Lagutskottets utlåtande AV 72 (Utlåtande 1918:LU72 Lagutskottet)

Lagutskottets utlåtande AV 72.

Nr 72.

Ankom till riksdagens kansli den 4 juni 1918 kl. 8 e. no

rflätande i anledning av dels Kung!. Maj:ts proposition med
förslag till lag om ändrad lydelse av 1 § i lagen den
4 juni 188(1 angående ersättning av allmänna medel till
vittnen i brottmål, dels ock i anledning därav väckt motion.

Närvarande: herrar Pettersson i Södertälje, Persson i Norrköping*, Stämer, Högberg,
greve Spens, Alexandrin *, Alfred Petrén *, Permansson *, Tengvall*,
Frändén *, Lindqvist i Kosta, Ernst Lindley *, Holmdahl, Strid, Johanson
i Gäre och Hammarskjöld *.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Genom eu den 10 maj 1918 dagtecknad proposition, nr 428, vilken
hänvisats till lagutskottet, har Kungl. Maj t, under åberopande av propositionen
Inlagd a i statsrådet och lagrådet hållna protokoll föreslagit riksdagen
att antaga här n> dan intagna förslag till lag om ändrad lydelse
av 1 § i lagen den 4 juni 1886 angående ersättning av allmänna medel
till vittnen i brottmål.

Beträffande det närmare innehållet av ifrågavarande lagförslag
och de skäl, som ligga till grund för detsamma, far utskott'' t hänvisa
till propositionen.

I samband med donna proposition har utskottet till behandling
förehaft en inom andra kammaren av herr Lindqvist i Kosta i anledning
därav väckt motion, nr 480, däri motionären — under framhållande
att den i propositionen föreslagna förhöjningen av ersättning
av allmänna medel till vittnen i brottmål från högst tre till" högst fem
kronor icke vore tillräcklig för att ersätta med inställelsen förenad förlust
och kostnad — hemställt, att ersättningen måtte höjas till högat
tio kronor ävens m att resekostnadsersättniug måtte tillerkännas vittne,
som bor på mindre avstånd än fem kilometer från det ställe, där domstolen
sammanträda''.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 9 samt. 54 käft. (Nr 72.)

Utskottet.

Lagutskott ds utlåtande Nr 72.

Det av Kungl. Maj:t framlagda lagförslaget, åsyftande höjning av
eisättningen av allmänna medel till vittnen i brottmål, har föranletts av
riksdagens skrivelse den 19 maj 1915, däri hemställdes, såvitt nu är i
flaga, att Kungl. Maj:t måtte taga under övervägan te. huruvida icke
lagen den 4 juni 1886 angående ersättning till vittnen i brottmål borde
ändras i syfte att till vittne må dels, efter domstolens prövning för särskilda
f-all, kunna utgå dagtraktamente med högre belopp än tre kronor, dels
och utgivas ^ersättning jämväl då avståndet mellan vittnets vistelseort och
den plats, där domstolen sammanträder, understiger fem kilometer.

Vid anmälan i statsrådet av förevarande lagförslag har föredragande
departementschefen framhållit, att då de nuvarande levnadskostnaderna
kunde betinga högre dagtraktamente än tre kronor, även om
ingå särskilda skäl därtill kunde i det föreliggande fallet påvisas, borde
icke, såsom i riksdagens skriv, lse blivit ifrågasatt, några särskilda villkor
uppställas för rätten att åtnjuta högre dagtraktamente än det nuvarande
maximibeloppet. Till den av departementschefen sålunda uttalade uppfattningen
anser sig utskottet så mycket hellre böra ansluta sig, som
penningväldet icke blott sedan år 1900, då maximibeloppet för dagtraktamentet
bestämdes till tre kronor, utan jämväl efter avlåtandet av
riksdagens förenämnda skrivelse, avsevärt sjunkit. Utskottet är jämväl
ense med departementschefen därutinnan, att det nya maximibeloppet bestämmes
till fem kronor, därvid utskottet emellertid ansett sig böra i
likhet med departementschefen understryka vikten av att tillbörlig uppmärksamhet
ägnas däråt, att domstol har att fastställa lägre belopp i
de fall, att utdömande av maximibeloppet under föreliggande omständigheter
icke påkallas. &

Åven med den nu föreslagna höjningen har det emellertid synts
utskottet kunna ifrågasättas, huruvida det som maximum sålunda
fastslagna beloppet för varje fall och under alla omständigheter är
tillräckligt för täckande av de med vittnespliktens fullgörande förbundna
kostnader, varför ersättning bör utgå. Särskilt i fall, då till
vittne inkallas mindre bemedlade personer, boende så långt från den
plats, där domstolen sammanträder, att de för att iakttaga inställelse
nödgas ådraga sig särskilda utgifter för kost och nattläger utom hemmet,
torde ofta en ersättning av fem kronor anses alltför låg. I överensstämmelse
med vad riksdagen i nyssberörda skrivelse ifrågasatt, har
utskottet därför trott sig böra föreslå, att ersättningen för särskilda
fall, däi domstolen med hänsyn till föreliggande omständigheter så
prövar skäligt, må kunna höjas; dock att höjningen må bestämmas
till högst åtta kronor. Att, på sätt herr Lindqvist i sin motion

