Lagutskottet» Utlåtande N:o 19 (Utlåtande 1893:LU19 Lagutskottet)

Lagutskottet» Utlåtande N:o 19.

N:o 19.

Ank. till Riksd. kansli den 7 mars 1893, kl. 2 e. m.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändrad
lydelse af 65 § utsökning slag en.

Vid senaste lagtima riksdag förelåg till behandling en af herr
Olof Olsson i Stockholm inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 108,
afseende sådan ändring af bestämmelserna i 65 § utsökningslagen, att
från utmätning skulle undantagas, enligt motionens ordalydelse, nödiga
gång- och sängkläder för gäldenären, hans hustru och oförsörjda barn,
så ock af det förråd, som i huset finnes, hvad till underhåll för en
månad tarfvas jemte nödiga arbetsredskap eller andra lösören, allt dock
ej öfver ett värde af 150 kronor. Af den motivering, som motionären
förutskickat, syntes emellertid framgå, att motionären ville under föreslagna
beloppet inberäkna allenast värdet af nödiga arbetsredskap eller
andra lösören.

I afgifvet utlåtande öfver berörda framställning (n:o 46) erinrade
lagutskottet till en början, huru som af förhandlingarna vid 1877 års
riksdag framgick, att 65 § utsökningslagen erhållit sin nuvarande lydelse
i enlighet med ett af det särskilda utskott, som hade den förberedande
behandlingen af den kongl. propositionen i ämnet sig anförtrodd,
framstäldt sammanjemkningsförslag. Vid behandlingen af särskilda
utskottets ursprungliga förslag hade kamrarne nemligen stannat
i olika beslut, i det att Första Kammaren dels lika med Kongl. Maj:t
bestämt maximivärdet af egendom, som förutom nödiga gång- och säng -

Lagutskottets Utlåtande N:o 19.

kläder samt i huset befintligt förråd finge undantagas, till allenast 50
kronor, dels ock till dylik egendom hänfört endast nödiga arbetsredskap
och husgeråd, medan deremot Andra Kammaren i förra hänseendet bestämt
sig för ett belopp af 100 kronor och i det senare ansett nödvändiga
lösören af hvilket slag som helst böra vara fredade från utmätning.

Härefter anförde utskottet, att enligt utskottets uppfattning lagstiftningen
på förevarande område i främsta rummet borde afse att med
billighet mot gäldenären förena full rättvisa mot borgenären, så att den
förre icke gynnades på den senares bekostnad, och att utskottet icke
kunnat undgå att finna, att i det stadgande, deri ändring sålunda blifvit
ifrågasatt, berörda uppgift blifvit löst på ett i det hela tillfredsställande
sätt. Utskottet insåge väl, att hvarje siffra för det värdebelopp, som
må från utmätning undantagas, måste lida af en viss godtycklighet och
föranleda en viss ojemnhet i tillämpningen, och utskottet ville icke heller
förneka, att hvad motionären anfört kunde tala för någon höjning af
det maximibelopp, som för närvarande funnes stadgadt uti ifrågavarande
afseende, men utskottet vågade på samma gång antaga, att gäldenär
skäliga anspråk på undseende ännu så länge med gällande stadganden
vore nöjaktigt tillgodosedt, och att sålunda den föreslagna höjningen
icke kunde anses vara af verkligt behof påkallad.

Utskottets på sådana skäl grundade afstyrkande hemställan blef
af båda kamrarne utan meningsskiljaktighet bifallen.

Vid innevarande riksdag har frågan om förändrade bestämmelser
rörande värdet af den egendom, som må vid utmätning undantagas,
å nyo bragts å bane i två särskilda inom Andra Kammaren väckta motioner,
hvilka afgifvits, den ena, n:o 70, af motionären i ämnet vid 1892
års lagtima riksdag herr Olof Olsson och den andra, n:o 39, af herr
O. A. Brodin.

