Lagutskottets TMåtanåe N:o 42 (Utlåtande 1896:LU42 Lagutskottet)

Lagutskottets TMåtanåe N:o 42.

r. r: 5 ''> • ■: <1 ■ ", j">!> ,) -, . : , --■! :: • :. r f.

; •!''!!■> * t i'' : •‘iir.u.i ‘■i.dwtu;'' •''/ in. > ,;rv . ir; ■ ’ r.;I i. <! 1 > ,

- ■■■'' V ,>;I i :;V- , ;!i|r i 1 (•-;

N:o 4%.

Ank. till Riksd. kansli den 23 mars 1896, kl. 8 e. m.

. ♦ j > '' r‘ • ’•* < i'''' >1.!: • • ‘ ‘it* t'' ;.r • !; / ‘ \ ■ Hrjj. ,i : < i! J •. ■ ■ :. * f 1 f:,f•

Utlåtande, i anledning af vädd motion om tillägg till lagen angående
tillsyn å vissa så kallade folkbanker m. m. den 29 juli
1892.

i!:...; ,‘Vn'' ■ • ■■ , 1 >1•'' .! 0! i i ii .''i jilönm

I en inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottets behandling
hänvisad motion, n:o 138, anför herr C. Gethe:

Ehuru lagstiftningen numera ganska fullständigt kunde anses
hafva blifvit ordnad så väl rörande enskilda sedelutgifvande banker
som aktiebolagsbanker och sparbanker, ville det dock synas, som om
ett slags banker, nemligen en del så kallade folkbanker och dermed
jemförliga penningeinrättningar med sparbanksrörelse, tarfvade några
ytterligare tillägg till derom gällande bestämmelser. Den mindre lag,
som i sammanhang med den nya sparbankslagen antogs angående tillsyn
å vissa så kallade folkbanker och med folkbanker jemförliga penningeinrättningar
samt sedermera den 29 juli 1892 blef utfärdad, inneholle
endast bestämmelser om inspektion af rörelsen genom Konungens
befallningshafvande; om skyldighet för banken att årligen inlemna dels
till nämnda myndighet revisionsberättelse m. m. och dels en månad
efter bokslutets upprättande till statistiska centralbyrån redogörelse för
sistlidet års rörelse; om skyldighet att upprätta bokslut för kalenderår,
fullständigt utvisande penningeinrättningens ställning, med rätt för

Bill. till Riksd. Prof. 1896. 7 Samt. 26 Höft. (N:is 42—44.) 1

2 Lagutskottets Utlåtande N:o 42.

Konungens befallningshafvande att meddela föreskrift om sättet för
böckernas förande och afslutande; om rätt för sistnämnda myndighet
att förelägga styrelsen fullgörande af hvad denna lag och gällande
reglemente föreskrifver och dervid förelägga vite samt dertill fälla;
och slutligen om rätt vid visst fall för samma myndighet att förordna
om bankens ställande under utredning.

I denna lag saknades sålunda en del för de öfriga bankinrättningarna
gällande föreskrifter, hvilka icke oväsentligt syntes kunna bidraga
till trygghet för den penningeinsättande allmänheten. Ehuru det
icke uttryckligen sades i lagen, att delegarne i hvarje under densamma
lydande bankinrättning vore solidariskt ansvarige, torde sådant emellertid
framgå deraf, att de så kallade folkbanker, som icke vore bankaktiebolag,
vore detta. Nu vore dels för de icke solidariska bankaktiebolagen
i lagen af den 19 oktober 1886 § 8 föreskrifvet, att särskild
registerbok skulle föras öfver samtlige bolagsmän och deras innehafvande
aktier, hvilken bok skulle vara för en hvar, som önskade
deraf taga kännedom, tillgänglig på de tider banken hölles öppen för
allmänheten, och dels för de solidariska sedelutgifvande bankerna i § 7
af lagen den 12 juni 1874 enahanda föreskrift gällande. En sådan
föreskrift syntes, minst sagdt, vara lika behöflig för folkbanker och dermed
jemförliga penningeinrättningar.

Ej heller funnes för dessa sistnämnda någon föreskrift om obligatorisk
afsättning till reservfond och om denna fonds användande, hvilket
torde vara en icke oväsentlig brist, i betraktande deraf, att en del sådana
banker funnes med föga betydande grundfonder i förhållande till
rörelsens omfång. Såsom af motionen bilagda tablå kunde inhemtas,
syntes likväl vederbörande i nu befintliga banker af denna kategori
hafva insett detta, så att reservfonder funnes i samtliga dessa banker;
men någon skyldighet dertill saknades emellertid.

