling den 12 juni 1885 skola erhålla följande ändrade lydelse:

11 §•

1 mom. Kostnaden för hemfärden, när den som undergått tvångsarbete
från arbetsanstalten frigifves, äfvensom för uppehälle under färden
Bih. till Riksd. Prot. 1890. 7 Samt. 6 Raft. 1

Lagutskottets Utlåtande N:o 10.

och nödtorftig'' beklädnad bestrides af allmänna medel, i den mån den frigifnes
vid anstalten innestående tillgångar ej dertill förslå. Ej må den frigifnes
tillgångar i vidsträcktare mån för nämnda ändamål anlitas, än att han egen
i behåll nödiga medel för uppehälle under minst fjorton dagar.

2 mom. Huru medel, som den frigifne kan hafva vid arbetsanstalten
innestående, må komma honom till godo, derom gälle hvad af Konungen
särskild! förordnas.

§ 13.

Kommer den, som undergår tvångsarbete, i förändrade vilkor, så att
hans qvarhållande vid arbetsanstalten icke vidare är af nöden, ege Konungens
befallningshafvande i det län, der tvångsarhetsanstalten är belägen, förordna,
att han skall från anstalten frigifvas. I sådant fäll varde han utan förpassning
på fri fot stäld; skolande hvad 11 § 1 mom. och 12 § innehålla
icke ega tillämpning på den sålunda frigifne.»

Det framlagda lagförslaget har, på sätt inhemtas af det propositionen
bilagda utdrag af statsrådsprotokollet den 6 december 1889, föranledts af
ett utaf fångvårdsstyrelsen afgifvet förslag till reglemente angående arbetspremier
m. in. vid de centrala straff- och tvångsarbetsanstalterna, hvilket förslag
bland annat innehölle, att fångarnes besparade arbetsförtjenst skulle insättas
i postsparbanken för att derifrån, under vissa vilkor och i viss ordning, efter
frigifningen komma fången till godo. Denna anordning, hvilken syntes föredragande
departementschefen vara i alla afseenden lämplig, kunde emellertid,
så vidt anginge de till tvångsarbete dömde, icke genomföras, så länge de
häremot stridande bestämmelserna i 11 och 13 §§ i lagen den 12 juni 1885
angående lösdrifvares behandling qvarstode, hvarför departementschefen ansåg
nödigt att, på sätt fångvårdsstyrelsen hemstält, nämnda bestämmelser underginge
sådan ändring, att den nu föreslagna anordningen kunde blifva tilllämplig
jemväl å de till tvångsarbete dömde; och syntes denna förändring
lämpligen böra ske sålunda, att, i likhet med hvad nu gälde beträffande
ransaknings- och straffångar, det öfverlemnades åt Konungen att i nu ifrågavarande
hänseende förordna beträffande de till tvångsarbete dömde. I öfverensstämmelse
med departementschefens sålunda uttalade åsigter är det framlagda
lagförslaget affattadt.

Lagutskottets Utlåtande N:o 10.

Lagutskottet, till hvilket propositionen bli fri t af båda kamrarne hänvisad,
har vid granskning af bestämmelserna i den föreslagna lagen icke
funnit något att deremot anmärka och hemställer följaktligen,

att förevarande proposition må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 13 februari 1890.

På lagutskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.