Lagutskottet» utlåtande Nr 14 (Utlåtande 1918:LU14 Lagutskottet)

Lagutskottet» utlåtande Nr 14.

Nr 14.

Ankom till riksdagens kansli den 1 mars 1918 kl. le. m

Utlåtande i anledning av väckt motion om tillägg till 18 kap.
14 § strafflagen.

Närvarande herrar Persson i Norrköping, Gezelius, Stärner*), greve Spens, Dahl, von
Sydow, Tisell, Klefheck, Pettersson i Bjälbo, Lindqvist i Kosta, Holmdahl,
Strid, Johansson i Trollhättan, Ericsson i Åtvidaberg*) samt
Johanson i Gäre.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

I en inom första kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad
motion, nr 89, har herr Jesperson hemställt, att riksdagen ville för sin
del besluta att vid 18 kap. 14 § strafflagen måtte göras en tilläggsbestämmelse
av följande innehåll:

»Ej må försäljare av tobaksvaror till minderårig, som ej fyllt
femton år, försälja eller utlämna sådana varor. Förseelse häremot
straffas med böter, högst femtio kronor.»

Till stöd för sin ifrågavarande hemställan har motionären anfört
följande:

»Det ständigt tilltagande tobaksmissbruket, särskilt cigarrettrökning
och snustuggning, bland den uppväxande ungdomen, även minderåriga,
måste ovillkorligen betraktas som en samhällsfara ur flera synpunkter.
Om än rökning använd till måtta icke i nämnvärd grad
verkar skadligt för vuxna personer, är det otvivelaktigt, att det för
ungdom, synnerligast minderåriga, har en skadlig inverkan på kroppskonstitutionen
och särskilt på nervsystemet.

Eldsolyckor, och tillbud till sådana, å landsbygden hava även
kunnat konstateras uppkomna genom av obetänksam ungdom bortkastade
brinnande cigarretter.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 9 sand. 11 käft. (Nr 14—17.)

Motionärens

motivering

Utskottettt
yttrande

2 Lagutskottets utlåtande Nr 14.

Bruket av tobak bland ungdomen börjar oftast av ren obetänksamhet.
Då det särskilt i dessa kris- och dyrtider väl behöves, att
ungdomen använder de medel, som nu ofta förslösas på inköp av tobaksvaror,
och som uppgå till avsevärda belopp, till nyttigare ändamål,
måste det från alla synpunkter vara önskvärt att förhindra minderårigas
tobaksinköp, vilket icke kan åstadkommas på annat sätt än genom
förbud för dem som handla med tobaksvaror att försälja sådana till
minderåriga.»

Frågan om åtgärder mot tobaksförbrukning särskilt bland ungdom
har vid upprepade tillfällen varit föremål för riksdagens behandling,
senast vid 1917 års riksdag, då i en inom andra kammaren
väckt motion hemställdes, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes utreda och för riksdagen framlägga
sådant förslag till lag, som på det mest effektiva sätt förhindrade
tobaksbruket och särskilt cigairettrökningen hos den uppväxande ungdomen.

Denna hemställan avstyrktes av lagutskottet, som i sitt utlåtande
hänvisade till att riksdagen i skrivelser till Kungl. Maj:t hemställt, år 1906
att Kungl. Maj:t täcktes taga under övervägande, vilka åtgärder måtte
kunna vidtagas till hämmande av minderårigas tobaksbruk, och, i den
mån lösningen påkallade riksdagens medverkan, för riksdagen framlågga
det förslag, vartill förhållandena kunde giva anledning, samt år 1912,
att Kungl. Maj:t måtte snarast möjligt låta utreda, vad från det allmännas
sida, särskilt genom upplysningsverksamhet, kunde åtgöras för att
stödja strävandet att motarbeta missbruk av bland annat tobak, ävensom
vidtaga de åtgärder, som därav kunde föranledas, samt vidare yttrade:

»Utskottet har inhämtat, att riksdagens skrivelser av åren 1906
och 1912 varit av Kungl. Maj:t remitterade till åtskilliga myndigheter
för yttrande, att dylika yttranden numera inkommit till Kungl. Maj:t,
att yttrandena för närvarande äro under bearbetning, samt att ärendena
inom den närmaste framtiden komma under vidare behandling. Uppenbart
torde vara, att därvid jämväl frågan om lagstiftningsåtgärder
bliver övervägd. Med anledning av vad sålunda upplysts finner utskottet
med allt behjärtande utav vikten av frågans snara lösning
och med framhållande att faran av tobaksbruket bland den uppväxande
ungdomen under de senare åren långtifrån att hava minskats säkerligen
ökats riksdagens förnyade åtgärd icke kunna anses vara erforderlig.
»

Utskottets hemställan bifölls av båda kamrarna.

Lagutskottets utlåtande Nr 14. 3

Då nu förevarande motion har Hämma syftemål som den vid
senaste riksdagen väckta, samt utskottet inhämtat, att åt särskilda
jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 oktober 1917 tillkallade
sakkunniga uppdragits att verkställa utredning och avgiva förslag
angående bland annat åtgärder för motarbetande av missbruk av tobak,
får utskottet hemställa.

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 1 mars 1918.

På lagutskottets vägnar:

SVEN PERSSON.