Hvarken bankaktiebolagen eller de sedelutgifvande bankerna egde
rätt förvärfva egna aktiebref eller mottaga sådana till säkerhet för försträckning
; detta kunde alldeles obehindradt ske i de här ifrågavarande
bankinrättningarna, och motionären kände åtminstone en sådan bank,
der lottbrefven eller, som de der kallades, delaktighetsbrefven, i ganska
stor utsträckning begagnades såsom hypotek för lån i samma bank, der
motsvarande valutor likväl utgjorde just sjelfva grundfonden, som ju
genom ett sådant tillvägagångssätt blefve delvis illusorisk.

Då emellertid, såsom af motionen jemväl bilagda, från statistiska
centralbyrån erhållna uppgifter öfver de vid 1894 års slut befintliga
folkbanker och dermed jemförliga, till denna kategori öfvergångna f. d.

Lagutskottets Utlåtande N:o 42.

sparbanker kunde inhemtas, mer än hälften af inlånade medel utgjordes
af sparkasseinsättningar, kunde ock ifrågasättas, huruvida icke äfven
på dessa banker, oaktadt de vore solidariska, borde tillämpas föreskrifterna
i sparbankslagen om förbud för styrelse och tjensteman att ingå
i låneförbindelser till banken af annan beskaffenhet än den i sistnämnda
lag tillåtna. 1

I sammanhang härmed torde böra påpekas, att då af bestämmelsen
i § 1 af lagen om vissa s. k. folkbanker m. fl. framginge, att
lagen icke vore tillämplig på sådana eljest dermed likartade penningeinrättningar,
som hade af Konungen stadfäst reglemente, deraf blifvit
en följd, att sådana inrättningar funnes, som icke torde vara underkastade
någon slags offentlig kontroll; de torde emellertid vara ytterst
få: två sådana vore dock, så vidt motionären kunnat inhemta, kända,
nemligen Vesterviks sparkassa, såsom den numera benämndes, och
Kalmar lifränte- och besparingsanstalt, som den förra uteslutande och
den senare till rätt betydlig utsträckning drefve sparbanksrörelse, men
icke torde hafva skyldighet att hvarken till kongl. finansdepartementet
eller statistiska centralbyrån ingifva någon redogörelse för sin rörelse.
På grund af hvad sålunda anförts, hemstälde motionären,
att Riksdagen ville besluta i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla,
att Kongl. Maj:t behagade taga under ompröfning, huruvida ej tillägg
för betryggande af den penningeinsättande allmänhetens säkerhet borde
göras till kongl. förordningen af den 29 juli 1892, angående vissa
s. k. folkbanker och med folkbanker jemförliga penningeinrattningar,
samt i så fall låta förelägga Riksdagen nådigt förslag härom.

Utskottet har visserligen hyst betänkligheter mot att föreslå ändringar
uti en lag af så ungt datum som den i motionen omhandlade;
men då motionärens framställning öfvertygat utskottet om åtskilliga,
väsentliga brister uti nu gällande lagstiftning angående folkbanker och
dermed jemförliga penningeinrättningar, har utskottet låtit betänkligheterna
vika i betraktande af den stora vigten, såväl för allmänheten
som för penningeinrättningarna sjelfva, deraf, att betryggande säkerhetsåtgärder
mot hvarje missbruk af allmänhetens förtroende till banken
äro af lagen påbjudna.

Lagutskottets Utlåtande N:o 42.

Vid den granskning, af ifrågavarande lag, som utskottet i anledning
af förevarande motion företagit, hafva särskildt följande brister
tilldragit sig utskottets uppmärksamhet.

Först och främst har utskottet såsom sådan betecknat frånvaron
af bestämmelse, att banken eller inrättningen skall ega af myndighet
faststäldt reglemente. Utan ett dylikt är det ju omöjligt att bilda sig
någon säker uppfattning om de grundsatser, som i fråga om förvaltning
o. d. tillämpas, och allmänheten har icke någon garanti mot försök
från delegarnes sida att utan allmänhetens kännedom begränsa sin
ansvarighet till deras risk, som anlita bankens rörelse.