Lagutskottets utlåtande Nr 72. d

ifrågasatt, gå längre, har utskottet icke ansett tillrådligt. I enlighet med
vad sålunda anförts, har första stycket i lagförslaget omformulerats

Vad åter angår frågan om utsträckning av ratten till reseersättning,
har utskottet med den av utskottet sålunda intagna ståndpunkten
till frågan om höjt dagtraktamente icke ansett tillräckliga skäl föiehgga
att för närvarande vidtaga eu lagändring i sådant avseende.

Slutligen vill utskottet ifrågasätta lämpligheten av att, såsom i
lagförslagets övergångsbestämmelse föreslagits, lagen skulle träda i
kraft redan dagen efter den, då densamma enligt därå meddelad uppgift
utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Det synes
vara lämpligare, att genom uteslutande av övergångsbestämmelsen lagen
träder i kraft fyra veckor efter sagda dag.

På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

A. att riksdagen, med förklarande, att Kungl.
Maj:is förevarande förslag icke kunnat av riksdagen i
oförändrat skick antagas, måtte för sin del antaga följande -

Lag

om ändrad lydelse av 1 § i lagen den 4 juni 1886 angående ersättning av
allmänna medel till vittnen i brottmål.

Kungl. Maj.ts förslog. Utskottets förslag.

Härigenom förordnas, att 1 § i lagen den 4 juni 1886 angående
allmänna medel till vittnen i brottmål skall erhålla följande

ersättning av
ändrade lydelse:

Var som i brottmål, där allmän
åklagare å tjänstens vägnar förtalan,
av åklagaren åberopas såsom vittne
och inställer sig vid domstol, äger
att, så framt vittnet äskar ersättning
och domaren prövar sådant
skäligt, för sin inställelse njuta ersättning
av allmänna medel med
högst fem kronor till vittnets uppehälle
för varje dag, som för resan
och vistandet vid domstolen erfordras,
och dessutom, därest vittnets

Var som i brottmål, där allmän
åklagare å tjänstens vägnar för talan,
av åklagaren åberopas såsom vittne
och inställer sig vid domstol, äger
att, så framt vittnet äskar ersättning
för inställelsen och domaren
finner sådan böra utgå, av allmänna
medel njuta ersättning till vittnets
uppehälle, vilken ersättning må för
varje dag, som för resan och
vistandet vid domstolen erfordras,
beräknas till högst fem kronor eller,

Lagutskottets utlåtande Nr 72.

Kungl. Maj.ts förslag.
hemvist är beläget på minst fem
kilometers avstånd från det ställe,
där domstolen sammanträder, skjutspenningar
för en häst fram < ch åter

Utskottets förslag.

där domstolen i särskilt fall med
hänsyn till föreliggande omständigheter
så prövar skäligt, till högst
åtta kronor. Vittnet må dessutom,

eller, där järnvägs- eller ångbåts- därest dess hemvist är beläget på
lägenhet kan för resan eller någon minst fem kilometers avstånd från
del därav begagnas, avgift för bill i- det ställe, där domstolen sammangaste
plats å bantåg eller ångbåt, träder, av allmänna medel erhålla

ersättning med skjutspenningar för
en bäst fram och åter eller, där
järnvägs- eller ångbåtslägeuhet kan
för resan eller någon del därav begagnas,
avgift för billigaste plats
å bantåg eller ångbåt.

Enahanda rätt till ersättning tillkommer den, som i mål av nämnda
beskaffenhet lil vit enligt domstols förordnande inkallad såsom vittne,
eller av åklagaren åberopats eller enligt domstols förordnande inkallats
för att upplysningsvis höras.

Denna lag träder i kraft dagen
efter den, då lagen, enligt därå meddelad
uppgift, utkommit från hy eket
i Svensk författningssamling.
samt

B. att herr Lindqvists i Kosta förevarande motion,
i den mån den icke kan anses besvarad genom vad
ovan under A hemställts, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Stockholm den 4 juni 1918.

På lagutskottets vägnar:

JAKOB PETTERSSON.

Reservation:

av herr Bogberg, som ansett, att Kungl. Maj:ts proposition bort
bifallas utom i vad angår bestämmelsen om lagens ikraftträdande.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERLAKTIEBOLAG, 1918.