Med förnyande i hufvudsak af sin ofvan berörda framställning
föreslår herr Olof Olsson: att Riksdagen ville för sin del besluta sådan
ändring i 65 § utsökningslagen, att densammas lydelse blefve följande:

Från utmätning skola undantagas nödiga gång- och sängkläder
för gäldenären, hans hustru och oförsörjda barn. Saknas utväg till nödtorftigt
uppehälle; då skall af det förråd, som i huset finnes, undantagas
hvad till underhåll för en månad tarfvas, så ock nödiga arbetsredskap
eller andra lösören, dock ej öfver ett värde af etthundrafemtio
kronor. Lös pant må ej undantagas från utmätning för den gäld, hvarför
pantsättning skett.

Lagutskottets Utlåtande N:o 19.

Oafsedt en tydligare redaktion skiljer sig sålunda herr Olssons
nu väckta motion från hans ofvan omförmälda framställning allenast
derutinnan, att motionären nu icke påyrkat ändring i bestämmelsen, att
från utmätning skall, der utväg till nödtorftigt uppehälle saknas, utan
afseende å värdet, af det förråd, som i huset finnes, undantagas hvad
till underhåll för en månad tarfvas.

Ån längre i förevarande afseende går den andre motionären i ämnet,
herr Brodin, hvilken hemställer, att vid utmätning må undantagas
egendom — arbetsredskap eller andra lösören — ända till 500 kronors
värde. Denna framställning grundar motionären hufvudsakligen derå,
att en dylik åtgärd säkerligen skulle komma att verka en väl behöflig
inskränkning i den för landets näringslif i dess helhet förderfliga konsumtionskreditens
användning.

,''stll ,, • .« ''» "..si

De skäl för bibehållande af nu gällande bestämmelser i detta
ämne, som utskottet i dess ofvan angifna utlåtande anförde och hvilka
af båda kamrarne, på sätt redan nämnts, godkändes, synas utskottet
fortfarande ega giltighet. Såsom framgår af en jemförelse af de motiv,
som lagts till grund för ifrågavarande motioner, hafva de båda motionärerna
i ämnet valt i viss mån olika utgångspunkter för sina framställningar.
Sålunda afser herr Olof Olsson uteslutande att bereda lindring
åt gäldenären, medan herr Brodin, i syfte af konsumtionskreditens
inskränkande, jemväl vill hos långifvaren väcka ökad betänksamhet mot
beviljande af sådan kredit. Mot herr Brodins framställning anser sig
utkottet böra erinra, att lagstiftaren af en i sig sjelf berättigad sträfvan
att förebygga en osund utveckling af konsumtionskrediten icke får
låta förleda sig att för de mindre bemedlade i samhället göra det allt
för svårt att komma i åtnjutande af den kredit, till hvars anlitande de
mången gång för ett torftigt uppehälle äro oundgängligen hänvisade.
Å andra sidan är det af icke mindre vigt att ej gifva ökad näring
åt den obetänksamhet vid iklädandet af förbindelser, som redan nu allt
för ofta får göra sig gällande. Ur båda dessa synpunkter möter emellertid
betänklighet att bifalla herr Brodins förslag.

Tydligtvis kunna ock, ehuruväl i mindre mån, samma betänkligheter
göras gällande i fråga om herr Olof Olssons ej så långt gående
förslag. Genom hvarje förändring i den af motionärerna angifna rigtBih.
till Riksd. Prot. 1893. 7 Sami. 9 Håft. 2

Lagutskottets Utlåtande N:o 19.

ning äfventyrar man nemligen, att de båda ofvan framhållna synpunkterna
icke blifva tillbörligt beaktade eller att den ena göres gällande
på den andras bekostnad. Utskottet får slutligen anmärka, att det icke
synes utskottet fullt följdrigtigt att vidtaga en ändring i fråga om värdet
af de arbetsredskap och andra lösören, som skola få vid utmätning
undantagas, utan att en motsvarande ändring skor beträffande den enahanda
egendom, som enligt föreskriften i 30 § konkurslagen konkursgäldenär
eger att från konkursboet utbekomma och behålla.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

l:o) att herr Brodins motion icke må af Riksdagen
bifallas;

2:o) att icke heller herr Olof Olssons motion må
vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 7 mars 1893.

På lagutskottets vägnar:
A. LIL1ENBERG.

J- *