Likaså har det ådragit sig utskottets uppmärksamhet, att t. ex.
en folkbank kan börja sin verksamhet utan att någon grundfond finnes,
ty om bildandet af en dylik innehåller lagen i fråga ej några absolut
bjudande bestämmelser. På samma sätt intager lagen fullständig tystnad
i fråga om sättet för bildande af reservfond äfvensom om dennas
storlek och användning.

Ännu betänkligare synes det utskottet, att lagen ej stadgar förbud
mot belåning i banken af delaktighetsbevis i densamma. Härigenom
kunna bankens fonder, äfven om desamma nominelt uppgå till stora
belopp, i sjelfva verket vara af ganska ringa värde, och en dylik minskning
i deras värde kan ske på ett sätt, som endast med svårighet kan
af allmänheten kontrolleras. Med en sådan frihet i fråga om utlemnande
af lån till delegare i banken, kan banken, långt sedan den reella
behållningen öfver höfvan minskats, tillgodonjuta förtroende af allmänheten
i vida högre mån, än dess ställning betingar.

För undvikande af allehanda trakasserier, torde en bestämmelse
jemväl vara erforderlig, som begränsar bankens styrelseledamöters och
tjenstemäns rätt att i banken erhålla lån eller användas som borgesmän
å till banken stälda förbindelser, på ungefär enahanda sätt, som i
sparbankslagen finnes om styrelseledamöter och tjenstemän i dylika
banker stadgadt.

Ett stadgande om skyldighet för banken eller inrättningen att
någon gång hvarje år offentliggöra en förteckning öfver delegarne torde
äfven finnas önskvärdt.

I kraft af det anförda hemställer utskottet alltså,

att Riksdagen ville, i anledning af herr Gethes
förliggande motion, i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla,
att Kongl. Maj:t täcktes taga under ompröfning,
huruvida ej i ofvan angifna afseenden för betryggande

Lagutskottets Utnötande N:o 42.

af den penningeinsättande allmänhetens säkerhet tilllägg
eller ändringar borde göras i förordningen den
29 juli 1892, angående tillsyn å vissa s. k. folkbanker
och med folkbanker jemförliga inrättningar, samt i
sådant fall låta förelägga Riksdagen förslag i ämnet.

XV *r. /

Stockholm den 23 mars 1896.

På lagutskottets vägnar:

Carl B. Hasselrot.

till i '' i!;: ■ . :i fp>l t ■ ''f no \''

> i Reservation

:.l O.

■''i i-r>fa i i i s Bil

0 o:;i

■wléifl u-jyi&bmid

af herrar Hasselrör F. Andersson och Nilsson. /. :h,r

... biumn ■ ■ - . (i aeniBUi ud tillit

. i

;, t,,,.

n •:< Ur- .

SI -K rf ,

n Gi lboa ruuuÅ lita aosuiit

Jft/q»

)T| .;

I f!

21; i Öl) h:

biitaod

nivå1): 7 * i

Herrar von Kmsenstferna, P. G, Petersson och troratass*»» hafva begärt
få här antecknadt, att de icke deltagit i ärendets behandling inom
utskottet. noaoitom »ö''l böla HiT

. it; h ii i\i n ujJ -i ’;v j i o mi .-h/i a i In i [gavs o» Högd/folio vtov toO

: t;) i

■ ■ --: ■ .. . .It »

; Hr

[ I

.åt u: -1

,-rJ fir

n,i i) u#. ; ;.}p Iirt r, Jo w '' filt -t;

/•t atfn ii •''»•''•tua l im«)8 fcarv1 trio u1:;, m: > ,-)i:l tiwlhofo

-i • f.. t jlfilht.H 1 ’* .11 It)SO !iIt-) ,(•»[)

; '' • l! i \ i;, I .,''1i •,.1 ,if! f (!,i ! S ;„H f f i!? f f 1 lli i!! 1''
i.i ,,'' n--V(>i rt''-/ t. - ■ i 1 it .•/!!,Vi!/i!|ö ■; • !''! »!l

til i,. I .’||![II b!v: ... I. ” ; /‘H> 111 ''

/ "t,; i ,b /•-,!. i > ,boir..fob fcc,inH[/''/.i/irii.(,;i''niHi(.''.!

: / / i ,;,/.;1) . ..''It .i i -■>i» lits v !I ro''! • - i;i •''/■)!

:[, ,''ij i • / . i-J !ld ''!■; ov />''>)! IllilvlH

.(''''MIluiT i!t>y '''' ij j;iri''• t tlj/i -i i/; -